Utmaning antagen

Såg att jag blivit utmanad av emelie i en form av vad som verkar vara bloggens motsvarighet till e-postens kedjebrev. Jag hatar egentligen kedjebrev men detta var lite kul eftersom jag inte varit med om det innan.

Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra det samma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga de här korta reglerna i sitt meddelande. Längst ner i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar.

1. Jag är ett s.k. "luktmongo". Det innebär att jag måste lukta på allt möjligt. I synnerhet rör det sig om mat och dryck men även andra grejjer. Känner jag en äcklig lukt så måste jag lukta på den även om risken för att kräkas är överhängande. På bakfyllan en gång (en riktig svår en) trampade jag i en bit brieost. Jag hade precis kommit ur en kräkasloop och borde inte... jag hoppade på ett ben in till köket och torkade bort osten från min häl men innan jag slängde den tog jag en liten tvångsmässig "sniff". Jag kräktes som en gris direkt.
   
   
2. Jag blir lätt manisk och hypar saker jag diggar, så i den milda grad att alla andra går miste om själva upplevelsen, fast det aldrig är min avsikt. Jag kan bara inte låta bli att berätta (avslöja för mycket) om t.ex. en film/tv-serie som jag diggar tokmycket. På jobbet har jag belagts med snackisförbud om det rör nya filmer som de andra inte sett.
   
   
3. Det är någonting med mig och idrottsanläggningar och då speciellt badhus. Så fort jag kommer innanför dörren så händer något med mig. Jag blir extremt tafatt och förvirrad. När jag besökte Valhallabadet här i stan för första gången sedan gymnasietiden så gick allting åt helvete. Först hittade jag inte omklädningsrummet, väl där inte skåpet, sedan råkade jag helt talanglöst inför en grupp pensionärsgubbar duscha "kallduschen" (det var i januari för några år sedan). Gubbjävlarna skrattade så att deras vissna rövar dallrade i kapp och jag försvann skamset runt ett hörn och kved av smärta. I poolen klagade jag när min fru inte orkade mer än 600m och fick själv tokkramp, blev utskälld av en badvakt när jag hängde på linan och till sist välte ner en arg sportsimmande italjano's vattenflaska och fick ännu mer skäll där jag låg på kaklet. Alla tittade och när jag lackade ur och skrek som svar att "Jag har kramp för i helvete".
   
   Man skulle kunna tro att det var en engångsgrej emn icke. När jag och min fru en tid senare skulle på massage och kurbad på hagabadet så tog det mig tjugo minuter att hitta från omklädningsrummet till "ägget" (central plats på hagabadet) . Dessutom fattade jag aldrig om jag skulle vara naken eller inte i kurbadet. Jag frös i vad som kändes som en evighet när badvärdinnan höll upp handduken men valde tillslut att behålla badisarna på. Brrr... jag känner mig så otroligt tafatt i idrottsanläggningar. Jag ryser bara jag går förbi ett gym för jag vet att jag skulle bete mig efterblivet om jag gick in.
   
   
4. På offentliga toaletter (som jag i det längsta gör vad som helst för att undvika) så aktar jag mig för att nudda någonting. Jag försöker andas in så lite som möjligt och när jag ska ta papper från en toarulle så river jag alltid bort den närmsta biten på rullen innan jag tar. När jag ska tvätta händerna öppnar/stänger jag kranen med ett papper. Samma sak med handtaget. För att komma ut så jag trycker jag ner handtaget med pappret jag torkade händerna med, öppnar med foten och slinker ut. Clean.
   
   
5. Grov beslutsångest, i synneret gällande val av lunchmat. Om det finns en lista med fler än tre alternativ sätts hela min tillvaro ur spel för en stund. Jag får en tom blick och kan bara inte välja något som jag blir själv om. Jag klarar inte av att ta "risken"
   
   Liknande problem uppstår när jag ska handla chips. Jag kan stå vid chipshyllan och skaka på påsarna i en evighet för att utröna vilken påse som innehåller minst flis (trasiga chips). Den SKA jag ha.

Själv passar jag utmaningen vidare till några trogna läsare. Jag har spanat runt lite och har sett att många redan fått utmaningen innan mig men har inte sett Nino, El Pedro, Nemo, Blancaflor, Tessan & Plattkatt bli utmanade. Nu såg jag att jag utmanat en för mycket men det skiter jag i.

Btw, var i ligger själva utmaningen egentligen? Vem startade den?

Anna Sjödin vs. Babak Jemai

Vakt mot Sosse

Förra veckan var Bloggfrossa ute och sniffade lite i partipolitikens ytterkant. Lustigt att temaveckan skulle avslutas i ett vilt barslagsmål. Jag känner det som min uppgift att helt byggt på kvällspressfakta och vilda spekulationer fundera fritt och fördomsfullt kring det hela.

Vad ska man säga? Valåret börjar bra för sossarna. Få har väl undgått att SSU-ordföranden var på svinarskiva och drack sig upp till bredden på sprit. Innan kvällen var över skulle hon hinna hamna i ett vilt slagsmål och få en hel massa pisk med fjäderbatong innan hon som löken på laxen hamnade i fyllecell, vägg i vägg med stans skönaste pissalkisar.

Men hur gick det egentligen till hände egentligen?

