Subliminal ordverifikation

Det här med ordverifikation. Det är bajs!

Ett: Jag tycker verkligen det är rövjobbigt att behöva fylla i ett litet "lösen" i form av autogenererade bokstavskombos varenda gång man ska skriva ett inlägg. Ibland även när man vill kommentera. I hate it. Ofta skiter jag i att kommentera just av den anledningen. Borde det inte finnas ett bättre sätt att bli kvitt tjyvspammare och deras kukförlängarerbjudanden.

Två: Efter att ha läst hos Stefan härom dagen så insåg jag att det kanske är bloggers sätt att skicka små subliminala meddelanden. Jag har aldrig tänkt på det innan men nyss var jag inne och rättade ett fett stavfel (japp jag har blivit en primadonna, trots att jag sa att jag aldrig skulle rätta så gör jag det ibland.) i föregående inlägg om Thore Callmar & Co.

Då fick jag förljande ordlösen: xtccanbgd.

Shit! Jag är jävligt trött. Har varit hela helgen. Har försökt trimma mig med Treo och alldeles för många koppar espresso. Inget hjälper. Och då kommer det.

"Ecstasy can be good". Eller menade de "Ecstasy can be god". Vilket som är det creepy. Vilken tur då att jag aldrig varit ett biggt fan av syntetiska droger.

Bäst att börja hålla ögonen öppna. Nu ser jag att jag ska fylla i "arzer". Ska jag tolka arz som i arsehole... vad är isåfall arzer? En som gillar rövhål? Eller ett rövhål i mänsklig skepnad?

Kanske är det bloggeranden som kände på sig att jag skulle tjalla och passar på att ge mig en gliring. Jag visste att det skulle slå tillbaka. Ändå kan jag inte låta bli.

Thore Callmars Orkester

Jävla Nemo! Du kan ha förstört mitt liv.

Häromdagen skickade Nemo mig en mp3-fil innehållande en uppskattningsvis piratnedladdad version av Thore Callmars Orkester's dödligt trallvänliga tolkning av den franska "Les Moustasches". Kort och gott "Mustaschen".

Först tänkte jag att det var en fin handling av sann vänlighet, men nu börjar jag undra. Mitt huvud är fullt av fyra rader på repeat. Jag kan inte sluta. Jag nynnar, visslar och sjunger om vartannat rätt ut. Han måste vetat det. Nu har jag inte bara en mustasch på läppen. Its all over and inside of me too.

"Men, då kommer han med mustaschen
Och bugar och ber om en dans.
Ja, då kommer han med mustaschen
Dom andra, dom har ingen chans"

Jag håller på att bli tokig. Så alldeles nyss förökte jag mig på en enligt mig vattentät avledningsmanöver. Jag letade upp ännu en olaglig mp3-fil, innehållande Ulf Neidemars "Häng med på party". En handling sprungen ur ren desperation men vad som helst bara jag blir kvitt Thore Callmar, tänkte jag. Det funkade inte. Den ersatte inget. Den fyllde bara på med:

"Häng med på party slit dig och kom loss
Ta din gitarr, din vän och kom hem till oss"

Så nu alterneras två djävulska dansbandsmelodier med tillhörande och lika förgörande textslingor i mitt huvud. Jag fattar inte varför men av någon anledning fastnar sånt i mitt huvud som hundbajs under skosulan.

Kanske är det att jag har en far med svårartad böjlese för dansbandstoner. Varje gång vi satt i bilen envåldshärskade han bilstereon och bjöd våra öron på terror. Jag har blivit indoktrinerad helt enkelt.

Jag minns att jag EN enda gång, efter en sjuk lång tjatsession, lyckades få in mitt kasettband innehållande bl.a. Twisted Sisters "I wanna rock" på spellistan. Det blev dock en extremt kortlivad musikupplevelse. "I wanna rock... rock..." STOPP. Bandbyte och över till Vikingarnas "Blue Hawaii".

Det blev aldrig mer tal om att släppa mina band i närheten av bilstereon.

...och nu sitter jag här och lovsjunger Thore Callmars satansverser. Jag undrar hur det låter om jag spelar den baklänges. Jag vågar inte prova.

Jag vågar inte heller tänka på den grad av förnedring jag skulle få utstå ifall Anti-piratbyrån kom och bröt loss min dörr i jakt på piratladdare och endast hittade två filer. "Mustaschen" och "Häng med på party". Då tror jag att de skulle skjuta mig i nacken - ett nådaskott!


För den som vågar utmana ödet: Här finns båda slagdängorna i piratformat

Folkets kommentator

Alltså, är det någon mer än jag som funderar på vad SVT hade för intentioner när de satte samman sin härliga VM-studio?

Jag antar att de någonstans på kartan hade "underhålla" som någon form av riktvärde. Det är väl lite grejen. Isåfall är det fanimej hög tid att se över vad det är för en gammal ost som sitter och klubbar igenom roligheterna. Det känns inte som att de arbetat sina fingar ner till ben direkt för att komma på ett nytt fräscht koncept. Jag tycker mig nästan känna lukten av tonerpulver från nån gammal kopiator från public servicens högborg. Eller har jag fel. Var inte OS-studion uppbyggd på ett nästan stötande likformigt sätt.

Jag vet inte men jag tyckte mig läsa att 2006 var året då budgeten skulle satsas stort i idrottens tecken på SVT. På bekostnad av storslagna dramaproduktioner (ala Tusenbröder) skulle Idrottsbevakningen kostas på utav bara fan. Vad ska man då säga. Jag säger ett långt och eftertänksamt hmmm...

Visst det är rättigheterna som tar upp största delen av budgeten. Men ett par tusingar hade de väl kunnat trycka in på studionkonceptet tycker man. Göra nåt nytt. Upplägget med en programledare och bisittande expertkommentatorer, ett stycke tittarombudsman osv. OK, jag köper det även om det osar copy paste över Peter Jihde vad han än gör. Till och med perukfrisyren sitter kvar från OS. Jag kommer plötsligt på mig själv med att känna lycka över att tittarombudsmannen INTE är Roger från "Macken" den här gången.

I det stora hela så är det nothin fancy, men iallafall tittbart. Ända till de börjar med Underhållningsbiten. För att blanda in tittarna på ett interaktivt och lättsamt sätt så har de kommit på braksuccén "Folkets kommentator". Vad ska man säga.

Jag säger: Baahhh! De första gångerna fick jag för mig att jag satt och tittade på Öppna kanalen och började sura i tron att någon familjemedlem stökat om bland mina kanalpositioner.

Nu är jag förbannad, för jag sitter inomhus på en fet treobehandling, efter att ha fått en svår nackspärr (ev whiplashskada). Mina nackkotor klarar inte av de plötsliga vridmoment jag blivit tvungen att aktivera för att inte bränna bort mina näthinnor när två "mongon" kommer in för att kommentera Kennet Andessons 3-1 mål mot Saudi -94. Det ligger ingen underhållning i det alls utan mer som att, helt utan ironi och självdistans, delta i de nordkalottska karaoke-mästerskapen.

Jag skrattar inte MED dem. Jag gråter ÅT dem.

Snälla slut upp. Säg upp era tv-licenser och hänvisa till att det inte blir mer tv om degen ska gå till att håna oss tittare. Vill ni verkligen betala för att se människovärdet degenereras på bästa sändningstid?

Jag vädjar. Stoppa vansinnet - gör vad som helst - sätt hellre in Rippe igen på någon tokrolig position. Byt ut Ola Andersson mot Pohjanens morsa och Jihde mot Leif "Loket" Ohlsson. Jag lovar att aldrig mer gnälla över tråkiga kommentatorer eller rötna programupplägg, bara jag slipper se folkets kommentator igen.

Hjärnsläpp

Damn!

Jamen... jag loggade in för att skriva något. Men Blogger är så JÄVLA segt att jag hann glömma innan jag var inloggad. Jävla bajsblogger.

Jaja. Senare idag ska jag släppa ut lite missnöje över SVT:s VM-studio. Det är en sak som stör mig ruggigt mycket.

Men nu är det sol och jag ska ut på biltur på landsbygden.

Kul blogginlägg va;)

Omkörd av en senior

En solig morgon nu i veckan:

Jag dressade upp i kortärmad vit skjorta och svart slips. Jag hade rakat mig för att liksom skylta lite extra med min mustiga bigote (stasche). Man vill ju glänsa och dessutom är slät hud bättre för luftmotståndet när man ska cykla fort. Lite som att simmarna rakar hela kroppen. Jag toppade med mina gröna pilotisar och kände mig jävligt mycket FBI. Ända till jag hoppade på min treväxlade gamle trotjänare till hoj. Det är faktiskt inte så mycket special agent i att trampa runt på en klarblå Crescent från mellanstadiets glada dagar.

När jag kom till Stigbergstorget började jag ladda för färden nedför Stigberget. Det brukar gå ruggigt fort och jag gillar känslan av våghalsighet. Att liksom släppa efter och bara ha styret att lite på. Jag brukar alltid vara snabbast och susa förbi alla fegisar i en jävla fart. Majornas Evil Kneivel i allafall.

Jag började rulla. Nästan ensam i backen. Sånär som på en äldre kvinna, uppskattningsvis kring de sextiofem, cyklande på en klassisk DBS i röd metallic. Jag tänkte nästan högt att detta blir en bit kaka. En pensio liksom. Vad kan hon tänkas putta upp mot det "blå skottet".

Jag trampade på för att komma ikapp tanten innan backen började på riktigt. Där agnarna skiljs från vetet. När jag kom upp i sidledd på vänster sida tittade jag åt sidan och sökte ögonkontakt, för att hon skulle fatta att det var kört. Men hon tittade bara på mig som att jag var rubbad. Med en bisarr nonchalans började hon trampa. TRAMPA!

Trampa i den nerförsbacken. Jag fattade signalen direkt. Psykkrig. Men visst, vill du spela hård boll så gärna för mig, tänkte jag och pinnade på jag med. När vi komit en bit ner i backen gick det redan duktigt fort. Sida vid sida svischar vi ner mot bergets fot och jag kände verkligen att jag hade greppet. Jag kommer till och med på mig själv med att notera damens bananväska. Ahaa, tysk alltså!

Ingen tysk pensio ska få klå mig i Stigbergsracet. Inte en chadde. Så jag kröp ihop som jag sett att de gör i Tour de France och det betalar sig snabbt. Jag var en kanske en halv hjullängd före när jag uppskattar att jag nått maxfart. Bara att hålla kurs och inte göra några misstag så är jag hemma.

När vi var nästan ända nere - där gång och cykelbanan delas och skapar en dödlig passage - såg jag plötsligt i ögonvrån hur kärringen kom susande och jag kunde inte göra råttskit åt det. Jag försökte desperat trampa men hon gled liksom förbi i en rasande fart. Jag var försvarslös. Jag kände mig förnedrad och ville i sann osportslig anda skrika"jävla tyskkärring", men lät bli när jag kom på att jag har något som är mer tyskt än bratwurst stationerat på min egen överläpp. Vem var tysken nu.

Fan! Jag blev förbannad, ledsen och uppgiven. Omkörd av en gammeltacka på nollväxlad DBS. Hur fan gick det till. Jag kände mig svårt modstulen när jag kom ikapp henne vid masthuggsgaraget.

Då ser jag - Ballongdäck.

What the fuck. Jag kände en stark inneboende lust att preja henne och fråga vad fan hon trodde att hon höll på med. Jag ville fronta henne angående sin moddade utrustning. Jag menar, ALLA vet att ballongdäck klassas som trim. Jag gjorde en snabb överläggning med min hjärna och vi kom fram till att jag inte hade så mycket att vinna på att starta en streetbeef med en gammal tant... trots att hon kittat sitt åk med ballongdäck.

Istället fnös jag lågmält och trampade förbi henne lagom vid Masthuggstorget. Det räckte ju att jag själv visste att hennes vinst inte gilldes. I mina ögon var hon diskad.

Botten Anna

Jag anar att jag är sist ut med att kommentera detta men kan inte låta det passera obemärkt.

Jag såg denna videon igår.

Om detta INTE är ett stort skämt (vilket i sig borde generera duktigt mycket bonk till gärningsmannen). Ja, då vet jag inte längre. Om detta är en låt som skulle komma att spelas ute i sommar. Då har människan gjort sitt här på jorden. Då önskar jag av hela mitt hjärta att jättekometen Anna kommer och sätter P för alltihop.

