En helt meningslös dag

Tisdagar är bra skumma. Det händer liksom aldrig någonting på riktigt. Dessutom har jag gått och blivit förkyld. Hade så ont i halsen när jag vaknade att jag kunde höra hur soffan och videon lockade mig att stanna hemma. Hade det inte varit för ett möte på morgonen som jag redan bokat om en gång hade jag garanterat fallit dit. Esberitox, panodil, b-vitamin (hade ingen c-vitamin) och en massa kaffe dämpade tycksyndomläget något.

När det var dags att gå på lunch såg vi en sjukt stor istapp. Den hängde i ett stuprör vid kontoret. Utan att överdriva var den lika lång som en normallång människa och om man inte höll sig tillräckligt långt ut i gatan när man passerade skulle risken vara överhängande att man kunde dö av splitter.

Vi åt indiskt och jag fick ett smärre utbrott på kollegorna D och M som vägrade inse hur genial Larry David är. D hävdade att han bara var en gammal gubbjävel. Han såg mitt missnöje, flinade och frågade hånfullt om jag hatade dem, men jag sa att jag bara tyckte de var idioter. Fast jag tror att jag just då hatade dem lite i allafall.

Efter ett par koppar bulkkaffe var vi tillbaks på kontoret och min mage gjorde sig påmind. Jag kände mig febrig och bad mein lieblich frau att bli hämtad - man orkar inte med kollektivtrafikdjungeln när man är så matt, det blir extra jobbigt att hålla span efter kontrollanter vilket gör tjuvåkandet till en högriskaktivitet.

Snackade lite med P om att det är jävligt sexigt med tjejer som spelar cello och att tuba är osexigt på vem som helst.

Nu ska jag äta vegetarisk tacos och tycka synd om mig själv en stund. Skitdag!