Robert den värdelöse

Häromdagen såg jag en artikel i aftonbladet som gjorde mig alldeles trött. Sådär trött att all energi går ur kroppen. Hur jag än försökte så lyckades jag inte uppbåda ens en mild grad av irritation... och då är det illa. Oroväckande snudd på.

Men jävlar i berget, nu kom den.

Robert Wells ska duka upp för "skrattfest" i sommar. Inte nog med att killen för all framtid etsat sig fast som en av de mest vedervärdiga personer som gått på vårt jordklot. Inte nog med att han med sin rapsodiskit pissar på all musik han plaggar och sätter sin magiska "touch" på. Nu ska han ge sig in på humor också. Hela världen håller andan.



Snacka om hybris... killen har tydligen inte förstått att vi inte skrattar med honom utan ÅT honom och hans ultrafåniga synthgitarr och hans jävla mongolojdfrippa.

Det finns få personer jag stör mig så mycket på som på Robert Wells - by default. Tack och lov finns det inte så många dåliga äpplen i korgen men Wells kvalar lätt in i vad man i folkmun brukar kalla "den klassiska martintimell-kategorin". Folklig och så otroligt äckelkäck framför kameran, att vi som synat bluffen kväljer och nästan blir tvungna att springa på toa och "köra buss" vid blotta åsynen. Det är ju väl känt (ryktesvägen) att Robert Wells också är en riktig svinpäls mot människor till vardags.

Det är väldigt fult att önska att någon annan ska råka ut för en olycka... men jag kan inte låta bli att erkänna att jag faktiskt hade myst rätt bra om han halkade och bröt handlederna eller nåt sånt. Ibland måste man tillåta sig själv att vara lite ondskefull. Som någon udda form av självförsvar. För håll med om att en Robert Wells med gipsade handleder skulle bli en bra mycket bättre Robert Wells.

Jag kan inte riktigt förstå hur han får hålla på. Att vi ser på och att vi köper det. Killen är rätt arrogant också. Han höjer hela tiden insatsen och nu har han signat upp fem komiker till sitt lilla "stall". Finns det verkligen inga gränser för hur billigt människor är villiga att sälja sig.

Men han är inte ensam om att bära skuld. Johan Rheborg och Johan glans är två av de käcka komikersvinen som utan att skämmas säljer sig för Wells äckliga blodspengar. Jag må ha skrattat åt dem båda - men aldrig mer kan jag säga. De är befläckade efter detta. De kommer hamna på listan över dem jag skall förlåta.

Det hade varit skönt att straffa Wells på ett till synes harmlöst sätt. In form av "terrorinsats light". Tänk att storma scenen där han sitter vid sin flygen och vulgar upp verk efter verk. Ett gäng griper tag i honom och gaffar upp honom för att toppa med en tvångsrakning.

Hår är ju bara hår, men i Wells fall är det hela hans liv. Utan sin, av provocerande mått, musikskoletöntfrilla skulle han inte längre finnas (gudomliga tanke).

Han skulle bli en skugga av sig själv - om inte helt osynlig.