Martha

Fan, jag har just sett M Wainwright. Fan vad stort. Nu Morrisey. Längre rapport sedan. Stor dag!

Så var det dags

Idag börjar banden. Fedt! Ligger och svettas i tältet och funderar på att ta en dusch. Liggdusch är väl inte att tänka på. Igår var en tjej har och samlade in burkar till välgörande ändamål. Barnen i kambodja. Det känns toppen att ju fler öl jag dricker, desto bättre förutsättningar får de stackars kidsen det. Bara i danmark, bara i danmark.

To much beer can kill you

Var det inte så han sjöng. F. Mercury. Och idag har jag haft en nära döden upplevelse. Jag ska aldrig mera... Men nu börjar baksjukan börjat lämna in.

På väg

Jag hatar att åka buss. Blir alltid trött men är för lång för att sova bekvämt. Lite folk på bussen. Skönt med dubbelsäte. En handfull unga festivaltjejer. Eftersläntare som jag. Jag känner mig gammal. En störig kille sitter längst bak. Han har bandana på huvudet och trummar i takt till Limp Bizkit som läcker ohämmat ur hans Koss-kopior. Jag tror att jag hatar honom. Killen har festivalpackning. Han är klädd i kritvitt. Amatör.

Killen med dropphjälm

Fan, jag kom precis på att jag glömt att updatera er angående mina cykelrace.

Förra veckan spöade en förmodad tysk gammeltacka mig med sin ballongdäckspimpade DBS. Det var ett förnedrande nederlag så jag har gett mig fan på att aldrig förlora igen. Jag cyklade vilt ner för backen och lyckades blåsa förbi inte mindre än tre personer i varierande ålder/fysik på ett bräde en dag. Ingen fuckar med det blå skottet mer nu.

Så till det bästa av allt. När jag cyklade hem i torsdags var jag på rätt bra humör. Hade solen i ryggen och hemlängtan som det heter. För att inte tala om tramp i benen.

Så när jag kommer till foten av stigberget och ska till att cykla uppför så ser jag en hurtbulle. En sån man hatar alla dagar i veckan. Jag brukar inte ge mig in i race på hemvägen men när man ser sin chans att spöa skiten ur en kille med cykelbrallor, racerhoj, dropphjälm och vattenbälte. Då är det som att kroppen får en "nitroboost". Jag pinnade på utav bara fan och i höjd med kemtvätten cyklade jag om den flåsande killen. Sittandes. Fy fan vad gött det var.

Visst. Jag hade blodsmak i munnen, fick yrsel och kände att armhålorna var på lipen. Men det var det lätt värt. Det var som en sån där tuff rundspark i jeans (som Chuck Norris och Lorenzo Lamas gör) så att hans Oakleybrillor permanentmonterades i nyllet på honom.

Jag tittade oberört förbi killen men la märke till att han hade cykelhandskar tilloch med. Fy fan vilket cykelmongo. Så gött att vinna då.

Ingen messat med Mike och hans treväxlade. Jag känner mig redo att ta en returmatch med tyskhaggan. Anyday!

En satans eftermiddag

Idag har jag hunnit med mer är jag gjort på väldigt lång tid. Det kallas visst späckat schema.

Dagen började med avrakning av staschen. Jag var rädd att jag skulle börja gilla den lite för mycket om jag inte tog den. You have to kill your darlings, som någon smart rackare sa en gång.

Sedan inspelning av veckans lista till Christer i P3. Handlade om dåliga presenter. Blev nöjd med inläsningen. Sedan var det tokjobb fram till klockan halv sex, växling av pengar, en snabbt in snabbt ut på apoteket där jag kittade upp med det allra nödvändigaste inför en vecka på de stora fälten. Allergitabletter och treo citrus. Jag hann även boka, avboka och omboka biljett till köpenhamn och lyckades fixa med skjuts från köpenhamn straight to camp west.

Kvällen har vigts till letning, hittning, packning och förbannande av ej hittbara persedlar. Jag reser lätt eftersom jag räkmackar in til ett redan uppstält tält på den bästa delen va campingen. Precis vid lasagnevagnen, toaletterna och varmduscharna. Lyx für alle!

Jag har laddat mobilen och känner mig lätt exhalterad över att kunna ligga i mitt tält och småsura på morgonen och faktiskt blogga. En helt ny värld. första gången jag lovsjunger fenomenet mobiltelefoni.

Ringde A och H. Det regnade i Roskilde men det var inte lerigt (än). Hoppas det torkar. Har packat med två par cons och ett par gummistövlar ("med klack" som brorsan ivrigt brukar tillägga).

Jävlar nu kom jag på att jag glömt att packa ett linne. Shit jag känner mig så sårbar.

Nu ska det nanas för att orkas åkas till Pölsemannens förlovade land. Jag brukar alltid hata danmark och danskarna när jag varit där i en vecka.

Så this is it. Från och med nu kommer jag inte svara på kommentarer förrän på måndag. Men titta in. Jag kommer nog lämna rapport minst en gång om dagen. Känner mig ruggigt hi-tech.

Ha det bra allihopa... duscha järnet.

Here i come - Danskjaevlar!

Siste mannen på jorden

Sitter på mitt kontor. Försöker jobba lite.

Det är en väldigt konstig känsla på stan idag. När jag cyklade hit så mötte jag knappt någon alls och gatan utanför som vanligtvis är ganska stökig ligger helt öde. Inte ett ljud.

Jag kommer att tänka på en film jag såg när jag var yngre. Den handlade om en man som vaknade och skulle gå till jobbet. Allt var tyst. Ingen annan människa syntes till. Vägarna var tomma. Ingen fanns någonstans. Jag minns att jag tyckte det verkade skithäftigt och att jag tänkte att jag skulle ha börjat med att länsa vår lokala kiosk på glass och godis.

Idag tycker jag det känns väldigt underligt och känner inget sug alls efter att robba 7-11 på hörnet.

Jag vill inte vara siste mannen jorden.

Tyska för nybörjare

"Bumsen mit der faust!!"

Grattis boys - kom aldrig hem igen. Tack!

Liftar'n

Jag kom precis på att jag inte löst min nedfärd till Roskildefestivalen än. Mina comrades åker inatt så jag får åka alldeles allena. Inga problem att ta bussen egentligen men skittrist!

Och så mycket mer o-komfy än bil.

Jag har tänkt åka på tisdag förmiddag och kom på att jag faktiskt kan hojta här och kolla om det är någon som tänkt åka från Göteborg på tisdag och kanske har en ledig plats över. Jag reser lätt eftersom mina grejjer redan kommer befinna sig på fälten i söder och jag betalar alltid med äkta sedlar.

Ingen hade blivit gladare än jag om det damp ner ett mail isåfall.

Tveka inte.

Midsommardagen

Ingen baksmälla!

Minns inte när jag sa det en midsomardag senast. Måste varit året innan jag började dricka.

Idag är det tvättdag. Lite wild n' crazy eftersom det i min förening klassas som biblisk synd att tvätta på röd dag. Lite nervös att Lädertanten ska komma och fronta mig. Hon är vår tvättstugepolis och ser inte med blida ögon på lagbrott av den karaktären. Altid detta jibba-jabba om anmäla till styrelsen och sån shit.

Vi har ju redan haft en liten beef av samma anledning innan men sedan kom jag på henne med att tvätta före laglig tvättid en gång. Av ren skam strök hon ett streck över det hela och smörade som fan. Det var poetisk rättvisa. Men jag vet att hon bara väntar på ett tillfälle att backstabba mig. Och idag skulle kunna bli ett sådant. Det osar showdown i hela området.

Jag säger varje gång jag går ut till tvättstugan: "Om jag inte har kommit tillbaka på tjugo minuter så ring INTE polisen". Jag skulle troligen dö av skam om de hittade mig nerbrottad och gråtande på golvet, med huvudet i Lädertantens skruvstädsgrepp.

Inte för att jag tror att jag skulle vara chanslös. Hon är ju ändå 120 år, byggd av skrynklig hud och är sugrörstunn - men samtidigt - om någon messar upp det enda hon bryr sig om här i livet så kan hon nog uppbåda urkrafter.

Shit, tvångstanke, kroppskontakt med Lädertanten. Jag skulle aldrig kunna bli sams med min kropp igen. Det är svårt som det är.

Brrrr...

Midsommar

Glad midsommar på er allihop.

Det spöregnar i Göteborg. Sweet. Precis som det ska vara när tvåtusentalsmänniskan ska danska kring den lövbeklädda kuken, äta sill, potatis och dricka ohemula mängder sprit.

Själv blir det ganska lugnt. Ett par "Brooklyn Lager" kommer allt slinka ner men jag har bara inte tid att vara baksjuk imorgon.

Ha en riktigt fin dag allihopa - så syns vi alldeles snart.

/mike

Frontad

Idag på lunchen hände något väldigt udda. Eller det kanske inte är så udda egentligen men det var väldigt oväntat.

Jag och mina kollegor P och D gick på lunch och hade en vild diskussion. Jag retades med D för att han signat upp ett konto på "minhembio.com" och han häcklade mig för ett uttryck som jag använder då och då. Han tycker nämligen att "som om vore det" låter så jävla pretto att han vill börja slåss.

Vi satt och gapade och pekade åt varandra när den söta servitrisen kommer för att ta beställningen. Vi beställer och fortsätter tjafsa (vi har alltid en rätt rå jargong mellan varandra) och jag la märke till att servitrisen skrattade lite åt oss. "Idioter", var min spontana gissning att hon tänkte. Det hade jag tänkt.

Efter en stund kommer hon ut med maten. Jag får tallriken sist. Hon ställer ner den och säger: "Varsågod..." och börjar gå iväg när hon plötsligt tillägger "mikebike".

Jag gapade som en hel fågelholksfabrik och tittade bara på henne. Hon flinade lite lurigt och gick iväg. Jag förstod inte och fick inte ihop det. Var det nån jag kände. Nä. Men hur kunde hon...