Gudarna ska veta att jag inte litar en sekund på dörrvaktssläktet. Jag har själv helt oprovocerat blivit grovt misshandlad av ett avskum till dörrvakt (jag vann rättegången) en gång och många gånger har jag sett andra bli ”omhändertagna” av saddosvin med ordningsvaktsutstyrsel. Ändå tror jag inte att skulden ligger helt på vaktjäveln i det här fallet. Jag har hela tiden anat ett stort mått arrogans och får allmänt dåliga vibbar från SSU-ordföranden och tror snarare att båda parter talar sanning. De har bara ganska olik bild av händelseförloppet.

Rekonstruktion
Ett gäng unga sossepolitiker väljer smakfullt att går till en krog (Crazy Horse låter lagom tacky och blir nästan lite roligt i sammanhanget) för att svulla loss i sprit och annat kul. Efter att de tankat på rätt bra börjar ”the young and the restless” stöka om rätt bra i baren. På politikers vis. Man har ju hört det förr så att säga, hur det ska gå till när man festar loss i politikerkretsar. Vänta bara till SSU åker på konfa till Hamburg. Då ska vi nog få se på klubbbesök mina damer och herrar.

Restaurangpersonalen börjar tröttna på sällskapet eftersom de utöver sin träiga attityd snikdricksar enligt sosseboken alla regler. De skickar fram sin biffigaste vakt, Babak Jemai, en skön iransk kille som förutom sin skitförbannade look prytt ansiktet med en klassisk ”syltburk” (skäggring som utstrålar stor benägenhet att bruka våld). Han säger till dem att gå och eftersom de inte svarar på en hundradel så grabbar han tag i en av de dyngraka tjejerna lite rufft.

SSU-basen börjar gapa och skrika på vakten som totalignorerar henne vilket medför att hon flippar ur och delar ut ett par verbalt ohämmade ”svartskalle” och andra basala tillmälen. Herr Babak Jemai svarar upp med att kalla henne ”jävla fitta”, ”jävla hora” och ”luder” (helt normal lingo i dörrvaktskretsar).

Anna Sjödin lägger då politikerrollen på hyllan, kavlar upp ärmarna och plockar fram rugbytakterna. Hon vräker sig över Babak Jemai, får in ett par halvtaskiga slag (han omöjligt varit så brutala som Babak Jemai säger eftersom han inte hade några synliga märken i ansiktet, även dörrvakter är gjorda av kött och blod) och lyckas med sin kroppshydda välta omkull den storväxte iraniern som tappar andan och säger sig gripas av panik.

Reflexmässigt åker fjäderbatongen fram och han börjar slå vilt och nu i efterhand försöker han klokt nog inte blåljuga och säga att han inte rört henne. Han erkänner att han i ren dödsångest slog med batongen mot armen upprepade gånger och mycket troligt kan ha råkat träffa i ansiktet. Anna är vild som en jävligt stressad flodhäst och Babak kallar i panik in förstärkning som kan cuffa upp henne och efter några bonusrapp ringer de snuten.

Per automatik väcks hybrisen hos den alltid skitnödigt korrekte pressekreteraren Peter Skeppström som när batongerna stoppats undan springer fram, börjar flasha sitt riksdagsleg och säga att ”de inte vet vilka de har att göra med”. Han hotar med att ”farsan” (bodström) ska komma dit och stänga ner stället. Tillåt mig gapflabba… mohahahahahahaha… Det var fanimig dagisnivå i SSU-lägret. Givetvis biter inte sånt ett skit på dörrvakter som annars är vana att få en Ak5:a i fejset när de ställt till med övervåld eller nåt utöver det vanliga.

Polisen kommer och plockar in Rugbyanna som är arg som ett bi. Hon kallar snutarna för ”pittkukar” upprepade gånger och slängs in i en cell med ett stycke brits och ett stycke golvbrunn.

Efterspelet
Dagen efter kommer nästan den roligaste delen i SSU-såpan. Anna Sjödin hävdar att hon inte var alls särskilt full vilket är en rätt vågad lögn när man varit uppfläkt på kvällspresslöpen och ser precis lika ”oskyldig” ut som Kicki Danielson efter att falukorvsskandalen uppdagades. Förövrigt är hon skitlik Kicki där hon sitter i snutbaksätet, vilket troligen känns mindre smickrande för en 29-årig tjej.

Det vankas åtal och ord står emot ord. SSU som inte gjort skäl för något ens besläktat med ordet ”trovärdighet” på sistone, backar helt utan fakta upp sin boss och hävdar att hon aldrig skulle bete sig så eller ha sagt si eller så. Sweet! Är det inte precis så det brukar snackas om de värsta mördartyperna. ”Han var alltid så artig och snäll”

Babak Jemai på sin flank har samlat ihop sitt posse från Crazy Horse och alla är rörande eniga i sin story. Konstigt är att det inte sätts större fokus på det rätt så uppenbara övervåldet. Jag menar hur mycket batong kan han rimligtvis ha behövt sticka till Anna Sjödin?

Den storväxte iraniern talar ut i TV-intervjuer och i tidningar och alla spekulerar: En av dem måste ljuga. Jag skulle tippa X om detta varit stryktipset.

Fördelar Nackdelar
Anna sjödin:
Drar stor fördel av att hon ser ut att ha fått sjukt mycket prygel. Hon ser verkligen ut som offret i intermezzot.

Mindre fördelaktigt är att många oberoende vittnen verkar stå bakom Babak Jemais story om hur full och odräglig hon var. Om hon med sitt ämbete på fritiden skriker svartskalle och pittkuk på fyllan så skulle jag gissa att det blir svårt att komma särskilt mycket högre upp än SSU-HQ.

En riktig nackdel är att ”gänget” hotat med Bodström och försökt vinna fördel med hjälp av sin position. Både pinsamt (kanske det mest pinsamma i hela historien) och så töntigt att det inte kan vara påhittad lögn.