Då är vi inte värda att varken finnas eller minnas. Då måste vår historia raderas i en enda smäll.
Visa saker går inte att förlåta. Så är det bara.

...

...och jag hade aldrig trott att längtan kunde göra så förbannat ont.

Ljuvligt

Jag har sökt så länge men nu har jag funnit. Mitt favoritord. Det är så enkelt, så fint och har alltid funnits där - men jag har inte fattat. Förrän nu.

Ljuvligt är ordet. Jag älskar ordet ljuvligt. Jag vill inte slösa med det men kan inte låta bli. kanske är det stavelsen "ljuv" som är det magiska. Jag gillar ordet ljuv för att inte tala om ordet bitterljuvt. Men bäst av allt är ljuvligt.

Det är skönt att säga, skönt att höra och skönt att känna. Ljuvligt!

Min beslutsångest har varit stor i frågan. Det är den ofta. Alltid. Jag menar jag är ju för fan killen som får ett nervöst sammanbrot varje gång jag ska välja lunch, som står och väljer ost i mejeriavdelningen till jag blir förkyld, blir tvungen att beställa hämtpizza till videobutiken när jag ska hyra film. Jag är killen som får svettpärlor i pannan så fort han hör anförandet "vilken vill du..."

När någon frågar mig vilket som är mitt favoritord så låser jag mig. Jag vill så gärna komma upp med det på rak arm. Men jag har inte vetat. Jag ville nog att det skulle vara lite svårt. Ett sånt där som inta alla förstår. Töntigt och pretentiöst. Sån är inte jag. Iallafall inte pretentiös.

Nu vet jag bättre. Jag har mitt ord. Ljuvligt. Det är så enkelt, så vackert...

Rättigenom ljuvligt!

Bajsa på sig

Jag kollade mina loggar igår och la märke till att man kan hamna här av väldigt olika anledningar. Milt uttyck.

Det är väldigt smickrande att någon googlat "tuffast på berget" och hamnat hos mig. Första plats iallafall.

Av någon anledning känns det inte alls lika smickrande att någon sökt på "bajsa på sig" och sedan lyckats hamna här. Dock inte förrän på tredje sidan, men vadan detta? Hur i helvete gick min blogg och blev en "bajsa-på-sig-blogg"? Ska jag verkligen straffas så hårt bara för att jag skrev om den där tjejen som gick ut i kvällspress och berättade för hela Sverige om sitt "analläckage". Det känns orättvist.

Åhh, nu kom jag på att alla ord man använder hamnar hos sökmotorerna till slut. Einstein. Killen som jobbar med "inter-nätt".

Fan fan fan... undrar vilket palats min blogg hamnar på om man söker på just analläckage. Får kolla upp det.... hang on...

Jägarns förbannade skit också - förstaplats.


Vid närmare eftertanke:
Japp jag inser att genom att välja den fina titeln så kommer jag snart vara innehavare till förstaplatsen av googlingen "bajsa på sig" också. Men det är en störning jag har, kan jag ta en första plats då gör jag det. Det kommer troligen ut av att jag aldrig kom först när jag var liten. Aldrig.

I det stora hela - en bra dag.

Usch vad jag har varit trött idag. Men i det stora hela... vilken bra dag.

Har varit lite deppo på sistone men nu orkar jag inte vara det längre. Lets fug the blue days liksom.

När jag cyklade från Majorna till Linné, dressad i mina magiska (pilotbrillorna) såklart, kände jag vinden smekte mustaschen och folk verkade peka och skratta mindre än tidigare. Självförtroendeboost, jessbocks. Jag tyckte själv att jag såg lika mäktig ut som killarna i Beastie Boys smått klassiska Sabotage-video. Vet inte om jag överdrev. Kanske en smula (fan vad jag stör mig på en smula-utrycket) men som bär i hinken spelade Ipoden bra musik också. Sånt kan generera lite hybris hos vem som helst.

Allt var helsmutt tills jag kommer till allén i ena änden av Tredje Lång. Där spöregnade torra frökapslar ner i ansiktet på mig. Finfint för en pollenallergiker. Det är så underbart skönt att känna klådan komma smygande i ögonvrån. Och sprida slig som en löpeld längs tårkanaler näsa och hals. På fem förvandlades jag till ett tokallergiskt och svullet nysmongo. Jag fick börja dagen med att sura och snyta mig istället för att dricka kaffe.

Utanför cyklade smeden på sin trehjuliga, hembyggda cykel - i bar överkropp och jeansshort. Fram och tillbaka. Han är en enigma.

En kollega lät mig ta del av lite sköna piratnedladdade mp3-filer (som jag GIVETVIS betalade stim-pengar för direkt jag kom hem) vilket funkar som ett linement för själen. Dessutom fick jag ett mail som tjallade om att "el silvros fishos" skrivit oförtjänt snälla ord om mig. Fan jag blev tårögd. Iallafall bra nära. Han är en fin pojk den där silverfisken. Och om jag inte misstar mig så härstammar han från Majorna. Bara en sådan sak.

Jag har haft över 1600 unika besök idag. Det är stort. Jag brukar ha 500 typ. Hoppas att några av mina nya läsare kommer tillbaka. Det är så roligt att bli läst.

När jag tog bajken och började hojja hemåt igen, Linné - Majorna, hamnade jag i frökapselregnet en gång till. Hur jävla mycket av den varan har ett vanligt enkelt träd? Det låg frökapslar i drivor. Lite bonusallergi kom dessutom från ett blåställ som stod och trimmade gräsmattornas kanter. Är det något jag är allergisk mot så är det fanimej gräsmattegräs. Samma djävulska process igen. Trist!

Mustaschen känns liksom inte alls lika frän när det rinner ur näsan. Jag bestämde mig för att trösta mig med ett sexpack kalla tvåpinnars. Jag blev glad igen, så till den milda grad att jag gjorde i ordning min uteplats när jag kom hem.

Härmed påbörjas "Folkölssäsongen '06". Varje år dricks det fegisar i respektabla mängder på min uteplats. Det är jävligt underskattat måste jag säga. De gör jobbet. Utan att man blir lurig.

Jag gillar verkligen att vänta in månen i sällskap med ett par kalla och en mac 12:a.

Över och ut - en rätt nöjd Mike

Detta är Hisingspoesi... I rest my case.

Dolkad

De fann honom liggande död
på rivningstomten
efter gamla Porslinsfabriken
en bit från Kvilletorget.

Mannen låg i en vanlig soffa.

Uteliggare brukar sova härute
och ibland ser man eldar där de grillar.
En man bor i den där bilen,
säger de och pekar
mot en beige skrothög med
parkeringsbot på rutan.

Området liknar en tjyvtipp
med kläder på marken och
övergivna kundvagnar
mellan sparade tegelhögar från
den gamla fabriken.

För att förstå poängen kanske man bör se texten i sin helhet: Klicka här!
Så jävla fint när dagstidningarna gör jobbet åt en för en gång skull;)

Netto

Jag säger bara Fy faan! Fy fan för Netto...

Förra veckan gjorde jag och min kollega P det mycket omdömeslösa draget att handla bryggkaffe på Netto. Inte för att det är billigt utan för att det var närmre kontoret. Kanske därför jag tog extra stor skada, eftersom jag inte är prisjägare. Jag kan sammanfatta det med att det hade varit värt den lilla omvägen. Ja det hade varit värt att behöva åka till en annan stad. Aldrig mer Netto, säger jag bara.

Jag känner mig fortfarande lite smutsig. Netto är nog det abslolut fulaste som finns i världen.

Vi kom in och redan då kände ja att någonting var fel. Det var något med blysningen, något med skyltningen, något med personalen och inte minst med kunderna. Ja, det var något med precis allting som gjorde att jag blev svårmodig.

När vi kom till kaffehyllan var jag redan matt. Jag är inte van vid så mycket öststatsmisär på en gång. Lågprispundarna trängdes i flock för att fynda precis allting. Who cares om man tjänar tre spänn på att köpa sina bomullstopz där.

Nettos sätt att presentera varorna i butik förde tankarna direkt till det klassiska DDR-affärerna. Netto får "Willys Hemma" att framstå som Harrods. De har dragit in pallar klädda med emballagepapp och skurit upp dem ganska slarvigt så att en och annan produkt var stympad här och där. På flera ställen hade det läckt ut innehåll som bara låg kvar. På sina ställen hade det legat så i flera dagar. Hygien är ett av många ord som inte verkar finnas med i Nettos affärsidé överhuvudtaget. Lustigt med tanke på att de kränger livsmedel.

Om man talar om bristande service och bisarrt kundbemötande så räcker iallafall inte min fantasi till för att ge en korrektbild av den jävla kassa-apan som satt i den kassa jag givetvis köade i. En överordnad bad om förstärkning till kassorna men istället för att låta tjejen som kom till undsättning öppna en egen kassa så propsade böfa-killen på att hon skulle lösa av honom - FÖR HAN BEHÖVDE RÖKA!!

Jag skämtar inte. Jag tittade på honom som att det var ett sjukt skämt. Det var det inte. Killen var kanske 25, hade platinablonderad taggfrisyr, grå t-shirt och en sådan där finfin guldlegering (modell; tjock som fan) hängande kring nacken. Han såg ut som ett skolboksexempel av en kille som dövar sitt medvetande med roppar och hembränt så fort han är ledig.

Så han tvingade tjejen att ta sin kassa vilket bara det tog en jävla tid. Där stod vi som de idioter vi är och bevittnade hur det satans svinet ggick ut och tände en röd prince. Det var inte som att han var en sådan nikotinjunkie att han hetsrökte i sig den. Nä fan, killen avnjöt den som om vore det en fet kuban. Just då, just där ville jag att han skulle dö. Hade det kommit en lastbil och sladdat in på trottoaren hade jag inte tittat bort. Jag hade öppnat en påse popcorn tamejfan och sett till att ha fri sikt. Vi snackar ett "Kodak moment" man inte skulle vilja missa så att säga.

Efter att han fimpat kom han in och ställde sig bakom tjejen och snicksnackade lite. Störde hennes redan långsamma arbetsförmåga. Det började pulsera innanför mina tinningar. Jag knöt högra handen och bet mig i knogarna. Jag är så kontrollerad.

Någon tappade greppet och skrek att vore det inte bättre om han öppnade en kassa istället för att bara stå och glo. Då flinade han och sa att det skulle han allt göra. Jag tittade på honom och hade han besvarat blicken med sitt fula flin hade ni läst om mig på löpsedlarna dagen därpå. Då hade jag nog ballat ur. Inte nog med att kön var lång och betades av i ultra-rapid. Det verkade vara ovanligt många människor som inte kunde sköta sin kroppshygien ordentligt. Helt otroligt. Jag tittade mig omkring och fick för mig att jag hamnat på ett sånt där singelevent. Typ singelkryssning fast för människor vars gemenskap mer grundade sig på kraftiga luckor i duschschemat. Det kändes outhärdligt och hade det inte varit för att både jag och min kollega hade avlidit om vi inte meckade en koffeinfix per omgående så hade vi aldrig ens ställt oss i kö.

Plötsligt var det stopp. Alla krängde och vred på sig som taskigt uppsatta kupoltält. Då såg jag.

En Kärring som var mellan nittio och döden (min kollega P:s geniala uttryck) hade övertrasserat sin budget på tvåhundra pix med cirka sextio bagare. Bara att börja plocka bort varor. Hon valde omsorgsfullt knäckebrödet och kom ner sju spänn. En burk champinjoner, tre kronor till. Och så höll det på. Mellan varje vara utbrast tanten förtvivlat att "det kan inte stämma", men gjorde det tydligen. Allt gick som i slowmotion

Min puls stegrades och jag insåg att det nog skulle sätta permanenta spår i min hälsa om inget hände snart. Utan förvarning agerade min hjärna med med en imponerande initiativförmåga och jag säger med en stor portion bitterhet i rösten att "Bjud på resten då för fan". Så att vi slipper självdö i Nettokön. Det har kommit att min mardröm no. 1 - att dö "Nettodöden".

