...sedan såg jag att det bara var Stieg Larssons "emo-slyna" som var i farten igen. Gött. Tredje gången gillt för en kavalkad av bryggkaffe och misslynt ciggande med andra ord.
tisdag, december 08, 2009
Tim Burton-förvirring
Vad kul! Har Tim Burton gjort en uppföljare till Edward Scissorhands, tänkte jag när jag bläddrade fram bioprogrammet i tidningen häromdagen. Men hur fan fick Michael Nyqvist en roll i den?
...sedan såg jag att det bara var Stieg Larssons "emo-slyna" som var i farten igen. Gött. Tredje gången gillt för en kavalkad av bryggkaffe och misslynt ciggande med andra ord.
...sedan såg jag att det bara var Stieg Larssons "emo-slyna" som var i farten igen. Gött. Tredje gången gillt för en kavalkad av bryggkaffe och misslynt ciggande med andra ord.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
24 kommentarer:
Så jag är inte den enda som har tagit avstånd ifrån skiten? Jag trodde att masspsykosen hade tagit över hela landet. Woho, det här ska firas!
Jag vägrar också. Svensk film har inte varit intressant på fruktansvärt längre, varför skulle det här vara annorlunda? Seriöst, är det inte lite hype över det hela också, eftersom han dog innan böckerna publicerades och det finns en till som troligen inte kommer att ges ut? Hype brukar inte vara bra.
Jag var också tveksam, men har numera läst alla böckerna. Och de är faktiskt bra. Långt bättre än Liza Marklund, Camilla Läckberg och alla andra mainstream-författares verk. Filmerna håller också hög klass (har inte sett sista än). De innehåller långt ifrån så mycket av det där "tragiska svenska" som man skulle kunna tro. Lisbeth Salander är en konstig typ, men när man fått reda på vad hon har varit utsatt för så verkar hon fullkomligt normal...
Jag är mest glad att skiten är slut. Jag är innerligt trött på att höra hur braaaa filmerna är och att jag bara måste se dom. No way. Jag såg halva första filmen och det var ett lidande utan dess like. Och utsätta mig för samma sak om och om igen? Aldrig.
hehe...man hatar kvinnor som kan skådespela säg?
Böckerna var bättre...som terapi
Jag älskade böckerna. Filmerna må vara bra, men de kan aldrig mäta sig med min egen filmversion i huvudet. Lisbeth är bästa skådisen, men absolut inte "bra". Hehehe stämmer ju att hon rökte som f-n.
Ull: Bara för att det är bättre än annan skit betyder det väl inte att det är bra..
Ivana: Jag har lyssnat på hela trilogin på ljudbok. den var underhållande, bortsett från vissa detaljer. Men fan vad jag stör mig på den överdrivna visualiseringen av karaktären Lisbeth Salander
Kitty: Det är hype. Men jag måpste erkänna att böckerna var helt ok bortsett från en del grejer. funkade att lyssna på iaf. eller ja läs ovan.
Ull: ja men herregud. läckberg och marklund.... bah. ja böckerna är ok. men jag stör mig verkligen på hur de visualiserar henne. Inte alls den bilden jag fick av henne i boken.
Jo tjena: nä de två sista var ju dessutom tänkta för tv. då brukar det inte vara högt biovärde :)
Ulsak: say what? fattar inte kommentaren. Noomi är jättebra skådis har inget mot henne. Men ärligt talat. har du sett affischen. visst ser hon ut som edward scissorhands. de är ju fan lika som bär.
Lola & andreas: Alltså jag lägger ingen värdering i om filmen må vara bra eller inte. jag kommenterade egentligen bara filmaffischen.
hhahahaha xD Snygg beskrivning, håller med dej fullt ut!
Hahaha....Bra recenserat!
