Det är nåt med fingertoppskänslan, och i det här fallet även det faktum att Jonas Karlsson (sveriges absolut bästa skådespelare genom tiderna som aldrig gjort en dålig roll) spelade huvudrollen. Han fick schizofrenin och det gradvis stegrande psykiska förfallet hos sin karaktär att sträcka sig genom rutan och lägga sig som en våt film över mig i soffan. Det var gåshudsbra. Allting.
Därför gick jag i måndags raka vägen till en pocketbokhandel och köpte mig ett exemplar av boken. Så har jag aldrig gjort förut. Läst boken efter jag har sett filmen (eller ja, serien). Nåväl, nu är den min nya spårvagnsläsning. Mycket pasande. Att stänga ute allt dårskap med ännu mer dårskap.
20 kommentarer:
Du kan vara trygg i förvissningen om att boken håller ÄNNU högre klass än TV-serien. Slutar lite annorlunda också.
Sedan... apropå bajskanaler. TV 3 kommer igång med Grannfejden den 19 oktober. Missa fan inte det.Jag har sett trailern.
I första delen är Kvådd med. Eller hans kusin.
Om jag var den andre grannen hade jag skitit på mig och sett om mitt hus. Ordenligt. Och räddat alla ekorrar....
Ironi alltså. Sicken grej.
Nemo: Gött. Har bara läst första kapitlet och ja, det är bra. men så är det ju alltid. boken är bättre.
haha ja grannfejden. ska man ha låg nivå ska det vara ordentlogt och då är grannfejden perfa.
el guapo: haha vaffan.... kom inte och säg att du slet dig från tv4:s kommisarien och havet.
Tydligen sågade Svenskan serien och Jonas Karlsson längsmed knölarna längst ner på kroppen. Skrev något i stil med att det enda bra med serien var att den tog slut och att Jonas Karlsson aldrig gjort ett så blekt intryck. Jävla rövar på den där tidningen, det har jag alltid sagt.
...och ändå satt du och kollade dubbade TV4-tyskar i stället när det första avsnittet gick. ;)
Jag tyckte inte heller att Karlsson imponerade, men serien var bra.
Jag har aldrig tidigare känt en annan persons ångest (agerad dessutom) krypa mig så under skinnet som Jonas lyckades med. Barnens hat till fadern fick mig att må fysiskt illa i ärlighetens namn. Underbar serie, tacka vet jag pur underhållning.
Fortfarande ingen tillökning?
Spänningen stiger för varje dag.
SVT lika med hög kvalitet?? Nja... säger bara Andra Avenyn. Det märkliga/irriterande med SVT är väl snarare att de pendlar mellan absolut toppklass och bottenskrap.
Den här serien var grymt bra, den har förföljt mig vecka efter vecka med ångest krypandes längst ryggraden.
Och som skötare inom psykiatrin så tycker jag att detta är en suverän skildring av psykisk sjukdom och schizofreni. Helt fantastisk och när du säger det så har Jonas karlsson faktiskt aldrig gjort en dålig rollprestation vad jag kan minnas...
Boken är helt underbar.
Ett annat boktips: caipirinha med döden
men va faaaan. jag missade ju sista avsnittet...
Ok, nu gör vi så här:
Vilken vagn åker du? Nummer, riktning och tid?
När har du läst ut boken?
Och hur röd är nejlikan du ämnar bära i knapphålet?
Markattan, styr upp bokutlåningen en aning.
Jag blev lite besviken på boken. Hade redan tidigt fått för mig att han kanske inte hade hela overallen på sig s a s.
Men det var nåt i boken som jag tyckte omkullkastade den idén och jag fick ändra åsikt. Sen visade det sig i slutet att det visst var som jag trott. Då blir man ju sur. Fast jag kan ha missat nån mening eller nåt... Läste inte så slaviskt.
TV-serien var helt OK däremot.
Ja visst var serien bra!
Eftersom jag inte har någon tv inkopplad såg jag hela serien på en gång på tv4 play.
/Mia
Jonas Karlsson spelar bara samma roll hela tiden. Sig själv. Enda anledningen till att folk tycker han är bra är att alla andra svenska filmskådespelare är hämtade från teatern. Dom spelar därmed teatraliskt.
Så när Jonas Karlsson kommer och spelar någorlunda realistiskt så tycker alla det är bra.
Lite samma fenomen som den värdelösa skådisen Eric Ericsson. Typ "Åh va bra jag är på att låtsas att jag inte märker att det står en kamera där och ett helt filmteam bakom och tittar på mig!"
Boken är ännu bättre! Marie Hermansson är en av de bästa i Sverige, lätt.
Har aldrig känt att Jonas Karlsson är en svensk motsvarighet till Edward Norton. De flesta cineaster jag lagt fram det till brukar rikta blicken ett par grader uppåt, få något tomt i blicken som sen sakta återvänder innan dom vänder sig tillbaks igen och nickar medhållande.
Inte just utseendet men utstrålningen. Nihilismen i ögonvrån.
Appropå bra och dåligt skådespeleri så önskar jag att du kunde skriva ett inlägg om hur sjukt dåligt Mikael Tornving spelar i Johan Falk-filmerna. När en bil sprängdes i Gautfilmen fick jag nästan stänga av i ren besvikelse över att det inte var Patrik (Tornving) som sprängdes.
Vet du, jag har faktiskt inte kollat på tv-serien. Trots att jag tror att den är skitbra. Håller med om allt du sa om Jonas Karlsson, försökte också förmedla det till honom när jag träffade honom på bokmässan. Det gick sådär. Anledningen till att jag inte har sett serien är att boken gav mig sån jävla ångest, jag vill liksom inte bli påmind om hur jag mådde när jag läste den. Då har jag ändå jobbat med psykiskt sjuka, och läst ett stort antal andra böcker som behandlar ämnet. Boken är helt enkelt så jävla bra skriven att det blir närapå outhärdligt, tyckte jag. Ska bli spännande att läsa vad du tyckte om den!
Tycker inte att serien höll tillräckligt god kvalitet. Har du tänkt på att den är ganska lik The Shining? Men jag gillade storyn och ångesten i bildspråket. Tänkte direkt att jag måste ha boken och att den antagligen blir bättre. Vi får mötas i en recension här.
Skicka en kommentar