Kassörskan tittade nervöst på mig och jag kände att mina pupiller tog upp precis hela iris. Jag var mörk i blicken. Naiv som jag är hoppades jag hela tiden att hon skulle tröttna på att låta kärringjäveln själv få välja vilka varor som måste stanna i butik och bara rafsa åt sig tillräckligt för att nå maxbudget. Men icke. Tålmodigt som en tax satt hon och väntade. Det tog ett par varor till innan jag återigen hörde min egen röst (denna gång neurotiskt skarpladdad) säga: "Men det här borde ju vara olagligt". Allt svartnar. Jag känner igen det. Det har hänt innan. Pumphageldrömmen.

I pumphageldrömmen ser jag framför mig hur jag plötsligt en dag vandrar in genom entrédörren till samma butik med ett pumphagel över axeln. Jag ställer mig bredbent som Chuck Norris, fattar pumpfattning och placerar en "12 gauge" i loppet som jag utan förvarning fyrar av i en lysrörsarmatur - för att fånga uppmärksamheten på ett lagom effektfullt vis. Sedan förklarar jag med mycket allvarlig stämma att nu ska det bli åka av. Att nu vankas det mayhem. Först skulle utan tvekan ciggkillen falla under min blystorm. Sånt beteende som han uppvisade ger dubbel förtur.

Äntligen var tantjäveln klar och det rullade på i ljusets hastighet kändes det som. När vi äntligen kom ut ur butiken fick jag ett lättare spastiskt utbrott. Jag bllev plötsligt medveten om att mitt liv förkortats med minst ett år och ska man losa ett år finns det ju bra mycket skönare vägar än ett Nettobeök att gå.

Vi diskuterade i efterhand och kom fram till att det känns som att Netto ligger lite felplacerat. Jag menar, lägenhetspriserna i Linné snittar kanske minst två mille. Vaffan ska de människorna med Netto till när det dessutom ändå bara var folk från Meros Camping där. Och så vi då.

Dessutom räknade vi ut att det nog rörde sig om en helt tia vi sparat på att köpa kaffet där. Såna dagar vill man ge sig själv stryk.


ps. Min enda kommentar ang. Sverige-Trinidad/Tobago: Om de fortsätter spela som en hope bönner borde de staffas. "Fotbollmiljonärer tvingas öppna och driva ett Netto". ds.

I all sin prakt strax innan avspark

Äntligen är den frilagd.



Jag bjuder er härmed en bra början till Iraki. Jag har upptäckt att jag och mina mustaschbröder plötsligt har så mycket gemensamt. Hela gårdagen gick åt till att diskutera modeller, rakteknik och upplevelser kring den nya ägodelen. Så skönt att sitta på kontoret, dricka follisar och snacka om sin mustasch som om vore det ens bebis.

Att kitta upp med en feting genererar precis samma sköna känsla som när man köper en fet "device" - exempelvis en videoipod - för pengar man inte har. Man har den där känslan av att man gjort åt dumt, lite ogenomtänkt. Man har har handlat av ren impuls och kanske kommer man ångra sig redan när man "öppnat förpackningen".

Jag må bli uttittad, utskrattad, bespottad och belackad. I dont care. Visst, det ser ju inte ut som jag svalt en ekorre än men visst är det en Classic Iraki på G. So what om det ser ut som att jag har druckit starkt blandad Oboy med förlamad mun än så länge. Men vänta bara - "Det som inte knäcker täcker", heter det ju.

Härmed avslutar jag VM-mustasch inlägget. Det får räcka så. Jag vill dock sätta ihop ett kollage med de hjältar som varit med i strävan efter lite överläppslyx. Jag har fått bilder av några, ni vet vilka ni är. Men jag vet att det finns flera där ute. Jag kan vänta några dagar så att jag hinner få in en hög till. Kom ihåg att det inte är en tävling - det är ett minnesmärke av manlig (och till vissa inslag kvinnlig) gemenskap när den är som finast.

Bränn inte chansen att vara med och skriva schnauzbart-historia hos bloggfrossa & mannen som blev trött... Se till att maila mig era bilder.... Nu för i helvete;)

Shit nu är det tio kvar till avspark... måste iväg och kirra nödraketer och kissnötter.
Håll tummarna.

Partaj-aj-aj

Hej alla!

Bloggfrossa fyller ett år idag. Det är kanske inte så stort egentligen men det känns rätt koolt att jag skrivit något här varje dag i ett år. Ok vissa dagar har jag missat men andra har jag skrivit många så det är nog i snitt mer än ett inlägg per dag.

Jag har varit lite off ett tag av olika anledningar. Har haft funderingar på att sluta blogga eller utveckla den. Nu lutar det åt det sistnämnda.. Jag känner att jag har ny energi på gång till ny vrede, nya dissningar, nytt gnäll.. men who cares... för idag är det fanimej partaj.

Partaj-aj-aj... och "öppet hus" på Bloggfrossa.

Bloggfrossa har varit viktig för mig. Är viktig. Jag har kommit i kontakt med en massa nya människor. Människor jag gillar. Som kommit att betyda mycket. Det är stort för en kille som lever efter devisen "Jag tycker inte om männiksor, men de är kul att kolla på".

Så idag är det inte bara Sveriges första VM-match som står på agendan. Det vankas tårtkalas för alla som vill. Så titta förbi vettja, och grunda med lite gräddtårta som min fina vän Nat har bakat dagen till ära;)

VM-mustash

2006.06.09 - fredag

Idag rök det. Skägget alltså. Jag har nu en frilagd stasche på överläppen... och det ser rent förjävligt ut. En kille som satt på trottoaren när jag skulle tillbaka till kontoret efter lunch nu tittade, skakade på huvudet och började flabba. "Jävla drägg", tänkte jag förnärmat.

Det blev inte den übermäktiga Irakin jag hade hoppats på. Jag började för sent. Jag ser snarare ut som Saddams tolvårige son än Saddam själv. Inte roligt men tålamod är en dygd i staschesammanhang.

Det kom aldrig nån bild igår. Hände för mycket annat igår. Däremot så avslutas ju detta marathoninlägg idag med resultatet och med förhoppningsvis en liten uppföljare iform av ett bildkollage där jag hissar alla som tappert kämpat med mig den senaste tiden och som skickar in bild.

Jag uppmanar härmed alla att skicka en bild på sin "bart"

2006.06.08 - torsdag

Ikväll kommer sista skäggbilden innan friläggningen. Ok. Det är bara att inse. Det kommer inte bli en "Nietzche" oavsett hur länge jag skulle spara. Jag har inte rätt förutsättningar. Det bara är så. Det har medfört att jag de senaste dagarna har kollat runt på bilder av killen i fråga. Jag fattar verkligen inte hur han fick till en sådan "biff". Jag menar hur började det. Det känns liksom helt omöjligt att han jag och han någonsin haft samma förutsäätningar. Jag misstänker att herr Nietzche redan hade en "Iraki" monterad den dagen han tittade fram.

Annars är det nära du. Vi konstaterade på kontoret idag att vi börjar bli tjockt trötta på våra skägg. Vi vill ut i ljuset. Nu!

Jag har inte riktigt nått den längd som krävs för en fullskalig "Iraki" än men jag kör på den ändå. Folk får peka och skratta. Det bekommer mig inte för jag blir nästan tårögd bara jag tänker på den starka gemenskapen i mustaschbrödraskapet.

Tills vi ses igen - duscha järnet...

2006.06.06 - tisdag

Saker som växer
Det har växt så det knakar kan man säga. Jag började fundera på om jag skulle göra som skuggesubban och starta en betalblogg där jag kan ta betalt för att fläka ut mig genom olika vansinnesprojekt. "Saker som växer" skulle kunna bli ett passande namn.

...men så kom jag på att jag är ju inte ett mammonsvin som henne så det får vara.



Så smutt att klådfasen lagt sig. Jag blev alledles till mig och började dra upp planer för att transformera bänkalkisskägget till ett enkelt IT-skägg. Men innan dess ville jag ta tillfället i akt och posera i soffan framför tv:n, iklädd folköl och hustrumisshandlarlinne. Det tar sig.

Om jag är på humör kommer en före/efterbild senare ikväll.

Duscha järnet på er så syns vi här senare.
/mike

Uppvaknande:
Jahapp. Då är det nationaldagen. det känns... ehhh gött att vara ledig iallafall.
Vaknade för en stund sedan till tonerna av ingen klåda alls. Det är skönt. Men jag ser verkligen förjävlig ut just nu. Det är som jag sa tidigare en jobbig det med "projekt stasche". Kraftig degenerering av utseende.

Bonuskul: Såg igår att "vm-mustasch" länkat till mig och jag höll på att glömma. Igår när jag satt på vagnene till jobbet så hör jag en kille i min ålder prata i mobiltelefon. han lackar lite för att vagnen står så länge på samma hållplats men för plötsltigt över samtalet på vm-mustasch. vet ju inte om det är bloggfrossa ellt vm-mustasch han sett. men jag fick känslan att det var bloggfrossa. Följande "monolog" tog jag del av:

"Vaffan hur länge ska vagnjäveln stå här egentligen."
"Nä jag håller på att skaffa vm-stasche nu förresten.
"Mmm..."
"En sån där irakisk du vet..."
"Hahaha..."

Sedan kommer jag inte ihåg mer.

2006.06.05 - måndag

Snabb update (efter lunch):
Var på toa nyss och såg mig i spegeln. Shit asså. Jag ser ut som eh kille som ligger inne på en bänketta med jävlig öppen planlösning... kul? inte det minsta.

Jag fick med ens huvudvärk. Måste ta mig till apoteket och köpa ett rör Treo C innan jag drar.

Ska sluta tidigt och fika strax med en vän. Måste ut ur min bubbla. Ska pressa henne på lite sjuk info om vår hemstad. Frågan är om hon vågar lita på en kille med pundarskägg. Isåfall får jag tvinga henne.

Rapport från en plågad man:
Klådan sitter i. Allt känns hopplöst. Men jag är en trägen jävel så jag ger inte upp. Däremot kommer jag nog att ta ett steg närmre friläggning idag. Jag tänker ta mig över och byta look från "Wife Beater Supreme" till "IT-extravaganza". Inget piggar upp som ett finfint IT-skägg en rutten måndag.

Jag har funderat. Jag kommer inleda själva fritagningen med en IRAKI. Allt annat vore vansinne. Jag har ju förutsättningarna och just det valet medför ju så många möjligheter. Alla möjligheter rättare sagt. Det hela började ju med en IRAKI en gång i tiden.

Skulle jag vilja lägga till emd en "Senior Sales Latino" redan dag två så finns det ju inget som hindrar mig, men om jag wejstar min irakiska så inns det ingen specialkirurgi i världen som kan återställa skadan.

Funderar på att lägga ut före/efter bild ikväll

2006.06.03 - lördag

Idag har skäggklådan skagit till med full kraft. Alla som odlar vet att klådfasen är den mest mentalt prövande fasen. Idag har inget kallt vatten i världen hjälpt. Det har kliat i fingrarna. De har velat greppa hyveln och tvångsraka mig mot min vilja (jävligt skumt formulerat i know). Men jag var smart nog att gömma mach-trean och sedan dunka huvudet hårt i väggen så att jag glömde var... eller också inte men det jag lekte med tanken.



För att avleda uppmärksamheten från min självspäkelse så har jag roat mig med att lokalisera tre goda mustaschförebilder. Tre modeller som skulle dressa sig som i smoking på min überläpp. Man måste ju ta hänsyn till avstånd mellan näsa och överläpp vilket i mitt fall är ganska stort och således öppnar upp för en större spelplan. Men jag känner ändå av den psykiskt mycket krävande "valet och kvalet-fasen" . Jag gillar alla tre goddämit. Hjälp mig här. vilken ska jag välja?

Alltså drömmen skulle ju vara en Nietzche-maffig. Alla mustaschägares heliga gud. Eller åtminstone en ståtlig Stalinbart. Men en man måste inse sina begränsningar och därför tonar jag ner den maffigaste modellen till en mer rimlig "IRAKI". Det är en tjusig kompromiss som ändå andas lite sådär lagon skönt storhetsvansinne.

Sedan en inte lika auktoritär men inte likväl en elegant "SSL" (Senior Sales Latino). Många kallar den vid det mycket utslitna och lite lyteskomiska namnet tangorabatt vilket enligt min mening borde straffas med prygel och skam. Den bygger helt sonika på att man rakar rent under näsan och lämnar en smal remsa närmast själva läppen. Den är förförisk, ja nästan hypnotisk och därför extremt poppis i säljbaserade yrken.