Mina prepubertala kollegor fann ett stort nöje i det hela och fick mig att rodna som en skolflicka. Jag ville försvinna för en stund.

Så när hon kom tillbaka så frågade D hur hon visste att jag var "mikebike" (damn, vad jag inte gillar det smeknamnet - det låter så nördigt - och han vet det så väl). Hon svarade att hon kände igen mig på mustaschen och rösten. Hade hört mig på radio men läst bloggen långt innan det. Hon tyckte den var bra och sa att hon hette M. Det var en mycket skum situation, men samtidigt väldigt smickrande såklart.

Jag blir sällan ställd men nu blev jag jätteställd. Fick typ en lättare "brain meltdown" under en stund där. Som tur var så gillade hon ju faktiskt bloggen. Det gjorde mig glad.

Om du läser detta M: Det var kul att träffa dig. Du verkade jättetrevlig och det var faktiskt skitkul att du tog kontakt. Visste inte vad jag skulle säga bara. Tack antar jag;)

Mustaschen måste dö

Mina tankarna leder till min egen mustasch hela tiden. Jag börjar ledsna. Det känns som den snackar skit om mig. Plötsligt har jag gjort en helomvändning. Jag trivs inte i mustasch längre.

När man tillbringar ett gäng dygn utomhus nästan dygnet runt så får man Mallorcabränna även om det störtregnat 24 timmar/dygn. Jag drömde att jag behöll staschen över Roskilde. Så när jag kom hem och rakade mig så visade det sig att jag hade fått stans maffigaste mustaschbränna. En vit inverterad hudmustasch. Its a fucking no-no!

Jag har kommit på att min badrumsspegel är en bra vapendragare. Vi har lite taskig belysning eftersom en lampa har gått och jag brukar sätta upp en halvårsplan på sånt som måste fixas. Men i min spegel ser jag ståtlig ut i mustasch och ölryggen är knappt ett minne. Jag ser tajt ut. En förljugen bild som avslöjas så brutalt när man kommer ut lite. När man testar nya speglar.

När jag handlade lite kläder i lördags så kände jag mig bara lönnig och ofräsch. Jag tittade surt på mustaschen och jag gillade inte vad jag såg. Provhytterna verkade ha installerat högfrekvent operationsljus. Varenda liten skavank syntes. Jävla fascistmetoder. Där stod jag och och tittade på resterna av en man. Och jag gillade inte vad jag såg om jag säger så.

Igår gick jag och klippte mig hos min favoritfrisör. Hon komplimenterade mustaschen med ett rått asgarv och sa "nä, men den är fin...". Mhmm! De har så avslöjande speglar hos frisören. Jag orkade knappt se mig själv vilket lätt blir ett dilemma när man tillbringar c:a 40 minuter framför en sjukt överdimensionerad spegel och dessutom har scenljus riktat på sin överläpps-graal. Jag ville lipa. Säga att jag ångrade allt och be henne prioritera odjuret i mitt ansikte. Men jag bet ihop. Stiff upper lip så att säga.

Frisören pratade på om ditten och datten och jag försökte hänga med fast i mitt huvud spelades en alldeles egen dialog upp: "You talkin' to me? Well, I'm the only one here. Who do the fuck do you think you're talking to? Oh, yeah?"

Toppen kom när någon radiokanal spelade Timo Räisänens alternativa vm-låt, "Bollen måste dö". Jag började tolka in subliminala meddelanden, bitar föll på plats och plötsligt blev allt så tydligt. Jag kände mig som Robert Langdon när jag satte in mitt namn istället för spelarnas och bytte "boll" mot "mustasch".

"Mikael, hörde du staschen.
När den bara ljööög... Aaahhaa!
fladdrade upp och ner på läppen
Och kallade dig för bööög..."

Där hade jag det svart på vitt. Jag blir baktalad av mitt eget undermedvetna. Alla skrattar. Till och med min egen stasche. Jag som trodde vi var vänner.

Nä, mustaschjävlen måste nog fan dö...

Inga breaking news direkt...

...men fan vad jag måste varit susig imorse. När jag gick på toa efter lunchen nu märkte jag att jag tagit på mig mina kallingar bakåfram. Såg kul ut. Som ett omkullblåst åttamannatält. Mycket tyg, lite innehåll.

Jag tyckte att jag upplevde att herr Snorre verkade ha det extra rymligt idag. Bytt till en stor tvåa med öppen planlösning så att säga. För att inte tala om herr Ompa, som bytt ner sig till en trång knarketta med fransk balkong (gylf).

Kanske var det så enkelt. Kanske var det därför jag kände mig så skum i morse. Tänk att hela ens värld kan hänga på vilket håll kallingarna sitter. Så var det bergis inte förr.

Människan blir vekare och vekare... iallafall jag!

Testar via mobilen

Ska ju till Roskilde fr.o.m. tisdag och jag tänkte vara såpass ambitiös att lämna rapport från fälten då och då. Om det nu funkar vill säga. Så ser ni detta blir ni alltså inte av med mig när jag är i danskeland. Sweet... eller fedt som de säger - danskjävlarna

Check status: Ostig

Ok

Känner mig inte på blogghumör idag. Inte än. Har varit uppe i över en timma men dagen vill inte starta. Jag känner mig ostig.

Matchen igår: Nöjd. Onödigt mycket öl och väldigt mycket "fula" ord mellan glädjeskriken... och jag som inte ens gillar fußall egentligen. Trots vinsten så känner jag mig lite tom inombords. Hatar den känslan.

Btw. Tack malin för tipset angående ordverifikationen. Fick mail från blogger. De har tagit bort den.

Stefan: mohahaha... nu kan du sitta där med dina ordkombos. Själv är jag en fri man.

Tredje Långgatan Collectors Club

Jag förverkar ju c:a en tredjedel av mitt liv i kvarteren kring de långa gatorna. Det är en enorm naturtillgång att sitta och jag har tagit den för given, ja nästan slösat bort den. Det fulkomligt dräller av olika missbrukartyper och vi har bara suttit och tittat på.

Idag på förmiddagen kom jag och ett par kollegor på kontoret på ett sätt att förvalta vår skatt. Vi ska börja samla pundarklipp. Kanske starta ett nätverk eller en site. Typ, lite som "blandband.nu" fast vår nisch blir att man kan titta på och byta till sig videoklipp där någon skön missbrukare spelar huvudrollen.

Bonuspoäng blir det ifall det finns vrede med i bilden. Det boostar underhållningsvärdet med uppskattningsvis 200%.

Jag presenterar härmed:
"Första klippet". Ett halvargt sådant och det föreställer en minst sagt överförfriskad herre som bränner fram och tillbaka på tredje lång (händelsen föregicks av en repa inne på Biblioteket) och skriker nåt i stil med "jag är ingen jävla böööög", på repeat. Det skallade mellan husväggarna.

Så låtom eder höja ljudet och luta er tillbaka.


Klicka på bilden alt här nedan för att ta del av första dagens skörd.

Vi har redan hunnit prata drömklipp och Kejsaren av de långa gatorna a.k.a "Smeden" toppar vår favvolista LÄTT.

Lösningen på den stora frågan

Jag fick för några dagar sedan mail från en relativt ny bekantskap och fantastiskt trevlig person.
Hon berättade att hennes mamma följer Bloggfrossa och att ett halvår gammalt inlägg gjort det jobbigt för henne när hon skulle handla häromsistens. Hon råkade ut för den klassiska "dagligvarunojan" (den när mängden toapapper känns kraftigt överdimensionerad i förhållande till övriga varor). Då snackar vi ändå om en Laholmskvinna som knappast brukar dra sig för att slänga upp en bal grovfibrigt då och då.

Hursomhelst var det väldigt lustigt eftersom jag i dagarna själv har kommit på lösningen. Lösningen på frågan om hur man desarmerar sina skarpladdade dasspappersinköp.

Jag hatar som bekant att handla dasspapper. Det finns inget mer ångestladdat inköp (klicka på länken ovan för förklaring). Jag blir småsvettig bara jag tänker på det.

Köpa dasspapper per bal... ja där går fan gränsen. Lite som rysk roulette med fem kulor och en blank. Sånt gör man bara inte och gör man det ändå så är det uteslutande på Lidl eller Netto dealen måste gå ner (vilket i sin tur är ett no-no-option för mig som svurit blodsed på att aldrig andas deras ruttna luft igen). Endast på sådana byggen kan man göra vad fan som helst utan att devalvera sitt människovärde.

Iallafall. Jag vågar påstår att detta är "breaking news" för alla oss (jag vet att vi är fler) som nojjar kring att skylta i neon med våra torka-röven-vanor. Trixet är enkelt och jag går direkt på pudelns kärna.

Jag har kommit fram till att ett fyrpack "ekonomitoa" (underbart namn) med nutral grovhet från serla har dubbelt så lång livslängd som ett åttapack av Eldorados grovmönstrade. Alltså fyra rullargentemot sexton. Det låter som en utopi men är i allra högsta grad verklighet. Är det något jag noterar så är det den vida floran av toapapper och dess egenskaper. Det är en fördel att känna sin fiende väl brukar jag resonera.

Kassapersonal är (med all respekt) aldrig så vass att de funderar kring mängden papper/rulle. Deras dom baseras uteslutande på antalet rullar. Så är det bara och egentligen krävs ju inget snille för att inse att fyra rullar i ett litet tajt paket gör att man ser bra mycket mindre skitnödig ut än med två åttapack (eller ett för den delen) eller ännu mer ohemula kvantiteter upplagt på bandet. Fan, det känns ändå lite som att jag löst den matematiska formeln för en atomklyvningsprocess. Av en slump.

Jag vet nästan inte hur jag ska förmedla informationen. Jag kan ju knappt hantera den själv. Därför presenterar jag den så rätt av. Ni får helt enkelt lita på att mer empiriskt baserat än såhär blir inte dasspappersrådgivning.

