Uppföljning i Mcflurryhärvan

I veckan blev jag ganska oväntat kontaktad av McDonald's kundservice McSvar igen. De ville meddela mig hur det hade gått i McFlurryhärvan. Jag blev rörd och närapå tårögd. Vilken service. Jag fick en stark lust att ta kontakt med Com Hem och riktigt tourettesflippa helt omotiverat på dem. Bara sådär. Detta efter att ha läst om en serie kundtjänstbemötande från helvetet hos Prankmonkey.

----------------------

Hej igen Mikael,

Tänkte att du skulle få ta del av vår uppföljning angående ärendet du skickade till oss.

Förra veckan gick vi ut med information till samtliga restauranger och förtydligade vikten av att alla McFlurry flurras på korrekt sätt, därför tror jag inte att det bör vara något problem framöver. Tack för att du gav oss denna möjlighet. Har du köpt någon McFlurry efter vår senaste kontakt, i sådana fall hur fungerade det?

Som tack för dina synpunkter skickar jag gärna ett par menykort till dig. Om det är ok ber jag dig återkomma med dina adressuppgifter.

Hoppas du får en fortsatt trevlig sommar!

Med vänlig hälsning,
NN, McDonald's Kundservice McSvar

----------------------

Jag har inte svarat ännu. Det känns läskigt av två anledningar. För det första skulle jag verkligen tycka att det kändes obekvämt ifall min "journal" läckte ut i organisationen. Jag är inte riktigt beredd på att få min brevlåda fylld med bajsbrev och annan vrede bara för att få ett knippe gratismenyer. För det andra så inser jag ju att de som vänder burgare och friterar pommes hela dagarna vet exakt vad som gäller när någon gniden fan kommer och beställer foder och vill betala med "menykort". Det är valutan huvudkontoret använder för att blidka gnälliga svin med. De vet såklart att de som betalar på det skamliga sättet har genererat ovett till dem eller någon annan i snabbmatskåren på ett eller annat sätt. Det är på så vis ganska så jävla öronmärkta presentcheckar skulle man kunna säga.

Jag kan riktigt föreställa mig hur man signalerar, hemligt som baseballspelare, till varandra när någon kommer och beställer med sina snikkuponger. "Den här beställningen ska ha specialbehandlingen", säger de, utan att uttala en enda liten stavelse. Sedan får man sin McFeast uppvärmd mellan någons skinkor och sina pommes saltade via en armhåla eller två. I dressingen har personalen dessutom kollektivt tömt sina slemhinnor, med en panikiver som vore det ett runka-bulle-parti på spel.

Därför har jag bestämt mig för att svara, men vänligt men bestämt tacka nej till menykorten. Kanske föreslå en annan välgärning istället. Jag vill ju berätta att jag personligen upplevt och på omvägar fått höra, att Laholm har bättrat sig med flurrandet. Men jag tänker såklart också rapportera att en tjej som heter Jennie så sent som för en vecka sedan fick sin flurry oflurrad i Partille och att McDonald's i Näset enkom använder sin flurrapparat till att stasha bägare och lock.

Karlsson på taket

Ikväll kollade jag och Juniorette på Karlsson på taket. Hon var mycket imponerad men framhölll samtidigt att han inte är snäll utan dum. Det var ett mycket pragmatiskt utlåtande tyckte jag.

Själv tycker jag att det lilla feta självgoda aset är otroligt motbjudande – milt uttryckt. Jag minns att jag funderade en hel del i de banorna när jag var liten också. När jag såg filmen efter att morsan hade läst boken för mig så blev jag minst sagt chockad. Och vad var grejen med skabbfrillan egentligen?

I boken var Karlsson en störig men ändå en rätt skön snubbe. Han var en underhållande tjockis med extremt rymligt ego. Ingen man ville bli kompis med men lätt hade velat träffa. I filmen hade allt det som var charmigt ersatts av de mest oattraktiva personlighetsdragen man kan ha. Jag minns att jag började hata Karlsson. Han var ju dum i huvudet på riktigt.