Babak Jemai:
Kammar fördelar av att han verkar ha hållit sig till samma story hela tiden. Han uppträder korrekt och redogörande och hymlar inte heller med att han gått loss med fjäderbatongen.

Nackdelen för honom är att han försöker vinna mer trovärdighet genom att berätta att han i vanliga fall arbetar som läkare och just nu gör sin AT-tjänst. Big mistake. Alltså varför arbetar man som läkare extra som dörrvakt? Vad är det för en jävla läkare?

Vore det inte bra mycket enklare/smartare att dra in den extradeg han behöver genom extrapass på sjukan istället. Att han väljer att dressa om till dörrvakt på helgerna gör att man med rätta börjar misstänka att det under den vita rocken döljer sig en tvättäkta sadistådra hos Babak Jemai och att han lever ut sitt våldsbehov på Crazy Horse.

En liten teaser

Jag har planer på att göra en liten uppföljning (kartläggning/profil) av mina kunder på pilotbrillesidan. Tre har hört av sig varav en med bild. Stort!

Givetvis kommer det att bli en kioskvältare och jag kanske inte borde outtat det innan jag har allt material på plats men jag kunde liksom inte hålla mig.

De som väntar på något gott...

Göteborgsvarvet - yeah right!

Trägen vinner är ett ordspråk jag aldrig använder. Men en sak måste jag säga. Jag har vunnit rond ett i matchen Mikebike vs. Fetman.

Tidigare i höstas så gjorde jag efter en panikupptäckt vilket genererade en hälsonojja och en massa löpning m.m. Anledningen var att jag kom ur duschen en dag och såg mig själv i spegeln, från sidan. Jag visste sedan flera år att jag hade problem med löshet. Inte fet alltså men lös istället. Jag höll stenkoll på min mage så att det inte började byggas på där i onödan. Det gjorde det inte. Fetman var smartare och mer beräknande än så.

Med diabolisk ondska gjorde den det fulaste av det fula. Den smög sig på mig bakifrån och jag blev fet på ryggen istället. Fatta vad snopen jag blev när jag såg att jag hade fått en liten ölmage på ryggen. En ölrygg - det hade jag aldrig hört talas om.

Där hade jag gått i ovetskap och anade inte vad som skedde bakom min rygg. Ohyggligt!

Som vanligt så tutade jag direkt i den stora tutan och proklamerade för en stor del av min bekantskapskrets att jag skulle börja hårdträna inför Göteborgsvarvet. Bara en idiot gör så. Jag hade fått för mig att om jag säger det till många så ökar pressen på mig men jag borde ju känna mig själv vid det här laget. Nu får jag stå där med skam nästa gång alla förbannade hurtbullar ska dra runt halva stan och ta upp plats.

Jag höll faktiskt på rätt tappert med springandet ett tag men sedan kom fulhösten och med den regnet, vilket i sin tur drog ner löpsuget till farligt låga nivåer. Efter jul/nyår inledde jag istället projekt avgiftning och bestämde mig för att bli "part time vego". Nu har vi hållt kosten ganska nyttig här hemma och imorse såg jag mig i spegeln igen. Ölryggen hade försvunnit nästan helt. Spårlöst. Jag har alltså lyckats vänta ut fetman (en annorlunda form av arga leken) och jag vann första ronden.

Efter en vinkväll i fredags var lördagen dömd att leda till återfall i form av sirapskakor, glass och två rör pringles etc. Dessutom fikade jag med A idag och det blev en form av väckarklocka när vi satt och ursäktade oss för att vi var så onyttiga. Det är fint att ha "ångest" tillsammans med någon. Då tar ångesterna ut varandra. Neutraliserar.

Fan, kanske är det inte fysiskt ansträngande träning som är min vinnarmelodi. Kanske går det även att besegra löshet med smal kost, vila och ihärdig väntan.

Dagens vidrigaste ord!

Bloggfrossa presenterar härmed: "Sittfläsk"

Såg det i föregående blogginläggs kommentarsfält (postat av el mango). Fy vilket ord - kommer alldeles för nära verkligheten för alla som jobbar med kontorsrelaterade arbetssysslor. Jag kommer drömma mardrömmar om hur sittfläsket smyger sig på som en mörkrets väktare.

Brrr...

Glo på internet

Söndag morgon. Sitter och myssurar lite framför datorn med en kopp bryggkaffe och två skivor sötlimpa med ost. Jag känner inte så lite femtioåringsvibbar men det skiter jag i.

Har funderat på en grej som jag tidigare inte reflekterat över. Härom dagen så pratade jag med M och när hon frågade vad jag gjorde svarade jag att jag surfar runt lite. Alltså, Surfa på internet. Det låter så jääääävla nördigt men har lyckats smälta in och bli ett alldeles normalt inslag i vardagen.

Jag undrar vem som kom på det uttrycket från början. En idiot helt klart. Och att det passerat obemärkt och anammats helt utan att någon reagerat är förvånande. När man sitter och slökollar olika sidpr på nätet är det exakt samma sak som när man dumlor på tv:n. Man glor på nätet. Surfa - det är som att Arvingarna skulle beskriva sin musikstil genom att jämföra sig med Red Hot Chili Peppers. Det är bara så dumt att jag inte ens orkar bli förbannad.

En helt meningslös skitsak egentligen. Inget att lacka ur på kan man tycka men det tycker jag. Det finns så mycket idiotgrejer och någonstans måste gränsen dras.

Jag drar den vid "surfa".