Ni har med killen att göra som provat allt i jakten på den perfekta rullen. Jag har upplevt allt. Hårdgranskat rullar men kläm- och kännmetoden, provat dubbellager, jumborullar - i den lite för mjuka kommunalkvalitén såväl som den mer styva och nästan magiskt tunna industrikvalitén. Jag har experimenterat ohämmat med olika varumärken och specialbrandade toapapper (ex dollarsedeltryck, presidenter & diktatorer etc). Blekt, oblekt och parfymeat - just bring it on. Ok, jag är inte stolt. Jag har betett mig som en blandmissbrukare och tagit det mesta. Alltifrån papper med den tyngsta fiberhalten på ryska marknaden till de mer lätta nybörjaralternativen. Men nu vet jag åtminstone.

Jag skulle aldrig komma på tanken att köpa smul-lambi igen, oavsett rullmängd/paket. Sånt är för primadonnor och ställer till med problem. Såväl på det emotionellt inköpsbaserade som på det mer praktiska planet. Även papper med hög friktion har sina nackdelar. Är man inte varsam så kan man skada sig på rätt otäcka sätt. "Dont try this at home" liksom.

Jag föredrar även oblekt. Omönstrat och allt med begynnande O när det kommer till nåt man torkar sig där bak med. Jag minns att mormor ofta hade rosa blommor på pappret, vilket givetvis är helt galet. Att smycka dassrolls på det viset är som att göra skitandet till en helig ceremoni. Kristi bajs utgjutet. Hallå? Jag tror nog att gränsen är paserad där även för de mest fundamentalt troende.

Inte nog med att Serlas ekonomirullar har neutral färg, strävhet och snudd på oändlighetslängd. Det mest geniala i sammanhanget är konceptet "fyrpacket". Hälften av åtta, mindre än sex och det andas inte i närheten så mycket desperation som ett panikinköp av singelrulle eller bal.

Serlas "ekonomitoa" på fyrpack signalerar "I dont give a shit" med eftertryck, trots att det är precis vad man i allra högsta grad gör. Det är helt enkelt så nära perfektion man kan komma i toalettpapperssammanhang.

Hagamannen

Räknar med ett hårt straff. Nämen oj, ser man på... Tyvärr finns inte tillräckligt hårda straff för såna som honom i Sverige.

Alltså, kan inte någon bara ta och släpa den jäveln efter en bil ett par mil.

Bög-trägårdstomtar

Tidigare idag surfade jag runt på olika bloggar. Bland annat hälsade jag på den mycket trevliga fru Anna från bloggen Lantliv och hamnade således på Flitiga myrans blogg (två väldigt annorlunda bloggar för att vara min smak men som jag ändå uppskattar eftersom personerna bakom är toknajsa) och fick syn på en bild med ett par "udda" trädgårdstomtar från Slottsträdgården i Ulriksdal.

Jag har ju tidigare ondgjort mig lite över fenomenet trädgårdstomtar. Jag har tyckt att det är en form av gräns som bara de mest perverterade trädgårdsmongon kan med att passera. Vilken fullt frisk människa "smyckar" sin trädgårt med en massa vidriga tomtesvin i gips? Där står de och flinar som små krympväxta lönniga as. Inte sällan ljussatta med spottar underifrån. Fan jag får tomteskräck bara jag tänker på tidningsbuden som kommer där i godan ro och möts av ett litet gipsväsens vidriga spökleende.

Jag tror jag har skrivit att innan Juniorette föddes så lurade min fru med mig till helvetets förmak (Ge-Kå's i Ullared) eftersom de enligt rykten skulle ha så billiga barngrejjor där. Det hade de men frågan är om det var värt det och svaret är NEJ inte en chans i hela helvetet. Åker jag dit igen så räkna kallt med ett uppföljande nettoinlägg x 10 i vrede och människoförakt. Risken är minimal.

Iallafall så kom vi dit och möttes redan i ingången av ett parti trädgårdstomtar i knähöjdsstorlek till vansinnigt lågt pris - typ 19 kr. Fyndjägarna hade kittat upp varje familjemedlem med varsin king-size-kundvagn och vräkte sig över sig tomtejävlarna som om hade de hittat en tryffelfarm. Alla hade en eller flera tomtar i sin vagn.

Jag började dra upp planer kring att göra "gnome-bashing" till en ädel konstform och såg mig själv smyga runt i stans villaområden nattetid och krossa tomteas med mitt maffiga basebollträ. Ungefär samma spänning som när man som knodd pallade äpplen, fast mycket skönare.

Så idag när jag kom till Flitiga myran så fick jag syn på trädgårdstomtarnas bögditon och jag flabbade rätt ut. Högt och länge. Fy fan vad koolt. Ljuvligt rent utav. Hade jag haft villa i ett trädgårdstomtevänligt område hade jag fanimej slagit till och mobiliserat en hel bögarmé i min trädgård. Det hade blivit en skön kontrast. Jag började dagdrömma.

Jag kunde nästan höra hur tanterna och farbröderna runt omkring skulle ojja sig. Ungefär som när det vankades flyktingförläggning i Hovås (fisförnämt rikingområde i Gbg). Utåt sett skulle de försöka låta skitnödigt politiskt korrekta och diplomatiska, men inte en chadde att deras väluppfostrade tomtar skulle inte få komma över till vår trädgård och leka med våra tomtar. Det skulle snackas bakom rygg och hållas hemliga stormöten angående det olämpliga i att ha ett gäng promiskuösa homotomtar i området. Det skulle spekuleras vilt och fördomarna skulle snabbt ta sig uttryck i direkta anklagelser om att droger blivit ett problem sedan "de där hippietomtarna flyttade in".

Oron skulle vara stor för värdeminskning på hus och tomter. Det skulle bli en infekterad konflikt med utfrysning och slutligen skulle en mobb av kringboende, upprörda grannar sättas samman. Hot skulle utfärdas och Janne Josefsson skulle komma och göra ett dokumentärreportage och kort därefter skulle jag en sen natt placear ut mina bögtomtar i grannarsnas trädgårdar. Låta dem sodomera skiten ur deras konservativa och pisstråkiga "standard-1A-tomtar". När grannskapet vaknade dagen efter skulle det vara till ett slagfält av knarkande, knullande och slåssugna trädgårdstomtar.

Villaidyllen skulle aldrig mer bli sig lik. Och jag skulle sitta på min veranda, precis som killen på "Mastermindpaketet" och se på.

Om trehundra år skulle det endast finnas en stor jordhög kvar som en sorts fornlämning/gravkulle. I historieböckerna skulle det talas om hur mystiska omständigheter gjort att fenomenet trädgårdstomtar dog ut på rekordkort tid. Som om en ultraelak version av digerdöden dragit fram och drabbat främst gipsfigurer. Oförklarligt.

Sedan vaknade jag till igen... men det var en fin dröm.

Subliminal ordverifikation

Det här med ordverifikation. Det är bajs!

Ett: Jag tycker verkligen det är rövjobbigt att behöva fylla i ett litet "lösen" i form av autogenererade bokstavskombos varenda gång man ska skriva ett inlägg. Ibland även när man vill kommentera. I hate it. Ofta skiter jag i att kommentera just av den anledningen. Borde det inte finnas ett bättre sätt att bli kvitt tjyvspammare och deras kukförlängarerbjudanden.

Två: Efter att ha läst hos Stefan härom dagen så insåg jag att det kanske är bloggers sätt att skicka små subliminala meddelanden. Jag har aldrig tänkt på det innan men nyss var jag inne och rättade ett fett stavfel (japp jag har blivit en primadonna, trots att jag sa att jag aldrig skulle rätta så gör jag det ibland.) i föregående inlägg om Thore Callmar & Co.

Då fick jag förljande ordlösen: xtccanbgd.

Shit! Jag är jävligt trött. Har varit hela helgen. Har försökt trimma mig med Treo och alldeles för många koppar espresso. Inget hjälper. Och då kommer det.

"Ecstasy can be good". Eller menade de "Ecstasy can be god". Vilket som är det creepy. Vilken tur då att jag aldrig varit ett biggt fan av syntetiska droger.

Bäst att börja hålla ögonen öppna. Nu ser jag att jag ska fylla i "arzer". Ska jag tolka arz som i arsehole... vad är isåfall arzer? En som gillar rövhål? Eller ett rövhål i mänsklig skepnad?

Kanske är det bloggeranden som kände på sig att jag skulle tjalla och passar på att ge mig en gliring. Jag visste att det skulle slå tillbaka. Ändå kan jag inte låta bli.

Thore Callmars Orkester

Jävla Nemo! Du kan ha förstört mitt liv.

Häromdagen skickade Nemo mig en mp3-fil innehållande en uppskattningsvis piratnedladdad version av Thore Callmars Orkester's dödligt trallvänliga tolkning av den franska "Les Moustasches". Kort och gott "Mustaschen".

Först tänkte jag att det var en fin handling av sann vänlighet, men nu börjar jag undra. Mitt huvud är fullt av fyra rader på repeat. Jag kan inte sluta. Jag nynnar, visslar och sjunger om vartannat rätt ut. Han måste vetat det. Nu har jag inte bara en mustasch på läppen. Its all over and inside of me too.

"Men, då kommer han med mustaschen
Och bugar och ber om en dans.
Ja, då kommer han med mustaschen
Dom andra, dom har ingen chans"

Jag håller på att bli tokig. Så alldeles nyss förökte jag mig på en enligt mig vattentät avledningsmanöver. Jag letade upp ännu en olaglig mp3-fil, innehållande Ulf Neidemars "Häng med på party". En handling sprungen ur ren desperation men vad som helst bara jag blir kvitt Thore Callmar, tänkte jag. Det funkade inte. Den ersatte inget. Den fyllde bara på med:

"Häng med på party slit dig och kom loss
Ta din gitarr, din vän och kom hem till oss"

Så nu alterneras två djävulska dansbandsmelodier med tillhörande och lika förgörande textslingor i mitt huvud. Jag fattar inte varför men av någon anledning fastnar sånt i mitt huvud som hundbajs under skosulan.