Så för ett par år sedan slog det mig att jag aldrig hört nåt mer om honom och vart han blev av. Ronja, Birk, Pippi, hennes fittpiskade vänner Tommy och Annika och Saltkråkangänget hade ju figurerat upp i sådana där vad-hände-sedan-reportage till och från. Men Karlsson verkade vara helt bortblåst och när jag googlade honom (Mats Wikström) var jag inte ensam. Ingen visste vart han fanns idag. Någon på Flashback hävdade att han tagit fultjack med Karlsson. Att han var på dekis. Någon annan hävdade att Mats Wikström var en alkoholiserad vaktis (som om det skulle finns en enda vaktmästare utan alkoholproblem) på nåt sjukhus. Men allt verkade vara bara rykten.

Men så plötsligt dök en länk upp. Till Fru Kaos i Stockholm. Och banne mig, vem är det jag ser på bilden om inte Karlsson i egen hög person. En man i sina bästa år så att säga. Han ser faktiskt rätt mycket mer sympatisk ut med några decennier i bagaget. Döm själva.

Briljans!

Har tittat på den här runt femton gånger nu på morgonen. Den blir aldrig tråkig. Den är briljant. Och så in i helvetet rolig.

Så ska de tas

Man kan säga att jag har kommit på knepet.

Tidigare ikväll ringde det telefonförsäljare hit två gånger. De ringde från tidningen Laga lätt och ville prata med J. Första gången ljög jag och sa med min vänaste stämma att hon inte var hemma. Killen på andra sidan bad att få återkomma.

En halvtimma senare ringde en annan kille från samma ställe. Han bad att få prata med J, varpå jag snabbt replikerade att det var J han talade med. Jag lovar, det hjärnstillestånd som uppstod på andra sidan luren det är nästan värt pengar att få uppleva. Han stakade och svamlade något frågade för säkerhets skull om att han hört rätt.

– Ursäkta mig sa du att det är du som är J?
– Ja, precis.
– Ehh... Ok... Men då tackar jag för att du tog dig tid, tack tack, hej då.
– Det var så lite så, njöt jag fram.

Så otroligt enkelt och smärtfritt. Inget jidder, inget tjafs. Snudd på strömlinjeformat. Jag hoppas och tror att de i sina telefonväxelsystem har en så kallad "varning-för-idiot-ruta" de kan kryssa i för att markera att det numret är det minsann inte lönt att ringa igen, för där bor det en dåre.

Vilka jävla party poopers

De där Rosengårdsborna...

Här kommer det ett gäng inresta och partysugna reclaimare. Dressade till tänderna i värsta feststassen (svarta munkjackor och ansiktsmasker) och med medhavda fyverkeripjäser, verktyg för att lossa gatsten och andra ospec. tillhyggen. Redo att ställa till med stenkastningskarneval, bilbrandskalas, upploppsparty. En riktigt härlig folkfest med andra ord.

Och så är detta tacken: [Se Videoklippet]

Vilken skitstil.

Chalmeristjävlar

I veckan har jag haft det stora missnöjet att springa på stojfriska chalmerister i deras årliga och jävligt irriterande nollningsjippo. Överallt på stan har de sprungit runt i klungor ledda av gammelchalmerister i färgglada frisyrer och tokiga hattar. Alla med dåliga skämt och något obehagligt i blicken. Fy fan, vad jag är trött på Chalmers spexare. De nöjer sig inte med att fucka upp stan varenda valborg med sin putslustiga kortége. Nä, världen räcker inte till för landets tekniska snillen. De drar runt höga på sin uppmärksamhetstörst och tror att alla andra tycker att deras interna välkomstriter för en ny generation är jättelajbans. Men det finns troligen inte en enda diagnosfri människa som uppskattar dem.

När jag gick på lunch en dag dag blev jag rammad av en überteknolog med pianotänder som undrade om jag ville vara med och sjunga allsång. Jag föreställde mig honom utan de där tänderna och så försvann hann äntligen. Varför kan de där mupparna inte bara hålla sin skit till sina slutna sittningar i kårens regi. Då kan de sjunga sina vitsiga sånger och dricka öl ur stjärtskåran på varandra hur mycket de vill.

Att springa på ett gäng småfulla och tokroliga chalmersmänniskor är ungefär lika amuserande som när man ofrivilligt blir engagerad i någon förnedringssvensexa (eller möhippa) på spårvagnen eller i stan.

