Vego-Jesus

Det finns en maträtt som jag har blivit lite av ett under på att tillaga. Chili sin carne. Japp, ni läste rätt. En con carne, fast utan kött. Det låter stört men så blir det när man är ihop med en vegodonna.

Hursomhelst så har jag experimenterat och trixat och nu har jag fått till det. Jag har blivit en riktig mästare på min sin carne. Så till den milda grad att jag inte ens själv kan känna skillnaden på en con och en sin längre. Det är smått fantastiskt om jag får säga det själv (och det får jag). Jag har lyckats med konststycket att göra vegofoder till kött. Praktiskt taget i alla fall. Då kan ni förstå det är svårt att hålla tillbaka sin mallighet. Och jag har ingen vidare lust att göra det heller. För det är ruggigt skönt att vara så förbannat bra på något för en gång skull.

Det har ju jiddrats en hel del genom historien om att Jesus kunde trolla vatten till vin. Well, det var säkert häftigt då men det kan varenda jävel med en hävert och lite god vilja åstadkomma idag. Att förvandla en sin carne till att smaka exakt som en con carne däremot - det är banne mig inte gjort i en handvändning. Det förtjänar lite kredd kan jag tycka.

Kanske att jag kommer bli ihågkommen som Vego-Jesus. Man vet aldrig.