Partille-Johnny

Alldeles nyligen gick det upp för mig att Partille-Johnny inte är en kille som heter Johnny och bor i Partille. Eller, det kanske det är också, men Partille-Johnny är numer en egen och helt etablerad stil. Lustigt. För alla modebloggare är detta såklart riktiga retronews, men för mig var det helt nytt. Partille-Johnny... jag menar, vad ända in i hetaste helvetet är det frågan om?

Floran av stilar har verkligen exploderat från de urminnes tider då jag själv var en spoling. Då fanns det hårdrockare, synthare, skejtare och raggarsvin. Punkjävlarna hade dött ut men i dess bakvatten uppstod snart grungen som snabbt blev en poppis sunkstil. Det var enkelt att vara grunge. Allt som krävdes var att klä sig fult som fan och säckigt. Kanske var det också där någonstans stil-inflationen uppstod. Plötsligt krävdes egentligen inte ett skit för att skapa en stil (något man dock inte kan beskylla goth- människor för). Bara en muppig idé. Och det var så kusinerna från landet måste tänkt när de kom upp med Partille-Johnny the stajl.



För att bli en tvättäkta Partille-Johnny behöver man bara korva ner byxbenen i ett par tubsockar (gärna med Intersport-logga) och vira snoddar kring hela skiten och upp på vaderna. Voila! Så är grunden lagd. Men för att ta det fullt ut bör man även bära pikétröja och vara noga med att spendera resten av månadspengen på hårvax och brunkräm i rent vettlösa mängder. Köp om du kan, stjäl om du måste. Fejkbrännan är nästan nyckeltn till framgång. En riktig Partille-Johnny ska på egen hand kunna få en hel klunga med Gotti boys att se bleka ut.

Varje jag ser en sådan där svärm med innebandyhjon på stan, som ser sådär skadade ut, grips jag instinktivt av en jättestark lust gå fram och mula dem med grus. Men jag hejdar mig alltid. Jag påminns snabbt om lyckan att inte vara tonnis längre. Det skulle verkligen vara ett rent helvete att leva under ett grupptryck som tvingar en till en så formidabel förnedring. Igen.