lördag, september 10, 2011

Andra gången

Tajtsen åkte på igen. Jag var lätt på steget. Blev peppad. Kunde det verkligen vara sant? Löpsteg. Jag hade banne mig utvecklat ett riktigt löpsteg, en evolutionistisk seger från klamp via lufs till mitt alldeles eget löpsteg.

Det tog 20 minuter och plötsligt sprang jag in i väggen. Vete fan vad som hände egentligen. Blev tvungen att gå de sista tre kilometrarna. Genom min egen stadsdel. Så otroligt förnedrande. Att gå runt och skylta med Kuk & co. För det är så det känns att vara ute iklädd åtsmitande glansiga benkläder. Som kejsarens nya kläder. Det är därför jag bara går ut efter mörkrets inbrott. Och springer utav bara fan.

Men den här gången jag var helt slut. Jag började lida efter fem minuter och led sedan ända i mål. Lipfärdig. Kunde omöjligt springa ett steg till. Gick förbi två tjejer som satt på en bänk och samtalade. De tystnade när jag passerade dem, svettig som en gris. Jag vek undan blicken. Kände mig naken. Kanske anade de närvaron av penis, kanske inte. Hoppades på inte.

Tillbaka på min egen gård kom hatet. Jag kände hur jag hatade min kropp. Och det här med löpning. Tappade sugen. Jag har bitit ihop och kämpat men det händer liksom inget. Min kropp vägrar att anpassa sig hur jag än har lirkat. Som ett bångstyrigt jävla barn. Ologisk och känslostyrd. Usch. Jag föraktar min kropp. Det är min största fiende. 

Så jag planerade min hämnd grundligt. Jag började med att lura den fete fan med en varm och härlig dusch. Sedan smällde det som en örfil i nacken. Jag straffade mig själv med chips och en flaska vin, och så klämde jag två avsnitt av Sons Of Anarchy, trots att klockan redan var alldeles för mycket. Jag kände mig mycket nöjd med mitt finurliga tilltag och tänkte: "Ha, där fick du allt ditt lilla svin till kropp, tänkte jag. Nästa gång väljer jag döden före att stanna. Var så säker. Du har inte ens känt smaken av lidande än ditt lilla svin."

Nu Pizza!

Och imorgon vedergällning i dagsljus medelst avslöjande tajts.

13 kommentarer:

Fifi sa...

Uh, det måste vara hemskt att vilja ha tights, men samtidigt känna så där inför plsgget.Jag är glad att jag är tjej.

mikebike sa...

Wagner: jag ger mig inte så lätt. Kroppen har vunnit ett par set, men inte hela matchen.

Fifi: ja det är hemskt. Men samtidigt är de mördande sköna att springa i om man jämför med vanliga pösbrallor.

Nemo sa...

"I rather preferred to slowly advance, than an instant success" - sagt av en vis marathonlöpare.

det blir bra det här Mike... om du tåler dig - långsamthet kommer längst o yada-yada

Mvh bror Duktig

XXX sa...

Möter en mängd pojkar, killar, män och gubbar som springer i tajta benkläder ( sug på den) och löparskorts utanpå! Kanske något för dig med skylta-penis-noja?

Larsson i Majorna sa...

Kan du nu ge fan i att springa så jävla fort? Ni nybörjare har så bråttom.

Inte ser du väl en analfabet börja med att speedläsa "På jakt efter den tid som flytt" som förstalitteratur?

Svälj stoltheten och varva snabbt gående med långsamt joggande.

Jag förlåter dig icke om du drar på dig hjärtflimmer och dödsstörtar utanför Restaurang Västerhus. Du vet att ingen där skulle hjälpa dig!

mikebike sa...

I hear you all. Långsamt. Det är bara att man vill så mycket. Men jag får bygga från minus.

tvillingen: näe. antingen har man tajts eller också inte.

Anna sa...

Finns det inte nå kallingar som liksom slätar till utan att radera ut så att bäraren ser ut mer som en superhjälte? Vi tjejer har ju t-shirtBH som censurerar bort bröstvårtorna och andra personliga kännetecken, samtidigt som brösten får en snygg och standardiserad form. Möjlighet till inlägg för att öka storleken finns.

Någon måste ha tillverkat en kalsong med samma funktion, eller är detta en underutvecklad marknad?

För övrigt så ser jag inget fel i att penis avtecknar sig "som den är", har aldrig tänkt på att det kan kännas skämmigt för bäraren!

SE sa...

Anna: men det är väl ännu värre, frånvaron av penis där den egentligen skulle synts?

Unknown sa...

Hahaha du skriver så härligt. Fast man inte är man och inte har sådana byxor så förstår man precis hur du känner.
Jag är i det stadiet att jag försöker komma igång med löpning och ibland går det bra, ibland är det öken. Men vi får inte ge upp. Hej, heja oss.

Jonas sa...

Det värsta med sådana byxor är ju att "paketet" trycks ihop, så ens kära ägodelar ser klart mindre ut än de är i dem. Sen är det lite kallt ute gör det inte saken bättre heller.

Maja sa...

Varför så sugen på löparknä????

caiman sa...

Pösbyxor, fine det är ingen höjdare att springa i men vad fanken är det för fel på vanliga träningshorts? Fattar inte varför otränade små-feta män har sånt behov av att klä sig i senaste hajskinns-dräkt? Att klä sig som en amatör och springa som ett proffs är långt creddigare än motsatsen!

Åse sa...

HAHAHAHAHAHAHA vilken syn kan vara dig jag såg då just den dagen i Majorna vid ett besök i ditt hoods