Kanske är det att jag har en far med svårartad böjlese för dansbandstoner. Varje gång vi satt i bilen envåldshärskade han bilstereon och bjöd våra öron på terror. Jag har blivit indoktrinerad helt enkelt.

Jag minns att jag EN enda gång, efter en sjuk lång tjatsession, lyckades få in mitt kasettband innehållande bl.a. Twisted Sisters "I wanna rock" på spellistan. Det blev dock en extremt kortlivad musikupplevelse. "I wanna rock... rock..." STOPP. Bandbyte och över till Vikingarnas "Blue Hawaii".

Det blev aldrig mer tal om att släppa mina band i närheten av bilstereon.

...och nu sitter jag här och lovsjunger Thore Callmars satansverser. Jag undrar hur det låter om jag spelar den baklänges. Jag vågar inte prova.

Jag vågar inte heller tänka på den grad av förnedring jag skulle få utstå ifall Anti-piratbyrån kom och bröt loss min dörr i jakt på piratladdare och endast hittade två filer. "Mustaschen" och "Häng med på party". Då tror jag att de skulle skjuta mig i nacken - ett nådaskott!


För den som vågar utmana ödet: Här finns båda slagdängorna i piratformat

Folkets kommentator

Alltså, är det någon mer än jag som funderar på vad SVT hade för intentioner när de satte samman sin härliga VM-studio?

Jag antar att de någonstans på kartan hade "underhålla" som någon form av riktvärde. Det är väl lite grejen. Isåfall är det fanimej hög tid att se över vad det är för en gammal ost som sitter och klubbar igenom roligheterna. Det känns inte som att de arbetat sina fingar ner till ben direkt för att komma på ett nytt fräscht koncept. Jag tycker mig nästan känna lukten av tonerpulver från nån gammal kopiator från public servicens högborg. Eller har jag fel. Var inte OS-studion uppbyggd på ett nästan stötande likformigt sätt.

Jag vet inte men jag tyckte mig läsa att 2006 var året då budgeten skulle satsas stort i idrottens tecken på SVT. På bekostnad av storslagna dramaproduktioner (ala Tusenbröder) skulle Idrottsbevakningen kostas på utav bara fan. Vad ska man då säga. Jag säger ett långt och eftertänksamt hmmm...

Visst det är rättigheterna som tar upp största delen av budgeten. Men ett par tusingar hade de väl kunnat trycka in på studionkonceptet tycker man. Göra nåt nytt. Upplägget med en programledare och bisittande expertkommentatorer, ett stycke tittarombudsman osv. OK, jag köper det även om det osar copy paste över Peter Jihde vad han än gör. Till och med perukfrisyren sitter kvar från OS. Jag kommer plötsligt på mig själv med att känna lycka över att tittarombudsmannen INTE är Roger från "Macken" den här gången.

I det stora hela så är det nothin fancy, men iallafall tittbart. Ända till de börjar med Underhållningsbiten. För att blanda in tittarna på ett interaktivt och lättsamt sätt så har de kommit på braksuccén "Folkets kommentator". Vad ska man säga.

Jag säger: Baahhh! De första gångerna fick jag för mig att jag satt och tittade på Öppna kanalen och började sura i tron att någon familjemedlem stökat om bland mina kanalpositioner.

Nu är jag förbannad, för jag sitter inomhus på en fet treobehandling, efter att ha fått en svår nackspärr (ev whiplashskada). Mina nackkotor klarar inte av de plötsliga vridmoment jag blivit tvungen att aktivera för att inte bränna bort mina näthinnor när två "mongon" kommer in för att kommentera Kennet Andessons 3-1 mål mot Saudi -94. Det ligger ingen underhållning i det alls utan mer som att, helt utan ironi och självdistans, delta i de nordkalottska karaoke-mästerskapen.

Jag skrattar inte MED dem. Jag gråter ÅT dem.

Snälla slut upp. Säg upp era tv-licenser och hänvisa till att det inte blir mer tv om degen ska gå till att håna oss tittare. Vill ni verkligen betala för att se människovärdet degenereras på bästa sändningstid?

Jag vädjar. Stoppa vansinnet - gör vad som helst - sätt hellre in Rippe igen på någon tokrolig position. Byt ut Ola Andersson mot Pohjanens morsa och Jihde mot Leif "Loket" Ohlsson. Jag lovar att aldrig mer gnälla över tråkiga kommentatorer eller rötna programupplägg, bara jag slipper se folkets kommentator igen.

Hjärnsläpp

Damn!

Jamen... jag loggade in för att skriva något. Men Blogger är så JÄVLA segt att jag hann glömma innan jag var inloggad. Jävla bajsblogger.

Jaja. Senare idag ska jag släppa ut lite missnöje över SVT:s VM-studio. Det är en sak som stör mig ruggigt mycket.

Men nu är det sol och jag ska ut på biltur på landsbygden.

Kul blogginlägg va;)

Omkörd av en senior

En solig morgon nu i veckan:

Jag dressade upp i kortärmad vit skjorta och svart slips. Jag hade rakat mig för att liksom skylta lite extra med min mustiga bigote (stasche). Man vill ju glänsa och dessutom är slät hud bättre för luftmotståndet när man ska cykla fort. Lite som att simmarna rakar hela kroppen. Jag toppade med mina gröna pilotisar och kände mig jävligt mycket FBI. Ända till jag hoppade på min treväxlade gamle trotjänare till hoj. Det är faktiskt inte så mycket special agent i att trampa runt på en klarblå Crescent från mellanstadiets glada dagar.

När jag kom till Stigbergstorget började jag ladda för färden nedför Stigberget. Det brukar gå ruggigt fort och jag gillar känslan av våghalsighet. Att liksom släppa efter och bara ha styret att lite på. Jag brukar alltid vara snabbast och susa förbi alla fegisar i en jävla fart. Majornas Evil Kneivel i allafall.

Jag började rulla. Nästan ensam i backen. Sånär som på en äldre kvinna, uppskattningsvis kring de sextiofem, cyklande på en klassisk DBS i röd metallic. Jag tänkte nästan högt att detta blir en bit kaka. En pensio liksom. Vad kan hon tänkas putta upp mot det "blå skottet".

Jag trampade på för att komma ikapp tanten innan backen började på riktigt. Där agnarna skiljs från vetet. När jag kom upp i sidledd på vänster sida tittade jag åt sidan och sökte ögonkontakt, för att hon skulle fatta att det var kört. Men hon tittade bara på mig som att jag var rubbad. Med en bisarr nonchalans började hon trampa. TRAMPA!

Trampa i den nerförsbacken. Jag fattade signalen direkt. Psykkrig. Men visst, vill du spela hård boll så gärna för mig, tänkte jag och pinnade på jag med. När vi komit en bit ner i backen gick det redan duktigt fort. Sida vid sida svischar vi ner mot bergets fot och jag kände verkligen att jag hade greppet. Jag kommer till och med på mig själv med att notera damens bananväska. Ahaa, tysk alltså!

Ingen tysk pensio ska få klå mig i Stigbergsracet. Inte en chadde. Så jag kröp ihop som jag sett att de gör i Tour de France och det betalar sig snabbt. Jag var en kanske en halv hjullängd före när jag uppskattar att jag nått maxfart. Bara att hålla kurs och inte göra några misstag så är jag hemma.

När vi var nästan ända nere - där gång och cykelbanan delas och skapar en dödlig passage - såg jag plötsligt i ögonvrån hur kärringen kom susande och jag kunde inte göra råttskit åt det. Jag försökte desperat trampa men hon gled liksom förbi i en rasande fart. Jag var försvarslös. Jag kände mig förnedrad och ville i sann osportslig anda skrika"jävla tyskkärring", men lät bli när jag kom på att jag har något som är mer tyskt än bratwurst stationerat på min egen överläpp. Vem var tysken nu.

Fan! Jag blev förbannad, ledsen och uppgiven. Omkörd av en gammeltacka på nollväxlad DBS. Hur fan gick det till. Jag kände mig svårt modstulen när jag kom ikapp henne vid masthuggsgaraget.

Då ser jag - Ballongdäck.

What the fuck. Jag kände en stark inneboende lust att preja henne och fråga vad fan hon trodde att hon höll på med. Jag ville fronta henne angående sin moddade utrustning. Jag menar, ALLA vet att ballongdäck klassas som trim. Jag gjorde en snabb överläggning med min hjärna och vi kom fram till att jag inte hade så mycket att vinna på att starta en streetbeef med en gammal tant... trots att hon kittat sitt åk med ballongdäck.

Istället fnös jag lågmält och trampade förbi henne lagom vid Masthuggstorget. Det räckte ju att jag själv visste att hennes vinst inte gilldes. I mina ögon var hon diskad.

Botten Anna

Jag anar att jag är sist ut med att kommentera detta men kan inte låta det passera obemärkt.

Jag såg denna videon igår.

Om detta INTE är ett stort skämt (vilket i sig borde generera duktigt mycket bonk till gärningsmannen). Ja, då vet jag inte längre. Om detta är en låt som skulle komma att spelas ute i sommar. Då har människan gjort sitt här på jorden. Då önskar jag av hela mitt hjärta att jättekometen Anna kommer och sätter P för alltihop.

Då är vi inte värda att varken finnas eller minnas. Då måste vår historia raderas i en enda smäll.
Visa saker går inte att förlåta. Så är det bara.

...

...och jag hade aldrig trott att längtan kunde göra så förbannat ont.

Ljuvligt

Jag har sökt så länge men nu har jag funnit. Mitt favoritord. Det är så enkelt, så fint och har alltid funnits där - men jag har inte fattat. Förrän nu.

