När vi låg och småsnackade på vårt rum efter vår spa-behandling och väntade på middagen som vi hade bokat vid 18-snåret, frågade jag Josefine vad Falekn berg egentligen är kända för – bortsett från tveksamma kulturformer. Moset, svarade hon utan att tveka. Jag flabbade. Hon är så rolig ibland. En stad vars största fördel är gott mos. Så jävla deppigt. Varför är isåfall Lindome Sveriges fulknarkmetropol, skojade jag. Men hon tittade på mig med orubbligt allvar i blicken, tog upp telefonen och googlade fram den här videon. Och jag tittade girigt.
Det kanske låter knäppt och jag skyller på en blandning av brutalhunger och att jag kanske blivit lite mentalt skör av allt bastande, men när jag hade sett klart filmen var jag helt såld och kände en närmast grotesk mos-craving. Det verkade ju råda en slags demografisk masspsykos kring den lilla Torggrillens hemlagade potatismos. Hade vi inte druckit cava hade vi troligen satt oss i bilen och bränt in till centrum för att förskansa oss en sådan där legendarisk mosbricka kvickt som fan. Istället bestämde vi oss för att skjuta på det hela till morgondagen och helt sonika äta en stadig moslunch innan vår hemfärd.
Sagt och gjort. Dagen efter checkade vi ut och begav oss in mot centrum. Josefine bestämde med sin mamma, som hade varit barnvakt åt Tintin och Sammie, att hon skulle möta upp utanför Torggrillen för att sköta återlämnandet av barn samt inta gemensam förplägnad på ovan nämnda grill. Jag såg extra mycket fram emot det hela. Inte bara för att jag strax skulle få äta "mosarnas mos" och återfå barnen, utan även för att Josefine avslöjade att hennes moder i sin ungdom varit en stor mosentusiast, som fått avsmak för det och inte kunnat se potatismos på många år utan att kväljas. Detta efter att hon (enligt egen utsago) sett en moshandlare i Laholmstrakten falla ner och dö i sitt eget mos. På riktigt. Men nu skulle hon få sig en mosbricka hon sent skulle glömma.
 |
| Gôtt mos. Not. |
När vi kom fram till ingången var det kö ut på trottoaren. Josefine och hennes mor var beredda att genast upplösa vår plan och äta någon annanstans, men jag fick höja tonläget och säga till på skarpen. Det fanns inga alternativ. Vi hade kommit för moset. Jag vägrade lämna Falkenberg utan en stadig mosmättma. Jag nästan skrek.
Jag såg genast att det inte var samma härliga kvinnor med fräcka 90-talsfrissor och glatt humör i filmen som stod bakom disken. Det var en jättekort ganska pragmatisk kvinna, på gränsen till stram, med vitt hår och viss rondör. Hon fick mig att tänka på hur Karlsson på takets mamma skulle ha sett ut. Hon snäste och domderade med ett giftigt smil. Skitsamma. Jag var inte där för servicen. Plötsligt var min tur att beställa. Jag hade stått djupt försjunken i min egen villrådighet och skannat menyn så jag hade missat att den lilla grillkiosk-führern hade tilltalat mig. Jag hajade till och tog mig samman.
"..."
"Ja, jag skulle vilja ha en Halv special med..."
"Hade du fått hjälp eller inte??"
"Eh, näe"
"Nä ok, för du sa ja när jag frågade om du hade fått hjälp"
"Aha, förlåt jag tyckte du frågade om jag ville ha hjälp"
"Nä, jag frågade om du hade FÅTT hjälp!"
"Ehhh, nä... det har jag inte"
"Vad får det lov att vara?"
"En Halv special med gurkmajonäs tack."
Hon meckade till en papptallrik med korv och började skopa upp moset. Jag befann mig i chock. Jag hade blivit helt tagen på sängen. I mos-filmen rådde ju en så go och gla stämning och vanligtvis brukar människor i snabbmatssvängen vara ganska så genomtrevliga så jag var helt enkelt inte beredd på att bli så fullkomligt verballavetterad av den lilla otrevliga kärringjäveln. Jag vred på huvudet och tittade på min svärmor som nickade bekräftande. Jag hade blivit så jävla ägd. Avsnoppad. Tillplattad. Pissad på. Och mitt brott? Att jag råkat drömma mig bort i hennes grillmeny och därför missat att stå i givakt när jag väl fått audiens.