Definition förort

Idag satt vi och diskuterade vad som är det mest säkra tecknet på att man är i en förort. Det är inte helt lätt att avgöra i alla städer.

Efter en liten stund utbrast P (Jägar'n) :
"Det är när det bara finns trottoarer på ena sidan"

Klockrent!

Vad du ser är vad du får

En liten guide inför riksdagsvalet

Efter föregående blogg om alla smygsossar så började jag surfa runt på varje riksdagspartis hemsida för att läsa deras partiprogram inför det stundande valet.

Givetvis blev jag inte särskilt förvånad men gudars vrede vad mycket ”jibba-jabba” de sysslar med. Att de ens orkar ljuga oss väljare rätt upp i ansiktet, och med så berått mod sedan. Alla vet ju att det till 98% bara är ren cockteasing på politikers vis. Hur många vallöften blir infriade under en mandatperiod egentligen?

Vi kan givetvis glömma det där med att det skulle bli så mycket bättre utan sossarna i främsta ledet. I slutändan skulle det troligen bli precis samma skit oavsett vilka som stod för fiolerna. Bara vägen dit skulle skilja något och nu jag har börjat känna att det skulle vara jävligt skönt med lite förändring nu. Höger eller vänster - vilket som – bara något händer snart. Problemet är bara att jag i dagsläget inte har en aning om vilken av de där jävla träkepsarna jag skulle förära min röst om det vore val idag. Troligen skulle det bli blankt som lacken på en raggarbil.

Eftersom samtliga partiers valprogram är så våldsamt tröttande och nästan verkar vara cyniskt späckat med shitschnaack känner jag mig manad att recensera alla riksdagspartier enligt en mycket enklare modell:

WYSIYG (What-You-See-Is-What-You-Get).

Lars Ohly (V)
Kamrat Ohly – Skönt med en partiledare som är kommunist men ändå inte. Han drömmer sig tillbaka i våta drömmar till DDR och Warszawapaktens gyllene tid. Han älskar att ta ordet kommunist i munnen och leka runt med det som en ”Werthers Original”.

Utåt tar han avstånd från sina comrades gamla synder och hävdar att det är ideologin han tror på. Är det inte dags att inse att det kanske inte är en så vattentät ideologi. Det har ju aldrig funkat. Gång på gång har lika-för-alla-politiken slutat i diktatur, mer toppstyrd än något annat.

Göran Person (S)
Göran ”Biffen” Persson. Har hängt med länge. Har en skön arrogans och är en snackepåse av hög kaliber. Synd bara att inget han lovar når det som vi kallar verklighet. Han bufflar på och det är faktiskt jävligt kul att höra hur hans näsborrar frammanar ett flodhästliknande blås innan han hånleende förnedrar Maud och herr Hägglund… gång på gång på gång.

Han har blivit en skicklig politiker (han har ju haft några år på sig så att säga) men hans politik är som vattentortyr. Långsamt förtärande.

Maria Wetterstrand & Peter Eriksson (Mp)
Språkrör, fy fan vad töntigt! Politikens svar på fotbollslandslagets ”Lars-Tommy”. Varför dubbelt partiledarskap? Vem är goodcop och vem är badcop? Visst, bra att någon värnar om miljön, men sedan då? Måste vara lite deppigt att nästan alla röster kommer från såna som inte vill att de ska ramla ur. Att de är kvar i riksdagen mandatperiod efter mandatperiod beror ju faktiskt bara på att så många vill vara med och rädda Willy.

Kul bonus är att dock att deras förnamn bildar förkortningen på partiet.

Fredrik Reinfeldt (M)
En del killar ser tuffa ut i rakad skalle, andra ser ut som bäbisar. Högerpossets nallebjörnsledare har vunnit stort förtroende hos det svenska folket. Han flörtar med arbetarklassen samtidigt som han vill betala alla skattesänkningar med deras pengar.

Han är svår att hata för han har inte visat sina mörkaste sidor. Än. Han är slug som Dr Phil och man får inte riktigt grepp om honom. Det ser ut som att han stashar en hel del skruvade tankar i sitt stora huvud men man vet inte säkert. Seriemördarbrillor på honom hade nog varit kreddigt. Det stelopererade flinet med ett par kannibalbågar skulle bli en ny skön moderatkombo.

Lars Leijonborg (Fp)
Många säger att han ser tecknad ut. Jag tycker det ser ut som att han röker hasch precis hela tiden. Ögonen har alltid den där ”good ol’ doobie looken” och rösten som han precis släppt läpparna från en crackbong. Han är lite mysigt rolig också. Han är nog killen som har slipsen runt huvudet först på firmafesterna.

Hade han inte varit så tajt med ledar’n så är det inte omöjligt att rösten kunde falla på Haschalarsa.

Maud Olofsson (C)
Man ska tala till bönder på bönders vis och det lyckas Maud sannerligen göra skäl för. Tyvärr räcker det inte att låta som en klase bönner om man trixar med svårare ord än man kan hantera. Hon är färgstark Maud och hennes hat till the big boss (GP) är väldigt underhållande. Men jag skulle aldrig orka höra hennes ettriga stämma i längden.


Göran Hägglund (Kd)
Abortmotstånd och homoförakt går inte att tvätta bort från ett parti bara för att man dukar upp med spahelg hos högerflankens egen lilla knähund. Inte i dessa tider. Förtroendet växte inte när han började lipa ut i media för att storsossen körde över honom.


Hade han svarat upp med en nävmacka istället för att hämta storebrorsan Reinfeldt hade han kanske nått upp till samma nivå som kamrat Ohly.