Den sista är en ganska alldaglig men slitstarkt klassiker. Jag kallar den "Regular Keel" efter grundaren Howrad Keel (bröderna Ewings styvfarsa i Dallas). Inte mycket underhåll bara lite lätt formtrimmade kanter och inte lika påträngande som den Irakiska förfadern.

Så vad säger ni? Vilken ska jag välja. Hur ska jag tänka ?


...och kom ihåg att hjälpa mig sprida detta gospel om vm-mustasch

2006.06.02 - fredag

Jag har fått en förnimmelse av skäggklådan. Den skrämmer mig. Man känner sig svullen och fet i hyn. Som ett riktigt as. Jag började nästan vackla - funderade på om detta verkligen var en så tajt idé egentligen... men jag sköljde ansiktet i kallt vatten och andades. Och nu är jag back on track.

Det är vanligt att man blir lite modstulen så här i början. Man ser inte riktigt poängen. Då är det viktigt att meditera och fokusera - göra några mentala wax on, wax off så att säga.

Över och ut för nu gott folk...

2006.06.01 - torsdag


Dag ett av uppdrivningsfasen. fyradagars skäggstubb. Kraftig degenerering av utseende. Bum-kavorkan har tilltagit med fullkraft och jag är inte längre representativ för sitt företag... eller nåt annat heller för den delen. Det känns som att jag har riktigt taskig hy men det är nog lika mycket för de senaste veckornas tokjobbande som för stubbmattan som breder ut sig i fejjan.

En ljuspunkt är att det är såpass kort fortfarande att skäggklådan inte börjat tillta. Ska njuta av det fullt ut. Varje sekund innan klådan är underbar. för jag vet vad som komma skall.

En bonus är att bum-kavorkan liksom planar ut och man blir inte längre ett offer för pissalkisars "glada" tjenna-broder-tillrop på spårvagnar och annat offentligt utrymme. Jag är en av dem och istället uppstår ombytta roller och jag får dubbelsätet för mig själv, eftersom ingen vill riska. Fan det är rätt sweet... men samtidigt jävligt tragiskt.

Min strategi är att odla upp en bra matta innan friläggning. Hellre ser jag ut som en hobo i några dagar än att skylta med överläppsskugga från scratch. Jag är inte hård nog för det. Inte denna gång.

More to come...

2006.05.31 - onsdag

Jag fick en länk igår till http://www.vmmustasch.se/

Det betyder att det är dags för ett nytt kroppsbehåringsbaserat projekt.

Det börjar dra ihop sig till fotbolls-VM och trots att mitt idrottsintresse är ungefär våldsamt begränsat så känner jag att jag vill göra nåt för att visa landslaget mitt fulla stöd. En patriotsatsning kan man säga. Jag älskar mustaschtävlingar men har tidigare inte hittat ett vettigt syte. Nu har jag det.

Jag har mailat runt till lite olika personer och intresset har varit ganska stort. Här på kontoret har tre av fem signat upp och runt om mig finns det andra hjältar som är redo att putta upp en fet snauspart på överläppen lagom tills det vankas VM.

Reglerna är enkla:
En VM-mustasch består av behåring på överläpp. Spröd som maffig, tjock som gles, ljus som mörk eller varför inte en röd. Alla är välkommna att visa vart stashen hör hemma. Men. Övrig skäggväxt, som hak- och kindbehåring går tjockbort. Truckerstasche må vara fett och mäktigt till vardags, men i VM-sammanhang är det tokfel. En VM-stasche bör under inga omständigheter odlas längre än till trakten av mungipan. Senast den 9 juni ska stoltheten vara frilagd och glänsa som en hårtrofé strax under näsan.

Jag inser givetvis att detta blir ett högst problematiskt projekt att genomföra ur jämställdhetssynpunkt, då den kvinnliga delen av mina läsare troligen har svårt att duka upp värdigt motstånd i frågan om ansiktsbehåring. Så antingen får ni bara ta del av mustaschfesten som åskådare, eller kanske bidra med en alternatid hårodling... vad vet jag... anything goes brukar det väl heta.

Jag tänkte själv att detta kunde bli en form av löpande uppdaterat inlägg där jag kastar in en bild samt text då och då, för att illustrera mina egna framsteg.

Jag är i detta nu inne på tredje dagen av uppdrivningsfasen. Min strategi är att vänta med rakning till jag har en ordentlig skugga i ansiktet för att då göra en enklare avskalning. Det mest vågade är givetvis att låta mach3:an göra sitt jobb dagligen men jag har ett socialt liv att ta hänsyn till. Dessutom är företaget beroende av att våra kunder har fortsatt förtroende för att hela truppstyrkan är mentalt kry - vilket lätt kan ifrågasättas om man frilägger sin "bart" redan på millimeter nivå.

Jag skulle tycka det var mycket kul om jag fick några hand upp på det här projektet. Vilken gemenskap. Lite som att tillhöra ett brödraskap eller tvättäkta banditgäng. Jag tänkte att alla får maila mig bilder när mustaschen praktfullt blommar på läppen. Förhoppningsvis mynnar det hela ut i ett storslaget kollage här på bloggfrossa. Vad säger ni? Vilka är med?

Slut upp och bli en mustaschbroder nu!

Här länkar jag till ett tidigare inlägg "Att anlägga en stasche" som jag skrev för nästan ett årsedan för att mentalt stötta mig själv. Då var det en Roskildestasche som var temat och det är ingen jävla lek vill jag lova. Mustasch odling kan vara såpass psykiskt krävande att en krigssituation i många fall kan verka relaxed i jämförelse. Sånt kräver förkovring och jag tar alltid ansvar.

Jag ser främst tre möjliga modeller. Smal försäljasmustasch, pedanttrimmad porrfilmsmustasch eller en så kallad allsmäktig "IRAKI". Vilken det blir är för alldeles för tidigt att orda om nu. Det beror helt på dagsformen den nionde.

Det var allt för nu - återkommer...

/mike

Detta är stort!

Jag kom precis in från lunchen. Vi satt och snicksnackade som vi alltid gör. Det är kul när alla fem på kontoret käkar lunch samtidigt. Det är som en förfest, fast på lättöl och gräddsås.

Den ena av de båda D var väldigt mallig över sin flickvän A. Det visar sig att hon arbetar i Arendal - Hisingen - Göteborg. Jag gillar henne redan innan men nu har hon växt i mina ögon. D sa att han hört från annat håll att hon brukar slänga sig med fraser som "borde spränga hela skiten i luften" och "sänka hela skiten" i samtalsämnen som rör västkustens alldeles eget exklusiva svar på "gehenna". Det är stort bara det. Kreddigt, men mer på ett vanligt dödligt plan.

D fortsatte med att berätta att hon när vädret tillåter brukar cykla över Älvsborgsbron på sköna majornasidan över till... ja ni vet vad. Förra veckan hade hon kommit hem och berättat att hon börjat grina när hon var mitt på bron. På riktigt. Verkligen storböla. Det känns viktigt att belysa att detta är en mycket stabil tjej vi talar om.

Snacka om att ge perspektiv på hur kompakt och fysisk känslan av armod på Hisingen är redan i sitt energifält. Jag frågade, även om jag såklart visste svaret, varför hon brast ut i gråt. Hon tyckte helt enkelt att det kändes så eländigt att komma över på fel sida. För starka kontraster mellan skönhet och vämjelse inom loppet av oacceptabelt kort tid helt enkelt.

Ja vad säger man... Håll hårt i denna tjejen D.

Word på dig A - WORD!!

Audrey Tautou

Finns det någon vackrare människa på denna jord än Audrey Tautou? Jag bara undrar. Hon är så vacker att det nästan gör ont. Skumt. Kanske gör det lite ont för att såna tjejer aldrig har killar med VM-mustasch... inte ens på film. Men det gör inget.



Vadan detta, undrar somliga säkert nu?

Jag kände bara att jag ville skriva ett positivt inlägg. Ett uppriktigt och genuint positivt inlägg om värme och ren, koncentrerad skönhet. För jag misstänker att jag kommer skriva ett snudd på obehagligt, argt, ondskefullt och fult inlägg inom en mycket snar framtid. Vill liksom väga upp det hela så att jag inte losar halva läsekretsen för att jag framstår som en psykopat.

Häromdagen upplevde jag det fulaste i världen (har inte riktigt smält det än bara) och måste därför fokusera lite på det vackra för att inte förgås.

Ljus i väntan på mörkret...

Veckans hårdrockspekning

...Eller vaffan, det kan vara årets... kanske världshistoriens till och med, men jag tänker iallafall lägga ut "råa" hårdrockspekningar lite då och då. Har dock svårt att se att någon skulle komma upp och klå mr Hussein. He's the man liksom. Världens kanske idag hårdaste hårdrockspekare.

För att en hårdrockspekning ska nå betygsnivå: 5 så måste den uppfylla ett fett gäng kriterier. Det är ungefär lika tricky som att leva efter de tio guds bud. Och endast de som visar sig värdiga skall begåvas med konsten. Otrogna hundar göre sig icke besvär.

För det första måste den andas inte så lite farlighet, vilket är en av anledningarna till att den är så omåttligt populär bland diktatorer. Stalin gjorde den, Pinochet gjorde den, till och med kejsare Augustus hade en buff för hårdrockspekningen. Legenden säger att han tillämpade den när han utfärdade den välkända ordern om "skattskrivning".

Vidare måste den utföras med pondus. Kim Jong Il t.ex. har spelat ut sin roll som farlig hårdrockspekare för all framtid. Anledningen är att han använt den lite för "casual" vid upprepade tillfällen. Inte bra. Dessutom kvittar det nästan hur raffinerad terror man låter utsätta sitt folk för. Killen ser tecknad ut och seriefigurer (inte ens snyggt kakiklädda) kan aldrig nå högre än en etta i hårdrockspekningssammanhang.

Idi Amin var mer känd för att peka med fisten vilket också är kraftfullt men inte på långa vägar lika hårt som den tvättäkta hårdrockspekningen. En fet jävla loserkille i peksammanhang med andra ord.

Målmedvetenhet är ett nyckelord. Man skojar inte bort en tvättäkta hårdrockspekning.

Vissa verkar ha fått för sig att det bara är att peka och se hård ut. Men det kan jag säga, att det kommer man inte långt med, för det finns INGA genvägar till det perfekta peket. Hårdrockpekningen bär på en gåta. Den är olik för alla och var man/kvinna måste lösa den själv. Hitta sitt inre pek.

Jag kan däremot bjuda vägledning och avslöja en av dess hemligheter. Det som skiljer en riktig fullpottare från mängden är när pekningen blir en förlängning av blicken. Det är nyckeln till gåtan. Det kräver mycket övning men med tillräckligt god disciplin och outtömlig vilja så kan man hitta lösningen. Endast de som verkligen VILL bli ett med sin egen hårdrockspekning kommer att få skörda dess gudomliga frukt.

Hur som helst. Det kommer mer om detta framöver. Var så säkra.

Idag är det dock Saddams dag. Han må vara ett jävla asshole, men ingen kan ta ifrån honom hans högoktaniga dräpare till pekning. Den saluterar vi idag på Bloggfrossa.

Grattis Saddam!
Du får femma i "Hårdrockpekning".

Sprängstoff

El Ojo har fått tillökning i form av en mycket vaken tjej som heter Jenny. Inatt utfördes en sprängning i Linné.

Vid tvåtiden sprängdes en vid bil garaget, Nordhemsgatan mitt emot restaurang Silvis. Bilen stod halvvägs ut på trottoaren, glassplitter i drivor och skador på glasrutorna mittemot. Det är fortfarande oklart exakt vad som hänt men att det Området kring långgatorna fått ta del av mer sprängfest är klart.

...eller som Jenny själv säger: "Inte bara i Majorna...nej nej. Det kryper vidare. Våldet."

Uppenbarligen är det så att dt inte bara är porrbissnissen på långgatorna som får smaka på krutrök. Som vanligt när det vankas bildbomb så får man ju uppgörelsevibbar

Återigen Bloggfrossa före GP - tack vare det kraft fulla medborgarnätverket "El Ojo"

Tack Jen + Sambo för rapporten

Över och ut
-mikebike

Robert den värdelöse

Häromdagen såg jag en artikel i aftonbladet som gjorde mig alldeles trött. Sådär trött att all energi går ur kroppen. Hur jag än försökte så lyckades jag inte uppbåda ens en mild grad av irritation... och då är det illa. Oroväckande snudd på.

