Martha

Fan, jag har just sett M Wainwright. Fan vad stort. Nu Morrisey. Längre rapport sedan. Stor dag!

Så var det dags

Idag börjar banden. Fedt! Ligger och svettas i tältet och funderar på att ta en dusch. Liggdusch är väl inte att tänka på. Igår var en tjej har och samlade in burkar till välgörande ändamål. Barnen i kambodja. Det känns toppen att ju fler öl jag dricker, desto bättre förutsättningar får de stackars kidsen det. Bara i danmark, bara i danmark.

To much beer can kill you

Var det inte så han sjöng. F. Mercury. Och idag har jag haft en nära döden upplevelse. Jag ska aldrig mera... Men nu börjar baksjukan börjat lämna in.

På väg

Jag hatar att åka buss. Blir alltid trött men är för lång för att sova bekvämt. Lite folk på bussen. Skönt med dubbelsäte. En handfull unga festivaltjejer. Eftersläntare som jag. Jag känner mig gammal. En störig kille sitter längst bak. Han har bandana på huvudet och trummar i takt till Limp Bizkit som läcker ohämmat ur hans Koss-kopior. Jag tror att jag hatar honom. Killen har festivalpackning. Han är klädd i kritvitt. Amatör.

Killen med dropphjälm

Fan, jag kom precis på att jag glömt att updatera er angående mina cykelrace.

Förra veckan spöade en förmodad tysk gammeltacka mig med sin ballongdäckspimpade DBS. Det var ett förnedrande nederlag så jag har gett mig fan på att aldrig förlora igen. Jag cyklade vilt ner för backen och lyckades blåsa förbi inte mindre än tre personer i varierande ålder/fysik på ett bräde en dag. Ingen fuckar med det blå skottet mer nu.

Så till det bästa av allt. När jag cyklade hem i torsdags var jag på rätt bra humör. Hade solen i ryggen och hemlängtan som det heter. För att inte tala om tramp i benen.

Så när jag kommer till foten av stigberget och ska till att cykla uppför så ser jag en hurtbulle. En sån man hatar alla dagar i veckan. Jag brukar inte ge mig in i race på hemvägen men när man ser sin chans att spöa skiten ur en kille med cykelbrallor, racerhoj, dropphjälm och vattenbälte. Då är det som att kroppen får en "nitroboost". Jag pinnade på utav bara fan och i höjd med kemtvätten cyklade jag om den flåsande killen. Sittandes. Fy fan vad gött det var.

Visst. Jag hade blodsmak i munnen, fick yrsel och kände att armhålorna var på lipen. Men det var det lätt värt. Det var som en sån där tuff rundspark i jeans (som Chuck Norris och Lorenzo Lamas gör) så att hans Oakleybrillor permanentmonterades i nyllet på honom.

Jag tittade oberört förbi killen men la märke till att han hade cykelhandskar tilloch med. Fy fan vilket cykelmongo. Så gött att vinna då.

Ingen messat med Mike och hans treväxlade. Jag känner mig redo att ta en returmatch med tyskhaggan. Anyday!

En satans eftermiddag

Idag har jag hunnit med mer är jag gjort på väldigt lång tid. Det kallas visst späckat schema.

Dagen började med avrakning av staschen. Jag var rädd att jag skulle börja gilla den lite för mycket om jag inte tog den. You have to kill your darlings, som någon smart rackare sa en gång.

Sedan inspelning av veckans lista till Christer i P3. Handlade om dåliga presenter. Blev nöjd med inläsningen. Sedan var det tokjobb fram till klockan halv sex, växling av pengar, en snabbt in snabbt ut på apoteket där jag kittade upp med det allra nödvändigaste inför en vecka på de stora fälten. Allergitabletter och treo citrus. Jag hann även boka, avboka och omboka biljett till köpenhamn och lyckades fixa med skjuts från köpenhamn straight to camp west.

Kvällen har vigts till letning, hittning, packning och förbannande av ej hittbara persedlar. Jag reser lätt eftersom jag räkmackar in til ett redan uppstält tält på den bästa delen va campingen. Precis vid lasagnevagnen, toaletterna och varmduscharna. Lyx für alle!