Jag kände att jag nästan började darra av vrede. Om man får välja sina falling downs hade den här situationen varit fullt rimlig. Jag skulle greppa papptallriken, med ett urvrål som väckte hela Falkenberg, och sedan basebollkasta den med mossidan framåt rakt i hennes lilla tykna Humle och Dumle-ansikte. Sedan skulle jag hoppa över disken Clark Olofsson style och trycka in en näve korvbröd så långt i flabben på henne att hon garanterat skulle hålla käft medan jag höll ett psykotiskt brandtal om vikten av trevligt kundbemötande och god service. Fan, jag får nästan gåshud när jag tänker på det. Harmonin det hade skänkt mig. Det hade troligen knäckt varenda spa-paket i världen flera gånger om. Men eftersom jag är en normalfungerande människa som tyvärr kan kontrollera mina känslor så föll jag inte ner den här gången heller. Jag hatade henne intensivt i det tysta istället. Det fick räcka så.
Jag tog min halv special och satt mig ner vid bordet. Dags för nästa bajsmacka. Jag förde förväntansfullt en gaffel med det omtalade moset till min mun och kände direkt att något var fel. Sådan mos blir inte hyllat. Det smakade som vilket grisamos som helst. På riktigt. Jag frågade Josefine om vi verkligen hade gått till rätt grill. Det hade vi. Jag började återigen skanna menyn för att se om det fanns fler än en mosvariant. Icke. Nu var jag både lurad och förnedrad. Frågan är om det ens var tillverkat av riktig potatis för jag tycker verkligen att det smakade som halvskabbigt pulvermos snarare än ett mos att dö för. Men vad vet jag, det kanske är processat pulvermos som är den så omvittnade Falkenbergssmaken?
Annars har jag blivit offer för århundradets mosbluff.
34 kommentarer:
Du vet väl att allt var bättre förr :-)
Har genom tiderna förr avverkat mycket mat på just den grillen efter utkvällarna på Grand i Falkenberg och det HAR iallafall varit bra, kanske inte världsklass men smaklökarna brukar ta lite skada efter en utekväll så omdömmet kanske förändras lite då :-)
Johan I Majorna
Fantastiskt roligt inlägg!
Jag råkar vara född och uppvuxen kring Falkenbergstraken och har ätit på Torggrillen ett par gånger, utan att riktigt förstå grejen med moset. En förklaring till din besvikelse kan vara att grillen bytte ägare för ett ganska många år sedan, alltså efter det där videoklippet. Men om jag minns rätt fick de nya ägarna det "hemliga" mosreceptet på köpet, så borde rimligtvis inte vara någon skillnad. Om de inte börjat fuska och snåla på senare år, och sakta men säkert urvattnat receptet utan allmänhetens vetskap.
Jag skrattar så tårarna rinner!!
hahaha!
Men också att jag varit med om några konstiga sammanträffanden på sistone. Till exempel så var den där norrmannen några sekunder in i inslaget på samma charterresa som oss och daniel med familj efter jul Norrmannen är psykolog och har tre barn kan jag meddela. Spännande, eller hur? ;)
Fina ni var i GP förresten! Kram
Johan: Ja det måste det ha varit. Jag tror inte att en svår fylla kan döva smaklökarna till att lura dem att det här moset var så bra. Det måste ha hänt nåt.
Emil: Där har vi kanske lösningen på mysteriet. Ägarbyte måste det vara. Jag tvivlar på att den kvinnan jag beställde av kan framställa något välsmakande - recept eller inte.
Emma Melin: Fantastiskt. Vad kul!!
Arne: Haha vaffan. vad lustigt. Att återse honom i en mosdokumentär av alla ställen. Vaddå lärde ni känna varandra? hängde och så?
Ameh fy faan vilket antiklimax!
OM, jag säger OM man saluför hemlagat men levererar pulver, då ska man tamejfan striglas!
Nu är jag ingen stor fan av mos, hemlagat eller ej, men varför är det ALLTID så att bra ställen byter ägare och går ner sig? Gäller ju allt från matställen och caféer till pubar och krogar. Som en naturlag eller nåt.
Nej, vi pratade lite, deras yngsta barn var i våra barns ålder osv. Men vi hängde inte på det sättet att vi käkade middagar tillsammans.
