Jag är på väg till affären. En kvinna väller ut från sin port och går med målmedvetna steg före mig in. Hon är klädd i en lång skidjacka av nylon och arméns långkalsonger (som när hon rätar på benen blottar det oangenäma sladdret som uppstår när ens knän har töjt textilen ett tag). Hon tar rummet på ett sätt som bara någon som vet vad den verkligen ska ha kan ta ett rum. Hon beställer distinkt men med ett visst flås tre paket röda Prince och en ask tändstickor. Sedan tar hon med abstinensdarrande händer emot varorna och skyndar ut. När jag kommer ut igen ser jag henne snabbt försvinna in i sin port. Tid till rök, max 20 sekunder.
Jag fylldes av tomhet, motsägelsefullt nog. Jag vet ju ingenting om den här personen men hon hade en sådan aura av att röka med patos. Sånt gör mig deppig. Något säger mig att det nog inte är första gången hon kedjeinhalerat en kvarts limpa under en spisfläkt. Hela scenen var över snabbt som en örfil men har gett resten av dagen en klangfärg i moll.
7 kommentarer:
En gång Prince alltid Prince.
-Luca
Ännu ett nyårslöfte åt helvete kanske. Det höll i alla fall i (nästan) två veckor.
Jag tror också på nyårslöftet. Sen satt hon där vid sitt köksbord och stirrade ut i januarimörkret med en skvalande TV igång i det mörka vardagsrummet, drämde handen i bordet och ba "LIVET ÄR FÖR KORT!", slog sönder glaset till den lilla nödsituationshundringen och for ner till kvartersbutiken.
Ja. Det tror jag.
Luca: nuggets of wizzdom
Erik: haha såg det inte ur den vinkeln. så måste det ju vara.
Ellet: Ja jag är också övertygad nu.
Usch. Lika deppigt som döda valpar.
Adde: sådär är det ibland.
Helt off-topic, men ville bara inte att du skulle missa det: skrivarkursen jag gick i höstas går igen nu i mars (vill minnas att du var lite sugen) http://attskrivaintenu.blogspot.se/p/vara-skrivarkurser.html
Anmäl dig! Gå! Det är kul!
Skicka en kommentar