Man ska ju inte det. Innan man hunnit över ån. Säger de. Men vad fan...
I måndags tog jag svinsprutan. Det var en synnerligen rysk tillställning. Drop in i Majornas gamla och numer nedlagda vårdcentral, fick nu stå till förfogande för den stora pandemibekämpningens goda sak. Ingen var vidare glad i lokalen. Det blir man nog inte innanför de väggarna. Misstänker att ett hemma hos-reportage i Hall och Österåkers lokaler vibbar bra mycket mer glädje och harmoni om man ställer dem bredvid varandra. Naket duschrumsvåld, män emellan, kändes nästan attraktivt. Killen vars enda arbetssyssla bestod i att knappa in personnummer i en gammal 386:a satt och tittade tomt in i sin dos-skärm. Gud vad jag inte ville byta med honom.
Det första jag möttes av var desssutom en japansk tjej som fått någon form av hyperreaktion på vaccinet. Hon hade ingen hudton alls och rasade ihop i en hög. Det var mumma för själen för en hypokondriker som mig vill jag lova. Jag påmindes ovarligt om listan med möjliga biverkningar som jag publicerade häromdagen. Det verkade ärligt talat rätt osannolikt att jag INTE skulle få nåt av allt det där.
När det var min tur började jag förhala det hela genom att diskutera om det kanske var så att jag ingick i någon riskgrupp utan att veta det. Hon frågade om jag hade någon sjukdom. Jag svarade att det trodde jag inte men att man kan ju aldrig vara helt säker. Hon sa att då räknas jag inte till någon riskgrupp. Jag stod på mig och sa att tänk om jag har nåt som jag bara inte fått diagnos på. Hon suckade otåligt och sa att vi nog fick ta den risken. Vi? Vaddå vi? Jag knorrade lite och sa något om att hennes insats i det risktagandet inte kändes särskilt omfattande. Sedan rullade jag upp min T-shirtärm och fick mitt stick.
Jag gjorde mitt bästa för att känna efter. Jag trodde att jag kände en släng av yrsel men det gick tillbaka när jag hade ätit middag. Jag försökte lokalisera något tecken på led- och muskelvärk men gick bet där med. Hade hon verkligen lyckats sätta sprutan rätt?
Men idag kom det. I skrivandes stund känns det som att någon råbarkad hamnarbetare satt en grov lårkaka på min överarm. Men annars är det bra. Jag tar ut segern i förskott. Jag kommer troligen inte få vare sig komplexa hudutslag, dö eller börja gå baklänges. Inte av vaccinet i alla fall.
15 kommentarer:
Ja, vad skall man säga? Grattis kan väl funka? Jo, det får bli så - grattis till obefintliga bieffekter av grav art.
Är man arbetsskygg så kan säkert en hamnnarbetaröverarmskaka fungera som anledning till ersättning och ett par dagars hemmavaro.
Själv står jag nog över sticket i armen - det får räcka att kidsen fått sitt . . .
Fortsatt lycka till med de uteblivna bieffekterna!
Gogöbbe: tack! ja jag verkar fanimej ha klarat mig. det trodde jag aldrig.
arbetsskygg... det beror kanske lite på vad man har för arbete. jag har sjukskrivit mig för träningsvärk en gång :)
Våga Vägra Vaccin!
Spader Ess: Varför?
så sent som för tre veckor sedan nådde sverige den punkt där fortsatta vaccineringar inte spelar någon roll för smittospridningen, då tillräckligt många redan haft svininfluensan/vaccinerats.
det var med andra ord i onödan du utsatte dig för den kvicksilverinjektionen mikebike. congrats!
Doug: ja men så är jag nästan maniskt solidarisk också :)
Den japanska tjejen drabbades nog bara av ett blodtrycksfall efter att ha spänt sig för fulla muggar innan sprutan.
När jag vaccinerade mig lät sköterskan med viss kacklande glädje meddela att det ofta var stora, starka pojkar som svimmade av efter det lilla nålsticket.
Mikebike: ursäkta att jag tar upp det igen, men jag kommer aldrig att låta pantade antivaxxare stå oemotsagda där jag ser dem. Inte ens av hänsyn till blogginnehavaren och alla som redan hört det till leda.
Fortsatta vaccineringar spelar visst roll, eftersom gruppimmunitet inträder runt 90% av en population, och alla kan inte vaccinera sig, och alla svarar inte på vaccinet.
Den som vaccinerar sig är solidarisk mot den procent som inte svarar på vaccinet, och därför inte får fullgott skydd och de människor som inte kan vaccinera sig pga allergier och autoimmuna sjukdomar, samt naturligtvis de medborgare som är under sex månader gamla.
Kvicksilvret det talas om är för det första i doser långt mindre än vad vi accepterar att få i oss dagligen via vår mat, vårt vatten och luften vi andas och för det andra inte samma medlem av kvicksilverfamiljen som vi då talar om, (metylkvicksilver) utan en med lägre toxicitet och annat farmakokinetiskt beteende i kroppen. (etylkvicksilver - lagras inte i kroppen. Kroppen gör sig av med det via avföringen inom en vecka.)
Den som inte ser en skillnad i detta rekommenderas inte att ha ansvar för groggbrickan om det finns både etanol och metanol i huset.
mvh
Jessica - Tiotusen gånger envisare än antivaxxarna. (Och de är envisa, varken logik eller fakta biter på dem eftersom de inte klarar av att differentiera mellan pålitliga källor och foliehatthemsidor.)
På tal om biverkningslistan. Jag tror bestämt årets julklapp spikmattan botar närmare 100 procent av dessa biverkningar. Det ni där ute i stugorna.
Dessutom ärade författare så tar det 10 dagar innan balanssinnesrubbningarna kommer. Du har väl sett det på tuben? Tjejen från staterna som bara kan gå baklänges? Då blir det till att spatsera sig fram baklänges resten av livet.
Men var lugn. Det finns en lösning på denna helvetessjuka också. Två enkla företeelser i en revolutionerande fusion.
Spikmatta.
Kram på dig.
Man kan ju få lite feber sådär ett dygn efter le spryt. Det har... 3/4 av de jag känner fått. Jag däremot, fick bara ont som f-n i armen och -detta är riktigt mysko- världens håll i ett och ett halvt dygn. Kom som en blixt och försvann lika fort.
Men jag lever och mår bra en månad senare.
Lårkaka på överarmen? Har du inte hört talas om överarmskaka? Eller en klassisk "överarmare"... Kasst!
Smärtan har nu flyttat från armen och inhuserat sig i armhålan, den verkar trivas och frodas.
Snart blir det din tur.
*asg* "mumma för själen"...HA HA HA
Med tanke på vad du vaccinerade dig mot - vad lustigt att du "knorrade" lite precis innan du fick sprutan. :-)
Njut av smärtan. Ett kvitto på att du fått det. Jag kände inget alls och nu tror jag att jag har fått placebo, typ natriumlösning istället. / Jansson
Skicka en kommentar