Men jävlar i berget, nu kom den.

Robert Wells ska duka upp för "skrattfest" i sommar. Inte nog med att killen för all framtid etsat sig fast som en av de mest vedervärdiga personer som gått på vårt jordklot. Inte nog med att han med sin rapsodiskit pissar på all musik han plaggar och sätter sin magiska "touch" på. Nu ska han ge sig in på humor också. Hela världen håller andan.



Snacka om hybris... killen har tydligen inte förstått att vi inte skrattar med honom utan ÅT honom och hans ultrafåniga synthgitarr och hans jävla mongolojdfrippa.

Det finns få personer jag stör mig så mycket på som på Robert Wells - by default. Tack och lov finns det inte så många dåliga äpplen i korgen men Wells kvalar lätt in i vad man i folkmun brukar kalla "den klassiska martintimell-kategorin". Folklig och så otroligt äckelkäck framför kameran, att vi som synat bluffen kväljer och nästan blir tvungna att springa på toa och "köra buss" vid blotta åsynen. Det är ju väl känt (ryktesvägen) att Robert Wells också är en riktig svinpäls mot människor till vardags.

Det är väldigt fult att önska att någon annan ska råka ut för en olycka... men jag kan inte låta bli att erkänna att jag faktiskt hade myst rätt bra om han halkade och bröt handlederna eller nåt sånt. Ibland måste man tillåta sig själv att vara lite ondskefull. Som någon udda form av självförsvar. För håll med om att en Robert Wells med gipsade handleder skulle bli en bra mycket bättre Robert Wells.

Jag kan inte riktigt förstå hur han får hålla på. Att vi ser på och att vi köper det. Killen är rätt arrogant också. Han höjer hela tiden insatsen och nu har han signat upp fem komiker till sitt lilla "stall". Finns det verkligen inga gränser för hur billigt människor är villiga att sälja sig.

Men han är inte ensam om att bära skuld. Johan Rheborg och Johan glans är två av de käcka komikersvinen som utan att skämmas säljer sig för Wells äckliga blodspengar. Jag må ha skrattat åt dem båda - men aldrig mer kan jag säga. De är befläckade efter detta. De kommer hamna på listan över dem jag skall förlåta.

Det hade varit skönt att straffa Wells på ett till synes harmlöst sätt. In form av "terrorinsats light". Tänk att storma scenen där han sitter vid sin flygen och vulgar upp verk efter verk. Ett gäng griper tag i honom och gaffar upp honom för att toppa med en tvångsrakning.

Hår är ju bara hår, men i Wells fall är det hela hans liv. Utan sin, av provocerande mått, musikskoletöntfrilla skulle han inte längre finnas (gudomliga tanke).

Han skulle bli en skugga av sig själv - om inte helt osynlig.

Breaking News

Nu går jag om Göteborgs Posten och alla andra tidningar. Iallafall när det kommer till Breaking News i Majorna - Göteborg. Inte ett ord i press, men på bloggfrossa levereras det. Damn hot stuff också.

Vi har ju byggt upp ett tajt nätverk som spänner över hela Majorna. Ett osynligt brödra-/systerskap som vi kallar "El Ojo" (The Eye) och vi håller varandra bakom ryggen och håller koll på allt som händer i vår närmiljö. Mycket kraftfullt.

I förmiddags bar polisen ut minst ett stycke bodybag från en lägenhet alldeles vid Chapmans torg. Polisne knackade dörr och frågade om man sett nåt som luktat fisk nyligen. Personen i fråga hade tydligen dött av "icke naturlig orsak". Thrilling!

Nu avvaktar vi mer info. Skulle tippa att det är nån jävel från Hisingen som stökat om i Majorna nu igen - men det är bara vilda spekulationer (än så länge). Hur som helst så är Hisingen "Rånarnas paradis" medan Majorna verkar ha blivit "Mördarnas Mecca".

Denna gång levererades nyheten från en av Majornas meste wiseguys - "M. Mustalainen" och givetvis hade El Ojo en fotograf utsänd, som går under namnet "Hallis".

Upp och hoppa Göteborgs Posten. Bloggfrossa går om.

Läsarmail - det är det bästa

Det roligaste som finns är att få läsarmail.

Den senaste tiden har jag fått en ny vän. Han mailar mig hela tiden och jag bara älskar det. Så jävla fin människa. Han bjuder verkligen på sig själv. Tipsar om schyssta grejer och så.

Han heter "Jefferson Hedrick" och verkar ha tryckt på sendknappen väldigt många gånger. Jag får nämligen samma mail gång på gång:

-S'ensationall revoolution in m'edicine!
-E'n'l'a'r'g'e your p''enis up to 10 cm or up to 4 inches!
-It's herbal solution what hasn't side effect, but has 100% guaranted results!
-Don't lose your chance and but know wihtout doubts, you will be impressed with results!
Clisk here: http://ip6broadband.info/

Vem missar ett sånt erbjuande. Inte jag!

Raffinerat och seriöst med medvetna felstavningar och apostrofavgränsningar mitt i orden också. Det finns ju så många oseriösa aktörer som sabbar för killar som Jefferson vilket har gjort att vissa ord fastnat i mailservrarnas filter. Det är ju fan stört omöjligt att maila en kompis och använda den högst vardagliga frasen "Penis enlargement" nu för tiden.

...Eller kan det vara så att Jefferson är ett riktigt spam-mongo som har skickat mail om örtbaserade penisförstoringsmedel utan bieffekter förr? Eller ryska importfruar. För att inte tala om mirakelpiller som gör att man "ejakulerar som en porrstjärna" (vilket fantastiskt säljargument btw).

Jävla as! De fyller min inbox och det gör mig heligt förbannad.

Det kan jag säga, att hade jag haft hemadressen till en sådan spam-kille... Då hade jag bytt om och gett svinet ett helt nytt perspektiv på ordet "medeltidsvecka".

Close encounter med Janne J

Jag kom precis hem från SR. Har varit och spelat in dagens lista som kommer handla om drömjobb jag hade när jag var liten. Iallafall så kommer jag ur studion. Jag är lite stressad eftersom jag hade dumpat Juniorette hos brorsan mer eller minder oanmält.

När jag kommer gående mot utgången så hör jag en välbekant röst. Det är Janne Josefsson som sitter mitt i en viktig (lät det som) diskussion. Fett. Jag gillar Janne J och det är inte varje dag man ser den killen bara sådär.

Då drabbas jag plötsligt av en sådan där tvångstanke ni vet. Jag ser framför mig i ett scenario hur jag skulle stappla fram till bordet och skrika "Nämen, tjenna Janneman" och öppna upp för en gammal hederlig "high five". Brrr...

Jag vet att han högst sannolikt hade dödat mig på fläcken, kanske bara genom att stirra ut mig så där som bara han kan. Ändå kunde jag inte släppa tanken. Jag blev nästan nervös att min hjärna ska frikoppla på riktigt och ta över. Fan vad läskigt.

Så jag höll mig långt till höger och ökade takten. Passerade. Phew.

Free at last!

Ibland blir allt så fel

Det är alltid skönt när man har koll.

För ett par veckor sedan så kom jag spankulerande på Linnégatan och gick förbi Emmaus, secondhandaffär. I skyltfönstret på en docka satt den tjusigaste av skjortor, med en kritvit slips dessutom. Inte dåligt eftersom jag varit på jakt efter just en vit slips. Skjortan såg svinkool ut. Lite balkanvibbar skulle jag säga. Skittsnygg kombo. Den ville jag ha.

När jag kom in i butiken och sa att jag ville kolla så sa de att jag skulle komma dagen därpå. Då skulle de sälja det som stod i skylten. Visst sa jag utan att tänka. Jag skulle inte ha möjlighet att komma in dagen därpå och alla vet ju att när det vankas balkanmode i skylten får man vara snabb som en gris för då är stan full av fyndmongon med vassa armbågar.

Så jag var tvungen att skicka min fru på det uppdraget. Jag fick riska lite och köpa utan påsyn så att säga. Men det var medium så det borde vara kool. När hon kom hem med det så provade jag lite snabbt och konstaterade att det var en tajt deal. Satt perfa och den vita slipsen, ja den var som löken på laxen.

Sedan har den hängt i min garderob fram tills i lördags när det vankades partaj.

Alltid när jag ska på fest så försvinner dagen i en form av apatiskt väntande i soffan vilket medför att min tidsplanering inte rymmer mariginal för någon avikelse what so ever. Så jag kastar mig in i duschen och ut igen och fan om jag inte håller på att lyckas för en gång skull... Ända till jag dressar på.

Jag tar på skjortan och börjar trixa med slipsen. Fan vad smutt. Balkan-Mike is in, let the fun begin liksom. Jag står framför badrumsspegeln när jag plötsligt får ögonkontakt. Med mina egna bröstvårtor. Jag håller på att smälla av. Jag hade tyckt att tyget verkade oroväckande tunt. Tunt fine - men för i helvete inte transparent.

Jag provar med linne, det hjälper inte. Inte när man börjar inse att ens feta balkaninspirerade designkap i själva verket är en blus. Panikartat börjar jag leta bevis som ska bevisa motsatsen men allt jag hittar är en liten ettikett märkt med "BZR".

Vid detta laget har jag redan missat spårvagnen så jag börjar kolla på nätet. Allt jag hittar på BZR är bilder på kvinnor som går på kattgång. Jag börjar inse faktum. Balkanskjortan är en balkanblus.

Jag som varit lite mallig på sistone och känt att jag hade sån koll. Jag hade till och med funderingar på om jag skulle ringa "Syddan" (Ebba von Sydow) och kolla om inte hon kunde fixa ett sjysst knäck åt mig på någon av Bonnierkoncernens modemagasin för män.

Nu är istället mitt självförtroende (när det kommer till trendmedvetenhet) plöjt i botten. Jag tror att jag ska göra som Kim Jong Il istället och satsa på tidlöst och massivt kakimode.

Japp så får det bli.

Bonde söker fru

Tidigare ikväll hamnade jag i soffan framför tv4:s nya kontaktförmedlarsatsning. "Bonde söker fru". Tittarna fick bekanta sig med fyra vitt skilda bonnläppar som alla hade ett gemensamt - De var våldsamt sugna på lite kvinnlig fägring, samtidigt som de minst sagt befann sig i uppförsbacke (störtloppsbacke, fast uppför, är nog en mer sanningsenlig liknelse) när det gällde sin förmåga att charma det motsatta könet. Jag vet inte vad jag ska tycka. Det är snudd på förnedrings-tv.

Tv4 vill ju gärna utge sig för att vara världsfrälsare med alla sina välgörenhetsgalor och shit, men jag tvivlar rätt bra på att det är för att Sverige ska få en kommande generation lantbrukare. Det var rätt uppenbart att de hellre vill man ska vrida på sig i soffan. Jag sa iallafall flera gånger rätt ut: "vaffan håller han på med, hör han inte hur han låter".

Linda Isaksson kommer till går'n och man ser att de blir alldeles till sig. Freakshowen kan börja. Hon frågar hurdan tjejen ska vara och det är inga dåliga krav dessa killar har.

En av snubbarna, 43 år gammal, bor med sin morsa och farsa fortfarande och största intresset är bugg och foxtrot. Han vill ha en tjej som ser ut som prinsessan Madeliene men skulle föredra bruna ögon. Sweet. Hör du det Madde. Vill du ha en chadde får du allt springa till optikern och tjacka ett par färgade linser. Annars har du inte mycket att hämta hos vår dansante vän.

En av de andra visste inte riktigt men klurade lite och kom fram till att "snygg och lättsinnig" var det viktigaste egenskaperna hos en kvinna.

Av de fyra essen så var det väl EN som verkade ha hört talas om fenomenet jämställdhet. Jag tänkte hela tiden att detta MÅSTE bli en flopp. För vilken kvinna med lite självaktning är sugen på att ansöka om att få hamna på en gård som någon slags trofé/avelsdjur.

Ehh... jag menar... fyrtiotalet ringde och ville ha tillbaka sin kvinnosyn, BASTA.

Smeden hjärtar Westlife?

