Vad du ser är vad du får

En liten guide inför riksdagsvalet

Efter föregående blogg om alla smygsossar så började jag surfa runt på varje riksdagspartis hemsida för att läsa deras partiprogram inför det stundande valet.

Givetvis blev jag inte särskilt förvånad men gudars vrede vad mycket ”jibba-jabba” de sysslar med. Att de ens orkar ljuga oss väljare rätt upp i ansiktet, och med så berått mod sedan. Alla vet ju att det till 98% bara är ren cockteasing på politikers vis. Hur många vallöften blir infriade under en mandatperiod egentligen?

Vi kan givetvis glömma det där med att det skulle bli så mycket bättre utan sossarna i främsta ledet. I slutändan skulle det troligen bli precis samma skit oavsett vilka som stod för fiolerna. Bara vägen dit skulle skilja något och nu jag har börjat känna att det skulle vara jävligt skönt med lite förändring nu. Höger eller vänster - vilket som – bara något händer snart. Problemet är bara att jag i dagsläget inte har en aning om vilken av de där jävla träkepsarna jag skulle förära min röst om det vore val idag. Troligen skulle det bli blankt som lacken på en raggarbil.

Eftersom samtliga partiers valprogram är så våldsamt tröttande och nästan verkar vara cyniskt späckat med shitschnaack känner jag mig manad att recensera alla riksdagspartier enligt en mycket enklare modell:

WYSIYG (What-You-See-Is-What-You-Get).

Lars Ohly (V)
Kamrat Ohly – Skönt med en partiledare som är kommunist men ändå inte. Han drömmer sig tillbaka i våta drömmar till DDR och Warszawapaktens gyllene tid. Han älskar att ta ordet kommunist i munnen och leka runt med det som en ”Werthers Original”.

Utåt tar han avstånd från sina comrades gamla synder och hävdar att det är ideologin han tror på. Är det inte dags att inse att det kanske inte är en så vattentät ideologi. Det har ju aldrig funkat. Gång på gång har lika-för-alla-politiken slutat i diktatur, mer toppstyrd än något annat.

Göran Person (S)
Göran ”Biffen” Persson. Har hängt med länge. Har en skön arrogans och är en snackepåse av hög kaliber. Synd bara att inget han lovar når det som vi kallar verklighet. Han bufflar på och det är faktiskt jävligt kul att höra hur hans näsborrar frammanar ett flodhästliknande blås innan han hånleende förnedrar Maud och herr Hägglund… gång på gång på gång.

Han har blivit en skicklig politiker (han har ju haft några år på sig så att säga) men hans politik är som vattentortyr. Långsamt förtärande.

Maria Wetterstrand & Peter Eriksson (Mp)
Språkrör, fy fan vad töntigt! Politikens svar på fotbollslandslagets ”Lars-Tommy”. Varför dubbelt partiledarskap? Vem är goodcop och vem är badcop? Visst, bra att någon värnar om miljön, men sedan då? Måste vara lite deppigt att nästan alla röster kommer från såna som inte vill att de ska ramla ur. Att de är kvar i riksdagen mandatperiod efter mandatperiod beror ju faktiskt bara på att så många vill vara med och rädda Willy.

Kul bonus är att dock att deras förnamn bildar förkortningen på partiet.

Fredrik Reinfeldt (M)
En del killar ser tuffa ut i rakad skalle, andra ser ut som bäbisar. Högerpossets nallebjörnsledare har vunnit stort förtroende hos det svenska folket. Han flörtar med arbetarklassen samtidigt som han vill betala alla skattesänkningar med deras pengar.

Han är svår att hata för han har inte visat sina mörkaste sidor. Än. Han är slug som Dr Phil och man får inte riktigt grepp om honom. Det ser ut som att han stashar en hel del skruvade tankar i sitt stora huvud men man vet inte säkert. Seriemördarbrillor på honom hade nog varit kreddigt. Det stelopererade flinet med ett par kannibalbågar skulle bli en ny skön moderatkombo.

Lars Leijonborg (Fp)
Många säger att han ser tecknad ut. Jag tycker det ser ut som att han röker hasch precis hela tiden. Ögonen har alltid den där ”good ol’ doobie looken” och rösten som han precis släppt läpparna från en crackbong. Han är lite mysigt rolig också. Han är nog killen som har slipsen runt huvudet först på firmafesterna.

Hade han inte varit så tajt med ledar’n så är det inte omöjligt att rösten kunde falla på Haschalarsa.

Maud Olofsson (C)
Man ska tala till bönder på bönders vis och det lyckas Maud sannerligen göra skäl för. Tyvärr räcker det inte att låta som en klase bönner om man trixar med svårare ord än man kan hantera. Hon är färgstark Maud och hennes hat till the big boss (GP) är väldigt underhållande. Men jag skulle aldrig orka höra hennes ettriga stämma i längden.


Göran Hägglund (Kd)
Abortmotstånd och homoförakt går inte att tvätta bort från ett parti bara för att man dukar upp med spahelg hos högerflankens egen lilla knähund. Inte i dessa tider. Förtroendet växte inte när han började lipa ut i media för att storsossen körde över honom.


Hade han svarat upp med en nävmacka istället för att hämta storebrorsan Reinfeldt hade han kanske nått upp till samma nivå som kamrat Ohly.

Herr Hägglund – vad är det du vill? Vi hör dig inte!