Hehe, för det hade ju bara varit ett alldeles för stort sammanträffande. ;))
Annat är det med korvan på Mariaplan, där talar vi om Walter Whitekvalité på moset.
Det finns en anledning till att du är den jag har följt allra längst och det är inlägg som detta. “I flabben” är nu ett uttryck som kommer slängas med på schlätten. Tack för grisgrymtsskratten här hemma!
Pulvermos, definitivt pulvermos. Inget fel i det om man gillar processad mat, men originalrecept från 1957...?
Gjorde också misstaget att under semestern göra en omväg (lång) och köade eftersom en jobbkollega sålt in Torggrillens mos som ett upplevelsemåste. Det var det inte. Alls.
Mosbluffen - spread the word. :D
JC i Stockholm
OMG, jag skrattar så tårarna rinner!
Ha ha, underbart! Låter som du hade ett möte med the mos-nazi?
jocke: Haha striglas... så modern bestraffningsform.
Andreas: Ja varför sabba ett arv?
Arne: haha ja verkligen.
robbelibobban: vaddå är det äkta där? det var längesedan jag åt där.
ellet: tack ellet. kul att du hängt med så länge.
jc stockholm: haha ja fan sprid ordet. falkenberg förtjänar inte den trofen längre.
linda: åh vad roligt att höra. men besök torggrillen så lovar jag att du förstår mig.
adde: nåväl inte nazi direkt för hon var kvittrande mot flera andra hörde jag. det var nåt med min aura antar jag som hon störde sig på. kanske att jag var så nytvagad.
Men varför skulle något bra finnas i Falkenberg?
Jajjemän, några år sedan jag var där iofs, men jag kan inte tänka mig att de har gått ifrån det äkta moset då det är/var deras dragningskraft för hungriga majornabor (iallafall för mig innan jag flydde Gbg).
Den trevliga Laila som är med i filmen har numera en egen kiosk i Falkenberg, Nya Stationsgrillen som finns vid busstationen. Gött käk och är alltid trevliga. Kan rekommenderas!
Den lilla arga tanten du skriver om har minsann skällt ut mig en gång när jag beställde min mat lite för fort för att hon skulle hänga med ;)
Jag har hört att Torggrillen har bytt ägare och de gamla ägarna har tagit över Stationsgrillen, som nu heter Nya Stationsgrillen och att det berömda moset nu finns där ;)
detta som du har hört stämmer :) :)
Hon som äger stationsgrillen ÄR inte den gamla ägaren till torggrillen utan en före detta anställd. Och det berömda moset är fortfarande kvar på torggrillen! Och hur vet jag det? Jo för det är min mor som gör det och har gjort det i 25 år på torggrillen!
Mosbluffen? Du vet inte va du snackar om killen!
Har hört att Laila på stationsgrillen säger att det samma recept som på torggrillen men det roliga är att hon aldrig gjort moset på torggrillen! Så nej hon kan inte receptet! Och om det nu går så bra för henne varför ska hon sälja stationsgrillen????
Laila fick ju sparken på stående fot från torggrillen va jag har hört iaf. Så det låter ju väldigt konstigt att hon sägs va förra ägaren till torggrillen. Va jag vet så hette förra ägaren Göran. Och han som köpte det från Göran heter Anders. Det är iaf va jag vet.
Nu hade vi en lång mosdiskussion på min facebook för ett litet tag sedan och hur var det nu det var? Min son avslöjade att Laila (som bör vara damen du saknade i luckan) blev så frustrerad över försämrade arbetslivsvillkor sedan de nya ägarna tog över och köpte stationsgrillen som då numera bör ha det rätta moset då hon har lagat det i decennietal... eller något sånt. Nåogn annan som vet mer exakt kan ju fylla på. Men tack för inlägget för nu börjar det onekligen bli dags att avslöja hur det egentligen ligger till med torggrillens mos. Det är fan inte gott altså.
Oj oj oj, nu tätnar spänningen. Två livs levande läger. Torggrillen vs Nya Stationsgrillen. Rent spontant ställer jag mig på Nya stationsgrillens sida. Detta för att den lilla arga tanten var något så in i helvetet otrevlig och kort i tonen när jag skulle beställa och för att det var vanligt jävla pulvermos honserverade. Så jo du lille skojare MOSBLUFF är just vad det är frågan om. Falkenberg kokar!!!
