Sneglar på svt:s dokumentärserie Kommunpampar. Sicket rövgäng alltså. Kommunpolitiker bara måste vara det osexigaste jobbet man kan ha. Då har jag under mina år i den privata sektorn i olika sammanhang stött på kontor där längtan efter kollektivt självmord sätter både färg och smak på inomhusluften. Deppiga slipsgubbar i opersonliga kontor som sitter och nöter sina excel-dokument hela dagarna och gråtrunkar på kvällarna. Det låter ledsamt men det måste ändå vara rena herointrippen i jämförelse med en vanlig dag i kommunens tjänst. Otack är världens lön. Jojo. Undrar om det är en speciell slags ras som frivilligt söker sig till en så destruktiv miljö. Kanske ger det här lite perspektiv till människor som har politikerförakt inbyggt i sitt dna.
Det är så lätt att slänga sig med politikerjävlar hit och politikerjävlar dit men jag skulle inte byta för allt smör i mellanvästerns Amerika. Inte ens för en dag. Rent spontant känns kommunpolitiker som den mentala motsvarigheten till att stå på alla fyra i en fängelsedusch hela dagarna. Inte undra på att allt går i biege. Bokstavligt talat. På besök hos en Uppsalapolitiker som heter Ebba ser vi inredningen som går i ljust biegefärgat trä. Skrivbord, bokhyllor, besöksstolar, arkivskåp och you name it. Dagen till ära har Ebba dessutom klätt sig i sin allra mest reglementsmässiga kommunkarriär-dräkt. Kavaj och byxa i exakt samma (färg)nyans som sjukhusens hygienstolar. Avmättat ska det vara. Total intrycksförintelse verkar vara en kommunalkontorens tysta överenskommelse. En landsomfattande kartell utan någon uppenbar fördel för någon av de inblandade.
När jag ser det här programmet känner jag att jag är beredd att förlåta alla kommunpolitiker för all skit de någonsin gjort. Muthärvor, strippklubbar och kvittofiffel. So what? Något kul ska de väl få ha. Allt annat vore omänskligt.
17 kommentarer:
Jag har inte sett programmet men jag har en flyktigt bekant som är just kommunpolitiker. Han är världens trevligaste kille. Helt obegripligt. :)
Adde: haha det är han säkert. tror inget speciellt om människorna som är kommunpolitiker. det är hela fenomenet. hur de blir av miljön både den fysiska och den sociala.
Politiker är, åtminstone i den så kallade teorin, inte jobb utan ett förtroendeuppdrag. En befolkning får, sägs det, de politiker de förtjänar
z: ja så är det väl i viss mån. sedan de som jobbar heltid som kommunpolitiker ser det nog som ett vanligt jävla kneg.
Man måste ha ett visst kynne för att vara politiker.
-Luca
kommuners inredning andas psykopati. jag har några stolar från en kommun som jag har här hemma eftersm mina gick sönder. Och de sprider en psykopatisk atmosfär kring sig. Sätter jag mig på en av stolarna, förlorar jag all min empati.
Inte enligt SOMunderdökningar, texempel
Jag har letat ett tag efter en typisk sådan kommuninredning att ha i vårat Panicroom. Jag lever i tron att det skulle hålla mig i schack under en längre tid. Det kan inte finnas något så rofyllt som att få sitta med hålslag, pärmar och en och annan stämpel medan man väntar på att skärbrännaren tränger genom dörren.
/ Grillfest
Med erfarenhet från statlig tjänst (betydligt fränare än kommunalt mind you) finns det några enkla sammanfattande aspekter att beakta:
1) Färg och form är inte välkommet. Arbetsmiljömässigt skall det kännas att du valt den offentliga sektorn.
2) IT-systemen skall gärna vara många och ej gå att samköra. Utgå gärna från en plattform från tidigt 80-tal och bygg sen på skiten likt ett schizofrent lapptäcke.
3) Gällande allt annat finns en enkel guideline: Går det att krångla till något, gör det för guds skull.
Min mamma har alltid suttit i kommunfullmäktige och jag har alltid fått höra skräckhistorier om hur det går till inom de väggarna. Inavel och diverse Robinsonutröstningar i kommunvalen kombinerat med obegripliga åsiktskarteller och ett mobbande av de få som vågar uttala sig emot "partiinriktningen". Fy, säger jag bara. Tappade liksom hoppet om kommunpolitiken när jag var 12. För tidigt!
om det nu ska mätas sexighet i olika sysslor så värderar jag den som vill bidra till hur vårt gemensamma ska organiseras bra mycket mer sexigt än att göra reklam för kräm, eller om det nu var krämare. om det nu ska mätas alltså. din syn, den du ventilerar här i alla fall, på lokaldemokrati är bland det mest insiktslösa och pantade jag läst på riktigt länge. är du en ö?
Om man nu vill frossa i tråkighet, så ska man nog kasta sig över Stefan Löfvens biografi. Saxat från Sydsvenskan:
"Hur tråkig är Stefan Löfven? Han är tråkigare än en testbild på en svartvit tv. Han är så tråkig att när han läser en bok på kvällen så somnar boken. Han är så tråkig att hans hund viftar på svansen när han går hemifrån och spelar död när han kommer hem. Han är så tråkig att hans akvariefiskar äter lyckopiller. Ställ Stefan Löfven i ett rum med nymålade väggar och färgen kommer att torka på ett ögonblick bara för att få det överstökat."
http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/med-ryggen-mot-ursprunget/
Jag ser (i jobbet) två typer av kommunpolitiker. Ansvarstagarna och lokalpamparna. Lokalpamparna älskar att folk kontaktar dem för att få hjälp med sina problem eller gehör för sina idéer. Lokalpamparna ser sig absolut inte som tragiska, de är i centrum och viktiga. Träffar man dem på tu man hand så kan de lova saker som inte rimmar bra med lagstiftningen, allt för att få agera jultomte. Den andra typen, ansvarstagarna, är folk som brann för politik när de var unga, och idag ställer de upp och fyller platserna för sitt parti i olika nämnder. Allt för att det ska bli som väljarna röstade. Ansvarstagarna tar varje fråga på största allvar, intresserar sig för att medborgarna ska behandlas lika och vill gärna veta vad som är rätt enligt lagen. De ser sig inte heller som tragiska för de vet hur viktigt det är att de finns där som en garant för att lokalpamparna inte ska få härja fritt.
Tycker dina observationer är intressanta Mike, vill bara lyfta att det inte är så politikerna ser på sig själva. Dessutom, i en mindre kommun är bara en eller en handfull sysselsatta med politik på heltid, resten har politiken som en fritidssyssla vid sidan om riktiga jobb. Det är t.ex. inte helt ovanligt att de borgerliga politikerna är framgångsrika egenföretagare.
Z: Zzzzzzz....
Hisingen. Ja man måste chocka sin omgivning. Enda rätta.
emster: haha ja det är så jag jobbar. Det är inte som att jag vänt om på en femkrona. det finns så mycket skit på hisingen. Men jag har liksom värkt in hisingen under lång tid nu och långsamt börjat tycka om vissa delar av den.
Di brea pågarna i Staffanstorp vet hur man ska smörja kråset, S-gubben som tyckte att det skulle vara "skånska seder och traditioner" vad nu det kan innebära? på representation och resor. Den mest relevanta frågan är hur nykter man är efter frulle med pilsner/gammeldansk och en fuktig lunch på det. Får man nåt vettigt gjort på dan sen? Ny straffspark för uppdrag granskning....Mvh/exilväschötten
Skicka en kommentar