Och vad är förresten grejen med nollningen? De ska börja skolan. Så vad i helvete då? Stoppa in skjortan, dra upp brallorna och sätt igång med några svinsvåra mattetal istället. Hälften kommer ju ändå att hoppa av efter halva terminen och flytta hem till mami igen.

Munkfors

Tidningen Fokus har sammanställt en lista över Sveriges 290 kommuner. Bäst till sämst, baserat på ekonomi, arbetslöshet, trygghet, vård, skola, krim unt so weiter. Sämst var Munkfors. Fy fan vad lesset. Klassiskt baltikumdepp. Plats 289 är ju ingen ting i jämförelse. Det är tusen gånger bättre är den sista skamplatsen.

Jag var självklart tvungen att spana in hur Göteborg står sig i listan. Plats 212. Vilken kalldusch. Men det är såklart helt och hållet Hisingens fel. Hisingen är som ett gigantiskt utvecklingsland med all dess problematik, mixat med samma utbrända och postapokalyptiska grace som miljöerna och människorna besitter i Mad Max-filmerna. Fast koncentrerat på en väldigt liten yta. Hisingen är utom allt hopp. De borde bli utvisade ut Göteborgs kommun per omgående. De och Surte och hela vägen upp till Lilla Edet borde buntas ihop och bilda ett enda stort ofruktbarhetscentrum. Då skulle de kunna ansöka om u-landshjälp. Tv4 hade kunnat hålla i biståndsgalor och Bengt "Bassman" Magnusson, Steffo och Agneta sjödin hade kunnat göra reportage på plats. Tillsammans hade vi kunnat rädda hela rövgänget. Inklusive Munkfors.

Förövrigt så är kommunlistning ganska ointressant eftersom alla kommuner får dras med sin crap. Om man istället skulle lista bästa platsen att bo på (helt oberoende av statistik och bara på feeling) hade Majorna dominerat hårt. Det vet alla. Alla.

Ett riktigt jävla tokhårt namn

Den här killen heter Rip Torn. Smaka på det. Rip. Torn. Hur jävla hårt är inte det? Jag känner riktigt hur jag får hår på bröstet bara av att säga det. Det krävs en del för att fylla ut en sån kostym men av bilden att döma tycker jag han verkar göra ett rätt bra jobb. Vilken tur. Det hade kunnat bli så fruktansvärt fel.

Tänk om Peder Lamms mamma och pappa hade valt Rip Torn istället när det begav sig. Rips päron måste haft på känn att han skulle växa upp och få en look som tvingar djävulen att bära blöja. Jag menar... Hello Mr Devil. My name is Rip Torn. I've come to punk you up.

Högre krav

Jag sitter i soffan och bedriver lite hederlig research på fleppona som jag skrev om i förra inlägget. Amandas myskväll kommer på och juniorette, som sitter och tittar på Bolibompa, hajjar till av ljudet i YouTube-filmen. Hon verkar tro att jag också kollar på barnprogram och vill kolla om mitt är bättre. Det är det inte.

– Pappa vad gör du?
– [Juniorette], lova mig att du aldrig blir så här.
– Ok, vad är det för nåt?
– Det är en idiot.
– Jasså, en idiot *djup suck* ...kan jag få spela Gissa bajset nu?
– Självklart!

Gissa bajset är ett pedagogiskt spel som finns på Bolibompas sajt under svt.se. Det går ut på att man får se tre olika djur. Framför dem står en tallrik med bajs och uppgiften är att utse den skyldige. Kan man klandra hennes val? Nä, även 4,5-åringar har rätt att kräva en högre nivå av intelligens i det de konsumerar.

Det går inte att sparka in dörrar som aldrig funnits

Jag hade tänkt ignorera det faktum att jag under den senaste veckan har haft den obehagliga oturen att bevittna de två mest hjärtskärande fall av hjärnröta jag någonsin skådat. Det finns egentligen ingen anledning att fortsätta sprida skiten för allt har redan sagts. Jag vet det. Men jag kan bara. Inte. Låta. Bli. Jag känner att jag verkligen måste pysa hatballongen som skaver innanför skallbenet på mig. Annars kommer jag att förgiftas. Och det är inget bra.