Ljuvligt är ordet. Jag älskar ordet ljuvligt. Jag vill inte slösa med det men kan inte låta bli. kanske är det stavelsen "ljuv" som är det magiska. Jag gillar ordet ljuv för att inte tala om ordet bitterljuvt. Men bäst av allt är ljuvligt.

Det är skönt att säga, skönt att höra och skönt att känna. Ljuvligt!

Min beslutsångest har varit stor i frågan. Det är den ofta. Alltid. Jag menar jag är ju för fan killen som får ett nervöst sammanbrot varje gång jag ska välja lunch, som står och väljer ost i mejeriavdelningen till jag blir förkyld, blir tvungen att beställa hämtpizza till videobutiken när jag ska hyra film. Jag är killen som får svettpärlor i pannan så fort han hör anförandet "vilken vill du..."

När någon frågar mig vilket som är mitt favoritord så låser jag mig. Jag vill så gärna komma upp med det på rak arm. Men jag har inte vetat. Jag ville nog att det skulle vara lite svårt. Ett sånt där som inta alla förstår. Töntigt och pretentiöst. Sån är inte jag. Iallafall inte pretentiös.

Nu vet jag bättre. Jag har mitt ord. Ljuvligt. Det är så enkelt, så vackert...

Rättigenom ljuvligt!

Bajsa på sig

Jag kollade mina loggar igår och la märke till att man kan hamna här av väldigt olika anledningar. Milt uttyck.

Det är väldigt smickrande att någon googlat "tuffast på berget" och hamnat hos mig. Första plats iallafall.

Av någon anledning känns det inte alls lika smickrande att någon sökt på "bajsa på sig" och sedan lyckats hamna här. Dock inte förrän på tredje sidan, men vadan detta? Hur i helvete gick min blogg och blev en "bajsa-på-sig-blogg"? Ska jag verkligen straffas så hårt bara för att jag skrev om den där tjejen som gick ut i kvällspress och berättade för hela Sverige om sitt "analläckage". Det känns orättvist.

Åhh, nu kom jag på att alla ord man använder hamnar hos sökmotorerna till slut. Einstein. Killen som jobbar med "inter-nätt".

Fan fan fan... undrar vilket palats min blogg hamnar på om man söker på just analläckage. Får kolla upp det.... hang on...

Jägarns förbannade skit också - förstaplats.


Vid närmare eftertanke:
Japp jag inser att genom att välja den fina titeln så kommer jag snart vara innehavare till förstaplatsen av googlingen "bajsa på sig" också. Men det är en störning jag har, kan jag ta en första plats då gör jag det. Det kommer troligen ut av att jag aldrig kom först när jag var liten. Aldrig.

I det stora hela - en bra dag.

Usch vad jag har varit trött idag. Men i det stora hela... vilken bra dag.

Har varit lite deppo på sistone men nu orkar jag inte vara det längre. Lets fug the blue days liksom.

När jag cyklade från Majorna till Linné, dressad i mina magiska (pilotbrillorna) såklart, kände jag vinden smekte mustaschen och folk verkade peka och skratta mindre än tidigare. Självförtroendeboost, jessbocks. Jag tyckte själv att jag såg lika mäktig ut som killarna i Beastie Boys smått klassiska Sabotage-video. Vet inte om jag överdrev. Kanske en smula (fan vad jag stör mig på en smula-utrycket) men som bär i hinken spelade Ipoden bra musik också. Sånt kan generera lite hybris hos vem som helst.

Allt var helsmutt tills jag kommer till allén i ena änden av Tredje Lång. Där spöregnade torra frökapslar ner i ansiktet på mig. Finfint för en pollenallergiker. Det är så underbart skönt att känna klådan komma smygande i ögonvrån. Och sprida slig som en löpeld längs tårkanaler näsa och hals. På fem förvandlades jag till ett tokallergiskt och svullet nysmongo. Jag fick börja dagen med att sura och snyta mig istället för att dricka kaffe.

Utanför cyklade smeden på sin trehjuliga, hembyggda cykel - i bar överkropp och jeansshort. Fram och tillbaka. Han är en enigma.

En kollega lät mig ta del av lite sköna piratnedladdade mp3-filer (som jag GIVETVIS betalade stim-pengar för direkt jag kom hem) vilket funkar som ett linement för själen. Dessutom fick jag ett mail som tjallade om att "el silvros fishos" skrivit oförtjänt snälla ord om mig. Fan jag blev tårögd. Iallafall bra nära. Han är en fin pojk den där silverfisken. Och om jag inte misstar mig så härstammar han från Majorna. Bara en sådan sak.

Jag har haft över 1600 unika besök idag. Det är stort. Jag brukar ha 500 typ. Hoppas att några av mina nya läsare kommer tillbaka. Det är så roligt att bli läst.

När jag tog bajken och började hojja hemåt igen, Linné - Majorna, hamnade jag i frökapselregnet en gång till. Hur jävla mycket av den varan har ett vanligt enkelt träd? Det låg frökapslar i drivor. Lite bonusallergi kom dessutom från ett blåställ som stod och trimmade gräsmattornas kanter. Är det något jag är allergisk mot så är det fanimej gräsmattegräs. Samma djävulska process igen. Trist!

Mustaschen känns liksom inte alls lika frän när det rinner ur näsan. Jag bestämde mig för att trösta mig med ett sexpack kalla tvåpinnars. Jag blev glad igen, så till den milda grad att jag gjorde i ordning min uteplats när jag kom hem.

Härmed påbörjas "Folkölssäsongen '06". Varje år dricks det fegisar i respektabla mängder på min uteplats. Det är jävligt underskattat måste jag säga. De gör jobbet. Utan att man blir lurig.

Jag gillar verkligen att vänta in månen i sällskap med ett par kalla och en mac 12:a.

Över och ut - en rätt nöjd Mike

Detta är Hisingspoesi... I rest my case.

Dolkad

De fann honom liggande död
på rivningstomten
efter gamla Porslinsfabriken
en bit från Kvilletorget.

Mannen låg i en vanlig soffa.

Uteliggare brukar sova härute
och ibland ser man eldar där de grillar.
En man bor i den där bilen,
säger de och pekar
mot en beige skrothög med
parkeringsbot på rutan.

Området liknar en tjyvtipp
med kläder på marken och
övergivna kundvagnar
mellan sparade tegelhögar från
den gamla fabriken.

För att förstå poängen kanske man bör se texten i sin helhet: Klicka här!
Så jävla fint när dagstidningarna gör jobbet åt en för en gång skull;)

Netto

Jag säger bara Fy faan! Fy fan för Netto...

Förra veckan gjorde jag och min kollega P det mycket omdömeslösa draget att handla bryggkaffe på Netto. Inte för att det är billigt utan för att det var närmre kontoret. Kanske därför jag tog extra stor skada, eftersom jag inte är prisjägare. Jag kan sammanfatta det med att det hade varit värt den lilla omvägen. Ja det hade varit värt att behöva åka till en annan stad. Aldrig mer Netto, säger jag bara.

Jag känner mig fortfarande lite smutsig. Netto är nog det abslolut fulaste som finns i världen.

Vi kom in och redan då kände ja att någonting var fel. Det var något med blysningen, något med skyltningen, något med personalen och inte minst med kunderna. Ja, det var något med precis allting som gjorde att jag blev svårmodig.

När vi kom till kaffehyllan var jag redan matt. Jag är inte van vid så mycket öststatsmisär på en gång. Lågprispundarna trängdes i flock för att fynda precis allting. Who cares om man tjänar tre spänn på att köpa sina bomullstopz där.

Nettos sätt att presentera varorna i butik förde tankarna direkt till det klassiska DDR-affärerna. Netto får "Willys Hemma" att framstå som Harrods. De har dragit in pallar klädda med emballagepapp och skurit upp dem ganska slarvigt så att en och annan produkt var stympad här och där. På flera ställen hade det läckt ut innehåll som bara låg kvar. På sina ställen hade det legat så i flera dagar. Hygien är ett av många ord som inte verkar finnas med i Nettos affärsidé överhuvudtaget. Lustigt med tanke på att de kränger livsmedel.

Om man talar om bristande service och bisarrt kundbemötande så räcker iallafall inte min fantasi till för att ge en korrektbild av den jävla kassa-apan som satt i den kassa jag givetvis köade i. En överordnad bad om förstärkning till kassorna men istället för att låta tjejen som kom till undsättning öppna en egen kassa så propsade böfa-killen på att hon skulle lösa av honom - FÖR HAN BEHÖVDE RÖKA!!

Jag skämtar inte. Jag tittade på honom som att det var ett sjukt skämt. Det var det inte. Killen var kanske 25, hade platinablonderad taggfrisyr, grå t-shirt och en sådan där finfin guldlegering (modell; tjock som fan) hängande kring nacken. Han såg ut som ett skolboksexempel av en kille som dövar sitt medvetande med roppar och hembränt så fort han är ledig.

Så han tvingade tjejen att ta sin kassa vilket bara det tog en jävla tid. Där stod vi som de idioter vi är och bevittnade hur det satans svinet ggick ut och tände en röd prince. Det var inte som att han var en sådan nikotinjunkie att han hetsrökte i sig den. Nä fan, killen avnjöt den som om vore det en fet kuban. Just då, just där ville jag att han skulle dö. Hade det kommit en lastbil och sladdat in på trottoaren hade jag inte tittat bort. Jag hade öppnat en påse popcorn tamejfan och sett till att ha fri sikt. Vi snackar ett "Kodak moment" man inte skulle vilja missa så att säga.

Efter att han fimpat kom han in och ställde sig bakom tjejen och snicksnackade lite. Störde hennes redan långsamma arbetsförmåga. Det började pulsera innanför mina tinningar. Jag knöt högra handen och bet mig i knogarna. Jag är så kontrollerad.

