fredag, mars 14, 2014

En go gäng #35

Folk som gillar logistik.

Fan vad jag gillar denna bilden. Såna här ekipage ser man sällan i Sverige. Inte ens på Hisingen. Det är lätt att skratta till och tycka att de är tokiga där nere i Afrikat eller var det nu är. Inte ett trepunktsbälte så långt ögat når och så färdas de på ett stort fucking svampmoln av pinaler. Men det är fel. Det är respekt man ska känna när man ser den här bilden. Den är ett hån mot alla tacosvennar som fräser runt i sina prydligt packade V70:s och mallar sig över att de är så duktiga på att backa med släp.

Det här gänget har fan packat ner en mindre stadsdel på ett vanligt jävla flak. Det måste man bara imponeras av. Det säger jag väl medveten om att den känslan är direkt kopplad till den hårt tuktade gubben inom mig, som trots mitt aktiva motstånd envisas med att försöka få fäste och gro upp.

Vad är det för sjuk grej egentligen? Det är själva essensen av fenomenet gubbe. Att eggas av en god packning. Jag vill inte dit. Min mardröm är bli en riktig jävla gubbe som har ordning och reda i sitt rymliga bagage och får ribba av en lyckad packning. Att metodiskt packa sin stationsvagn inför en fyraveckors bilsemester verkar vara som en lång utdragen orgasm för en riktig gubbe. Det går hand i hand med med fenomenet att finna tillfredsställelse i att åka för att dumpa mög på en återvinningscentral. Jag lovar att jag aldrig har sett en kvinna befinna sig i/på ett högre andligt plan på tippen. Men rediga gubbar som njuter av att vara där har jag sett och efter en sekunds självrannsakan måste jag erkänna att jag själv, om inte tangerar så i alla fall rör mig farligt nära gränsen till den känslan, de får gånger jag varit där. Men har lyckats hålla tillbaka och inte blomma ut i det. Än så länge.

Jag förstod att det är en biologisk riskkonstruktion nu när vi nyligen flyttpackade ner våra ägodelar lite småslarvigt, vilket var härligt, men sedan insåg att jag faktiskt skröt för andra om mina flyttgubbars packningsförmåga. Hur imponerad jag var av att de lyckades utnyttja varenda centimeter och fick med ALLT vi hade i lägenhet och vindsförråd. Ja ni hör ju.

Fan, det skulle kunna bli ett svinpopulärt format för Discovery Channel. "Worlds greatest packers", "Extreme packing" eller "Packbusters". Som porr för världens alla gubbar.  Kom ihåg var ni hörde det först.

13 kommentarer:

niklas sa...

Sicket gött gäng! Gubbe är inget man blir, det får man jobba sig till.

adde sa...

Apropå det där med ordning och reda och gubbe så måste jag tipsa om boken "En man som heter Ove".

Och du är fenomenal på att hitta de där sambanden i livet. Jag känner så väl igen mig i den tillfredsställelse du beskriver i samband med besök på tippen, men jag har själv aldrig gjort din underbara analys. Fast fan va gubbig jag känner mig nu. Tur jag inte har problem med det. :)

mikebike sa...

niklas: är det så? jag tvivlar på det. det känns som det lättaste sättet att bli gubbe är passivitet. jag kämpar som en bromsmedicin för att inte blomma ut totalt.

Adde: haha kul att du känner igen dig. Det är en helt ny insikt för mig med.

Josefine sa...

Ändå rätt likt hur det såg ut i vår hallronrosa nissan när vi packat HELA bilen full och toppade med den lite skitiga kattlådan ovanpå väsk- och klädtornet mellan barnens säten. Minns även avsaknaden av ac. Och den 40-gradiga värmen.

Anonym sa...

Dax att sluta spela tetris Mike? ;-)

Alla känner vi oss någon gång som Ove, det komemr med åren.

Gött att du är tillbaka lite oftare nu.

Johan I Majorna

mikebike sa...

josefine: hahaha ja fan den bilen, den saknaden. låt oss byta ner oss.

Johan: ove har gått mig helt förbi. men ja det kommer med åren och verkar endast kunna bromsas inte stoppas vilket gör mig aningen skräckslagen.

niklas sa...

Ja, alltså, jag är inte riktigt med dig i inställningen till gubblivet.

Jag längtar efter att bli gubbe, men inte din generaliserade genombittra livsförnekande gubbmodell.

Jag tänker mer på Joakim Lindegrens stofil-porträtt i t ex Svenska småbils och rusdrycksförbundet och liknande.

Gubbe för mig är mer att ha hittat rätt i livet, ha funnit livets essens och inte behöva köpa ny skjorta bara för att tokhultarna säger så på tv bl a.

Ron Swansson i Parks and recreation är liksom min drömgubbe.

Larsson i Majorna sa...

http://www.discovery.com/tv-shows/mythbusters/videos/pack-the-car-minimyth.htm

Avsnitt 183 (avsnitt 7 år 2012) om man vill se hela.

Z sa...

lästips (läs!)
http://www.adlibris.com/se/organisationer/product.aspx?isbn=9789197941396

mikebike sa...

Z: där fick man så man teg du. hade ingen aning.

Z sa...

Det starkaste sen vredens druvor, nu rejält jästa. Läsvärd bok.

Första året i Hjo sa...

Underbar bild. Var den från Hisingen sa du?

Colombialiv sa...

Håller med Adde och andra, du borde verkligen, VERKLIGEN läsa "En man som heter Ove". VERKLIGEN.