Gitte hon fick sparken pga att hon gjorde vissa saker som en facklig representant inte ska göra! Och nej hon har aldrig gjort moset på torggrillen och kan inte receptet! Och mikebike du vet ju inte va du snackar om! Visst att den lilla tanten kan va tjurig! Men moset är äkta och inget pulvermos. Sen att Laila har mage att säga att det är det moset är ju falsk marknadsföring!
Vad jag kan se så har varken Laila eller någon annan från Nya Stationsgrillen gett sig in i den här diskussionen!
Det är potatismos det handlar om! Kanske upp till var och en att prova sig fram, vart man får valuta för sina pengar när det gäller både smak och upplevelse!
Att behandla sina medmänniskor med respekt borde ju vara en självklarhet! Och att laga gött mos, hur svårt kan det va'?!
Hej allihopa!
Nu ska vi reda ut detta en gång för alla!
Nya Stationsgrillen ägs nu av Laila och Lina sedan 3år tillbaka.
Laila har inte ägt Torggrillen utan varit anställd där i 39 år, varav de senaste åren som personalansvarig och fackligt ombud.
En tragisk sjukdom drabbade ägaren av Torggrillen vilket i sin tur medförde att arbetsklimatet försämrades för vissa av oss.
Därför såg vi oss om efter en ny arbetsplats.
Vi tittade på många olika alternativ, så kom Stationsgrillen på tal.
Lina som blivit uppsagd tog sedan beslutet att köpa Stationsgrillen.
Laila som är Linas svärmor valde att säga upp sig och byta arbetsplats, det gjorde även den lilla glada norrländskan som ville flytta till den lilla grillen med de glada "korvtantern"
Då HN tyckte detta var ett roligt steg för Laila att ta skrev de ett reportage om henne i tidningen.
Hon blev då ombedd att sluta samma dag.
Efter uppsägningstidens slut köpte Laila in sig i Nya Stationsgrillen och äger idag 50%
Nu över till moset.
Laila har aldrig gjort mos på Torggrillen och har därför INTE deras recept.
Hon har heller aldrig sagt att vi har Torggrillens recept!
Utan vi har vårt eget som är en blandning av det som fanns på Stationsgrillen från början med lite olika justeringar.
Vårt recept är alltså något vi själva smakat oss fram till och ingen annans!
Enligt lag har alla människor rätt att veta vad de stoppar i munnen. Så om ni vill veta vad moset innehåller är det bara att fråga, vi har inget att dölja.
Att grillen skulle vara till salu var en nyhet för oss också, detta är inte sant.
Förstår inte varför vi blivit så indragna i detta, inlägget från början hade ju ingenting med oss att göra!
Vi tackar för oss och önskar alla en trevlig sommar!
De glada korvtanterna på Nya Stationsgrillen
Då kanske de "glada korvtanterna" inte ska sitta här och skriva att "Detta du hört stämmer" här kanske? Och sen har jag med egna öron hört Laila säga att det är moset från TORGGRILLEN som ni säljer. När jag handlat hos er. Så det är fint skrivet för att rädda ert skinn :)
Detta är inte sant! Jag har aldrig sagt att det är torggrillens mos vi säljer! Du är välkommen in att prata om detta med mig, vi är inte intresserade av att sitta och diskutera mer över nätet
Men då erkänner du att du skrev "det stämmer :)" Men nu helt plötsligt så har du aldrig sagt det? Inte bara jag som ätit hos er som hört att ni sagt att det är torggrillen moset ni säljer.
Då kanske du inte skulle gett dig in i diskussionen från början Laila om du inte tål kritik! Men när det kommer till sanningen så backar du! ;)
Testade Toggrillen-moset igår när jag var i Falkenberg på möte.
Otroligt gott! 0% chans att det är pulvermos eller nån hybrid.
Servicen funkade med - inga tecken på vrede.
Såg denna blogg när jag googlade Torggrillen och skulle rejta dem på deras fb sida och blev minst sagt förvånad!
Smaken är som baken, men har svårt att tro att majoriteten av mosälskare inte skulle bli svaga i knäna av deras mos.
Tummen upp från mig.
Skicka en kommentar