Jag känner den djupaste oro för semmelutvecklingen

Var på Hemköp häromdagen för att köpa en semla. Kom till den lilla disken som vanligtvis huserar denna så syndigt lockande delikatess, vanligtvis i 2-packsformat, och vad skådar då mitt norra öga? Vaniljsemlor!? Disken var fylld till bredden med detta satans otyg. Jag började leta runt med blicken men där fanns alltså inte en enda klassisk semla i sikte. De var alltså inte slut. De fanns inte alls. Hade aldrig funnits. Allt som fanns var bara så kallade vaniljsemlor. Alltså semlor där man helt sonika ersatt självaste kronjuvelen i originalet, den förföriska mandelmassan, med något så banalt som vaniljkräm. Inget ont om vanilj. På rätt plats vid rätt tillfälle är det oslagbart. Men för helvete inte i närheten av en semla. Behöver jag säga att jag kände mig både tom och besviken när jag tvingades lämna butiken tomhänt?

Fan är det frågan om egentligen? Jag minns när vaniljsemlan gjorde entré på marknaden som ett litet obskyrt alternativ för mandelfientliga, men nu är den plötsligt household. Inga rationella argument verkar fungera. Populariteten fortsätter uppenbarligen att öka och i mitt lokala butiksdistrikt har den inte bara normaliserats utan uppenbarligen redan tagit makten med en överväldigande majoritet. Lyssna. Om vi inte tar vårt förnuft till fånga och motar bort denna otäcka bullen nu, då kan vaniljsemlan mycket väl regera Sverige under semmelsäsongerna framöver. Är det bara jag som ser en tydlig parallell till de senaste årens utveckling av samhällsklimatet i övrigt? Djupt oroande.

Jag ska villigt erkänna att jag är ultrakonserv när det rör fastlagsbullar och följer rättroget den gode Semmelmannens tydliga dogmer. Kardemummabulle, mandelmassa på äkta mandel (hackad för lagom mycket tuggmotstånd), rätt konsistens på grädden och helst ett föredömligt trekantigt lock förgyllt med ett delikat pudertäcke av florsocker. Varken mer eller mindre. Allt annat är bara olika former av extremistsemlor.

Trots min relativt starka motvilja mot nymodigheter på semmelfronten har jag nästan vant mig vid hur olika groteska uttryck för "kreativitet" inom bagerinäringen, lett till det ena bedrövliga försöket efter det andra, att uppfinna hjulet genom att snylta på en sann svensk klassikers ädla renommé. Semlans. De senaste åren har det varit både semmeltårta och semlor på croissantbröd Den sistnämnda som jag skamset måste erkänna att jag vid ett svagt ögonblick föll till föga för och faktiskt provade, den var inte direkt äcklig men den den var synnerligen själlös. Kände mig smutsig efteråt. Och omedelbar ånger. Tror det var Pressbyrån som för ett par år sedan lanserade något så urbota dumt som en "semmelwrap" och jag vet att känslan av äckel stegrades inom mig, när jag tvingades bevittna ett så hänsynslöst urholkande av en sådan (i sitt grundutförande) anrik klenod. Ditintills hade originalets popularitet trots allt stått relativt ohotad. Men plötsligt verkar olika vanställande semmelkombinationer ha blivit lite utav en nationalsport i det här jävla landet. Ett direkt bevis för det bevittnade jag när jag var på Ica igår och de precis innanför grindarna frontade med kanelbullesemlor. Jag orkade inte ens känna något längre. Jag bara suckade lite avtrubbat, och tog en bild.

Men en käftsmäll kom ändå när jag lite senare samma dag blev upplyst om att Estrella har lanserat en ny sorts chips som... trummeli trum trum trum... smakar SEMLA!! Jag trodde på riktigt att det var ett skämt. Det är inte bara en vulgär smakkombination, utan även en produkt som töjer ut alla ramar för anständighet. Det känns som att det är utanför all kontroll nu. Lite som när AI outsmartar människan.