Swingeraktigt beteende

Jag gav Josefine en natt på Marstrands havshotell med spa-paket och middag i julklapp och bokade in oss på alla hjärtans dag förra helgen. Mister lava-lava, liksom. Ett strategiskt drag och en liten försäkran för att slippa trängas bland allsköns konferensdeltagare hela dygnet. Allt gick enligt plan och det var riktigt mysigt att befinna sig på annan ort medan takläggarna slet hund här hemma för att hinna lägga klart taket innan Dennis skulle komma och börja stöka runt med sina dödliga sekundmetrar och mardrömsregn och paniklågtryck (som Aftonbladet valde att förpacka nyheten om regnovädret).

Vi drack några muskelavslappnande glas bjud-cava innan vi äntrade SPA-avdelningen. Där var fullt med andra par. Vi tassade runt och skötte oss själva. Testade lite olika pooler, bubbelbad och bastusorter. I en jacuzzi såg vi att flera för varandra vilt främmande par satt och socialiserade. Två av männen snackade högljutt och skröt om sina jobb och diskuterade olika marknadssegment och sådana kul grejer. Stämningen var hög. Jag var lite sugen på att testa en av de stora badtunnorna utomhus men två av dem var fyllda till bredden med folk och vi var enade om att det skulle vara en veritabel mardröm att knö sig ner i den tredje tunnan som bara innehöll två välförfriskade par med arvingarna-casper utseende och tillhörande dialekt. Inget för oss. Josefine har tydligt deklarerat att hon tycker hela konceptet badtunna andas swingerintresse. Jag håller med om att det kan kännas väldigt obekvämt att vistas i nästan naket tillstånd bland vilt främmande snackepåsar. Jag kan dock tycka att det blir lika obekvämt att sitta knäpptyst med sociala skygglappar bland människor som är precis tvärtom. Tack och lov var det en ganska bra mix på stället som helhet. Så vi gick till bastuflotten för jag hade fått för mig att ta ett dopp i havet.

Sagt och gjort. Vi gick in och värmde oss i bastun bland lite annat löst folk. Några var snackiga. Särskilt en kille. Några var tystlåtna. Perfekt. När vi suttit en stund bestämde vi oss för att hoppa i. Jag blev lite småsprallig för jag vet att jag inte alltid kan hålla tillbaka gallskriket vid vinterbad och det kan bli lite pinsamt. Josefine var först i och först upp. Hon höll lugnet. Jag hoppade i och kände att jag skulle kunnat få en stroke av kylan när jag försvann ner under vattnet, men jag lyckades hålla käften sånär som på lite småpaniska frustljud medan jag klättrade upp för stegen. Väl inne i bastuns förmak kände jag mig upprymd och fnissig. Jag bekräftade med tydlighet hur satkallt jag tyckte att det hade varit men att det var härligt. Innanför glasdörren satt de andra kvar. Josefine väste till mig att inte överdriva och inte vara så jäääävla kontaktsökande. Jag tittade frågande på henne medan vi gick in. En av de andra männen frågade med ett skratt hur det var i vattnet. Jag skrattade till svar och frågade om det var ok att slänga på lite mer vatten på stenarna i bastuaggregatet. Det blev ett rungande ja. En tjej försökte övertyga sin kille om att det var deras tur och de försvann ut. Det var precis lagom social nivå.

När alla andra gått ut för att ta ett dopp passade jag på att fråga jag vad Josefine menade med att jag varit  kontaktsökande. Hon spärrade upp ögonen och sa att det var hela sättet jag gestikulerat och bräkt på om hur kallt det var.  Som att jag jagade efter en ingång till samtal. Jag sa att jag inte fattade vad hon menade. Hon sa att det var ett "swingeraktigt beteende". Jag gapade kränkt och sa att det då minsann var sänkt ribba för swingerstämpel. Sedan brast vi ut i ett flabbanfall. Jag antar att ens sensoriska sinnesintryck kanske blir lite allmänt uppskruvade när man hamnar i seminakna situationer med helt okända personer. Allt som allt var det både kul och trevligt.

Sedan var det dags för middag. När vi stod och väntade på att bli tilldelade bord noterade jag en ovanligt hög förekomst av blommönstrade slimfit-skjortor på män. Vanligen nedstoppad i denimbrallor med rejält åtspänd livremmen. Det är en viss typ av män som har annekterat den stilen. Ingen speciell ålder egentligen och det verkar spänna över samtliga socioekonomiska grupper. Det verkar precis lika vanligt bland brandmän, snickare och bilmekaniker som IT-konsulter, mäklare och mellanchefer. Den gemensamma nämnaren verkar vara att genomsnittlige användaren ser ut att vara självaste prototypen av en grabbegrabb. En sådan som gillar att kunna dra en massa sköna bög- och fittskämt när de hänger med grabbarna, samtidigt som de gärna vill utstråla att de är såpass trygga i sin manlighet att de utan problem kan lajva mjukman och därmed känner sig heeeelt bekväm med att klä sin torso i textilier med samma mönster som sin mormors gamla fintrosa.

Det är inte fenomenet som sådant som är ovanligt. Tvärtom. De blomskjortade männen brukar frodas i alla möjliga offentliga miljöer. Det märkliga var den extremt hög koncentrationen, rent procentuellt alltså. Vi räknade till minst fem par där mannen bar en sådan skjorta bara i vår del av restaurangen och jag började amatörgissa lite på måfå. Kunde det kanske vara en vanligare böjelse än man anar, att väldigt många grabbegrabbar när en dröm om att se ut som Glenn Strömberg, eller de handlar sina kläder uteslutande på KappAhl, kanske rörde det sig till och med om att de här männens fruar handlar alla kläder. Men varför skulle det slumpa sig så? Det hela kändes som en abstrakt form av Rubiks kub.

Vi kunde inte låta bli att betrakta dem där de satt med fingrarna i käften i sina glada skjortor och släppte ifrån sig dova stönljud medan de sörplade i sig safterna från sina skaldjursplatåer. Det tog en liten stund innan polletten föll ner. Den blommiga slimfit-skjortan måste vara en slags hemlig signal till andra likasinnade. Människor med swingeraktigt beteende. Brrr....