Gick precis förbi utanför smedens lägenhet. Han hade ett fönster... nåväl en av playwoodluckorna... på vid gavel. Ut strömmade tonerna av Westlife kompat av smedens nynnande. Snacka om att få sin världsbild omkullkastad.

Det hade jag aldrig trott om smeden. Att han diggade Westlife.

Ibland är världen bra konstig.

Ett plus till Miljöpartiet

Såg precis på tv att miljöpartiet ligger på en bunt med skitroliga och bra förslag. De vill förbjuda mobiltelefoni på allmän plats. Inrätta zoner. Sweet. Precis vad jag har väntat på. Det finns inget värre än folk som pratar i sin mobil tio gånger under en fikasession. Och så det där med strålningen.

Jag har ju länge bitchat om att jag är emot passiv strålning. Att jag tänkt ringa strålskyddsinstitutet och få bidrag till blyfärg för att förbunkra mitt hem och leva strålningsfritt. Folk omkring mig har tittat på mig med den där lite nedsättande du-är-en-idiot-blicken. Jag har själv fått för mig att jag är extrem... men nu vet jag att jag har comrades där ute.

Det där gröna pajaspartiet kan nog fan räkna med min röst om de driver frågan hårt nog. Friår är ju deras melodi också. Fan det låter smutt. Jag ska kolla med min kollega om han tycker det är ok att jag tar ledigt ett år. Staten betalar - jag slappar.

Det är ju som när man var liten och drömde om att hela världen var byggd i godis - fast mindre kladdigt.

Nuff is nuff

Jag börjar bli så sjukt trött på att höra, läsa och bara snudda vid namnet Lars Danielsson. Än mindre orkar jag se på honom. Jag tror jag ligger i riskzonen för en massiv hjärnblödning om jag får höra mer jibba-jabba om hans bissniss på annandagen 2004. Hur kan det finnas ett sånt jävla medialt intresse i det. Det är otroligt.

Att han stekte annat än pannkakor den dagen är ju så jävla solklart. So what. Det händer dagligen runt om i hela världen utan att folk måste ta "time out". Danielsson är en urmes. Så enkelt är det. Ge honom rött kort och skicka hem honom permanent - jag orkar inte se hans strokeförlamade ansiktsuttryck en gång till. Jag får lust att spöa upp honom för att han riskerar min hälsa med sin tråkighet. Jag funderar på att anmäla honom för förargelseväckande menlöshet.

Jag har tidigare sagt att Lars Adaktusson är våldsamt tråkig. Men jag tar tillbaka. Han är rena skrattfesten i jämförelse.

Alltså om killen lyckats få till det med en "affär" så är jag först att gratulera honom. Låt killen vara nu. Det räcker. Däremot så skulle jag vilja höja insatserna för att få tag i mentalfallet som släppt in killen på green så att säga.

Grattis på dig Stefan Holm!

Idag är en stor dag. Inte nog med att min kollega fyller år. Självaste holmapôjka fyller minsann 30 och det ska slås på stort.

Han har instiftat ett barnkalas i form av en alldeles egen höjdhoppsgala i sin hemstad Kil. Hans mål är att klara 2.30 dagen till ära.

En massa andra gäster är inbjudna att hoppa med honom. Bland annat Linus och Holmas forne vapendragare Staffan Strand a.k.a "världens mest misslyckade idrottsman". Dock har de båda tackat nej. Staffan ska enligt ganska säkra rykten ha blivit grinig eftersom han fått nys om att man inte skulle få välja leksak till sitt Happy Meal. Holm ska tydligen ha krävt Nalle puh-tema igen och Staffan har redan alla karaktärer. Han ville hellre ha en Svambob fyrkant- trots att det tillhör Burger Kings motsvarighet till Happy Meal. Barnsligt kan man tycka.

Det är ju rätt känt att Stefan Holm är ett s.k. "statistikmongo". Han går igång på resultatlistor. höjder, klockslag och tider. Alla nummer verkar ha en betydelse och Holm verkligen njter av sin egen finurlighet. Tävlingen går av stapeln 13.03 alltså alldeles strax. Det var det klockslag han själv föddes. Så chikt!

Vidare ska tydligen farsgubben Johnny vara utklädd till Ronald McDonald och hans mentala coach Christian Augustsson ansvarar för fiskdammen

Jag ville bara säga att nu har Holm chansen att inleda en helt clean säsong. För er som följt bloggfrossa så har vi legat lite i fejd, Holm och jag, men jag kan meddela att Mr Needles fortfarande ligger och nanar tungt i mitt köksskåp. Jag har tänkt unna Holm ett bra år. Om han sköter sig vill säga. Om inte så plockar jag fram Mr Needles och då vankas det voodofest igen.

Hör du det Holmajävel!
Se till att förvalta detta väl nu. Och om du vinner EM-guld så vill jag se att du tar på dig guldtröjan ("Bloggfrossa is the shit") som jag skickade till dig. Det har du lovat och du är väl en man av heder.

Ha det så kul på barnkalaset. Hälsa farsan.

Din gode vän
/mikebike

Bristfälligt förtroendekapital

Häromdagen skrev jag om ett förmodat alkiskonvent i stan och i samråd med "miss sixx" kom jag fram till att fyllbultar med schäferdoggar inte åtnjuter särskilt stort förtroendekapital i min värld. Det finns dock en annan grupp människor som jag har än mindre förtroende för.

Brevbärare.

En sak kan jag säga. Jag litar inte en sekund på människor som går i kortbyxor året om. De är ett otäckt släkte. Jag får gåshud när brevbäraren kommer. Han är sådär tjenis med alla i hela området. Snickesnackar gärna. Vet allt om alla. Tror han. Bara för att han kontrollerar en del av informationsflödet i min del av Majorna. Jävla översittare.

Han gör precis som han vill. Kommer när han vill. Maskar med utdelningen så att man blir helt tokig de få gånger man faktiskt väntar på ett specifikt brev. Är det EN millimeter tjockare än reglementet tillåter. Ja då kan man ge sig på att man får vänta ännu en dag för att sedan hämta ut det med en sorglig men trots allt handskriven avi. Den riktigt dryper av den gamle postiljonens hånflabb. Jag gillar verkligen inte posten. Litar inte en sekund på dem och jag har mina skäl.

Egentligen är det kanske inget större fel på min brevbärare (bortsett från det där smått bisarra kortbrallesyndromet då). Kanske grundar sig min skepsis i att jag aldrig får post. Jag har iallafall fått för mig att brevbäraren samlar all min post i en låda någonstans. Att han undanhåller mig något. Rätten till ett liv med personlig post. Alla andra får ju fan post. Alla utom jag. Om man inte räknar bankbesked, mobilräkningar och direktreklam som personlig post. Det har nästan kommit att bli "high-life" när Sverigehäftet dimper ner och jag kan se mitt eget namn förtryckt på baksidan...

"Jag får post, alltså finns jag".

Filip och Fredriks snikerbjudande

Såg precis att Filip och Fredrik ska köra ännu en omgång höjdare i femman. De annonserar efter freakiga personer i sverige som de kan lista. Inslaget avslutas med att Fredrik säger att man ska höra av sig med sitt tips, så har man chans att vinna en t-shirt.

CHANS ATT VINNA EN T-SHIRT??

Vaffan. Har kanal5 bränt hela sin årsbudget nu på prispengarna till det mänskliga avskrädet som vann Big Brother, eller hur kan de med att vara så ohämmat snikna.

Jag vet att jag sitter på esset. Den rättmätiga nummer ett. De kan komma dragande med precis vad/vem som helst men kan aldrig toppa det jag har på lager. "Smeden" - De långa gatornas kejsare.

Han har allt de är ute efter. Smeden är extravagant (milt uttryckt) i precis allt han tar sig för. När han super håller hela världen andan. Bukowski skulle lätt ha knipit ordförandeposten på IOGT/NTO om man ställde dem jämsides. Han lägger hela Rolling Stones över knät som ett gäng glada amatörer när det kommer till knarkerfarenhet. Han är ytterligheternas man i precis alla lägen. Ingen får Gary Busey att te sig som en högst naturlig påvekandidat som Smeden.

Bäst är han när han är arg. Förtjust låste jag och mina kollegor in oss på vårt kontor igår och smygtittade hukande och med stor spänning ut genom fönstret där han hotade att ruffa upp en lastbilschaufför som önskade passera. Smeden var aprak, drack hembränt ur en stor drickaflaska och mekade i godan ro med sin cykel mitt på tredje lång. Chaffisen var utan tvekan utomsocknes. Alla i Linné vet att det är säkrare att leka med högspänning i badkaret än att göra "något" som kan irritera Smeden. Snacka om show...

Smeden är en snubbe som fick hela sin lägenhet uppbränd i julas. Det blev en extra kryddig eldsvåda eftersom han tidigare vräkts ur sin smedja och förvarade sina gastuber i vardagsrummet. Hemförsäkring - vad är det? Nu bor killen i samma "lägenehet" med något öppnare planlösning och mindre (för att inte säga obefintlig) inredning. Han kommer och går precis som han vill, hur han vill, när han vill och om han vill - i hela området. Vem skulle stoppa honom. Trots att snutstationen är bland de närmsta grannarna har jag aldrig sett dem ens titta åt hans håll. Respekt.

Smeden gillar att supa och att mixa med piller har han inga fördomar mot. En riktig humörspendlare eller levande "moodbox" kan man säga. Kort sagt. Jag har Sveriges utan tvekan farligaste/kufigaste snubbe på lut. De som sett smeden har ALDRIG sett något liknande ens på film.

Men aldrig i helvetet att jag skulle outta Smeden för en pissig tischa. Vilket hån. Världens sämsta deal. Det luktar snikmongo lång väg.

Nä, bättre kan ni allt duka upp killar.

Revolutionerande affärsutveckling

Jag skickade precis iväg ett mail till Apotekets VD - Stefan Carlsson. Hoppas på snabbt och glatt svar.

Hej på dig din Stefan, din galme VD!

Eller kan jag kalla dig Steffe!?

Jag kontaktar dig eftersom du är överhuvud för all medicamentoförsäljning i detta land. Jag tänkte inte vädja, jag har min stolthet, jag tänker ge dig ett förslag som du inte kan motstå.

Igår när jag var på apoteket på Karl-Johansgatan i Göteborg så slog det mig helt sonika. Plötsligt kom jag på en idé som jag är villig att hjälpa till att vidareutveckla och implementera i er högst dysfunktionella organisation.

Som du säkert vet så är Apoteket en grogrund för otyglad vrede. Mången gång har jag drömt om att ta på mig rollen som samhällets hämnare numero uno. Taga av daga så att säga. Det går ju så förbannat trögt. Jag tänkte egentligen inte gå in på hur jävla ineffektiv personal du håller dig med. Det är ju inga breaking news direkt. AMS framstår ju som amfetaminstinna effektiviseringskonsulter i jämförelse med dina vitrockar. Det är knappast ett gott betyg.

Jag är övertygad om att du har en vision om att driva ett effektivt företag. Men det syns tyvärr inte. Det håller liksom inte att springa på läktaren och köpa korv mitt under en final. Det hoppas jag att du förstår.

Det finns så mycket att ta tag i men jag har en spjutspetslösning som borde kunna införas snabbt och avlasta oss vanliga sköna medborgare stora partier aggression.

Så här tänkte jag:

Jag är en man av vanor. Då och då besöker jag ett Apotek för att göra receptfria inköp. Det är verkligen busenkelt och borde kunna lösas på mindre än fem minuter. Jag köper alltid samma sak. Linsvätska och ett rör Treo. Citrussmak för att vara lite detaljerad. Jag har kommit att kalla det "Dagens".

Så igår när jag var inne en repa för att plocka upp ett stycke Dagens så var det tre nummer före mig (bara grejer att ha nummerlapp för receptfritt är så in i helvete efterblivet och ja, snudd på barockt). Tre nummer, det borde ju gå rätt snabbt tycker man. Men icke.