Jag har laddat mobilen och känner mig lätt exhalterad över att kunna ligga i mitt tält och småsura på morgonen och faktiskt blogga. En helt ny värld. första gången jag lovsjunger fenomenet mobiltelefoni.

Ringde A och H. Det regnade i Roskilde men det var inte lerigt (än). Hoppas det torkar. Har packat med två par cons och ett par gummistövlar ("med klack" som brorsan ivrigt brukar tillägga).

Jävlar nu kom jag på att jag glömt att packa ett linne. Shit jag känner mig så sårbar.

Nu ska det nanas för att orkas åkas till Pölsemannens förlovade land. Jag brukar alltid hata danmark och danskarna när jag varit där i en vecka.

Så this is it. Från och med nu kommer jag inte svara på kommentarer förrän på måndag. Men titta in. Jag kommer nog lämna rapport minst en gång om dagen. Känner mig ruggigt hi-tech.

Ha det bra allihopa... duscha järnet.

Here i come - Danskjaevlar!

Siste mannen på jorden

Sitter på mitt kontor. Försöker jobba lite.

Det är en väldigt konstig känsla på stan idag. När jag cyklade hit så mötte jag knappt någon alls och gatan utanför som vanligtvis är ganska stökig ligger helt öde. Inte ett ljud.

Jag kommer att tänka på en film jag såg när jag var yngre. Den handlade om en man som vaknade och skulle gå till jobbet. Allt var tyst. Ingen annan människa syntes till. Vägarna var tomma. Ingen fanns någonstans. Jag minns att jag tyckte det verkade skithäftigt och att jag tänkte att jag skulle ha börjat med att länsa vår lokala kiosk på glass och godis.

Idag tycker jag det känns väldigt underligt och känner inget sug alls efter att robba 7-11 på hörnet.

Jag vill inte vara siste mannen jorden.

Tyska för nybörjare

"Bumsen mit der faust!!"

Grattis boys - kom aldrig hem igen. Tack!

Liftar'n

Jag kom precis på att jag inte löst min nedfärd till Roskildefestivalen än. Mina comrades åker inatt så jag får åka alldeles allena. Inga problem att ta bussen egentligen men skittrist!

Och så mycket mer o-komfy än bil.

Jag har tänkt åka på tisdag förmiddag och kom på att jag faktiskt kan hojta här och kolla om det är någon som tänkt åka från Göteborg på tisdag och kanske har en ledig plats över. Jag reser lätt eftersom mina grejjer redan kommer befinna sig på fälten i söder och jag betalar alltid med äkta sedlar.

Ingen hade blivit gladare än jag om det damp ner ett mail isåfall.

Tveka inte.

Midsommardagen

Ingen baksmälla!

Minns inte när jag sa det en midsomardag senast. Måste varit året innan jag började dricka.

Idag är det tvättdag. Lite wild n' crazy eftersom det i min förening klassas som biblisk synd att tvätta på röd dag. Lite nervös att Lädertanten ska komma och fronta mig. Hon är vår tvättstugepolis och ser inte med blida ögon på lagbrott av den karaktären. Altid detta jibba-jabba om anmäla till styrelsen och sån shit.

Vi har ju redan haft en liten beef av samma anledning innan men sedan kom jag på henne med att tvätta före laglig tvättid en gång. Av ren skam strök hon ett streck över det hela och smörade som fan. Det var poetisk rättvisa. Men jag vet att hon bara väntar på ett tillfälle att backstabba mig. Och idag skulle kunna bli ett sådant. Det osar showdown i hela området.

Jag säger varje gång jag går ut till tvättstugan: "Om jag inte har kommit tillbaka på tjugo minuter så ring INTE polisen". Jag skulle troligen dö av skam om de hittade mig nerbrottad och gråtande på golvet, med huvudet i Lädertantens skruvstädsgrepp.

Inte för att jag tror att jag skulle vara chanslös. Hon är ju ändå 120 år, byggd av skrynklig hud och är sugrörstunn - men samtidigt - om någon messar upp det enda hon bryr sig om här i livet så kan hon nog uppbåda urkrafter.

Shit, tvångstanke, kroppskontakt med Lädertanten. Jag skulle aldrig kunna bli sams med min kropp igen. Det är svårt som det är.

Brrrr...

Midsommar

Glad midsommar på er allihop.