Jag upplever det mer plågsamt att bara bita ihop än jag föreställer mig att ett rejält cracksug måste vara. Att låta dem vara var mitt mål men ibland når man inte sina mål. Min hjärna vibrerar som en skraltig centrifug och jag misstänker att den snart självantänder av vämjelse och jag inte får lägga en textuell spya i mitt eget lilla blogghörn.

Ja, jag pratar såklart om Mogi och den där andra amöban Amanda nånting, som det bloggas så friskt om. Jag borde verkligen skämmas för att jag bashar människor med så rudimentär intelligenskvot att vilket nedbajsat proffsfyllo som helst skulle framstå som ljusår mer tilltalande att tvingas sitta inlåst med och konversera under ett dygn. Men det gör jag inte. För någonstans går gränsen när allt blir tillåtet. Den går här, här och här. Bland annat.

Man brukar säga att det är onödigt och fult att sparka in öppna dörrar. Men den här gången finns det varken karm eller dörrhål ens. Det finns inget tak, inga väggar och inte något annat heller för den delen. Det finns bara ett stort fruktansvärt jävla skräphål som växer för varje liten digital slaggprodukt i form av innehållslöst blogginlägg eller YouTube-klipp som föds ur dem. Arrrrggghhhhh!!

Sådär. Nu känns det bättre. Nu kan jag slappna av känner jag. Kanske till och med skratta en smula åt vansinnet.

Mogis blick är ju skitkul egentligen. Det finns liksom inget där. Alls. Ögonen fladdrar omkring som två pingisbollar under en rundpingismatch på rymdstationen MIR. Dessutom måste tillstå att det kommer bli en sann njutning att se henne blogga om sitt pördiga jobb på Netto i framtiden... Om hon nu inte går och snor Daniel Sjölins plats i Babel. Det är möjligt:



Jag älskar när hon säger: "Och vad ska jag säga asså. Jag tror att jag är lite för smart för att läsa böcker helt enkelt, för jag förstod vad som skulle hända redan efter hundra sidor". Underbart. Kan inte sluta titta. Mogi är för smart för att läsa böcker, för hon fattade vad som skulle hända i Snabba cash. Jag upprepar S-N-A-B-B-A C-A-S-H.

Varför är det ingen som stoppar henne? Mogi kan omöjligt ha en endaste lite riktig vän och hennes föräldrar måste verkligen hata henne.Annars hade väl någon steppat upp vid det här laget och förklarat att hon skämmer ut mänskligheten. Att hon får vägglöss att framstå som en högre livsform.

Och lilla Amanda. Om hon verkligen är på riktigt (vilket jag starkt betvivlar) så hoppas jag hon repar sig. Helt ärligt. Men OM det är en "roll" hon spelar så fattar jag faktiskt inte vad hon gör i Sverige, hemma i sin jävla morsas badrum. Då borde hon befinna sig i Hollywood istället och tjäna tonvis med dollars på de mängder av hopplöst efterblivna och könsvitsiga tonårskomedier som produceras där. Hon är som klippt och skuren. Annars kommer hon såklart att passa alldeles utmärkt i en nopprig frottébadrock, hummande och mmm:aande, mellan blossen under sin igenrökta fläktkåpa i något miljonprogramskök. När hon lyckats ta sig förbi puberteten vill säga.

Svikar'n

Jag gruvar mig lite för att komma hem idag. Kommer inte kunna se Ryssland i ögonen. Han kommer vet att jag visste och att jag lät det ske. Han kommer hata mig och jag förstår honom. För jag svek.

Jag sa till J att jag vägrade lämna in honom hos veterinären för sin så kallade scrotum removal. Killar gör fan inte sånt mot varandra. Så är det bara. Men det är fan inte mycket bättre att vara en passiv bisittare. Tvärtom. Nästan ännu värre att bara låta det hända. Jag kunde inte ens säga ajöss i morse. Det skulle kännas så falskt och jag skämdes.

Nu är han hemma igen. Utan pung. Tydligen är han inte arg ännu. Men vänta bara tills han fattar att nån snott hans juveler. Hans präktiga pungkulor. Då kommer han ställa till ett jävla liv skulle jag tro. Det hade jag gjort.