Herr Hägglund – vad är det du vill? Vi hör dig inte!

All I see is darkness

Jag var hos optikern idag för att kolla synen, få ett glasögonrecept och sätta glas i mina nya fräna pilotbågar. Jag visste att jag nästan är blind när jag inte har linser det är ingen nyhet, så har det varit i femton år. Därför visste jag också att glasen i kombination med seriemördarbågarna verkligen skulle göra att jag såg mentalt rubbad ut, men den vetskapen kunde jag leva med. Jag nästan smålog åt det när jag famlade mig fram till optikern utan linser på Andra Lång.

När jag kom dit möttes jag av en ung tjej som jag inte kunde se. Hon ledde mig in i ett mörkt rum och där fick jag träffa en rätt slick snubbe som fixade och donade lite (korrigerade synen, mätte och artikulerade ordet "a-stig-ma-tis-mmm" som om jag vore efterbliven) till jag hade receptet i näven.

Då var det dags att flasha bågarna. Fan vad nöjd jag var när jag tog fram dem ut påsen och placerade dem på disken, försiktigt som om de var en skatt. Han sa bryskt att det var ett par våldsamt stora bågar. Jag nickade stolt och riktigt mös. Då berättade han dräpande att det inte skulle gå att montera glas i dem till någon med så stort synfel som jag. What the fuck? tänkte jag och kände hur hjärtat började klappa på.

Han berättade att glasen skulle bli så otroligt tjocka i kanten med mitt synfel och att det i kombination med mina bågar inte gock att lösa. Jag frågade bedjande om det verkligen inte gick att lösa och då började han flukta runt i sin pärm med priser, pekade och förklarade att om jag skulle ha glas i mina bågar, för det synfelet jag har. Då skulle jag få lägga upp en nätt summa på 4 kak i lådan. Fatta 4000 spänn!!

På mitt recept stod V: -7.25 och H: -6.25. Det hade kanske räckt att gå ner två dioptrier för att det skulle gått att ordna glas men jag låg över gränsen. Fy fan vad deppig jag blev. Men än är det inte över. Jag vägrar ta EN optikers ord. Idag ska jag ringa runt till ett gäng andra optiker för att gräva i om det verkligen kan vara som han säger.

Jag är dödligt avundsjuk på alla er som köpt bågar av mig som troligen kommer kunna sätta in glas i era fräsiga pilotbågar för en spottstyver (förutsatt att ni inte har lika taskig syn som jag).

Varför ska det alltid vara så att precis när man ser ljuset i tunneln - då kastas man tillbaka med sådan kraft att man landar på rygg - och det gör förbannat ont.


BTW: Jag har fått betalt av alla utom två som sa att de skulle ha ett par ståtliga bågar. Så först till kvarn får gälla. Jag avundas verkligen er som har lite bättre syn än jag som kan få glas till dem. Jag skulle iofs kunna göra solbrillor av dem eller sätta i oslipat glas bara för att de är snygga men det är ju ändå inte samma krispiga känsla då.

Hör av er asap, annars går de ut på tradera.com.

Sossebosse får stå i skamvrån

Vi pratade om ett extremt lustigt fenomen på jobbet idag.

Nu är det valår igen och varje gång vinner sossarna med i runda slängar 40%. Det betyder att sjukt många svenskar lägger sin röst i Görans ficka men ingen verkar kunna stå för det. Alla verkar vara livrädda att drabbas av epitetet "sossesvin", som om social-demokratin är en dödlig sjukdom. På riktigt.

När jag tänker efter så tror jag faktiskt aldrig att jag hört någon (som inte är politiker själv) erkänna att de är sosse.

Eller jag minns en gång när jag var liten och Olof Palme envåldshärskade Sverige. En kompis farsa (byggmästare och hemvärnsman) och styvmorsa hade varsin läcker pin med en röd ros på sina jackor. Jag frågade varför de hade sådana och då svarade de stolt och nästan lite högtravande: "Det är för att vi är socialdemokrater". Det var tider det.

Mina föräldrar pratade aldrig politik men när jag frågade om de också var socialdemokrater tittade de mycket argt på mig och undrade vart jag hade fått det ifrån. De försäkrade sig om att jag inte sprang med sådan byk ute bland kompisar, för då jävlar.

Än idag vet jag inte vad farsan röstar på. Han vägrar säga det bara för att han har "rätt" att hålla det hemligt. Det är bäst så och det har ingen annan med att göra. Jag tror att den killen sett en politiskt thriller för mycket. Morsan hävdade att hon var liberal fast jag tror att hon egentligen röstade på folkpartiet bara för att hon tyckte att Bengt Westerberg var en hunk. Djupare ideologier än så odlades inte i vårt hem.

Hur kan det komma sig att det är så känsligt att stå för att man slösat sin röst på en fet socialdemokrat? Vad som helst men inte det. Att rösta på Sveriges största parti har blivit mer tabu än att öppet syssla med bajsporr.

Det är något som inte stämmer... något luktar fisk.

Recovery-dryck

Var på hemköp och köpte Dofilus innan jobbet. Kände att jag måste ta hand om min sköra mage efter gårdagens indian experience. De kan ta sitt jävla naanbröd och stoppa det någonstans.

Tjejen i kassan, den sötaste tjejen på hemköp i masthugget, gav mig en sådan där skum blick tyckte jag. Jag kunde inte riktigt tolka den men det kändes som att hon fattade att min mage var wejstad. Det gjorde mig lite förbannad att världens bästa recovery-dryck är så hjälplöst odiskret.

