Lösningen på den stora frågan

Jag fick för några dagar sedan mail från en relativt ny bekantskap och fantastiskt trevlig person.
Hon berättade att hennes mamma följer Bloggfrossa och att ett halvår gammalt inlägg gjort det jobbigt för henne när hon skulle handla häromsistens. Hon råkade ut för den klassiska "dagligvarunojan" (den när mängden toapapper känns kraftigt överdimensionerad i förhållande till övriga varor). Då snackar vi ändå om en Laholmskvinna som knappast brukar dra sig för att slänga upp en bal grovfibrigt då och då.

Hursomhelst var det väldigt lustigt eftersom jag i dagarna själv har kommit på lösningen. Lösningen på frågan om hur man desarmerar sina skarpladdade dasspappersinköp.

Jag hatar som bekant att handla dasspapper. Det finns inget mer ångestladdat inköp (klicka på länken ovan för förklaring). Jag blir småsvettig bara jag tänker på det.

Köpa dasspapper per bal... ja där går fan gränsen. Lite som rysk roulette med fem kulor och en blank. Sånt gör man bara inte och gör man det ändå så är det uteslutande på Lidl eller Netto dealen måste gå ner (vilket i sin tur är ett no-no-option för mig som svurit blodsed på att aldrig andas deras ruttna luft igen). Endast på sådana byggen kan man göra vad fan som helst utan att devalvera sitt människovärde.

Iallafall. Jag vågar påstår att detta är "breaking news" för alla oss (jag vet att vi är fler) som nojjar kring att skylta i neon med våra torka-röven-vanor. Trixet är enkelt och jag går direkt på pudelns kärna.

Jag har kommit fram till att ett fyrpack "ekonomitoa" (underbart namn) med nutral grovhet från serla har dubbelt så lång livslängd som ett åttapack av Eldorados grovmönstrade. Alltså fyra rullargentemot sexton. Det låter som en utopi men är i allra högsta grad verklighet. Är det något jag noterar så är det den vida floran av toapapper och dess egenskaper. Det är en fördel att känna sin fiende väl brukar jag resonera.

Kassapersonal är (med all respekt) aldrig så vass att de funderar kring mängden papper/rulle. Deras dom baseras uteslutande på antalet rullar. Så är det bara och egentligen krävs ju inget snille för att inse att fyra rullar i ett litet tajt paket gör att man ser bra mycket mindre skitnödig ut än med två åttapack (eller ett för den delen) eller ännu mer ohemula kvantiteter upplagt på bandet. Fan, det känns ändå lite som att jag löst den matematiska formeln för en atomklyvningsprocess. Av en slump.

Jag vet nästan inte hur jag ska förmedla informationen. Jag kan ju knappt hantera den själv. Därför presenterar jag den så rätt av. Ni får helt enkelt lita på att mer empiriskt baserat än såhär blir inte dasspappersrådgivning.

Ni har med killen att göra som provat allt i jakten på den perfekta rullen. Jag har upplevt allt. Hårdgranskat rullar men kläm- och kännmetoden, provat dubbellager, jumborullar - i den lite för mjuka kommunalkvalitén såväl som den mer styva och nästan magiskt tunna industrikvalitén. Jag har experimenterat ohämmat med olika varumärken och specialbrandade toapapper (ex dollarsedeltryck, presidenter & diktatorer etc). Blekt, oblekt och parfymeat - just bring it on. Ok, jag är inte stolt. Jag har betett mig som en blandmissbrukare och tagit det mesta. Alltifrån papper med den tyngsta fiberhalten på ryska marknaden till de mer lätta nybörjaralternativen. Men nu vet jag åtminstone.

Jag skulle aldrig komma på tanken att köpa smul-lambi igen, oavsett rullmängd/paket. Sånt är för primadonnor och ställer till med problem. Såväl på det emotionellt inköpsbaserade som på det mer praktiska planet. Även papper med hög friktion har sina nackdelar. Är man inte varsam så kan man skada sig på rätt otäcka sätt. "Dont try this at home" liksom.

Jag föredrar även oblekt. Omönstrat och allt med begynnande O när det kommer till nåt man torkar sig där bak med. Jag minns att mormor ofta hade rosa blommor på pappret, vilket givetvis är helt galet. Att smycka dassrolls på det viset är som att göra skitandet till en helig ceremoni. Kristi bajs utgjutet. Hallå? Jag tror nog att gränsen är paserad där även för de mest fundamentalt troende.

Inte nog med att Serlas ekonomirullar har neutral färg, strävhet och snudd på oändlighetslängd. Det mest geniala i sammanhanget är konceptet "fyrpacket". Hälften av åtta, mindre än sex och det andas inte i närheten så mycket desperation som ett panikinköp av singelrulle eller bal.

Serlas "ekonomitoa" på fyrpack signalerar "I dont give a shit" med eftertryck, trots att det är precis vad man i allra högsta grad gör. Det är helt enkelt så nära perfektion man kan komma i toalettpapperssammanhang.