Någon tappade greppet och skrek att vore det inte bättre om han öppnade en kassa istället för att bara stå och glo. Då flinade han och sa att det skulle han allt göra. Jag tittade på honom och hade han besvarat blicken med sitt fula flin hade ni läst om mig på löpsedlarna dagen därpå. Då hade jag nog ballat ur. Inte nog med att kön var lång och betades av i ultra-rapid. Det verkade vara ovanligt många människor som inte kunde sköta sin kroppshygien ordentligt. Helt otroligt. Jag tittade mig omkring och fick för mig att jag hamnat på ett sånt där singelevent. Typ singelkryssning fast för människor vars gemenskap mer grundade sig på kraftiga luckor i duschschemat. Det kändes outhärdligt och hade det inte varit för att både jag och min kollega hade avlidit om vi inte meckade en koffeinfix per omgående så hade vi aldrig ens ställt oss i kö.

Plötsligt var det stopp. Alla krängde och vred på sig som taskigt uppsatta kupoltält. Då såg jag.

En Kärring som var mellan nittio och döden (min kollega P:s geniala uttryck) hade övertrasserat sin budget på tvåhundra pix med cirka sextio bagare. Bara att börja plocka bort varor. Hon valde omsorgsfullt knäckebrödet och kom ner sju spänn. En burk champinjoner, tre kronor till. Och så höll det på. Mellan varje vara utbrast tanten förtvivlat att "det kan inte stämma", men gjorde det tydligen. Allt gick som i slowmotion

Min puls stegrades och jag insåg att det nog skulle sätta permanenta spår i min hälsa om inget hände snart. Utan förvarning agerade min hjärna med med en imponerande initiativförmåga och jag säger med en stor portion bitterhet i rösten att "Bjud på resten då för fan". Så att vi slipper självdö i Nettokön. Det har kommit att min mardröm no. 1 - att dö "Nettodöden".

Kassörskan tittade nervöst på mig och jag kände att mina pupiller tog upp precis hela iris. Jag var mörk i blicken. Naiv som jag är hoppades jag hela tiden att hon skulle tröttna på att låta kärringjäveln själv få välja vilka varor som måste stanna i butik och bara rafsa åt sig tillräckligt för att nå maxbudget. Men icke. Tålmodigt som en tax satt hon och väntade. Det tog ett par varor till innan jag återigen hörde min egen röst (denna gång neurotiskt skarpladdad) säga: "Men det här borde ju vara olagligt". Allt svartnar. Jag känner igen det. Det har hänt innan. Pumphageldrömmen.

I pumphageldrömmen ser jag framför mig hur jag plötsligt en dag vandrar in genom entrédörren till samma butik med ett pumphagel över axeln. Jag ställer mig bredbent som Chuck Norris, fattar pumpfattning och placerar en "12 gauge" i loppet som jag utan förvarning fyrar av i en lysrörsarmatur - för att fånga uppmärksamheten på ett lagom effektfullt vis. Sedan förklarar jag med mycket allvarlig stämma att nu ska det bli åka av. Att nu vankas det mayhem. Först skulle utan tvekan ciggkillen falla under min blystorm. Sånt beteende som han uppvisade ger dubbel förtur.

Äntligen var tantjäveln klar och det rullade på i ljusets hastighet kändes det som. När vi äntligen kom ut ur butiken fick jag ett lättare spastiskt utbrott. Jag bllev plötsligt medveten om att mitt liv förkortats med minst ett år och ska man losa ett år finns det ju bra mycket skönare vägar än ett Nettobeök att gå.

Vi diskuterade i efterhand och kom fram till att det känns som att Netto ligger lite felplacerat. Jag menar, lägenhetspriserna i Linné snittar kanske minst två mille. Vaffan ska de människorna med Netto till när det dessutom ändå bara var folk från Meros Camping där. Och så vi då.

Dessutom räknade vi ut att det nog rörde sig om en helt tia vi sparat på att köpa kaffet där. Såna dagar vill man ge sig själv stryk.


ps. Min enda kommentar ang. Sverige-Trinidad/Tobago: Om de fortsätter spela som en hope bönner borde de staffas. "Fotbollmiljonärer tvingas öppna och driva ett Netto". ds.

I all sin prakt strax innan avspark

Äntligen är den frilagd.



Jag bjuder er härmed en bra början till Iraki. Jag har upptäckt att jag och mina mustaschbröder plötsligt har så mycket gemensamt. Hela gårdagen gick åt till att diskutera modeller, rakteknik och upplevelser kring den nya ägodelen. Så skönt att sitta på kontoret, dricka follisar och snacka om sin mustasch som om vore det ens bebis.

Att kitta upp med en feting genererar precis samma sköna känsla som när man köper en fet "device" - exempelvis en videoipod - för pengar man inte har. Man har den där känslan av att man gjort åt dumt, lite ogenomtänkt. Man har har handlat av ren impuls och kanske kommer man ångra sig redan när man "öppnat förpackningen".

Jag må bli uttittad, utskrattad, bespottad och belackad. I dont care. Visst, det ser ju inte ut som jag svalt en ekorre än men visst är det en Classic Iraki på G. So what om det ser ut som att jag har druckit starkt blandad Oboy med förlamad mun än så länge. Men vänta bara - "Det som inte knäcker täcker", heter det ju.

Härmed avslutar jag VM-mustasch inlägget. Det får räcka så. Jag vill dock sätta ihop ett kollage med de hjältar som varit med i strävan efter lite överläppslyx. Jag har fått bilder av några, ni vet vilka ni är. Men jag vet att det finns flera där ute. Jag kan vänta några dagar så att jag hinner få in en hög till. Kom ihåg att det inte är en tävling - det är ett minnesmärke av manlig (och till vissa inslag kvinnlig) gemenskap när den är som finast.

Bränn inte chansen att vara med och skriva schnauzbart-historia hos bloggfrossa & mannen som blev trött... Se till att maila mig era bilder.... Nu för i helvete;)

Shit nu är det tio kvar till avspark... måste iväg och kirra nödraketer och kissnötter.
Håll tummarna.

Partaj-aj-aj

Hej alla!

Bloggfrossa fyller ett år idag. Det är kanske inte så stort egentligen men det känns rätt koolt att jag skrivit något här varje dag i ett år. Ok vissa dagar har jag missat men andra har jag skrivit många så det är nog i snitt mer än ett inlägg per dag.

Jag har varit lite off ett tag av olika anledningar. Har haft funderingar på att sluta blogga eller utveckla den. Nu lutar det åt det sistnämnda.. Jag känner att jag har ny energi på gång till ny vrede, nya dissningar, nytt gnäll.. men who cares... för idag är det fanimej partaj.

Partaj-aj-aj... och "öppet hus" på Bloggfrossa.

Bloggfrossa har varit viktig för mig. Är viktig. Jag har kommit i kontakt med en massa nya människor. Människor jag gillar. Som kommit att betyda mycket. Det är stort för en kille som lever efter devisen "Jag tycker inte om männiksor, men de är kul att kolla på".

Så idag är det inte bara Sveriges första VM-match som står på agendan. Det vankas tårtkalas för alla som vill. Så titta förbi vettja, och grunda med lite gräddtårta som min fina vän Nat har bakat dagen till ära;)

VM-mustash

2006.06.09 - fredag

Idag rök det. Skägget alltså. Jag har nu en frilagd stasche på överläppen... och det ser rent förjävligt ut. En kille som satt på trottoaren när jag skulle tillbaka till kontoret efter lunch nu tittade, skakade på huvudet och började flabba. "Jävla drägg", tänkte jag förnärmat.

Det blev inte den übermäktiga Irakin jag hade hoppats på. Jag började för sent. Jag ser snarare ut som Saddams tolvårige son än Saddam själv. Inte roligt men tålamod är en dygd i staschesammanhang.

Det kom aldrig nån bild igår. Hände för mycket annat igår. Däremot så avslutas ju detta marathoninlägg idag med resultatet och med förhoppningsvis en liten uppföljare iform av ett bildkollage där jag hissar alla som tappert kämpat med mig den senaste tiden och som skickar in bild.

Jag uppmanar härmed alla att skicka en bild på sin "bart"

2006.06.08 - torsdag

Ikväll kommer sista skäggbilden innan friläggningen. Ok. Det är bara att inse. Det kommer inte bli en "Nietzche" oavsett hur länge jag skulle spara. Jag har inte rätt förutsättningar. Det bara är så. Det har medfört att jag de senaste dagarna har kollat runt på bilder av killen i fråga. Jag fattar verkligen inte hur han fick till en sådan "biff". Jag menar hur började det. Det känns liksom helt omöjligt att han jag och han någonsin haft samma förutsäätningar. Jag misstänker att herr Nietzche redan hade en "Iraki" monterad den dagen han tittade fram.

Annars är det nära du. Vi konstaterade på kontoret idag att vi börjar bli tjockt trötta på våra skägg. Vi vill ut i ljuset. Nu!

Jag har inte riktigt nått den längd som krävs för en fullskalig "Iraki" än men jag kör på den ändå. Folk får peka och skratta. Det bekommer mig inte för jag blir nästan tårögd bara jag tänker på den starka gemenskapen i mustaschbrödraskapet.

Tills vi ses igen - duscha järnet...

2006.06.06 - tisdag

Saker som växer
Det har växt så det knakar kan man säga. Jag började fundera på om jag skulle göra som skuggesubban och starta en betalblogg där jag kan ta betalt för att fläka ut mig genom olika vansinnesprojekt. "Saker som växer" skulle kunna bli ett passande namn.

...men så kom jag på att jag är ju inte ett mammonsvin som henne så det får vara.



Så smutt att klådfasen lagt sig. Jag blev alledles till mig och började dra upp planer för att transformera bänkalkisskägget till ett enkelt IT-skägg. Men innan dess ville jag ta tillfället i akt och posera i soffan framför tv:n, iklädd folköl och hustrumisshandlarlinne. Det tar sig.