Det spöregnar i Göteborg. Sweet. Precis som det ska vara när tvåtusentalsmänniskan ska danska kring den lövbeklädda kuken, äta sill, potatis och dricka ohemula mängder sprit.

Själv blir det ganska lugnt. Ett par "Brooklyn Lager" kommer allt slinka ner men jag har bara inte tid att vara baksjuk imorgon.

Ha en riktigt fin dag allihopa - så syns vi alldeles snart.

/mike

Frontad

Idag på lunchen hände något väldigt udda. Eller det kanske inte är så udda egentligen men det var väldigt oväntat.

Jag och mina kollegor P och D gick på lunch och hade en vild diskussion. Jag retades med D för att han signat upp ett konto på "minhembio.com" och han häcklade mig för ett uttryck som jag använder då och då. Han tycker nämligen att "som om vore det" låter så jävla pretto att han vill börja slåss.

Vi satt och gapade och pekade åt varandra när den söta servitrisen kommer för att ta beställningen. Vi beställer och fortsätter tjafsa (vi har alltid en rätt rå jargong mellan varandra) och jag la märke till att servitrisen skrattade lite åt oss. "Idioter", var min spontana gissning att hon tänkte. Det hade jag tänkt.

Efter en stund kommer hon ut med maten. Jag får tallriken sist. Hon ställer ner den och säger: "Varsågod..." och börjar gå iväg när hon plötsligt tillägger "mikebike".

Jag gapade som en hel fågelholksfabrik och tittade bara på henne. Hon flinade lite lurigt och gick iväg. Jag förstod inte och fick inte ihop det. Var det nån jag kände. Nä. Men hur kunde hon...

Mina prepubertala kollegor fann ett stort nöje i det hela och fick mig att rodna som en skolflicka. Jag ville försvinna för en stund.

Så när hon kom tillbaka så frågade D hur hon visste att jag var "mikebike" (damn, vad jag inte gillar det smeknamnet - det låter så nördigt - och han vet det så väl). Hon svarade att hon kände igen mig på mustaschen och rösten. Hade hört mig på radio men läst bloggen långt innan det. Hon tyckte den var bra och sa att hon hette M. Det var en mycket skum situation, men samtidigt väldigt smickrande såklart.

Jag blir sällan ställd men nu blev jag jätteställd. Fick typ en lättare "brain meltdown" under en stund där. Som tur var så gillade hon ju faktiskt bloggen. Det gjorde mig glad.

Om du läser detta M: Det var kul att träffa dig. Du verkade jättetrevlig och det var faktiskt skitkul att du tog kontakt. Visste inte vad jag skulle säga bara. Tack antar jag;)

Mustaschen måste dö

Mina tankarna leder till min egen mustasch hela tiden. Jag börjar ledsna. Det känns som den snackar skit om mig. Plötsligt har jag gjort en helomvändning. Jag trivs inte i mustasch längre.

När man tillbringar ett gäng dygn utomhus nästan dygnet runt så får man Mallorcabränna även om det störtregnat 24 timmar/dygn. Jag drömde att jag behöll staschen över Roskilde. Så när jag kom hem och rakade mig så visade det sig att jag hade fått stans maffigaste mustaschbränna. En vit inverterad hudmustasch. Its a fucking no-no!

Jag har kommit på att min badrumsspegel är en bra vapendragare. Vi har lite taskig belysning eftersom en lampa har gått och jag brukar sätta upp en halvårsplan på sånt som måste fixas. Men i min spegel ser jag ståtlig ut i mustasch och ölryggen är knappt ett minne. Jag ser tajt ut. En förljugen bild som avslöjas så brutalt när man kommer ut lite. När man testar nya speglar.

När jag handlade lite kläder i lördags så kände jag mig bara lönnig och ofräsch. Jag tittade surt på mustaschen och jag gillade inte vad jag såg. Provhytterna verkade ha installerat högfrekvent operationsljus. Varenda liten skavank syntes. Jävla fascistmetoder. Där stod jag och och tittade på resterna av en man. Och jag gillade inte vad jag såg om jag säger så.

