Jazzgossen

Se där kommer det en gosse, med en byxa som en rakkniv vass.
Mockaskorna har han på sig, ty hans hobby är att dansa jazz...
Han är slank och smärt som vidjan, han ler i mjugg (ler i mjugg, ler i mjugg)
Han har skärp om lilla midjan, i pannan lugg (pannan lugg, pannan lugg)

Idag är jag på riktigt gott humör. Helt utan egentlig anledning. Det känns som att allt gått min väg hittills idag.

Det började med att Hemköp visade sig ha börjat med bagels igen. Yippie!. Litet minus är att de bytt sesam mot vallmo men ändå. Man vänjer sig. Jag blev så glad att jag inte ens brydde mig om att den nya tjejen satt och sölade bort tio minuter med nåt krångel i kassan.

Sedan när jag kommer gående på andra lång hör jag en av gatans trasiga själar vissla på ett alldeles kvittrande sätt. Jag tycker mig känna igen melodin men det tar en liten stund innan jag kommer på det. Det är Karl Gerhards bögflörtiga "Jazzgossen", vilket är lite lustigt för jag hade fört den på tal i en mailkonversation bara ett par dagar innan.

Mannen i fråga såg ut att vara precis vad som helst i världen utom just en jazzgosse. Han var i runda slängar mellan sextio och sjuttio bast. Han gick iklädd en form av modifierad karolinerkavaj med tillhörande byxa (som han nog egenhändigt "designat" om till kortbyxor). På huvudet hade han en jävligt creepy läterhatt som varit ljusbrun men som färgats av väder, vind och gubbsvett. I ansiktet ett gråspräckligt skägg där mustaschdelen är läckert gulfärgad och fladdrar snyggt när han visslar sin melodi. En jävel på att vissla (och då tycker jag ändå att jag själv är rätt hygglig på vissling). Han stannade mig glatt och jag förberedde mig på att smälla upp ett surt NEJ!

Men gubben hade en annorlunda repertoar. Istället för att fråga om han kunde få "låna" en femma så gick han direkt på en tia och det är aldrig något snack om att låna. Han frågar istället om jag har en tia att "bidra" med. Jag kan inte sura. Det är omöjligt att sura på en snubbe i karolinerkavaj som visslar jazzgossen så klangfullt och sedan undrar om man har en tia att bidra med. Jag kunde inte hålla mig och började flina.

Till vad, frågade jag finurligt.
Vaddå?
Vad är det du vill jag ska bidra till för något?

Han betraktade mig med en bister ton i blicken och förstod att jag drev med honom.

Ähh, dra åt helvete grabbjävel..., sa han och lät som en exakt kopia av Lasse Kongo (Busscahuffören i "Torsk på tallin"). Nice. Han såg mig som en grabbjävel och jag som är till att fylla trenolla i år. Vilken komplimang. Hade jag haft växel hade jag nog fan bidragit iallafall.

Jag fick faktiskt en släng av dåligt samvete eftersom jag på något sätt tog ner hans glada humör och taktfasta visslande. Onödigt. Det är ju som sagt inte varje dag man hör Jazzgossen visslas så att det ekar mellan husväggarna på Andra lång.

Han och andra söta gossar, som har tusch på sina ögonlock.
På sitt lilla bakverk frossar, sen på royaaal vid five o'clock.
Han på höga klackar trippar, som jazzexpert
Och i små synkoper vippar, hans lilla stjärt.

Fan vad bra. Nu krävs det en direkt katastrof för att ta ner denna dagen.

Carlis och Andreas: Jag kom osökt att tänka på er - konstigt va ;)