Attitydproblem bland svenska idrottare

Fy fan vad jag tycker att Usain Bolt är tuff.

Killen går in och tokdominerar finalen i 100 meter. Han lekte hem loppet och sket till och med i att knyta dojorna. Sedan halvspringer han till sig en seger i 200 meterskvalet för att idag gå in och damma av Michael Johnsons "omöjliga" rekord i finalen.

I presskonfan efteråt säger han: Jag måste säga att jag ser cool ut. Jag tittar på mig själv och tänker ”den där killen är snabb. Det är tillräckligt med attityd för att få Shaft att rodna. Jag blir alldeles glad när det väl kommer en frisksportare och beter sig som att han var en rockstjärna.

Tänk om Sverige hade haft idrottare med lite attityd. Men det har vi inte. Vi har bara en massa värdelösa mysdressare som river, snubblar, missar, plaskar och fipplar runt i Peking. Sedan ska de vara så tacksamma och enda kommentaren är att det var ju lite trist men det är bara att ta nya tag till nästa OS om fyra jävla år. De ler sina döda leenden och låtsas att det inte är någon fara, fast alla vi andra som tittar vet att de inte har nåt annat på gång i sitt liv än sporten, som de när det verkligen räknas dessutom just fått bevis på att de suger i.

Vad är problemet egentligen? Undrar vad Michael Douglas karaktär i Falling Down hade gjort.

Jag hade med förtjusning sett Stefan Holm ta ribban, knäcka den över knät och sedan föra ett dubbel-fuck-you mot publiken som sitter och äter korv på läktaren. Jag hade jublat om Kallur hade knäat ut tänderna på det där jävla svt-hjonet som intervjuade henne efteråt och han lerduvsnisse borde ha laddat om och skjutit knäna av Patrik Ekwall eller nån annat halt as.

Jag måste dock ge Ara Abrahamian massor med kredd för att han i rent missnöje lackade ur på prispallen och la ner sitt pissbrons. Han har kuk den pojken men räddar inte riktigt ansiktet på resten av den svenska OS-truppen för det, det skulle vara för mycket begärt av en enda person, men det väger upp ganska mycket. Efter förra OS ville han inte visa sin silvermedalj för flickvännen med motiveringen att han skämdes och att han hatar silvermedaljer. Precis den attityden saknar jag annars hos alla andra idrottare i det här landet. Men de kanske inte har tid att jobba på sin stil. All tid går ju åt till att kräma för kungabarnen, försöka vinna Jerringpriser och vara med i På spåret och sån skit.

Jag skulle bli väldigt förvånad om vi får se Ara Abrahamian i Doodbidoo.