Mat och musik

Så har man lagt ännu ett Göteborgsvarv bakom sig. Det gick skitbra. Satt på första parkett på Enoteca Maglias uteservering och avnjöt lidandet med två kalla Gambrinus. Såg kämpigt ut även för de tidiga startgrupperna. Tror det var ett bra år att avstå.

Appropå Enoteca Maglia. Ledsen att säga det men vilket visset ställe. Inför sin premiär marknadsförde de sig som gourmet för folk i jeans. Så jävla fjantigt. Dessutom lyser den där gourmetkänslan med rätt så stor frånvaro om man säger så. Vi har ätit där ett kanske fyra gånger nu och mig veterligen finns det inte ett lika överprisat ställe i hela stan – i förhållande till vad man får för slantarna. På hemsidan säger de att maten lagas med passion och om det är sant så är passion något mer subjektivt än jag kunnat ana. Kanske är den den nordfinska folksjälens passionerade energi de använder när de rör i grytorna för sist smakade lunch-pastan för 170 kronor bambamat. Sådär ok. Idag smakade charktallriken hushållsmedwurst och ica-basic-mozarella. Dessutom är servicen med några undantag (två grymt trevliga servitriser) helt sjukt enerverande. Snudd på otrevlig. Om tanken är att gästerna ska känna sig i vägen, obekväma och osedda så gör de däremot ett råbra jobb. Fy fan vad nonchalanta vissa av dem känns. Jag brukar ha tålamod men nu får det räcka. Jag kommer inte besöka dem igen.

När vi ändå är inne på det här med neggiga recensioner så läste jag just Josefines sakliga sågning av nåt psykadelika-pop-new-age-flum-band i Gaffa. Den var rätt krass. På det sköna sättet. Jag sa till henne att hon nog inte står så högt i kurs hos dem nu och högst troligt smädas med grova tillmälen. Hon svarade glatt att det är en härlig känsla att bli hatad av hippies. Och det kan jag nästan skriva under på utan att ha den minsta aning. Vem är hippie nu för tiden egentligen? Mina tankar förs bara till barfota nycirkus-människor. Usch.

Annars så blir det eurovision för hela slanten. Med en dotter på åtta och ett halvt år har man inte mycket till val. Det är inte ens ett skämt. Det är dödligt allvar. Att beröva henne det skulle troligen innebära ett trauma som blir dyrt att reparera i framtiden. Så det är bara att gilla läget luta sig tillbaka och avnjuta albanerna, moldaverna, macedonierna och allt annat bös. För att väga upp lidandet lagar vi Crambys fullkomligt gudomliga Carnitas som vi ska toppa med picko de gallo, mangosalsa och guacamole.