Vaddå, kan man inte digga fil med specialdesignad bakterieflora utan anledning?

Självklart är svaret nej... men ändå.

Chuck Taylor gjorde inte skor i GoreTex

...Vilket är lite synd just nu.

Det snöar nåt alldeles kollosalt just nu och det är dags att nana för en mikebike. Jag hoppas på att snön har fuckat upp hela stan när jag vaknar. Att det snöat så mycket att inget funkar. Spårvagnarna slutar gå, massiva elavbrott, insnöade människor.

Då ska jag skratta... ända till jag får pölsa till jobbet i mina Converse.

En helt meningslös dag

Tisdagar är bra skumma. Det händer liksom aldrig någonting på riktigt. Dessutom har jag gått och blivit förkyld. Hade så ont i halsen när jag vaknade att jag kunde höra hur soffan och videon lockade mig att stanna hemma. Hade det inte varit för ett möte på morgonen som jag redan bokat om en gång hade jag garanterat fallit dit. Esberitox, panodil, b-vitamin (hade ingen c-vitamin) och en massa kaffe dämpade tycksyndomläget något.

När det var dags att gå på lunch såg vi en sjukt stor istapp. Den hängde i ett stuprör vid kontoret. Utan att överdriva var den lika lång som en normallång människa och om man inte höll sig tillräckligt långt ut i gatan när man passerade skulle risken vara överhängande att man kunde dö av splitter.

Vi åt indiskt och jag fick ett smärre utbrott på kollegorna D och M som vägrade inse hur genial Larry David är. D hävdade att han bara var en gammal gubbjävel. Han såg mitt missnöje, flinade och frågade hånfullt om jag hatade dem, men jag sa att jag bara tyckte de var idioter. Fast jag tror att jag just då hatade dem lite i allafall.

Efter ett par koppar bulkkaffe var vi tillbaks på kontoret och min mage gjorde sig påmind. Jag kände mig febrig och bad mein lieblich frau att bli hämtad - man orkar inte med kollektivtrafikdjungeln när man är så matt, det blir extra jobbigt att hålla span efter kontrollanter vilket gör tjuvåkandet till en högriskaktivitet.

Snackade lite med P om att det är jävligt sexigt med tjejer som spelar cello och att tuba är osexigt på vem som helst.

Nu ska jag äta vegetarisk tacos och tycka synd om mig själv en stund. Skitdag!

Jag saknar det gamla hederliga Videovåldet

Är det bara jag eller är det inte så att underhållningsvåld a.k.a videovåld har blivit sämre de senaste 10-15 åren?

Jag diskuterade igår lite om att "videoräven" kommit i skymundan till följd av att videobutikerna nuförtiden lockas av den store mammons sweettalk och därför lätt börjar fuska med sidoverksamheter som lösgodis, solarie, gym eller någon annan obskyr kombo. Det finns väldigt få videorävar kvar och vi borde alla uppskatta dem lite mer.

Vid en första tanke så tänkte jag att det måste vara det faktum att de tappat fokus på våldet som gjort att de blivit avdankade och i de flesta fall försvunnit helt. Vidare tänkte jag att det kanske kunde bero på att det blivit så billigt att köpa film, alternativt lättillgängligt att ladda ner, men nu tror jag mig sitta på svaret.

De gamla hederliga genreskådisarna har dukat under eller blivit alldeles för gamla för att hålla på med hårdkokta grejer. Ingen vill se en soon to be senildement gammal man stå och vifta med sin Magnumrevolver och säga "Well, do you PUNK?!" med sprucken pensioröst. Dessutom är det totalt omäktigt när en stel 60-åring ränner runt i cowboyboots och hatt och levererar långsamma rundsparkar i ansiktet på folk till höger och vänster (oavsett hur tätt skägg han må ha). Det finns helt enkelt inte en ny generation genreskådisar. Alla det fanns hopp för har gått och spelat idiot i nån barnfilm eller kukat ur på nåt annat sätt. Vem fan vill se Colin Farell, Orlando Bloom eller Matthew McConaughey ruffa upp nån som fan. Det kan inte bli trovärdigt. Hur kan en hel generation bestå av så mycket mes? Jag kan inte komma på en enda nutida skådis som påriktigt kan jämföras med de gamla hjältarna.

När jag tänkte på det saknar jag den gamla goda tiden, när man kunde komma in i videobtiken och hitta filmerna katalogiserade med preussisk disciplin och efter skådespelare. Då visste man direkt vart man skulle gå för att hitta just den typ av videovåld man suktade efter. Man kunde gå direkt förbi "nyheterna", raka vägen till Clint Eastwood, Charles Bronson eller Chuck Norrishyllan. Helt beroende om man var sugen på avsågade hagelblås och de bästa av oneliners, tokfet hämdfilm/vigilantevåld eller att se ett skäggigt karategeni som aldrig la fingrarna emellan. Och vad hände med ninjagenren? Finns det inga skådisar som tycker det är fett att gå klädda i svarta dräkter, klättra på väggar och lönnmörda efter mörkrets inbrott? Vad är det för fel på världen egentligen. B-film nuförtiden är inte vad b-film var förr. Det finns inga riktiga hårdingar längre.

När en film idag klassas som "våldsfilm" finns sällan någon charm kvar. Nu är våldet alltid så trovärdigt och rått att det blir äckligt istället. Alternativt ska det bakas in så mycket smartness, handling och kärlek att man omöjligt kan besluta vilken hylla den borde stå i. En mardröm för alla bibliotekarier.