Om jag är på humör kommer en före/efterbild senare ikväll.

Duscha järnet på er så syns vi här senare.
/mike

Uppvaknande:
Jahapp. Då är det nationaldagen. det känns... ehhh gött att vara ledig iallafall.
Vaknade för en stund sedan till tonerna av ingen klåda alls. Det är skönt. Men jag ser verkligen förjävlig ut just nu. Det är som jag sa tidigare en jobbig det med "projekt stasche". Kraftig degenerering av utseende.

Bonuskul: Såg igår att "vm-mustasch" länkat till mig och jag höll på att glömma. Igår när jag satt på vagnene till jobbet så hör jag en kille i min ålder prata i mobiltelefon. han lackar lite för att vagnen står så länge på samma hållplats men för plötsltigt över samtalet på vm-mustasch. vet ju inte om det är bloggfrossa ellt vm-mustasch han sett. men jag fick känslan att det var bloggfrossa. Följande "monolog" tog jag del av:

"Vaffan hur länge ska vagnjäveln stå här egentligen."
"Nä jag håller på att skaffa vm-stasche nu förresten.
"Mmm..."
"En sån där irakisk du vet..."
"Hahaha..."

Sedan kommer jag inte ihåg mer.

2006.06.05 - måndag

Snabb update (efter lunch):
Var på toa nyss och såg mig i spegeln. Shit asså. Jag ser ut som eh kille som ligger inne på en bänketta med jävlig öppen planlösning... kul? inte det minsta.

Jag fick med ens huvudvärk. Måste ta mig till apoteket och köpa ett rör Treo C innan jag drar.

Ska sluta tidigt och fika strax med en vän. Måste ut ur min bubbla. Ska pressa henne på lite sjuk info om vår hemstad. Frågan är om hon vågar lita på en kille med pundarskägg. Isåfall får jag tvinga henne.

Rapport från en plågad man:
Klådan sitter i. Allt känns hopplöst. Men jag är en trägen jävel så jag ger inte upp. Däremot kommer jag nog att ta ett steg närmre friläggning idag. Jag tänker ta mig över och byta look från "Wife Beater Supreme" till "IT-extravaganza". Inget piggar upp som ett finfint IT-skägg en rutten måndag.

Jag har funderat. Jag kommer inleda själva fritagningen med en IRAKI. Allt annat vore vansinne. Jag har ju förutsättningarna och just det valet medför ju så många möjligheter. Alla möjligheter rättare sagt. Det hela började ju med en IRAKI en gång i tiden.

Skulle jag vilja lägga till emd en "Senior Sales Latino" redan dag två så finns det ju inget som hindrar mig, men om jag wejstar min irakiska så inns det ingen specialkirurgi i världen som kan återställa skadan.

Funderar på att lägga ut före/efter bild ikväll

2006.06.03 - lördag

Idag har skäggklådan skagit till med full kraft. Alla som odlar vet att klådfasen är den mest mentalt prövande fasen. Idag har inget kallt vatten i världen hjälpt. Det har kliat i fingrarna. De har velat greppa hyveln och tvångsraka mig mot min vilja (jävligt skumt formulerat i know). Men jag var smart nog att gömma mach-trean och sedan dunka huvudet hårt i väggen så att jag glömde var... eller också inte men det jag lekte med tanken.



För att avleda uppmärksamheten från min självspäkelse så har jag roat mig med att lokalisera tre goda mustaschförebilder. Tre modeller som skulle dressa sig som i smoking på min überläpp. Man måste ju ta hänsyn till avstånd mellan näsa och överläpp vilket i mitt fall är ganska stort och således öppnar upp för en större spelplan. Men jag känner ändå av den psykiskt mycket krävande "valet och kvalet-fasen" . Jag gillar alla tre goddämit. Hjälp mig här. vilken ska jag välja?

Alltså drömmen skulle ju vara en Nietzche-maffig. Alla mustaschägares heliga gud. Eller åtminstone en ståtlig Stalinbart. Men en man måste inse sina begränsningar och därför tonar jag ner den maffigaste modellen till en mer rimlig "IRAKI". Det är en tjusig kompromiss som ändå andas lite sådär lagon skönt storhetsvansinne.

Sedan en inte lika auktoritär men inte likväl en elegant "SSL" (Senior Sales Latino). Många kallar den vid det mycket utslitna och lite lyteskomiska namnet tangorabatt vilket enligt min mening borde straffas med prygel och skam. Den bygger helt sonika på att man rakar rent under näsan och lämnar en smal remsa närmast själva läppen. Den är förförisk, ja nästan hypnotisk och därför extremt poppis i säljbaserade yrken.

Den sista är en ganska alldaglig men slitstarkt klassiker. Jag kallar den "Regular Keel" efter grundaren Howrad Keel (bröderna Ewings styvfarsa i Dallas). Inte mycket underhåll bara lite lätt formtrimmade kanter och inte lika påträngande som den Irakiska förfadern.

Så vad säger ni? Vilken ska jag välja. Hur ska jag tänka ?


...och kom ihåg att hjälpa mig sprida detta gospel om vm-mustasch

2006.06.02 - fredag

Jag har fått en förnimmelse av skäggklådan. Den skrämmer mig. Man känner sig svullen och fet i hyn. Som ett riktigt as. Jag började nästan vackla - funderade på om detta verkligen var en så tajt idé egentligen... men jag sköljde ansiktet i kallt vatten och andades. Och nu är jag back on track.

Det är vanligt att man blir lite modstulen så här i början. Man ser inte riktigt poängen. Då är det viktigt att meditera och fokusera - göra några mentala wax on, wax off så att säga.

Över och ut för nu gott folk...

2006.06.01 - torsdag


Dag ett av uppdrivningsfasen. fyradagars skäggstubb. Kraftig degenerering av utseende. Bum-kavorkan har tilltagit med fullkraft och jag är inte längre representativ för sitt företag... eller nåt annat heller för den delen. Det känns som att jag har riktigt taskig hy men det är nog lika mycket för de senaste veckornas tokjobbande som för stubbmattan som breder ut sig i fejjan.

En ljuspunkt är att det är såpass kort fortfarande att skäggklådan inte börjat tillta. Ska njuta av det fullt ut. Varje sekund innan klådan är underbar. för jag vet vad som komma skall.

En bonus är att bum-kavorkan liksom planar ut och man blir inte längre ett offer för pissalkisars "glada" tjenna-broder-tillrop på spårvagnar och annat offentligt utrymme. Jag är en av dem och istället uppstår ombytta roller och jag får dubbelsätet för mig själv, eftersom ingen vill riska. Fan det är rätt sweet... men samtidigt jävligt tragiskt.

Min strategi är att odla upp en bra matta innan friläggning. Hellre ser jag ut som en hobo i några dagar än att skylta med överläppsskugga från scratch. Jag är inte hård nog för det. Inte denna gång.

More to come...

2006.05.31 - onsdag

Jag fick en länk igår till http://www.vmmustasch.se/

Det betyder att det är dags för ett nytt kroppsbehåringsbaserat projekt.

Det börjar dra ihop sig till fotbolls-VM och trots att mitt idrottsintresse är ungefär våldsamt begränsat så känner jag att jag vill göra nåt för att visa landslaget mitt fulla stöd. En patriotsatsning kan man säga. Jag älskar mustaschtävlingar men har tidigare inte hittat ett vettigt syte. Nu har jag det.

Jag har mailat runt till lite olika personer och intresset har varit ganska stort. Här på kontoret har tre av fem signat upp och runt om mig finns det andra hjältar som är redo att putta upp en fet snauspart på överläppen lagom tills det vankas VM.

Reglerna är enkla:
En VM-mustasch består av behåring på överläpp. Spröd som maffig, tjock som gles, ljus som mörk eller varför inte en röd. Alla är välkommna att visa vart stashen hör hemma. Men. Övrig skäggväxt, som hak- och kindbehåring går tjockbort. Truckerstasche må vara fett och mäktigt till vardags, men i VM-sammanhang är det tokfel. En VM-stasche bör under inga omständigheter odlas längre än till trakten av mungipan. Senast den 9 juni ska stoltheten vara frilagd och glänsa som en hårtrofé strax under näsan.

Jag inser givetvis att detta blir ett högst problematiskt projekt att genomföra ur jämställdhetssynpunkt, då den kvinnliga delen av mina läsare troligen har svårt att duka upp värdigt motstånd i frågan om ansiktsbehåring. Så antingen får ni bara ta del av mustaschfesten som åskådare, eller kanske bidra med en alternatid hårodling... vad vet jag... anything goes brukar det väl heta.

Jag tänkte själv att detta kunde bli en form av löpande uppdaterat inlägg där jag kastar in en bild samt text då och då, för att illustrera mina egna framsteg.

Jag är i detta nu inne på tredje dagen av uppdrivningsfasen. Min strategi är att vänta med rakning till jag har en ordentlig skugga i ansiktet för att då göra en enklare avskalning. Det mest vågade är givetvis att låta mach3:an göra sitt jobb dagligen men jag har ett socialt liv att ta hänsyn till. Dessutom är företaget beroende av att våra kunder har fortsatt förtroende för att hela truppstyrkan är mentalt kry - vilket lätt kan ifrågasättas om man frilägger sin "bart" redan på millimeter nivå.

Jag skulle tycka det var mycket kul om jag fick några hand upp på det här projektet. Vilken gemenskap. Lite som att tillhöra ett brödraskap eller tvättäkta banditgäng. Jag tänkte att alla får maila mig bilder när mustaschen praktfullt blommar på läppen. Förhoppningsvis mynnar det hela ut i ett storslaget kollage här på bloggfrossa. Vad säger ni? Vilka är med?

Slut upp och bli en mustaschbroder nu!