Dagen-innan-ångest

Fan jag trodde jag var redo. Det är jag inte. Jag gruvar mig. Det har varit så jävla skönt att vara ledig. Jag är glad att jag har ett kul jobb att gå tillbaka till. Det hade varit ett rent helvete om jag t.ex. skulle till ett lager och plocka bult imorgon. Det ska jag inte.

Var på Way out West i fredags och lördags. Inte mycket till social festival. Särskilt många öl blev det inte heller. Men det var kul att gå och jag är väldigt impad av J att hon orkade stå så mycket med mage men utan öl. Första dagen var bäst och vädret var finfint. Band of Horses, Robyn och Anthony var de bästa spelningarna. Igår regnade det katter och hundar och J hade väldigt ont i magen. Vi började dagen med svensk ångest de luxe (Olle Ljungström), drack öl i ösregn tills Wolfmother började och tittade lite på My Bloddy Valentine innan vi gick hemåt.

Idag har vi varit på Egg n' Milk och nu ska vi muntra upp oss lite med "To Catch a Killer". En svinbra film om jakten på en av världens otäckaste seriemördare. Det är typ det mysigaste man kan göra en sån här dag. Eller vilken dag som helst egentligen.

Känner för att blogga men orkar inte idag. Men imorgon är det slut på semestern. Då är jag tillbaka. Glöm inte det!

Redo att återvända

Igår var jag J och Juniorette på Ikea och formligen attackhandlade. Garderober, skrivbord och spjälsäng och en massa annat. Vi var där hela dagen (i två omgångar) och trängdes bland all medelklasssångest. Jag kan vanligtvis inte tänka mig ett värre ställer att spendera en semesterdag på. Men det var rätt gött. Jag njöt lite av att kunna slösa med fritiden så. Fick nästan hybris. Jag blev inte ens deppig när jag såg en hel fembarnsfamilj som gick runt och spred svettlukt i sina färgsprakande crocs. Det enda som sved var att de påminde mig om min årliga smesterfetma (separat inlägg inom kort) men även det ganska lindrigt.

Jag tolkar det som att smemstern har gjort gott och att jag nu börjar bli redo att återvända till min arbetsplats. Fy fan vilken bra uppfinning. Semester.

Det var inte förrän vi passerade Ikeas rökruta som det högg till ordentligt. Jag som trodde att Surte var världens deppigaste ställe. Men fan alltså, det är rena rama Riokarnevalen i jämförelse. På Ikea finns ett trångt litet rum med såpass sparsam inredning att fångvårdens muntra besöksrum känns lustfyllda. I rökrummet finns inmonterade skyltfönster så att alla kan se på de dåliga människorna, som är så dåliga att de inte ens pallar ett Ikea-varv utan att tvångsbelöna sina lungor med nikotin och tjära. För att spotta på dem ytterligare har någon cyniker kommit på den ondskefulla idén att tapetsera upp en fondvägg med en fototapet med någon slags svensk idyllmotiv. Härlig kontrast. Det kan ha varit ett foto av Smögenbryggan eller dylikt, men det kan lika gärna ha varit någon liten by i Småland. Jag iddes inte titta ordentlgt för jag kände hur livet sögs ur mig för varje tusendel min blick snuddade vid eländet.

Nu ser jag att det är en sensationsdokumentär om brutalfeta i klassisk freakshowanda på trean (såklart). En av offren är The Undertaker som var lite av min wrestlingidol när jag var liten. Haha, han har likadana solbrillor som jag och bestiger just nu en lastbilsvåg. Tror jag ska käka lite lösgodis och ta mig en titt nu. Fattar ni. Ett sånt jävla dödsförakt jag lyckats bygga upp under mina underbara ferieveckor.

Nour El-Refai

Började lysssna på sommar igår igen när jag skulle sova. Trevligt. Lyssnade på Nour El-Refais Sommar och den här gången krävdes ingen insomnia för att hålla mig vaken. Fan vad bra hon är. Hon är vass, cool och jävligt rolig. I Sommar var det dock mycket allvar. Och det var helt jävla enastående. Tyckte jag.

Idag har jag tjatat så mycket på J att hon ska lyssna på det att hon till slut frågade om jag var lite tänd på Nour. Det är jag inte. Men jag skulle vilja vara kompis med henne tror jag. Och det skulle nog J också vilja.