/Mia
Bara den första boken var ens en habil deckare - de efterföljande var sämre än förra årets julkalender. Redan nånstans i bok två börjar man undra om det är en Svensk deckare man läser, eller X-menfanfic av en elvaåring från Essunga. För mycket Jethro Tull, och för lite skrivarverkstad. -Och jag _älskar_ fan Svenska deckare och har massor av extra tålamod med dem, liksom massor av suspension of disbelief att ta till när det välbekanta hotar att skapa förakt.
Men i en värld där folk tror att Liza Marklund kan skriva så kan man ju inte vänta sig bättre än masspsykos över Mary-Sue Salander. Larsson rättanvänder i alla fall flerstaviga ord, till skillnad från Marklund.
mvh
Jessica
@Mikey: ehh, nu begriper jag mig heller inte på Goth-look och neggo-attityd. Så där är vi eniga.
Jag riktade mig bara mot det drev som samlas i kommentarhögen. Man skall ju, som bekant ej kasta ut barnet med badvattnet.
Som grävande journalist gjorde ju Stieg Larsson en gärning och visst unnade man honom en liten kommersiell framgång. Men ..you know the story.
Äh, så illa var det väl inte? När jag läste första boken fick jag lägga den åt sidan för det blev för seeegt då när han satt å ugglade uppe i stugan å skulle börja rota i all gammal skit.
Filmen var bättre på så sätt, det hände lite mer. Men visst e bruttan lite over the top.
Hahah! Ja, hon ser verkligen ut som Scissorhands! :D
Tim Burton är en mästare.
Det bästa med Milleniumböckerna är att det inte kommernågra fler. Det är det ENDA som är bra med dem.
Häda inte genom att beblanda Tim Burton med Ullareds"kultur"
-Luca
Ni fåntrattar som inte gillar Stieg Larssons böcker vill ju bara verka finkulturella. Det är riktigt bra bäcker, annars skulle de givetvis inte sälja så bra som de gör.
Visst kanske Lisbeth är aningen (eller egentligen otroligt) överdriven. Men vi snackar fiction här. Man får överdriva när man inte hävdar att man skriver en dokumentär.
Jonas
jonas: nu var det ju inte en bokrecension jag skrev heller utan bara en liten reflektion över hur de valt att styla karaktären Salander.
Jonas: Så det som säljer bra är automatiskt bra? Det måste innebära att Bibeln och Maos lilla röda är helt fantastiska lilletära verk! ;)
@Jonas:
Gillade du DaVincikoden också? Oavsett: att upphöja din egen smak till ideal funkar inte från något håll. Att vara anti-intellektuell är inte på något sätt genuinare eller trevligare än att vara elitist. Det är två sidor av samma fula mynt.
- Men det är noterat att du istället för att diskutera vad du tycker är bra med böckerna istället går till angrepp mot personligheten hos dem som inte gillar dem. Detta kallas Ad Hominem och anses vara ett fult beteende. Den sortens beteende man ägnar sig åt när man känner sig utpekad som lågpanna för att man läser dåliga böcker.
Du behöver inte ta det personligt när andra uttrycker att de inte gillar något som du älskar. Det har inte med dig att göra utan med att olika människor gillar olika böcker.
Själv har jag en rad författare på min favoritlista som är allt annat än finkulturella - böcker som är illa skrivna men som har något slags charm, som inte är uppenbar för alla andra, för mig.
Det sänker inte mitt människovärde, och det betyder inte heller att jag konsekvent gillar illa skrivna böcker. Bara att jag har en softspot för just dessa.
Stieg Larsson (och Liza Marklund) har jag ingen softspot för, så deras tillkortakommanden (deras många, många tillkortakommanden) som författare finner inte nåd hos mig - till skillnad från till exempel Stephen King.
Gissa hur mycket jag bryr mig om vad du tycker om Stephen King? (svaret är "inte ett jävla någe") Gissa hur medveten jag är om Stephen Kings brister? (Rätt så) Eller vad säger man om vuxna människor som skamlöst läser om Fem-böckerna varje semester?
