Det finns ett ord som gör mig sjukt jävla nervös. Syndrom. Det är inget för mig. Ge mig en allergi, förkylning, influensa, inflammation eller infektion. Bring it on. Vad som helst, men kom inte dragande med ett syndrom säger jag bara. Det pallar jag bara inte med.
Jag är på bättringsvägen nu men har befunnit mig i ett konstigt tillstånd de senaste dagarna. Har blivit utmattad av minsta lilla rörelse, ljud eller irritationsmoment. Febrig och svullen. Svettig. Äcklig. Jag tror inte jag är förkyld och det är inte pollen (inte enbart i alla fall). Plötsligt har jag bara blivit yr, illamående och varmare en kokt korv. Sånt gör mig nojig. Jag har läst om all möjlig skit som kroppen kan hitta på och det är inga vackra saker kan jag säga. En stund hetsade jag upp mig utav bara helvete. Efter lite seriöst googlande satt jag och läste på klimakteriasmart.se om vallningar och det stämde in precis på mig. Shit. Jag började nästan lipa. Det skulle vara så jävla typiskt min otur om jag blev en klimakterietant innan jag fyllt dubbeltrea. Plötsligt satt jag och läste på om österogenbehandlingar. Sedan kammade jag mig. Mycket kan man ha men jag borde fan inte ha drabbats av klimakteriet. Det hade nog räckt till ett förnedrande mittuppslag i GP isåfall. Alltid något.
Det var då det slog mig. Att det kanske var ett syndrom. Ett rackarns jävla syndrom som hade smygit sig på mig. Jag kände stressen hur stressen byggde höghus i min hjärna. Jag fick vallningar igen och började fundera på vilken låt jag skulle vilja ha på min begravning...
...Men nu är det bättre igen. Phew. En jäkla tur det. Så nu ska jag ta och nana och sedan hoppas jag att jag mår bra när jag vaknar igen. Helt syndromfri.
17 kommentarer:
:-) Vet du vad syndrom betyder? Något i stil med "kombination av symptom typiska för en viss sjukdum"
Så var inte så säker ...
Ta en magnecyl och ring någon om det inte blir bättre . . .
Ett mittuppslag i G-P hade la inte suttit fel - klimakterietant eller ej.
Se nu till att helt tillfriskna. Vi klarar inte av att "se" dig så ömklig. Blir änna lite ledsen.
Keep it up Mikeee!
Go gôbbe :D
abbes pappa: ahh... japp jag vet. men det kan ju vara vad som hgelst då? shit.
go göbbe: idag är jag stark. igen ;)
Det låter som paniksyndrom...googla på det...
jepp, låter som fibromyalgi. välkommen till knaset!
Nja...jag litar nog inte på att du är helt akkurat förrän jag känner igen dig i ett inlägg. Tänk om du förlorat förmågan att bli sådär irriterad på saker som bara du kan?
Det vore illa! Hu!
Hypokndriker är väl inget "syndrom"?
-Luca
Mmmm, feber, frossa och jävligt trött och matt.
LUNGINFLAMMATION, fattar du väl!
agnes: brrr jag ids inte.
tessan: va? nä det tror jag inte.
adde: nej jag litar inte heller på mig själv än. men jag kom just från gymmet. lika bra att gå ut hårt.
anonym: bah!
huskatt: nej för helvete det hoppas jag inte. var på gymmet och tränade nyss ju.
Bloggfrossa kanske?
Eller helt enkelt sån där vanlig hederlig gubbsjuka ;).
Är väl egentligen snarare en form av kroniskt tillstånd hos hälften av befolkningen än ett syndrom är...
Jojomensan =)
abbes pappa: ah, där satt den :)
mamman: well. nä gubbsjuka är det inte :)
Loggflossa 4 eva!
Vet precis hur det känns. Har haft samma symptom nu under några dagar, så ensam är du inte om det i alla fall.
Vi får se till att krya på oss!
Mamma säger att det hjälper med akupunktur.
Svininfluensan såklart! Vad annars?
Förmodligen något riktigt manligt då åkt på M. Det är ju alltid de värsta syndromen...
Skicka en kommentar