Insomnia

Igår led jag av insomnia. Jag kunde fan inte somna. Det har kanske hänt mig fem gånger hittills under mina snart 33 år. Vanligtvis kan jag somna på kommando. På fem (sekunder). När kinden nuddar kudden. Och allt detta utan narkolepsi (japp som f.d. hypokondriker har jag självklart kollat upp detta). Om jag vill sova så sover jag helt enkelt. Det har varit något av min superkraft. Men så inte igår.

Jag låg och vände och vred på mig. Trött som en triathlondeltagare på dekis. Så jag passade på att bläddra bland några sommarpratare som jag missat och fastnade av en slump för Morgan Alling. Otippat. Jag vet inte mycket om honom mer än att han verkar jävligt energikrävande. Men det ska jag säga er; att det var inte kattskit precis. Tvärtom. Han var riktigt jävla bra. Lyssna!

Efteråt satt ångesten som en stödstrumpa över mitt bröstparti och sträckte sig uppåt. En liten klump i halsen hade jag allt också måste jag tillstå. Det gjorde det ännu mer omöjligt att få tag i John Blund och hans sköna fludder, så där låg jag knallvaken till långt efter fyra på morgonen. Nä, insomnia är ett jävla helvete. Även om det är glest mellan tillfällena.

Case closed: Jag är McFlurry-messias

Nu är det äntligen utagerat. Jag måste berömma McDonalds fantastiska kundbemötande på kundtjänstnivå. De som följt detta drama förstår nog att man kan komma med i stort sett vilket klagomål som helst och ändå bli helt fantastiskt bemött.

Jag hörde av mig och berättade att jag gjort fortsatta spaningar i flurrningshärvan. Det verkar som att det snart kommer gå ut ett PM från huvudkontoret till alla McDonaldsrestauranger i landet som påpekar vikten av att flurra McFlurryn. Jag misstänker att jag hamnat högt upp på en och annan McDonaldsanställds dödslista nu.

Ialla fall. Nästa gång ni besöker en donk och beställer en flurry och den faktiskt är flurrad. Då vill jag att ni tänker på mig. Över och ut.

------------------------------
Från: xxxx
Till: mcsvar@mcdonalds.se
Ämne: Re: Mcflurryfråga [090727-7UCQVK]

Meddelande:

Hej igen!

Jag svarade på ditt mail i förra veckan och angav ett antal restauranger där det slarvas med flurrandet. Hoppas du fick det.

Hur som helst har jag sedan dess gjort fortsatt spaning i flurrningshärvan på egen hand. Jag har via min flickväns syster tillfrågat en person som är anställd vid en av era restauranger och hon svarade helt odramatiskt att det går snabbare så. Att det är ett jobbigt moment mindre och att de har fått krav från arbetsledningen att utföra beställningarna så snabbt som möjligt. En annan anställd hävdar att många ber att få den oflurrad och att de därför låter bli, vilket jag tycker låter märkligt. Man slutar väl inte att lägga dressing på McFeast bara för att ett antal kunder beställer utan dressing?

Självklart kommer jag nu med gott samvete kunna be om att få min McFlurry flurrad utan att känna mig dum och gnällig. Men mitt förslag, för att minimera krångel och eventuellt obehag för kunder, är att ni från huvudkontoret skickar ut ett litet PM till samtliga McDonald's i Sverige och påpekar vikten av att flurra McFlurryn. Vad sägs om det?

Tack på förhand
/mikael

------------------------------
Från: mcsvar@mcdonalds.se
Till: xxxx
Ämne: Re: Re: Mcflurryfråga [090727-7UCQVK] [090727-7UCQVK]

Hej Mikael,

Tack för ditt svar.

Ja, vi fick ditt förra mejl och har gjort en uppföljning med restaurangerna du nämde.

Självklart, jag ska höra med informationavdelningen om ett förtydligen behöver gå ut till samtliga restauranger.

Med vänlig hälsning,
Linn Viklund, McDonald's Kundservice McSvar

Fitness ska det va

Förra veckan såg jag en fantiastisk bild som jag förbannar mig själv att jag inte hann fotografera. Det hade kanske blivit "årets bild" annars. Eller också inte.