Här länkar jag till ett tidigare inlägg "Att anlägga en stasche" som jag skrev för nästan ett årsedan för att mentalt stötta mig själv. Då var det en Roskildestasche som var temat och det är ingen jävla lek vill jag lova. Mustasch odling kan vara såpass psykiskt krävande att en krigssituation i många fall kan verka relaxed i jämförelse. Sånt kräver förkovring och jag tar alltid ansvar.

Jag ser främst tre möjliga modeller. Smal försäljasmustasch, pedanttrimmad porrfilmsmustasch eller en så kallad allsmäktig "IRAKI". Vilken det blir är för alldeles för tidigt att orda om nu. Det beror helt på dagsformen den nionde.

Det var allt för nu - återkommer...

/mike

Detta är stort!

Jag kom precis in från lunchen. Vi satt och snicksnackade som vi alltid gör. Det är kul när alla fem på kontoret käkar lunch samtidigt. Det är som en förfest, fast på lättöl och gräddsås.

Den ena av de båda D var väldigt mallig över sin flickvän A. Det visar sig att hon arbetar i Arendal - Hisingen - Göteborg. Jag gillar henne redan innan men nu har hon växt i mina ögon. D sa att han hört från annat håll att hon brukar slänga sig med fraser som "borde spränga hela skiten i luften" och "sänka hela skiten" i samtalsämnen som rör västkustens alldeles eget exklusiva svar på "gehenna". Det är stort bara det. Kreddigt, men mer på ett vanligt dödligt plan.

D fortsatte med att berätta att hon när vädret tillåter brukar cykla över Älvsborgsbron på sköna majornasidan över till... ja ni vet vad. Förra veckan hade hon kommit hem och berättat att hon börjat grina när hon var mitt på bron. På riktigt. Verkligen storböla. Det känns viktigt att belysa att detta är en mycket stabil tjej vi talar om.

Snacka om att ge perspektiv på hur kompakt och fysisk känslan av armod på Hisingen är redan i sitt energifält. Jag frågade, även om jag såklart visste svaret, varför hon brast ut i gråt. Hon tyckte helt enkelt att det kändes så eländigt att komma över på fel sida. För starka kontraster mellan skönhet och vämjelse inom loppet av oacceptabelt kort tid helt enkelt.

Ja vad säger man... Håll hårt i denna tjejen D.

Word på dig A - WORD!!

Audrey Tautou

Finns det någon vackrare människa på denna jord än Audrey Tautou? Jag bara undrar. Hon är så vacker att det nästan gör ont. Skumt. Kanske gör det lite ont för att såna tjejer aldrig har killar med VM-mustasch... inte ens på film. Men det gör inget.



Vadan detta, undrar somliga säkert nu?

Jag kände bara att jag ville skriva ett positivt inlägg. Ett uppriktigt och genuint positivt inlägg om värme och ren, koncentrerad skönhet. För jag misstänker att jag kommer skriva ett snudd på obehagligt, argt, ondskefullt och fult inlägg inom en mycket snar framtid. Vill liksom väga upp det hela så att jag inte losar halva läsekretsen för att jag framstår som en psykopat.

Häromdagen upplevde jag det fulaste i världen (har inte riktigt smält det än bara) och måste därför fokusera lite på det vackra för att inte förgås.

Ljus i väntan på mörkret...

Veckans hårdrockspekning

...Eller vaffan, det kan vara årets... kanske världshistoriens till och med, men jag tänker iallafall lägga ut "råa" hårdrockspekningar lite då och då. Har dock svårt att se att någon skulle komma upp och klå mr Hussein. He's the man liksom. Världens kanske idag hårdaste hårdrockspekare.

För att en hårdrockspekning ska nå betygsnivå: 5 så måste den uppfylla ett fett gäng kriterier. Det är ungefär lika tricky som att leva efter de tio guds bud. Och endast de som visar sig värdiga skall begåvas med konsten. Otrogna hundar göre sig icke besvär.

För det första måste den andas inte så lite farlighet, vilket är en av anledningarna till att den är så omåttligt populär bland diktatorer. Stalin gjorde den, Pinochet gjorde den, till och med kejsare Augustus hade en buff för hårdrockspekningen. Legenden säger att han tillämpade den när han utfärdade den välkända ordern om "skattskrivning".

Vidare måste den utföras med pondus. Kim Jong Il t.ex. har spelat ut sin roll som farlig hårdrockspekare för all framtid. Anledningen är att han använt den lite för "casual" vid upprepade tillfällen. Inte bra. Dessutom kvittar det nästan hur raffinerad terror man låter utsätta sitt folk för. Killen ser tecknad ut och seriefigurer (inte ens snyggt kakiklädda) kan aldrig nå högre än en etta i hårdrockspekningssammanhang.

Idi Amin var mer känd för att peka med fisten vilket också är kraftfullt men inte på långa vägar lika hårt som den tvättäkta hårdrockspekningen. En fet jävla loserkille i peksammanhang med andra ord.

Målmedvetenhet är ett nyckelord. Man skojar inte bort en tvättäkta hårdrockspekning.

Vissa verkar ha fått för sig att det bara är att peka och se hård ut. Men det kan jag säga, att det kommer man inte långt med, för det finns INGA genvägar till det perfekta peket. Hårdrockpekningen bär på en gåta. Den är olik för alla och var man/kvinna måste lösa den själv. Hitta sitt inre pek.

Jag kan däremot bjuda vägledning och avslöja en av dess hemligheter. Det som skiljer en riktig fullpottare från mängden är när pekningen blir en förlängning av blicken. Det är nyckeln till gåtan. Det kräver mycket övning men med tillräckligt god disciplin och outtömlig vilja så kan man hitta lösningen. Endast de som verkligen VILL bli ett med sin egen hårdrockspekning kommer att få skörda dess gudomliga frukt.

Hur som helst. Det kommer mer om detta framöver. Var så säkra.

Idag är det dock Saddams dag. Han må vara ett jävla asshole, men ingen kan ta ifrån honom hans högoktaniga dräpare till pekning. Den saluterar vi idag på Bloggfrossa.

Grattis Saddam!
Du får femma i "Hårdrockpekning".

Sprängstoff

El Ojo har fått tillökning i form av en mycket vaken tjej som heter Jenny. Inatt utfördes en sprängning i Linné.

Vid tvåtiden sprängdes en vid bil garaget, Nordhemsgatan mitt emot restaurang Silvis. Bilen stod halvvägs ut på trottoaren, glassplitter i drivor och skador på glasrutorna mittemot. Det är fortfarande oklart exakt vad som hänt men att det Området kring långgatorna fått ta del av mer sprängfest är klart.

...eller som Jenny själv säger: "Inte bara i Majorna...nej nej. Det kryper vidare. Våldet."

Uppenbarligen är det så att dt inte bara är porrbissnissen på långgatorna som får smaka på krutrök. Som vanligt när det vankas bildbomb så får man ju uppgörelsevibbar

Återigen Bloggfrossa före GP - tack vare det kraft fulla medborgarnätverket "El Ojo"

Tack Jen + Sambo för rapporten

Över och ut
-mikebike

Robert den värdelöse

Häromdagen såg jag en artikel i aftonbladet som gjorde mig alldeles trött. Sådär trött att all energi går ur kroppen. Hur jag än försökte så lyckades jag inte uppbåda ens en mild grad av irritation... och då är det illa. Oroväckande snudd på.

Men jävlar i berget, nu kom den.

Robert Wells ska duka upp för "skrattfest" i sommar. Inte nog med att killen för all framtid etsat sig fast som en av de mest vedervärdiga personer som gått på vårt jordklot. Inte nog med att han med sin rapsodiskit pissar på all musik han plaggar och sätter sin magiska "touch" på. Nu ska han ge sig in på humor också. Hela världen håller andan.



Snacka om hybris... killen har tydligen inte förstått att vi inte skrattar med honom utan ÅT honom och hans ultrafåniga synthgitarr och hans jävla mongolojdfrippa.

Det finns få personer jag stör mig så mycket på som på Robert Wells - by default. Tack och lov finns det inte så många dåliga äpplen i korgen men Wells kvalar lätt in i vad man i folkmun brukar kalla "den klassiska martintimell-kategorin". Folklig och så otroligt äckelkäck framför kameran, att vi som synat bluffen kväljer och nästan blir tvungna att springa på toa och "köra buss" vid blotta åsynen. Det är ju väl känt (ryktesvägen) att Robert Wells också är en riktig svinpäls mot människor till vardags.

Det är väldigt fult att önska att någon annan ska råka ut för en olycka... men jag kan inte låta bli att erkänna att jag faktiskt hade myst rätt bra om han halkade och bröt handlederna eller nåt sånt. Ibland måste man tillåta sig själv att vara lite ondskefull. Som någon udda form av självförsvar. För håll med om att en Robert Wells med gipsade handleder skulle bli en bra mycket bättre Robert Wells.

Jag kan inte riktigt förstå hur han får hålla på. Att vi ser på och att vi köper det. Killen är rätt arrogant också. Han höjer hela tiden insatsen och nu har han signat upp fem komiker till sitt lilla "stall". Finns det verkligen inga gränser för hur billigt människor är villiga att sälja sig.

Men han är inte ensam om att bära skuld. Johan Rheborg och Johan glans är två av de käcka komikersvinen som utan att skämmas säljer sig för Wells äckliga blodspengar. Jag må ha skrattat åt dem båda - men aldrig mer kan jag säga. De är befläckade efter detta. De kommer hamna på listan över dem jag skall förlåta.

Det hade varit skönt att straffa Wells på ett till synes harmlöst sätt. In form av "terrorinsats light". Tänk att storma scenen där han sitter vid sin flygen och vulgar upp verk efter verk. Ett gäng griper tag i honom och gaffar upp honom för att toppa med en tvångsrakning.

Hår är ju bara hår, men i Wells fall är det hela hans liv. Utan sin, av provocerande mått, musikskoletöntfrilla skulle han inte längre finnas (gudomliga tanke).

Han skulle bli en skugga av sig själv - om inte helt osynlig.