onsdag, juli 06, 2005

Den söta eftersmaken av ultradekadens

Så var man tillbaks i verkligeheten från en vecka i paradiset. Paradiset, om man definierar en veckas lång svinfylla och hårt leverne på ett kruttorrt gräsfält så. Om jag var gift med min kropp skulle jag helt säkert dömas till livstid för hustrumisshandel... goddäm, min lever är inte tuff nu, spak kille kan jag lova.

Smart blir man inte heller av så mycket öl, vin och sprit och minimalt kostintag. Ändå känner jag ett stort hål av ångest över att lämna alla fantastiska människor efter ännu ett år i ultradekadensens heliga mecka, där tuborgbackarna symoliserara kaba. Den totala katatoni som infinner sig varje år är i min krets mer känd som roskildeabstinens. Det är påsfrestande att komma från en vardag fylld av musikupplevelser, blandfyllor, gaffatejp, tärningsspel och tältens karaktäristiska canvasfladder. Tillbaka till verkligheten med lägenhet, komfort och familj. Det är ju givetvis jätteskönt att få återvända till sina nära och kära men det tar några dagar att acklimatisera sig.

Till skillnad från förra året då regngudarna öste sitt hat över oss så var det solguden som stod för fiolerna i år och jag vet inte vilket som känns bäst. Förra året var vi så sammansvetsade man kan bli, det stora posse vi var då. I år var det något mer splittrat men likväl - fantastiska möten utspelades. Jag toppade ett par kvällar och dubbeltoppade någon.

Det finns inget som går upp mot en kall morgonöl efter några timmars vila i ett bastuvarmt tält. Konstigt att inte fler finnar åker dit. Jag kallade en dansk för "din danska fitta" vilket jag ångrar lite. Onödigt att använda det kvinnliga könet som smädelseord... "ditt danska rövhål" hade passat bättre. Mer feministiskt rätt... alla har ju rövhål liksom.

Hur som helst så pekade han på mig när jag knödde mig lite blygsamt i ölkön på Kentkonserten och då svarade jag med en tvättäkta hårdrockarpekning vilket utlöste total jävla craziness hos det blonderade svinet. Han började hojta om att jan inte skulle få köpa öl men listig som jag var svarade jag med låg profil och lyckades blidka en dansk kvinna att visst sälja ett par glas av "den store" (danskt uttal) till mig. När jag sedan stod där med ölen i hand så ropade jag:
"Hej, du där!"
Han tittade på mig med onda ögon där jag stod och gapflabbade med två öl i famnen. Sedan skrek jag:
"Din danska fitta"
Varpå han blir skitförbannad och jag vänder mig om och springer, så bra man kan springa genom en mur av svettiga och ölsugna festivalbesökare. Jag såg killen på en annan spelning när han troligen hade en "day off" så att säga. Han hade fanimej bananväska, röd collegetröja och oanständigt korta jeansshorts i grov stentvätt. Undrar om den halarn inte var tysk i alla fall;).

Nu är jag iallafall tillbaka. Jag har massor att förtälja och bilder har efterfrågats av en trogen bloggläsare så det kommer i dagarna. Pösfräcka bilder på mustaschen utlovas för den som kommer åter.

Nu fika med dopp.
Över och ut

3 kommentarer:

HENKELITO sa...

MMMM, ja fin fina bilder på staschen finnes. Även en film som inte går av för hackor.

mikebike sa...

En film som inte går av för hackor... det låter lovande:)

kan du fixa en cd please
hör av dig

puffan sa...

bilder ja. de hungrar man efter. allt kommer tillbaka. men efter att ha sett tommies igår sjönk jag än djupare ner i mitt post-roskilde-trauma. så det är liksom på gott och ont om man säger så. att se roskildebilder.. men vaffan!