Vi kom åkande in i Helsingborg, hamnade vid ett rödljus och blev stående. På höger sida kom ett äldre par (närmare 70) gående. De var ute och tränade tillsammans. Det var verkligen fint att se. Först kom kvinnan, en barsk och klotrund sak med rödfärgat hår och en aggressiv make up. Hon släpade sig framåt i vita träningskläder, fotriktiga skor och ett par självlysande (så att ingen skulle missa att det var seriös träning som pågick) stavar i händerna.

Efter henne kom hennes man, i beige gubbjacka, keps och Siewert Öholm-skägg. Han gick lydigt bakom med en cigg i höger hand och en dramaten i vänster. Njutrökte och såg gemytlig ut. Han påminde mycket om lilla Fridolf. Det var fantastiskt att se. Han stöttade sin fru i sin träning trots att han troligen insett att det inte är någon större idé med sådana projekt vid den åldern. Förr brukade gamlingarna skita i allt och bara njuta de sista åren. Nu är det fitness som gäller. Först ut och träna. Sedan elvakaffe och mandelkubb.



Sedan såg jag i en skobutik en så kallad "RYN Walking Shoe". Det ser ungefär ut som en missbildad löparsko. Sulan är 5cm tjock och rund i formen. De ska tydligen vara jättebra för de är nämligen framtagna med inspiration från "masaifolkets gångstil". Ja, för de där "negrerna" är ju ena jävlar på att promenixa så de borde ju veta.

Bättre balans, hållning och förbränning är bara några fördelar man får på köpet med RYN-teknologin. Att det ser helt fleppt ut låtsas ingen om. Precis som det var med masspsykosen kring stavarna när de kom. Det är ju helt vansinnigt men i träningens namn är allt tillåtet. Feta människor kan man lura i vad som helst, verkar måttot lyda inom fitnessindustrin. Skor inspirerade av masaifolkets gångstil... hallå? Vart fan går gränsen för idioti undrar jag. Dessutom finns de nu även i en bekväm och somrig sandalmodell. Häftigt. Då vågar jag gissa att horder av svennebananmänniskor snart kommer komplettera sina crocsuppsättningar med rundsulade dojor och börja stappla omkring som fyllon. Både till fest och vardags.

En början till upplösning i McFlurrymysteriet

För att ta saker i rätt ordnings kontaktade jag McDonalds huvudkontor i Sverige för att reda ut problematiken med, och de mystiska omständigheterna kring varför man aldrig eller i alla fall mycket sällan numera erhåller en flurrad McFlurry trots att namnet på själva produkten vittnar om att det rör sig om en flurrad produkt. Jag vill ju inte gärna göra bort mig när jag står där i kassan och reklamerar min dessert:

------------------------------
Mail angående:
Från: xxxx
Till: "mcsvar@se.mcd.com"
Ämne: Mcflurryfråga

Meddelande:

Hej! Jag har vid i alla fall de tio senaste gångerna jag har beställt
en McFlurry, vid olika restauranger, erhållit en bägare mjukglass med
topping - helt oflurrad. Jag har fått den där speciella skeden och
det där höga locket men ingen förklaring till varför man inte
flurrat den. Mycket märkligt. Så min fråga är: Vad har ni för
policy gällande McFlurry egentligen?

Som jag ser det är det ingen McFlurry om den inte är flurrad. Har jag
fel?

Bästa hälsningar
Mikael

------------------------------
Mail angående:
Från: "mcsvar@se.mcd.com"
Till: xxxx
Ämne: Re: Mcflurryfråga [090727–7UCQVK]

Meddelande:

Hej Mikael!

Tack för ditt mail!

Det är klart att McFlurryn ska vara flurrad. Helt korrekt!
Jag vore tacksam om du kunde i alla fall på ett ungefär lista de restauranger som du minns att du besökt där detta problem uppstått.
Då kan jag kontakta dessa restauranger och påtala problemet.

Med vänlig hälsning,
Helene Lindholm, McDonald's Kundservice McSvar

------------------------------
Mail angående:
Från: xxxx
Till: "mcsvar@se.mcd.com"
Ämne: Sv: Re: Mcflurryfråga [090727–7UCQVK]

Meddelande:

Hej Helene! tack för ditt snabba svar. Jag har funderat nu och de ställen jag med säkerhet kan säga slarvar med flurrandet är Laholm, Kållered, Frölunda/Näset och Kungälv.