Alltså, jag diggar ju inte bara b-film. Jag är ju inte en idiot, självklart blir man snabbt mätt och vill oftast "få med sig något" när man sett filmen. Men b-filmer har helt klart sin charm och fick oförtjänt dåligt rykte efter att videovåldsdebatten rasade vilt på slutet av 80-talet och början på 90-talet. Sedan dess har underhållningsvåld blivit ett tabubelagt ord och lite utav ett smutsigt vägval inom skådespelaryrket - men face it - det var rätt koolt när de hårdkokta stekarna kunde leverera våld som om vore det en ät-så-mycket-du-vill-buffé gång på gång på gång...

Frågan är om vi kommer få uppleva en sådan guldålder igen. När slutscenerna höll på i en halvtimma och alltid gick ut på att hjälten möter tokigt mycket motstånd och summeras i en fight mellan ytterligheterna, den gode mot den onde. Man blev liksom aldrig besviken.

Kom upp ur era hålor alla videorävar och predika ert gospel om det gamla sköna filmvåldet. Ni behövs. Våra tallrikar står tomma och vi är redo att frossa loss.

Dålig karma

Jag vet inte vad som hände nu i helgen men jag har inte haft någon inspiration överhuvudtaget.

I lördags var jag på "herrmiddag" vilket jag trodde betydde att man samlas några killar och äter Flygande Jakob, dricker ohemult mycket sprit och snackar "hum-hum". Vi bytte maten mot en frans köttgryta och hum-humsnacket mot musik. Resten stämde in mer än väl. Värden (O) däckade innan vi kom iväg vidare och kanske var det lika bra. Själv drabbades jag av en fulfylla och var allmänt jobbig och dräggig. Jag kommer inte ihåg sista timmen tror jag, bara fragment. Tragiskt javisst, men så var det och det är bara MIN karma som blir lidande, så wtf.

Söndagen gick åt till att sova, liggduscha och försöka tränga bort all ångest. Jag får alltid ångest dagen efter vilket betyder att jag borde sluta dricka men jag är helt enkelt för dum. Däremot är jag just nu mitt inne i en klassisk "jag-ska-aldrig-mera-fas".

Hur som helst så ska jag kamma upp en fet lugg och komma igång med bloggandet igen. Känner att jag varit kass med det på sistone.

Chuck Norris

Fick en länk till en ruggigt hängivet Chuck Norris Fan som har listat en rad sanningar och sägelser. Själv är jag inte riktigt lika imponerad av den mannen men jag måste ge det till honom. Han har fan världens tätaste skägg ...och det är inte dåligt det.

Det är heller aldrig fel med kunskap så klicka på länken längst ner för att insupa en hel värld av chucknorris-fakta så. Nedan har jag valt ut några citat från faktasidan. Det är inte utan att man blir sugen på att gå hem och kolla in "The Octagon" som var hans verkliga genombrott.

• A Handicapped parking sign does not signify that this spot is for handicapped people. It is actually in fact a warning, that the spot belongs to Chuck Norris and that you will be handicapped if you park there.
  
• Chuck Norris invented black. In fact, he invented the entire spectrum of visible light. Except pink. Tom Cruise invented pink.
  
• When God said, "let there be light", Chuck Norris said, "say 'please'."

Gå in på http://www.chucknorrisfacts.com/ men var försiktig - den kan omkullkasta vissa människors sätt att se på världen.

"The deal"

Torsdagen blev hektisk. Jag ringde in brorsan på förmiddagen för att styra upp våra ekonomiska medel inför den stora affären. Sedan ringde jag en bulvan för de åtråvärda partiet med glasögonbågar av klassisk pilotmodell. Det visade sig kräva både list och envishet. Mannen svarade först att han inte visste vad jag talade om men jag misstänkte att det var en avledande manöver för att kolla om vi var for real eller sluga bluffmakare.

Efter en stunds sweettalk så lyckades jag inge såpass med förtroende att jag fick loss numret till the main man. Brorsan tog över snacket för en stund. Efter en stunds velande lyckades vi styra upp ett möte. Vi bestämde tid och plats där transaktionen skulle äga rum. Han skulle komma ensam sa han och verkade förvänta sig samma proffessionalitet från vår sida.

Brorsan lämnade ansvaret i mina händer att genomföra det som kommer gå till historien som "The deal". Jag tog en lång lunch och försökte slappna av. Inget fick liksom gå fel så det gällde att spela sina kort rätt och hålla tungan rätt i mun när det väl var dags.

Med darriga knän dök jag upp på utsatt tidpunkt. Mannen verkade förvirrad och hetsig och frågade vad jag ville. Jag svarade att jag var där för att köpa upp mig på ett parti pilotbågar av originalmodell. Han försäkrade sig en gång extra genom att kolla så det var jag som ringt. Jag berättade att det var det och först då drog han fram den åtråvärda lådan. Jag blev lite nervös när jag såg att en man stod längre in i butiken. Han hade alltså tagit med uppbackning i allafall. Jag orkade inte bry mig och börja jiddra och kanske riskera hela dealen.

När jag såg bågarna ligga där i den dammiga kartongen (utan tvekan från sjuttiotalet) och glänsa fint, inplastade och allt, så kände jag hur hjärtat började slå. Mannen var ganska otrevlig och lät mig förstå att jag fick dem till ett vansinnigt bra pris. "Nästan gratis" sa han upprepade gånger och jag käftade inte.

"Du vet detta är originalbågar ingen nyproducerad skit", sa han.

