I söndags var det ingen vanlig dag. Det var det den årliga världsskrattdagen. En dag för skratt. Nä, inte glädje bara skratt. Helt oprovocerat skrattande. Fy fan!
Jag har länge tänkt skriva om ett fenomen som jag tycker är helt sinnesvridet. Otäckt. Läskigt. Helt jävla bananas. Men jag har inte kommit mig för. Jag har inte lyckats samla mina tankar om detta vansinne och istället hoppats på att någon annan ska ta bladet från munnen och säga att: "Nu får det fanimej vara nog. Nu räcker det era satans skrattfleppon". Men ingen verkar tänka säga nåt. De får bara hållas.
Det finns en sjuk sjuk rörelse som heter Skratta för livet. Den har sina rötter i Indien, där någon dåre (läkare) vid namn Madan Kataria på 90-talet kom upp med konceptet skratterapi. Han jobbar inte med humor eftersom alla finner olika saker roliga. Nä, därför har han utvecklat en simulationsmodell. Har ni hört något så jävla dumt? Nåväl, det blir ännu värre.
Visst, jag kan hålla med om att det är gött med ett rejält flabb. Ett gott skratt är säkert bra för själen och allt det där. Om det är äkta. Men att simulera skratt som den där jävla indiern försöker sälja på människor är bara stört. Trots detta verkar han ha han lyckats snärja en rejäl bunt vilsna själar och hans budskap har spridits över världen. Fristående celler agerar numera på helt egen hand och i Bombay träffas människor i parker och på parkeringsplatser i gryningen för att ha skrattgympa. Fan, jag kan verkligen inte tänka mig något obehagligare än att komma gående förbi en stor grupp människor som står och fejkskrattar rätt ut i luften åt precis ingenting, som värsta sortens nötjobb. Det hade troligen framkallat både panikskräck och svår analmigrän hos mig.
På hemsidan kan man läsa följande: Med hjälp av koncentration simuleras olika typer av skratt: HO-HO-HA-HA- övningar, hjärtligt skratt, tyst skratt, medelskratt, dansskratt, swinging-skratt, cocktailskratt och enmetersskrattet. Ursäkta mig. Vad i helvete är swinging-skratt för något? Eller vilken som helst av de andra skrattyperna för den delen. De påpekar det faktum att deras kurser är säkrare skrattutlösare än ett bio- eller teaterbesök eftersom man då inte är garanterad att det kommer leda till skratt. Nä, för det beror väl just på det faktum att människor har olika typer av humor. Vissa har sotsvart humor, andra kissar i byxan av buskis. Det är är så det är. Sedan kommer en indisk girigbuk sätter sig över detta, frikopplar skrattet från humor och glädje och skapar en affärsmodell som går ut på att slå mynt av själva företeelsen skratt. Det aset.
Till Sverige kom skrattrörelsen med en tant som heter Maud Skoog Brandin för tio år sedan. Man skulle kunna säga att hon är en slags högsta skrattchef för alla skrattklubbar runt om i landet. Fatta. Skrattklubbar. Vill man skratta av sig lite kan man bara besöka sin lokala skrattklubb och pynta en liten summa för en härlig skrattstund. Det är ungefär som att gå på riktigt bra stand up comedy fast utan själva komediakten. Vill man ta det ännu längre och vill starta en egen skrattklubb där människor får betala för att komma och skratta är det bara att anmäla sig till Mauds skrattinstruktörsutbildning. Då blir man en legitimerad skrattare. Det är nästan så jag ramlar av stolen så sjukt är det.
Tänk er en grupp människor som samlas och skrattar helt utan anledning. Inte för att de är glada. Inte för att något är roligt eller för att det finns något som helst i hela världen att skratta åt. Utan bara för skrattets skull. Psykopater? Högst troligt. Lägg till att de öppnar plånkan för att få vara med. En sekt? Ja, en helt galen jävla sekt.
Bilden ovan är en gruppbild från en av instruktörsutbildningarna. Brrr... jag får så kalla kårar av att se på dem att det lätt skulle kunna misstas för långt gången likstelhet. Bara tanken på att dessa människor finns överallt och runt omkring, att det finns en möjlighet att grannen vägg i vägg lika gärna skulle kunna vara ett sånt där tokigt skrattmongo, gör mig besinningslöst rädd. Jag hade hellre signat upp på en campingsemester med familjen Fritzl än att att spendera ens en kort stund i enrum med en skrattinstruktör.
Vissa människor tycker det är läskigt med bilolyckor och sjukdomar. Andra är rädda för ensamheten medan några tycker att clowner är obehagliga. Själv är jag paniskt rädd för människor som skrattar helt utan anledning.
35 kommentarer:
På ett av mina före detta jobb arrangerades en gång ett sånt där skratt-event. Som tur var så var det hela frivilligt. Annars hade jag fan i mig sagt upp mig på stående fot.