/Mikael

------------------------------

Samtidigt fortsätter jag min privatspaning och bad därför J:s lillasyster att kolla med en bekant som arbetar på McDonald's hur det kommer sig att McFlurrybeställningar blir så styvmoderligt behandlade. Svaret var närmast chockande ärligt. "Det tar sån tid".

Det är alltså av lättja som personalen på McDonalds inte bara på ett ställer utan över hela landet har kommit på att det är skönare att ge fan i att flurra McFlurryn. Det är upprörande när man tänker på det. Varför inte bara servera luft isåfall. Istället för att hålla på och mecka ihop en massa jobbiga burgarvarianter.

"Jaha du vill ha en Big Mac-meny att ta med, ska det vara plusmeny på den?"
"Ja tack"
"Det blir 62 kr"
"Ok"
"Varsågod, en påse luft"
"?"
"Ja, det går lite snabbare så... och blir lättare för oss som jobbar här förstår du"
"Jag förstår. Tack så mycket"

Nä den feta damen har inte sjungit än kan jag säga. Jag återkommer om detta. Var så säkra.

Ännu mer Mondeo

Nu är jag tillbaka i stan. I alla fall för några dagar. Har inga fasta planer. Det är skönt som fan. Känner mig lite som en kravlöst arbetslös människa – fast med full lön och deadline. Rätt bra.

När vi åkte hem i fredags sa jag till J att jag hoppades att vi skulle stöta på en Mondeo igen. Det har blivit en fin tradition/vana (J kallar det störning). Strax utanför Halmstad gav min smala lycka utdelning. En man i femtioårsåldern med stora glasögon kom fräsandes förbi i en välvårdad och grönmetallicfärgad Mondeo-kombi. Det var bara att haka på. Det verkar som att Mondeoförare och jag har samma körstil. Man kan säga att det är mina vägbästisar, den högsta formen av vägkompisskap. Mondeo kombi ska det vara. Har provat sedan men de är inget att ha.

Mr Mondeo och jag körde om varandra till och från och jag körde till och med upp i sidled med gubbtjyven en gång och låg kvar en lång stund innan jag fräste förbi för att han skulle fatta att vi var vägpolare nu. J uppskattade INTE den lilla uppvisningen. Hon skämdes, höll upp sin högerhand för att skydda sin identitet och vrålade att jag skulle sluta. Mondeomannens fru brydde sig inte. Hon låg sönderblonderad och lädersolbränd och sov på passagerarsidan med fötterna på instrumentbrädan. Inget vidare sällskap med andra ord. Vi var kompisar ända till Sandsjöbacka där han svängde av för att tanka skulle jag tro. Jag föreslog för J att vi skulle göra detsamma men då signalerade hennes ansiktsuttryck att jag var nära elded. Hon gav mig en väldigt övertygande är-du-helt-slut-i-huvudet-eller-blick, så jag motstod frestelsen och saluterade istället min vägkompis och tackade för en fin tid, med en distinkt dubbeltuta.

Dubbeltutsalut är en regel som jag utvecklat med tiden. Varje gång man skiljs åt från sin vägkompis saluterar man denne genom att snabbt tuta till två gånger i snabb följd. Lagom intimt, lagom värdigt.

Igår när vi skulle till Ikea (Kållered) så hände det igen. Strax efter gnistängstunneln i riktning mot Frölunda dök en silvrig, något nyare Mondeo-kombi upp framför mina ögon (det ska tilläggas att det var J som uppmärksammade den). Det var en medelålders kvinna med leopardmönstrade solglasögonbågar som körde och vi höll sällskap ända till Kållered. J försökte sig på en fuling och hävdade att man inte kunde ha vägkompisar på så korta sträckor men hon har fan ingen koll. Vägvänskap är helt distansoberoende. Det vet ju alla.

Det kan inte vara en slump. Det måste vara ödet. Varje gång vi ger oss ut på vägen "råkar" vi stöta på en Mondeo. När vi kom fram till Ikeas parkering kom jag på den briljanta idén att vi skulle försöka parkera brevid en Mondeo men då kände jag att jag hade pushat tålamodet hos J en aning för långt så jag skrattade överslätande och sa att jag bara skojade.