På jakt efter ett intressant intresse

Jag tror att jag hamnat i någon slags livskris. Eller jag HAR hamnat i en livskris. Jag känner mig ointressant. Jag ÄR ointressant. Det har liksom gått upp för mig successivt. Men jag har inte kunnat sätta fingret på det förrän alldeles nyligen.

Det var när jag skulle träffa en ny kund nyligen, och alla skulle presentera sig, som jag insåg hur platt jag är. Alla presenterade sig med namn och berättade vad de jobbade med och så klämde de till med något kul intresse. Min hjärna gick in i panic mode. Vad fan skulle jag säga? Det först som kom till mig var film och litteratur, men helt ärligt, jag har inte så bra koll på litteratur, inte om man jämför med Josefine. Och film. Finns det någon som inte gillar att titta på film? Nä, det gick bort.

Kunde jag säga att jag gillar att skriva istället? Javisst! Jag älskar ju att skriva. Hej, jag heter Mikael. Jag arbetar som copywriter. Och på fritiden gillar jag att... ehhh... skriva. Jag vet inte men det känns spontant bra mycket roligare att vänta på första livstecken från en avokadokärna vi just har planterat i en kopp här hemma. En bloggande copywriter. Vilken skräll. Inte så att man pissar på sig direkt. Jag luftade problemet för en kollega som var snäll och sa att jag har min löpning. Men det har jag inte. Jag har kittat upp mig som en clown med allt från tajts till vätskebälte men med mitt mediokra resultat och att långdistanslöpning dessutom kommit att bli svenskarnas folksport är det inte som att jag skulle sticka ut. Jag måste göra nåt mer extremt. Helst något som nästan ingen annan gör så att man bara genom utövning blir helt unik. Annars något halvudda som jag kan gå in i till hundra procent.

Min kollegas man berättade om en på sitt jobb som är hardcore fågelskådare. Plötsligt kan han bara vara försvunnen från kontoret och om de frågar efter honom kan det visa sig att han sitter i en bil på väg till Skåne för att någon sett en gulbrynad sparv eller något på sin tomt. En gång lär han ha spontanchartrat ett plan till Visby för att det satt en så in i helvetet ovanlig fågel i nåt trä där och häckade eller nåt. Jag blev alldeles fascinerad. Snacka om att gå in för sin grej. Jag gillar som sagt eldsjälar men det här var det bästa jag hade hört. Något åt det hållet skulle jag vilja pyssla med. Och helst något som är så sjukt udda då att det slår omkull folk av häpnad.

För ett par veckor sedan hade Josefines farsa riggat en stjärnikare på deras balkong. Det var skitkoolt att kolla in månen, stjärnor och skit. Jag började leka med tanken på att lära mig allt om astronomi. Gå på föreläsningar. Köpa mig ett busdyrt teleskop med kamerafäste och börja specialisera mig på astrofotografering. Det låter så jävla mäktigt och jag fick för mig att det är ganska rogivande. Ända tills jag fick höra om en fet asteroid (stor som Holland) som är på väg mot jorden och beräknas träffa eller missa oss runt år 2034. Då skulle det vara över för denna gången så att säga. Det dämpade mitt rymdsug något. Inte helt, men jag kände att det kanske skulle göra mig till en jävligt nojig typ. Sedan såg jag en artikel om några stormjägare i USA och det verkar också fräckt. Inte heller ett intresse för nervsvaga. Det verkar förövrigt vara ett rätt lökigt intresse att ägna sig åt i Sverige, där det blåser hårt en gång var fjärde år typ och där tyfoner, tromber och orkaner är ungefär lika vanliga som den där gulbrynade sparven. Dessutom så avskyr jag (med några få undantag) allt vad äventyrare heter.

Men det hade varit så otroligt skönt att hitta sin grej, som den här killen som har nischat sig på att fånga vilda giftormar med bara händerna:



Tänk att dra den på ett kundmöte. Hej jag heter Mikael. Jag arbetar som copywriter. Och på fritiden gillar jag att fånga giftormar... med händerna. Men jag vet inte. Jag kanske borde börja samla på något istället. Som han idioten som samlar på lergökar. Jag är lite i valet och kvalet här känner jag.

Har ni några bra tips på intressen. Vad ska jag lära mig allt om och gå all in på?