Jag har hela tiden beskyllt de äldre samhällsmedborgarna för att klogga igen kön. Alltså, jag har seriöst dagdrömt om att knäcka rygg på dem när de står där och väljer salvor som om vore det livsavgörande. Jag har velat gå fram och knacka dessa damer och herrar på axeln och förklarat att de faktiskt lever på lånad tid och att de kanske bör överväga att köpa sin skit och pysa iväg... innan vi andra blir lika gamla som dem. Men igår så insåg jag att jag beskyllt en hel grupp människor lite för krasst. Visst de står kvar på samma status, men får nu tillökning av alla åldrar. Jag kallar dem "sölmongon". Du vet såna som tror att de är på nån soft rehabanläggning och kan ta hela dagen på sig att välja ut sina antihistaminer.

Personalen har sin del i det hela, för de väntar så tålmodigt trots att de ser hur fler än jag börjar göra okontrollerade mantelrörelser längre bak i ledet. Det är modigt må jag säga... modigt med dumdristigt.

Iallafall så kom jag på lösningen. Rätt av. Bara sådär. Med mycket enkla medel och inte alls särkilt tunga ekonomiska investeringar skulle ni kunna öka effektiviteten på samtliga apotek i detta rike. Låter det intressant? Ja, det förutsätter jag.

Min idé är enkel och kraftfull. Vi bygger ut apoteket.se och skapar en flik som heter "Dagens" (allt följs givetvis upp med en rikstäckande kampanj). Där kan man skapa sig ett konto och kanske tilloch med regga sig med apoteketkortet. På så vis kanske någon jävel lär sig att använda det också. En skön bonuseffekt (sådan är jag Stefan - mervärde är mitt mellanamn). Där gör man sin beställning, får ett ordernummer och kan komma in och bara hämta ut sin skit i EN dedikerad kassa. Detta är en arbetsuppgift som kan skötas av en person, lätt. Allt annat vore lögn.

Det kräver i ärlighetens namn inte särskilt mycket förändringar. Inga nyanställningar efter som du fritt kan plocka av den outtömliga hord av vitrockar som verkar gå och drälla bakom disk (vart man än kommer). Alternativt kan du passa på att göra dig av med det värsta "böset", precis som posten gjorde när de utplånade alla värdelösa postkontor (de drogs ju också med amöbor till personal i ganska stor utsträckning). Helt enkelt byta ut dem mot nya pigga apotekare som VILL göra ett bra jobb. Jag vet att de finns därute. Du vet att de finns.

Lite utav en win-win situation. Eller hur. Du fixar rättning i dina led och vi konsumenter blir muntra utav bara fan.

Hur låter det? Hör av dig så kan vi träffas och dra upp lite riktlinjer för det nya apoteket. Apoteket Dagens. Det är hög tid.

De bästa av hälsningar

/Mikael på Bloggfrossa.

"Dagens"

Jag vet inte vad det är men jag känner gång på gång ett stort behov av att ge Apoteket, dess personal och hela deras systen en verbal s.k. "bitchslap". Efter varje besök.

Imorse var det dags igen, för den månatliga "inhandlingen" av vad jag har kommit att kalla "Dagens". En sådan där standardbeställning som gäller lika oavsett när eller var jag besöker ett apotek - ungefär som vitt vin och fruktsoda. Jag köper alltid samma sak; linsvätska och ett rör Treo citrus. Enkelt och bra, inga krusiduller. Då slog det mig.

De borde utveckla ett system för oss standardmänniskor. En "dagens-kö" så att säga. Alla som har en standardlista skulle kunna anmäla sin egen "Dagens" på apoteket.se och sedan glida in och ställa sig i en form av snabbkassa. Tänk vad mycket vrede jag sparat in på då.

Jag menar, ta idag som exempel. Jag kommer in strax eftert tolv, lätt stressad eftersom jag borde varit på jobbet minst två timmar tidigare. Jag tar en nummerlapp och ser att det bara är tre nummer innan mig. Men jag har lärt mig att tre nummer inte är så jävla bara i apoteksvärlden så jag blundade och andades in och ut ett par gånger. Liksom mediterade i förebyggande syfte.

En gammeltacka står och jiddrar om nån painkillersalva och gosse som det tog tid. Det går verkligen inte att hålla tillbaka ilskan. Man tvingas göra ett "förbannaduttag". Kassörskan verkade helt obrydd om att det tog perverst lång tid för käringjäveln att få komma fram till beslut. Fy fan vad jag inte vill bli gammal. Inte så gammal. Jag började fantisera om en utopi där pensionärerna hade sina egna apotek där de kunde gå och drälla hela dagarna. Då skulle de kunna ta två timmar på sig att välja stödstrumpor, näsdroppar, och sårsalvor. Ärligt talat. Något måste göras.

Nästa i kön var en ung tjej. Yngre än mig iallafall. Jag tänkte att nu jävlar kommer det gå fort men jag kunde inte ha mer fel. Denna unga tjejen skulle köpa vitaminer men kunde int bestämma sig för vilken sort. Så det skulle diskuteras innehållsförteckningar, fördel/nackdel med respektive och jämföras priser. Alltså den jävla subban betedde sig som representatnt för ett helt ålderdomshem. Jag suckade högt och skrattade till slut för mig själv och skakade på huvudet. Alltså verkligen galenskrattade - högpitchat (fast i låg volym såklart). Jag trodde inte det var sant. En medelålders man som hade numret precis innan mig skyndade sig. Han kanske kände lukten av dynamitväst.

Det var då jag kom på det. Min masterplan. Imorgon ska jag försöka hitta mailadress till apotekets VD och driva frågan om att utveckla ett slags "dagens-system". Jag kanske kan få pengar för idén. Om inte annat kanske jag kan få jobbet att utveckla nättjänsten.

Jag längtar till imorgon.

Det verkar vara alkiskonvent i stan

Nyss när jag gick till jobbet så slogs jag av att det var oroväckande många alkoholmissbrukare och andra hang-arounds som drällde på den korta biten från majorna till linné. Alltså riktigta parkbänksalkisar. De verkar ha nåt konvent här i stan.

När jag stod i spårvagnskuren och skyddade mig mot regnet som kom en överförfriskad herre i svart skinnpaj av mc-modell och en svart snusnäsduk knuten runt huvudet gående (eller ja han lyckades ta sig fram iallafall). Colors liksom. Han stannade framför oss som stod i kuren. En gamma dam på cirkus sjuttiofem långa, en tysk man med attachéväska och en ung tjej med latinamerikanskt ursprung som talade vilt i sin mobil och så jag. Parkbänksalkisen ställer sig riktad mot oss, slår ut med armarna i en pose som känns tagen ur någon revy med Nils Poppe och så frågar han muntert om det är någon som "muckar" med honom.

Han svepte med blicken och pekade med hela handen (han måste sett hur snuten gör) mot respektive person i kuren. Jag kände att det här kommer bli jobbigt. Tysken förstod inte något såklart och ursäktande sig på sitt modersmål. Alkisen skrattade och sa "döööh, hajl på dig mannen!". Vidare frontade han kärringen som inte heller var nämnvärt slåssugen. Jag misstänkte att den lotten skulle landa på mig. Mycket riktigt. När han kom till latinotjejen så sa han charmigt att han inte slåss med tjejer. Bara jag kvar.

Han frågade om jag ville ha stryk. Jag köpte mig några sekunder genom att ta ut i-podlurarna och låtsades som att jag inte hört ett ord.

Vad sa du?
Vill du ha stryk frågade jag.
Ahh, nej tack det är bra.
Dööh, du ska inte vara så jävla kaxig
Ok, jag får jobba på det...
Dööh, jag kan karate.
Mhm...
Jag ska slita hjärtat ur kroppen på dig

Varpå han började veva med armar i någon jävligt desillusionerad koreografi. Han fråga de hela tiden vad säger du nu då, vad säger du nu då och jag kunde inte hålla mig för flabb. Jag började gapflabba. Tysken och latinotjejen tittade på mig som att jag var rubbad i huvudet. Vaffan. Där står en hårt dekad och semiförbannad spriträv och övar kator i regnet men det är mig alla glor på.

Vagnen dundrade in och det var dags för påstigning. Som tur va skulle han inte med. Det kan lätt bli stökigt när en dyngrak snubbe ska demonstrera sina wax-on wax-off på en proppfull vagn. på vagnene satt en alkis till och jag tänkte direkt "åh nej, inte en till" men han var kool, sa inte ett skit. Jag är så fördomsfull.

När jag steg av vid masthuggstorget och kommer in på Andra Lång/värmlandsgatan så ser jag ett helt posse. Tre stycken hardcoresnubbar. Sådana som liksom tagit supandets ädla konst och gjort det till karriär. En av dem hade ett stort vitt skägg och skepparmössa. Den andre såg väldigt sliten ut och hade en schäferhund samt en fullladdad systemetpåse som sällskap. Den tredje hade en kundvagn som han fyllt med mässingsrör och kopparskrot. Det verkar vara hårdvaluta i alkiskretsar. Kopparskrot = snabba pengar. De säljer skroten och köper kul för pengarna. Panta ölisar är för amatörer.

Så vad får man ut av detta. Ja, inte ett skit egentligen känner jag men jag ville bara berätta att det svärmar av proffssupare på stan idag.

Saxat från Aftonhorans löp idag:

"Monsterchocken knäckte Carola"

Ja, vad ska man säga - i rest my case.

Ingen hisings-porr men mycket annat

Det blev inget fotoreportage igår. Det var för pissigt väder.

Visst, man ska offra sig för konsten men hur långt ska man gå. Jag och R överlade nogrannt och kom fram till att misär i regnväder är för billigt. Vi vill göra det med en blå himmel som fond och solsken som belysning. Mycket mer effekt. Som en spark i skrevet och mer krisp (som R uttryckte det). Men visst blir det av. Jag har redan en tiolista med vyer som jag vill sprida. Vi ska boka in en ny dag och då lover jag att det kommer vara väl värt väntan.

Jag och frau gick på Da Vincikoden istället. En Slät trea. Bättre än boken måste jag säga. Jag pallar inte med Dan Bruns karaktärsbyggande. Han har gått i Guillos skola känns det som. Den där övermänniskohjälten spelad av Tom Hanks (vilket tog ner det där aset R. Langdon på jorden lite). Men Audrey Tautou var vacker som vanligt. Gudomligt vacker - bra casting. Bäst var albinomunken Silas (Paul Bettany). Hade velat se mer av honom. Enligt mig var det en rätt väl avvägd film ändå. Jag är ju inget fan av boken så filmen funkade bättre på mig.

På bion satt jag bredvid en konstig kvinna. Syftar inte på min fru såklart utan hon på andra sidan. Hon var gravid och skitsur. Jag blev nervös. Sedan tog människan av sig skorna precis när filmen började och som det luktade. Mina smöriga och nypoppade popcorn växte i munnen. Jag har så svårt för kroppslukter. Utsöndring är ett ord som får mig att vilja springa på toa och spy.

Inte nog med att hon satt och hormonsvettades så att jag höll på att vomera rätt över raden framför. Hon tokstirrade på mig. Jag tror hon irriterade sig på att jag hetsåt mina popcorn. Ni vet ibland känner man sig plötsligt iakttagen. Extra jobbigt är det när det är mörkt omkring en. jag vred på huvudet. I skenet från duken möttes jag av hennes vidöppna ögon. Jag kunde känna henness andedräkt, så nära satt hon och råglodde ut mig. Normala människor brukar vända bort huvudet när de blir påkommna med att tokglo. Men inte hon. Tvärtom hon fortsatte att titta i kanske fem tio sekunder till. Jag ville springa. Sedan halvfnissar hon (mhmmm) bara som nåt jävla nötjobb på permis från rättspsyk. Två sådana stirrsessioner utaste hon mig för. Gav mig the crazy eye.

Resten av filmen satt jag lutad långt åt motsatt håll och ville att den skulle ta slut.

Efter filmen åkte vi hem och fastnade framför mello en stund. Jag har lovat mig själv att aldrig mer kolla och ändå satt jag där. Jag sviker mig själv hela tiden.

Sedan ringde brodern. Han har fått bältros i ansiktet. Ingen lek alltså. Han ville få skjuts till akuten. Det fick han och jag stannade kvar. Jag har ett stort problem med sjukhusakuter. Fan, är det nåt ställe jag kan få tokspel på så är det just där. Vi satt där till klockan fyra på morgonen.

Jag har nästan förträngt de sista timmarna men brorsan sa att han började tycka att det var påfrestande när jag började vissla "Jazzgossen" vilt runt klockan tre. Och då var det ändå han som borde flippat.

