Häromdagen när vi tittade på sjunde avsnittet i fjärde säsongen av Mad Men så spelades Simon & Garfunkels Bleecker Street i en scen. Jag frågade vad det var låten hette nu igen och Josefine svarade som på volley: "Jag kommer inte ihåg... men det är ju den som handlar om Arts fantastiska fittslickarkonster du vet."
Vad i hel... Jag bara gapade och försökte tyda texten:
A poet reads his crooked rhyme
Holy, holy is his sacrament
Thirty dollars pays your rent
On Bleeker Street.
Aha! Där var det. Svart på vitt. Hon hade alltså rätt. De var så kryptiska på 60-talet men det var ju hur tydligt som helst (nästan) nu när man visste det. Jag hade bara aldrig tänkt på Art Garfunkel som värsta fittslickaren... Sedan kom gapflabbet. Hon kastade sig frustande bakåt i soffan och storknade av flabb. Faaaen också! Jag hade gått på det och Josefine kunde lägga ännu ett lyckat lur till listan.
Det är en förnedrande känsla att gå på lätta lur. Jag kan aldrig riktigt släppa det och försöker mig ofta på ett kontralur för att jämna ut ställningen. Det är inte samma känsla att fortsätta i samma spår men det är det lättaste sättet att dämpa skadan. Att försöka sig på en helt ny är nästan ingen idé med Josefine. Hon har utvecklat en ryggmärgsskepsis som gör att inga suspekta påståenden passerar hennes lurfilter inom den närmsta tiden.
Det gör att man inte har så mycket att välja på, så idag när vi satt och drack kaffe på gården plockade jag upp bollen igen och körde en fint. Jag berömde henne för det roliga luret och sa att: "Jag tyckte det var konstigt att han skulle vara så fantastiskt bra på sånt, med tanke på att han var gay." Och där satt den. Fågelholken. "Va, var han?", svarade hon förvånat. Jag hade fått in en fuling och hon hade tappat garden för en sekund. "Nä, jag bara skojade... men hur var det nu igen, han dog väl ganska nyligen i aids va?" Och så var det fågelholk igen. "Va, gjorde han?".
Jag fick in en så kallad *dish-dish*. Och det är inte det sämsta. Ett kontralur kan tyvärr aldrig bli lika mycket värt som ett grundlur, men det fungerade i alla fall rätt bra som skadekontroll.
8 kommentarer:
Jag sa iofs "han är väl inte död överhuvudtaget". Men det är klart att du får krydda dina historier efter all förnedring!
J: Bah! Det sa du ju inte alls!
Du är för gullig när du är sårad! Man kan ju inte veta allt. Det är ingen som förväntar sig det. Så slappna av. Kissa inte på dig.
J: Haha ful härskarteknik du försöker dig på där du.
Haha, sjukaste är ju att J kunde köra luren från början utan att börja skratta - jag kan inte hålla mig en sekund med sådant. Mycket dålig lögnare därvid.
Johanna: haha ja, hon är mycket sjuk och mycket övertygande på samma gång.
I min boning innehar jag total lurdominans. Å andra sidan är det nästan bara jag som tycker det är roligt, så det kanske inte är så mycket att vara stolt över ...
Mäktigt att Josefine efterhandsdominerar dig i kommentarsfältet. ;)
Dano: haha jodå. spelar ingen roll om den andre uppskattar lur eller inte. ett lur är ett lur. J dominerar inte. hon försöker sig bara på nån form av lågt trix.
Skicka en kommentar