Men jag noterade noga vilka dårar det var som deltog, sen delade jag nogsamt in mina kollegor i "vi" och "dom".
Jag trodde jag skulle dö när en kompis ville ha med mig på skratt-yoga som enligt min kompis är "något utav det bästa som finns!". Jag har slutat träna med henne.
Ha ha ha ha!!!!
skrattinstruktörer borde straffkn*llas med grovt salt o ätticka alternativt steglas.
/Wolfram O´boy
TAAAAAAACK!!!
tack tack tack, du sätter ord på något jag burit inom mig och mått dåligt av länge nu. Vi hade skratterapiövningar på en konferens för ett tag sen. Det var INTE FRIVILLIGT, skratta utan glädje WTF liksom...
Precis som du säger, standup utan komediakt, så kände jag, lite halvt om halvt våldtagen på ngt sätt efter att tvångsmässigt ha låtsasskrattat i nära en timme. Arbetsplatsen erbjöd inte ens någon Post Trauma behandling efter eländet.
Nu känne det bättre, när jag förstår att andra lider av detta oxå...
Jag lider med alla som blivit utsatta för detta hemska...
Mwahahah! Uggla anlitade en sån instruktör i fredags.
http://svtplay.se/t/108012/var_fan_ar_min_revy_
Behöver man mima en skratt-cocktail är man illa ute... *hutter* Man vill liksom skaka om dessa människor och skrika: vi skrattar åt er, inte med er!
Jag valde att delta på jobbskratteventet som 30+ var smart nog att avstå. Jag kunde inte låta bli, nyfikenheten i mig tog överhanden. Jag kommer aldrig komma över det. Inte efter "pingvinskrattet". Du har all nledning att vara mycket mycket rädd.
Nä men, fy FAN, vad less jag är på saker som spinner iväg och blir helt sjukt fanatiskt! Skratterapi, my ass! Det finns säkert dårar som mår bra av det där, men jag håller helt och fullt med att ett articifiellt skratt är mumbo-jumbo. Men desperate people calls for desperate means...
Hade också ett seminarium på jobbet med detta. Vi var tre av etthundratjugo som inte gick. Det gjorde mig glad.
Vad
är
PINGVINSKRATTET?!
(Jag får ångest)
Fan, bara visa gruppfotot från istruktörsutbildningen i fortsättningen så har ju alla något att skratta åt.......
Bara att dom verkar så jävla lost att dom måste "skratta" med händerna samtidigt som man låtsasflabbar är ju obetalbart.
Mike, snälla förklara hur det känns med analmigrän...... det ordet fick mig att gapskratta =)))
allt man kan tjäna pengar på kommer att exploateras. Ett filmtips: Religulous ,av och med Bill Maher, är grym när det gäller kristna, en riktigt bra film.
Johan I Majorna
hahahaha, verkar helt sinnes.
Jag kan verkligen inte förstå. Vore det inte billigare, trevligare och mindre förnedrande att helt enkelt skaffa sig roliga vänner att skratta med? Eller så kan man ju läsa din blogg, den ger mig många goda skratt i alla fall.
30+: helt otroligt. har läst kommentarerna och flera stycken verkar ju har haft dit skratterapeuter på sin arbetsplats. fan snälla. berätta mer om det. fan att du inte gick.
jo tjena: shit, det är så stört. jag förstår att du sagt upp din träningsbekantskap med henne. kanske skulle se över er vänskap helt? :)
nicklas: hahaha snälla blogga om det och skicka mig länken. det är smått fantastisk att så många företag verkar betala för att utsätta sina anställda för sån här idioti.
kristina: hahaha det måste jag kolla in.
kanalisera: pingvinskrattet? herre min je. att rörelsen ändå växer måste man ju ta som ett tecken på att det finns många sominte mår riktigt bra där ute.
hälsporren: ja verkligen.
mr elway: herregud att du inte givk min nyfikenhet/sjävlspäkarådra hade nog inte klarat att motstå.
ida: ja ångest, verkligen!
johan i majorna jag föreställer mig att man får svår smärta i ringmuskeln. typ som om man hade varit hård i magen och i ren skräck bajat ut en falukorv. penetrerad inifrån så att säga.
sanna: sinnes minst.
gab: tack så mycket.
Jag har suttit och funderat en liten stund nu och kommit fram till att jag ska starta en grin-klubb där folk kan komma och lipa i grupp helt utan anledning och absolut inte för att de på något sätt är ledsna. Tack för inspirationen, jag kommer att bli RIK!
Zombies! Precis sådär går zombies! :O ..och dom har nog ungefär lika mycket intelligens också..
tror jag ska börja skittla folk å ta bra betalt för det.
Men billigare än den fejkade sektskratten
Skittla? Är det när man kastar Skittles på vederbörande?