Jag nickade bara så nonchalant det går att nicka när man vet att man bara är sekunder ifrån att göra sitt livs affär. Jag plockade fram pyntet och i samma sekund som han tog dem plockade jag upp lådan och satte under armen och gick därifrån på lätta ben.

Jag gick in på första bästa optiker och beställde tid till nästa torsdag och nu vankas det tjocka brillor för min syn är inte bäst i stan. Fy fan vad mäktigt att glida runt i ett par seriemördarbrillor inom en snar framtid. Linser är för wankers, pilot är för bankers säger ju det gamla yuppieordspråket - vi får se om det stämmer.













Iallafall. Jag har splittat skatten med min bror och lagt undan så det räcker åt mig själv ett bra tag framöver. Då har jag ändå några par kvar som jag nu tänker erbjuda trogna Bloggfrossaläsare att få första tjing på. Erbjudandet räcker bara ett kort tag och bara ett fåtal finns till försäljning (se detaljerad info nedan).

- Mäktig pilotbåge i metall.
- Klassisk tunn båge utan glas.
- Grön skyddsplast monterad i överkant (kool på, med går att ta bort)
- Pris: 250 kr + frakt

Maila mig vid intresse.

Inredningstemat är över

Denna veckan har gått i vulgoinredningens tecken men jag vill inte att Bloggfrossa ska bli en inredningsblogg så nu avslutas det temat. Det finns redan nog av sånt. Men det är spännande med teman.

Idag är förövrigt en av de viktigaste dagarna på länge. Kl 15.00 är det bestämt att pilotbrilledealen ska gå ner. Vi har bestämt tid och plats efter att har ringt runt en jävla massa nu på morgonen. Inget får gå fel. Jag får knädarr bara av tanken att jag i eftermiddag kommer sitta på ett helt parti med feta pilotbrillor. Bild kommer.

Maxat som fan

Fick tips om http://husmusen.blogg.se och det visae sig att hon hade en del stuff i sitt källarförråd som jag kunde få byta till mig mot det ringa priset av ett stycke "svanensoffa" och två "äggetfåtöljer". Ett jävla bra byte enligt mig. Alltså erbjudandena haglar in i min mailbox från osjälviska människor. Goddämit säger jag bara.

Det hon kunde erbjuda mig var en vulgosäng (se bilden) som slår kuksängen med hästlängder, samt att hon kunde hooka upp mig med diverse leopardartiklar. Bland allat ett par "leopardsilks" i slimmad unisexmodell och ett "nattinatti-kimono-set" för både han och henne.
Veckan har börjat bra må jag säga.


Jag har även eventuellt (hoppas ärligt och innerligt) kommit över ett parti glasögonramar av klassisk pilot/seriemördarmodell - det innebär att jag kanske kommer kunna sälja vidare om intresse finns, men jag lovar inget. Imorgon är det tänkt att transaktionen ska genomföras men man vet aldrig vad som kan hända tills dess. Jag återkommer om det.

Så var ännu en dag wejstad och kommer aldrig åter...

Idga har varit en katastrof arbetsmässigt. Var hos min optiker imorse som ligger jävligt olägligt till så jag hann knappt komma in till kontoret innan det var dags att nästla sig runt i kollektivtrafikens virrvarr. När jag kom dit så fick jag sitta och vänta en stund. Jag slog mig ner och började bläddra efter något att läsa.

Det stör mig extremt mycket att den som är ansvarig för deras väntrumslektyr antingen gått och dött eller fuskat bort hela sitt ansvarsområde de senaste fem åren. Alla tidningar var skitgamla och inte nog med det. Tidningsstället var utrustat med ett par skitgamla nummer av Vagabond, ett par nummer av Illustrerad Vetenskap och en handfull Svensk Damtidning som såg ut att vara lika "välanvända" som fibban på ett logement med tjugo hormonstinna handtrallare.

Vad är dealen? All väntrumsbaserad business borde fan ta sitt tidningsutbud på allvar. Jag skulle säga att 60% av känslan sitter där. Det kvittar hur skickliga optikerna sedan är i sin yrkesroll om tidningsutbudet suger a-hole så att säga. Då kommer de inte över pajasnivå iallafall. Så är det med min optiker. Jag kan inte riktigt ta hans ord på allvar när jag tvingats flukta i fem år gamla damntidningar några minuter innan.

En optiker som har kunder i alla olika åldrar och ett tidningsutbud anpassat för 60+ samt för resesugna hobbyvetenskapsmän är dömd att dö till förmån för internetoptiker. Det känns tacky.

Efter besöket skulle jag inhandla +1.00 läsglas att ha när jag sitter framför datorn för att avlasta mina ögon. Alltså vilket skämt. De hade EN modell och två olika färger. Modellen var som tidningsutbudet (60+ och kärring) färgerna var brun och mintgrön. Jag repeterar MINTGRÖN (en färg jag inte ens trodde existerade längre). Duktigt att vara nischad mot glasögon och ha EN modell i lager. Inga dåliga DDR-vibbar

I alla fall. Nu ser jag ut som den fördomsfulla sinnesbilden av en klassisk biblokärring när jag sitter och knackar framför skärmen på kontoret. Det enda som saknas är kunskapen och koftan.
Optikerbesöket var helt menlöst och jag var inte tillbaks på jobbet förrän efter lunch. Då hade jag en massagetid inbokad. Det var grymt (men det blev inte mycket jobbat). Jag fick tillochmed massage på underarmar och vader. Kungligt.

Så nu har jag wejstat ännu en dag och det är dags att dra hem. Får försöka göra skäl för min lön imorgon igen. Över och ut för nu.