Det finns massor av hinder i vardagen som gör mig trött. Sådär trött att jag får lust att agera på något sätt, inte låta irritationsmomentet passera obemärkt.
Ett typiskt sådant vardagshinder är när när den rumänske gatumusikanten rakt nedanför kontoret under en och samma dag spelat sin våldsamt talanglösa version av ledmotivet till "Gudfadern" femtio gånger. På ett sjukt lesset dragspel dessutom.
Det har han gjort idag. Jag fick lust att öppna fönstret och slänga ner något jävligt tungt på honom. Alternativt gå ner och ge honom ett erbjudande han inte kan motstå - betala honom för att dra åt helvete. Men jag orkar bara inte.
Min hjärna är trött idag. Jag ber om nå. Jag orkar inte höra Gudfadern en gång till.
20 kommentarer:
Ville bara halsa att din underbara blogg har spridit sig anda ner hit,till Grekland:) Det ar din blogg som far mig att halla humoret uppe nar solen steker med 40 grader. Keep up the good work!
Jag förstår ditt elände, men ändå.. är det inte bättre att de spelar för pengar än att de står på knä på Kungsgatan och tigger?
Han är placerad där av "Knäcka Mike-brigaden" Imorgon blir det dragspelsversion av "Kung i Baren!" på repeat...
alltid något som skall fucka med en.
Kan du inte ge han en play list och 100:-?
så får du kanske lite mer bra låtar?
Amen broder, jag vet hur det känns. På lagret där jag jobbade förra sommaren betalade de dyra stim-pengar för att kunna ha igång radio på pa-systemet. Och eftersom de ville slippa någon form av krig var radion alltid fast på samma reklamkanal. Detta betydde att jag dagligen fick ett halvdussin doser av Linda Bengtzing. Fem dagar i veckan. Man kan bli självmordsbombare för mindre.
Åh men då sitter du grymt nära oss ju.
Fast det har jag räknat ut från dina lunchvanor.
Visst är han tröttsam?
Stackarn försöker väl bara tjäna ihop till en pizza Mafioso (tomatsås, ost, hästhuvud).
// Robban
Jag börjar misstänka att dragspel är, inte bara guds straff till mänskligheten, utan också Rumäniens motsvarighet till svenska kommunala musikskolans blockfljöt, fast värre och mer tvång. "Okej grabbar och tjejer, ni kan få spela tuff hårdrocksgitarr, men bara om ni först spelar dragspel i sju terminer, minst."
Ack dessa djävulska dragspelare. Så fort jag hör deras pustande weeee-wiiii-weee-wiiii på avstånd så vänder jag på klacken och går åt andra hållet. När jag ser och hör dem så känns det plötsligt som om jag bor i polen under mellankrigstiden. Allt blir svartvitt, deprimerande, smutsigt och äckligt. Jag föreslår: stifta hårdare lagar och utvisa fanskapen på livstid. Dragspelen alltså.
Det var åtminstone på tiden att någon dammade av det gamla fina uttrycket "ledmotiv" och satte det i ett sammanhang. Det hör man alldeles för sällan.
Du kan försöka slänga nåt som luktar riktigt illa i hans mössa och se om det får honom att flytta sig. Gatumusikanter med dragspel brukar ju dock vara något sånär restistenta mot dålig lukt men det kan vara värt ett försök.
Dragspelsdjävlar bprde det vara skrotpremie för!
Det är hädelse att misshandla musiken ur Gudfadern på det sättet. Kan man skicka en vänlig men tydlig varning till kättaren?
Jävla fakking lipsillar... vi har genom åren överlevt säckpipeblåsare, trumpetflåsare, panflöjtsklaner, trumme-lummare och fan vet vad. I jämförelse är ju dragspelet örongodis royal. Om ni hade varit i Paris hade ni tyckt de var ett pikant inslag i miljön. Tryck in en baguette under armen på rumänen och njut.
Detta är samma tråkdestruktiva inställnng till sin stad som vilken stadsdel man som göteborgare, får bebo. Bor jag i Gamlestan eller Biskopsgården är jag en jävla idiot. Pallrar jag mig däremot till NYC och hittar en sunkig shelter bland pundare i Brooklyn så utbryter creddorama när man berättar det hemma i götet.
Lipfittor.
Dom där rumänska dragspelarna har ju fan invaderat hela stan!!!
Kan dom inte fler än två ackord??? Jävla gnälldragspel!
Blir galen...
/Wanda - som är med på att kasta tunga saker på dom jävlarna
Det här med dragspel är ett tragiskt kapitel i min barndom.
Min farfar spelade dragspel. Jämt. Som liten storstads-kid tyckte man ju det var bonnigt nog att komma upp till farföräldrarna på vischan när det var lov å grejer. Sen kombinerat med det så drog farfar fram det där jävla dragspelet ibland. Och ÄN värre. När vi åkte på nån tur med bilen, så körde alltid farfar, och då ville jag å brorsan lyssna på radio. Farfar satte på ett av sina sexton tusen kassettband med Kalle Jularbo, skruvade upp volymen och började sjunga med.
Mina minnen av utsikten från sveriges vägar är för alltid ackompanjerade av Carl-Gustafs Vals eller nån jävla polkahistoria... Det gör sitt till kan jag säga...
Andreas. Lille vän. Du har haft ett soundtrack från själen av landet du grinigt glott på från sidofönstret. Jag beklagar. Nu i vuxen ålder har du alla möjligheter att börna genom stan till Absolute Ibiza.
Lycka till!
Rens: Även dålig smak har en bortre acceptabel gräns.
Scary, kom nyligen hem från Kreta där vi hade en gatumusikant granngårds till vår lägenhet som h e l a t i d e n spelade gudfadern-introt... Fast på saxofon! :/
Kul blogg btw! :)
Word! Vi konstaterade att han spelar okej (teknikmässigt), men att dra samma låt hela tiden samtidigt som kontoret är svinvarmt (=man måste vädra eller dö) - det är inte okej!
Skicka honom till Vidkärr. Jag gillar dragspelsmusik skarpt!
Hört att de uppfunnit nåt som kallas luftkonditionering.
Skicka en kommentar