Vem f-n behöver fejkade skrattmiffon när det snabbaste sättet till ett skratt är att läsa ett Bloggfrossainlägg av den här kalibern eller ännu bättre föregående inlägg "åthytt".
Gillar inte att smöra (brukar finnas tillräckligt av den varan) utan brukar mest skriva småsura kommentarer men du äger!!!
//Zoft
Som så många gånger förr . . . what can I say?
Jag riktigt känner din ångest över skrattfenomenet. Å till råga på allt toppar du av hela marängsvissen med "Jag hade hellre signat upp på en campingsemester med familjen Fritzl...". Då förstår jag verkligen hur ångestfyllt detta är för dig
Hade jag haft kollegor som deltagit i skrattorgier, utövat Pingvinskrattet och dessutom skyltat med det, då hade jag också - precis som 30+ - delat in gänget i "vi" och "dom", tagit fram vitlöken, spetsat några träpålar och laddat Bronson-pickadollen med silverkulor. Just in case liksom . . .
Go gôbbe - med ännu ett bubblande skratt (äkta!) på väg upp ;)
katta: hahaha ja som i fight club dit han går och gråter. fast där var det ju bara för män som haft testikelcancer.
wolfe: ja det är lite zombievarning alltså.
daniel: skittla?
kollegan: hahahah ja det måste det fan vara.
zoft: det där var väldigt fint sagt. tack!
gogöbbe: haha ja men vaffan. visst är det sjukt otäckt med folk som skrattar helt utan anledning?
Jobbade en gång med en copy som, i skratt-eventens barndom, lånade bajråns källargym och bjöd in ett gäng udda typer på skrattbaluns... alla betraktade honom i ett nytt ljus efter det påhittet
Tusingen en sån slibbig bild. Mardrömmar nästa.
Jag är semelsugen, fixar du?
Skönt att du tar upp det, såg ett inslag om detta i programmet "Landet runt", varför jag såg det kan vi låta vara osagt. Men då satt jag precis som du förklarar, lätt likstel i soffan och förfärades över dessa fullständigt galna psykopater som verkligen tokskrattade rakt in i kameran. Inte hade de någon varningstext innan heller som varnade känsliga tittare...
http://www.youtube.com/watch?v=TJ01iVKQm8k
Jag har förresten hittat den svenska grundaren av dessa skrattsekter, i slutet av detta klipp framträder han obehagligt tydligt .)
Låter helt sjukligt.
Hur skiljer man på några sådana som övar "dår-fnisset" och riktiga dårar som står och fnissar med en shotgun bakom ryggen? Jag tar nog en omväg.
Salig Povel hade väl några skrattexempel i någon melodi, pingpong-skrattet tex.
robrunsthlm: herregud. inte trodde jag att koppysar höll sig med sånt :)
florida: hallå där. väck inte en björn som sover. jag har ju precis börjat få bukt med min midja.
jennie: måste kolla klippet.
Llama ja precis. det går ju inte riktigt. det är ju samma människor troligen.
http://www.youtube.com/watch?v=Uux7MX9HoYs
Tack för att du satte ord på det jag burit inom mig omedvetet så länge. Nu har jag insett att det finns ytterliggare en sak jag hatar!
mj: vassego!
Haha! 30+ "vi" och "dom"
Biometri ni vet. Ett gott skratt förlänger käften.
Det påminner bara om beteendet hos rövslickare och nyanställda (rövslickare) på ett vanligt personalmöte när chefen försöker skämta till det.
Kan man inte nöja sig med några djupa andetag. Dessutom känns det som att alla på gruppbilden befinner sig i ett moln av märkligt konstig energi.
Fy satan vad obehagligt! Den där bilden kommer jag drömma mardrömmar om för en lång tid framöver... Jag som inte ens klarar av att se framsidorna av tidningen "Kupé" när jag åker tåg, utan måste vända dem så att de står med baksidan mot mig i sina näthållare på baksidan av stolarna. Senast idag vände jag bort Lotta Engbergs falska leende på regiontåg 60 mellan Gbg-Sthlm.
mikebike, om du startar en grupp i nån gammal källarlokal dit man kan dyka upp och bara sura är jag så jävla med. Ilska är en känsla som alla andra och skall också bejakas! Fatta vad skönt och sitta och sura som fan en stund. Vi kan till och med sura åt varandras vardagsproblem om det är en slö vecka för egen del.
/Jani
haha åhh.. jag var också en av dem som fick vara med om en sådan här "session". För några år sedan när jag jobbade i hemtjänst en sommar, ville chefen liva upp stämningen så en morgon kom ett sånt där skrattmongo till oss när vi hade vårt morgonmöte.
Det var jag och en hel stab med gamla gråa vårdbiträden som fick stå och ho-ho-ho:a och Hi-hi-hi:a om vartannat... Resten av dagen minns jag bara som en deprimerande dimma...(tror det kallas förnekelse, när man varit med om något traumatiskt).
Skicka en kommentar