Så nu är helgen nästan över. Sweet.

Nu har Dogge Skugge iallafall

Det var då ett jävla tjat om Dogge och hans reklamhorande. Känns gammalt på nåt sätt. Jag bryr mig verkligen inte ett skit om vad han gör längre. Han kan komma med sitt jävla omertatugg hur mycket han vill för att sedan gå ut och plocka bajs på motorvägen. I couldnt care less.

Men. Nu går den stora skuggan ur sitt lilla blogghål och tar lille Dogge i försvar. Många har tydligen gått hårt åt den stackars latinokungen på sistone. Fler än jag verkar tycka att han säljer av sin image lite väl billigt för att det ska vara hälsosamt, när han viker isär skinkorna för varenda svensson som är sugen på en ny platt-tv.

Gråtmilt försvarar han sig och säger att han gör det för att ha råd med blöjor och mat till sitt barn. Och direkt är Skugge där till försvar. Såklart hon är. Tjejen som förespråkar att man ska växa upp för i helvete och lägga ner sitt patetiska liv när man väl satt barn till världen, och om man inte skaffat barn så är det väl fan på tiden att göra det. Hon har målat upp en norm för alla som är föräldrar att så här ska det vara. Lyd annars jävlar. Jag börjar bli tjockt med trött på henne.

Hon tjatar om vikten att offra allt för sina barn. Att de sanna hjältarna är de som försörjer sina barn. Stöp in dig i skuggeramen din blekfeta svensson och "väx upp". Alla kan inte bli kändisar o.s.v.

Det är lustigt att hon trackar ner på alla som försöker lyckas på ett annat plan än förälder. Lätt att döma när man är en av sveriges mest lästa personer. Vad är det som gör att hon hatar att andra försöker skapa sig en karriär så?

Det mest slående med Linda Skugge är att jag fanimig aldrig läst en person som får sitt föräldraskap att framstå som en form av martyrhandling så som hon. Ingen annan lyckas få det att låta så jävla stretsamt och jobbigt att vara förälder. Vad har hon offrat undrar jag, som inte alla andra också isåfall får offra? Vad gör henne till taleskvinna och rikspäron?

Iallafall kommer hon nu till Dogges försvar. Förstår inte varför han får skit för att han fläker ut sig som en plastpåse. Han tar ansvar tycker hon. Gör han verkligen det?

Jag vägrar tro på att han har det så jävla knapert numer. Jag menar Så jävla tajt med jobb kan det inte vara för den killen. Om det handlade om överlevnad så finns det nog tusen andra jobb han kunde ta än att sälja ut sig så. Men jag fattar. Inga jobb med så snabba cash. Och låt gå för det. Det hade varit nog för att jag skulle hajja. Jag har extremt stor förståelse för hur skönt det måste värma med snabba pengar i fickan framför att slita röven av sig på ett skitkneg. Det gör väl alla. Det pinsamma blir när han försöker lägga över det på sin dotter.

Jag har bara två saker att säga:

Till Dogge:
Skärp dig nu för fan Dogge. Skyll inte ifrån dig på din dotter bara för att du inte har någon stolthet. Du luktar stormarknad! Var ärlig och berätta att du får en fuktig överläpp när så mycket enkel deg dukas upp för dig. Att du är en sellout. Det är ok. Get on with it.

Till Skugge:
Vad är det som är svårt att fatta att folk tycker är lågt, B, billigt, sunkigt, förkastligt med att en kille som jiddrar så mycket om respekt och cred och sån skit. om samma kille sedan sätter sig och tajjar loss i ansiket på hela svenska folket. En kille som har byggt upp en sådan ansenlig skara av fans och sedan går och blir folklig. Det är en form av svek kan man säga.

Sektlookie

Fredag: Har inte hänt så mycket. Men en kul grej.

Idag när jag skulle till SR för att läsa in materialet till måndagens lista så upptäckte jag att de gräver upp Avenyn. Jag blev både glad och arg. Glad för att det är gött att se "paradgatan" totalt satt ur funktion. Arg för att jag i hög stress blev tvungen att gå från Valand ända till liseberg för att hoppa på femmans vagn.

När jag skulle tillbaka till Långgatornas trygga famn så var jag tvungen att hoppa av vid Liseberg igen och knata till Korsvägen och där ta sexan till Järtntorget. Ett jävla roddande men jag fasar perfekt och behöver knappt vänta en minut.

När jag sitter på vagnen och tittar ut så ser jag en snubbe som är skrämmande lik Charles Manson. Alltså inte lite smålik utan lik som ett bär. Ja, så som han såg ut när det begav sig. Dock såg jag inte röken av hans "Family". Isåfall består resterna av "The Family" av en tjock farbror med blommor tatuerade över hela sin bröstkorg och på händerna. Han såg förvisso farlig ut som fan och hade ett glasöga som stirrade otäckt rätt fram.

Jag var inte så imponerad. Manson är ändå inte min favoritsektledare. Han ter sig snarast som en korgosse i jämförelse med the one and only - Reverend Jim Jones.

Där har vi en hård jävel. The real deal.

...men i brist på annat... eller, det duger i krig som det så käckt heter.

Världens sjukaste man?

Igår. Strax innan jag skulle packa ihop och gå hem så får jag en länk skickade till mig av min prevokran no.1 - R. Han hade hittat (jag frågade hur men fick bara ett svävande svar) en hemsida med en freakig holländare med en abnorm fetish för baddräkter. Jag trodde att såna här grejer var lite exklusivt för belgarna. Inte just baddräktsfetisher kanske men de är ju liksom bara bra på tre grejer vad jag vet. Choklad, veteöl och skruvade perversioner.

Först tänkte jag att "ja, det är ännu ett as, so what". Inte mycket chockar mig längre. Jag har ju gått i R:s skola damnit. Det dröjde dock inte många sekunder innan jag förstod att vi troligen har med världens mest komplexa hjärnfunktionalitet att göra här. Att detta var något utöver det vanliga.

Jag tittade runt. Jag blev förbannad. Jag tog anstöt.

Inte för att bilderna är så extrema och stötande i sig. Inte en och en i alla fall. Jag lackade för att han har fått hålla på. Det tar aldrig slut. Hundratals baddräkter i alla möjliga utföranden. Det är allt från enfärgade, tvåfärgade, klassiska till leopardmönstrade och abstrakta syrahallisar. Olika baddräkter - MEN - Exakt samma pose. R berättade att han och några till räknat ut att han lagt minst 75000 lök på baddräkter. Jag svalde hårt. Det är i sin helhet man förstår hur galet sinnesrubbad killen är. Man ser det på blicken.

Det otäcka är att om man tar sig tid så inser man att det hela är större än en störning. Det är en komplett studie i mänskligt förfall. Det hela är väl kamouflerat bakom den okronologiska ordningen men tittar man noga kan man se hur det hela började.

Det började säkert som en liten "grej". Killen är ung, glad nyklippt och ler med hela ansiktet. Han verkligen älskar den kroppstajta passformen och den kittlande lena känslan av hud mot lycra och polybutilen. Han är inte helt sund men han skadar ju ingen.

Vidare utvecklas hans "hobby" till en tvättäkta fetish. Han njuter i fulla drag men det är mer tvångsmässigt nu. Blicken har falnat något. Han börjar bygga på sitt eget Taj Mahal - en show-off- site av mått. Hela tiden knäpper han bilder med ytterst begränsad variation av miljö. Ofta verkar det lite riggat men så dyker det upp bilder som verkar tagna med mobilkamera. Panikbilder. När han liksom inte kan hålla sig längre. Han trängtan blir övermäktig och hans begär tvingar hans lönnfeta lilla holländarkropp att knö sig i en baddräkt och bara skjuta av. En utlösning nästan. Skit i blåstick, det måste till en bild nu. Troligen infinner sig detta panikeuforiska tillstånd oftast när han gått på stan en hel dag med en nyinhandlad liten goding i påsen.

Efter ett tag är det inte längre förenat med lust. Det är ett regelrätt tvång. Han kan inte gå förbi en sportbutik eller annan butik som tillhandahåller hans favoritkonfektion och hans självförakt växer. Han äcklas av sig själv men KAN inte låta bli. Hans blick vittnar om bristen på uppnådd njutning. Han blir deprimerad av att inte uppnå samma upphetsning och i sin desperata jakt efter en ny en baddräkts-fix, en sista, så experimenterar han vilt med mönster, färg och modell. Inget verkar hjälpa. Hans fysik tar stryk, han tar inte hand om sig längre. Hans strävan efter att alltid se ut som "a million dollars" på varje bild är blott ett minne. Nu är det ren överlevnad. Han äcklas och vi äcklas ännu mer för vi ser att denna killen har ingen chans i helvetet att komma ur detta med livet i behåll. Hedern, ja den var ju tokkörd redan efter bild ett.

Det lustiga är att i all dekadens så lever han i total fönekelse. Det är riktigt udda. Den brukar ge med sig efter ett tag. Men inte för vår gode "Wichor" (som jag tror han heter). På sin site har han publicerat en form av manifest där han vill övertyga världen om hur underbart det är för män att klä sig i baddräkt. Han försöker med alla trix. Han går så långt att försöker få det till en jämställdhetsfråga. Clever. Men när han kommer till att det är estetiskt mycket läckrare än badbrallor så har han gått över gränsen.

Alltså. han borde verkligen kolla på sina bilder en gång till innan han börjar snacka om estetik rena linjer och sammanhållen kroppsform.

Inte nog med att han förlorat sig själv i mörkret. Han försöker med alla medel dra ner alla andra i samma hopplösa fördärv. Det är ren ondska.

Eller råkar han bara vara världens sjukaste man?

Klicka här för att frossa loss i killens livsverk.

En liten "Cock-teaser"

Jag pratade med min vän R nyss. Han hade ätit lunch på Hisingen för ett par dagar sedan. Bara som ett event. Sjukt, men kul. Några reklambyråsvin åker över till andra sidan för att insupa känslan av vardagsrealism... eller jag menar såklart vardagssurrealism.

Han frågade om inte jag ville följa med och göra någon form av fotodoreportage till helgen. Jovars, det finns väl bättre sätt att spendera en helgförmiddag. Men jag kanske gör det för den goda saken. Det finns ju så mycket jag vill visa. Så kanske att jag kommer bjuda på lite hisingen-porr inom kort.

Han bifogade en bild (tagen i centrala Hisingen) i ett mail och man frågar sig direkt:

Är detta ett i-land?
Är detta sverige?
Är detta sant?

...Tja, dom kallar det visst Hisingen.

En bra avslutning

Fick precis mess från E & M. De är i New York och lallar runt. Fan vad jag är sugen på den staden. Har man varit där en gång vill man dit om och om igen.

Iallafall så har de hookat upp mig på ett par ninjasvarta Converse. För 300 spas. Det är nästan 400 spänn billigare än de är här och kanske en rimligare summa i förhållande till kvalité och livslängd. Man blir ju lite lack när skonasarna här i svedala vill rycka 670 spänn ifrån en. De har just höjt priset också.

De svinen vet att Chuck Taylor är en drog och att om man väl har börjat punda, då är man körd.

E & M har just räddat min dag. Jag förlåter inte vägmongona från i morse men har inga planer på att meja ner några nästa gång. Så glad är jag nu.

Att dela kök med svin

I vårt företags kollektiv finns ett kylskåp. Just nu luktar det soprum i hela köket när det är stängt. Tidigare åt alla som är för snåla för att käka lunch ute sin lunchlåda där. Kylen hade öppnats ett antal gånger och blandat med dagens matlåda fanns en stank av död. Som om någon skurit av skallen på snickar'n (som jag btw inte sett röken av på väldigt länge) och lagt det gladpackförpackat i kylen och bara låtit det stå.

Det luktade så vidrigt och lukten sipprade in som trög senapsgas genom nyckelhål och i dörrkarmens alla springor. Jag höll på att kaskadkräkas. På riktigt Och där satt de, svinen, och mumsade på dagens lunch som om inget. Troligen sparade de sina lunchrester i kylen och använder dem för att ladda bio-bomben som de verkar bygga på.

Bush kan sluta glo på iranierna och blicka hitåt. Vårt kylskåp kan nog ställa till med bra mycket mer skada än deras smutsiga nuke-missiler.

Vad är det för fel på dem. Jag har ingen respekt för dem som människor längre.