En sån dag

Vi hade precis handlat och fått med allt på listan utom en sak. Toapapper. Det var helt slut så en av oss skulle bli tvungen att springa ner till butiken igen. Nitlotten föll på mig. Jag har tidigare nämnt att jag i möjligaste mån försöker undvika att ställa upp endast dasspapper på bandet. Det är en så väldigt utsatt situation.

Det var stimmigt i butiken. Det kändes märkligt att stå och köa bland en massa storhandlare med bara ett fyrpack i famnen. När det var min tur ställde jag nervöst upp paketet på bandet och fäste blicken på ingenting lite längre bort. Medan kassörskan slog in toapappret satte jag in kortet, slog koden och lät mitt avtryckarfinger vila på OK-knappen. Allt var förberett för en snabb dialoglös exit.

Då. Tilltalar kassörskan mig och frågar: "Är det en sån dag?"

En sån dag? Vad då för dag? Hur menade hon nu? Sa hon verkligen det där? Frågade hon mig just efter att jag köpt endast fyra rullar toapapper, om det är en sån dag? Frågade hon just om jag skulle hem och tokbajsa?

Jag visste det. Att de tänker grejer när man gör ett så blottat och riktat inköp. Och det är exakt den situationen jag alltid känt sådan olust inför. Att kassapersonalen ska kommentera mitt toapappersinköp och få det att verka som att det är någon sorts intresse, högtidsstund eller en rit jag shoppar inför. Som att jag är helt sjuk i huvudet.

Jag bara tittade på henne. Inget i hennes blick indikerade att hon hade skojat. Hon tittade helt allvarligt på mig och hon verkade vänta på svar. Hon ville att jag skulle svara på frågan, om det var en sån dag, innan hon lät mig godkänna beloppet och sticka hem med mitt byte. Jag kände mig både överrumplad och lätt chockad. Skulle hon nöja sig med ett enkelt ja eller skulle det öppna upp för följdfrågor?

Efter en tystnad som pågick i en mental livstid klämde jag till slut ur mig ett försiktigt "Va?", varpå hon replikerade blixtsnabbt "var det bra så?". Det var bara en felhörning. Hon hade INTE antytt att det skulle vara en sån dag, med allt vad det skulle kunna innebära. Hon bara undrade om det var bra så. Precis som kassarutinen kräver... eller?

På vägen hem började jag gräma mig. Undrade hon om det var bra så som i är det verkligen bra så, du ser rätt så skitnödig ut, borde du inte slå på stort och köpa en hel bal på en gång.