Släpp sargen och andas ut. Vi är alla fria att gilla skit. Annars hade Marklund suttit i fängelse för länge sen.
mvh
Jessica - Jag verkar inte, jag är.
Mike: Jag kommenterad snarare alla kommentarer än din bloggpost. Vet att du tycker att man ska hålla sig till ämnet, men kunde inte hålla mig.
Kitty: Det är väl få som anser att Bibeln inte skulle vara ett högt stående litterärt verk. Sen får man väl tycka vad man vill om innehållet. Maos lilla röda har jag inte läst, men det skulle inte förvåna om det hysat skrivet. Däremot kanske jag inte håller med om innehållet. Men som sagt. I en roman kan man (och bör kanske t o m) fabulera lite grann.
Jessica: Värst vad man kan ta åt sig. Stieg Larsson anser inte jag vara det bästa jag läst, men att det skulle vara så oerhört dåligt som vissa här antyder är mycket märkligt, med tanke på försäljningssiffrorna. Jag är ingen litteraturkritiker, men jag anser att böckerna är mycket spännande och jag hade svårt att lägga ifrån mig dem. Sen bryr jag mig mindre om de är litterärt drivna (eller vilka fåniga uttryck kritikerna nu använder). Sånt blir böcker oftast sämre av, i mitt tycke.
Att kalla någon fåntratt kan möjligen kallas att angripa någons personlighet. Men då får man vara väldigt känslig. (Återigen vad jag anser).
/Jonas
Det värsta i Stieg Larssons böcker är ju att han måste skriva ut fullständig spec på prestandan så fort någon använder en dator.
lucas: haha ja det är fanimej helt sjukt. Jag lyssnade på böckerna och det var så jäääävla smärtsamt att höra reine brynolfsson rabbla sig igenom femminuters teknikspecar på i dagsläget redan pensionerade datorer etc. Där gjorde han ett dåligt drag. Boken är daterad några år tillbaka redan vid släppet.
@Jonas:
Det var väl snarare så att det var du som tog åt dig när det fanns folk som inte gillade din idol.
Du drog slutsatsen att enda anledningen till att inte gilla Stieg Larssons böcker var att man "ville verka finkulturell".
Det var spännande tycker jag - du borde visa upp dig, och din tankeläsningsförmåga på cirkus.
Blir man så aggro, så att man måste förgifta källan, när folk inte gillar samma sak som en själv, då råder det nog inget tvivel om vem som är mest "överkänslig".
Du får läsa Larsson så mycket du vill. Men språkbristerna åt sidan: att du tycker att de är spännande betyder inte att jag tycker att de är det. Spänning är ingen objektiv variabel - olika människor tycker olika saker är spännande, precis som olika människor har olika idéer om vad som får ett språk att flyta.
Medan den första: "Män Som Hatar Kvinnor" i mitt tycke var en habil deckare, så var de efterföljande inte det - enligt samma migs tycke. Det ändrar sig inte för att du tar åt dig.
Bara: "Åååh, någon som kallar sig Jonas tror att jag vill verka finkulturell för att jag inte gillar de här böckerna. Nu ser jag ljuset. Naturligtvis är varken tempot hackigt, figurerna för överdrivna, språket för tungrott eller Larsson på tok för kär i sina karaktärer längre efter det!"
Eller inte.
Det jag reagerade på var inte din litterära smak, utan det intellektuellt ohederliga sätt du använde för att framföra dina invändningar. Du fick inga extrapoäng för din respons. Och jag noterar också att du inte heller denna gång kommenterar själva diskussionen ("De gustibus.." etc)utan börjar om med ett nytt personangrepp genom att insinuera att det är jag som är överkänslig, när det var du som överreagerade på allmänt hållna åsikter med att försöka koka ner hela diskussionen till ett personangrepp.
mvh
Jessica.
Skicka en kommentar