Igår gick jag och klippte mig hos min favoritfrisör. Hon komplimenterade mustaschen med ett rått asgarv och sa "nä, men den är fin...". Mhmm! De har så avslöjande speglar hos frisören. Jag orkade knappt se mig själv vilket lätt blir ett dilemma när man tillbringar c:a 40 minuter framför en sjukt överdimensionerad spegel och dessutom har scenljus riktat på sin överläpps-graal. Jag ville lipa. Säga att jag ångrade allt och be henne prioritera odjuret i mitt ansikte. Men jag bet ihop. Stiff upper lip så att säga.

Frisören pratade på om ditten och datten och jag försökte hänga med fast i mitt huvud spelades en alldeles egen dialog upp: "You talkin' to me? Well, I'm the only one here. Who do the fuck do you think you're talking to? Oh, yeah?"

Toppen kom när någon radiokanal spelade Timo Räisänens alternativa vm-låt, "Bollen måste dö". Jag började tolka in subliminala meddelanden, bitar föll på plats och plötsligt blev allt så tydligt. Jag kände mig som Robert Langdon när jag satte in mitt namn istället för spelarnas och bytte "boll" mot "mustasch".

"Mikael, hörde du staschen.
När den bara ljööög... Aaahhaa!
fladdrade upp och ner på läppen
Och kallade dig för bööög..."

Där hade jag det svart på vitt. Jag blir baktalad av mitt eget undermedvetna. Alla skrattar. Till och med min egen stasche. Jag som trodde vi var vänner.

Nä, mustaschjävlen måste nog fan dö...

Inga breaking news direkt...

...men fan vad jag måste varit susig imorse. När jag gick på toa efter lunchen nu märkte jag att jag tagit på mig mina kallingar bakåfram. Såg kul ut. Som ett omkullblåst åttamannatält. Mycket tyg, lite innehåll.

Jag tyckte att jag upplevde att herr Snorre verkade ha det extra rymligt idag. Bytt till en stor tvåa med öppen planlösning så att säga. För att inte tala om herr Ompa, som bytt ner sig till en trång knarketta med fransk balkong (gylf).

Kanske var det så enkelt. Kanske var det därför jag kände mig så skum i morse. Tänk att hela ens värld kan hänga på vilket håll kallingarna sitter. Så var det bergis inte förr.

Människan blir vekare och vekare... iallafall jag!

Testar via mobilen

Ska ju till Roskilde fr.o.m. tisdag och jag tänkte vara såpass ambitiös att lämna rapport från fälten då och då. Om det nu funkar vill säga. Så ser ni detta blir ni alltså inte av med mig när jag är i danskeland. Sweet... eller fedt som de säger - danskjävlarna

Check status: Ostig

Ok

Känner mig inte på blogghumör idag. Inte än. Har varit uppe i över en timma men dagen vill inte starta. Jag känner mig ostig.

Matchen igår: Nöjd. Onödigt mycket öl och väldigt mycket "fula" ord mellan glädjeskriken... och jag som inte ens gillar fußall egentligen. Trots vinsten så känner jag mig lite tom inombords. Hatar den känslan.

Btw. Tack malin för tipset angående ordverifikationen. Fick mail från blogger. De har tagit bort den.

Stefan: mohahaha... nu kan du sitta där med dina ordkombos. Själv är jag en fri man.

Tredje Långgatan Collectors Club

Jag förverkar ju c:a en tredjedel av mitt liv i kvarteren kring de långa gatorna. Det är en enorm naturtillgång att sitta och jag har tagit den för given, ja nästan slösat bort den. Det fulkomligt dräller av olika missbrukartyper och vi har bara suttit och tittat på.

Idag på förmiddagen kom jag och ett par kollegor på kontoret på ett sätt att förvalta vår skatt. Vi ska börja samla pundarklipp. Kanske starta ett nätverk eller en site. Typ, lite som "blandband.nu" fast vår nisch blir att man kan titta på och byta till sig videoklipp där någon skön missbrukare spelar huvudrollen.

Bonuspoäng blir det ifall det finns vrede med i bilden. Det boostar underhållningsvärdet med uppskattningsvis 200%.

Jag presenterar härmed:
"Första klippet". Ett halvargt sådant och det föreställer en minst sagt överförfriskad herre som bränner fram och tillbaka på tredje lång (händelsen föregicks av en repa inne på Biblioteket) och skriker nåt i stil med "jag är ingen jävla böööög", på repeat. Det skallade mellan husväggarna.

Så låtom eder höja ljudet och luta er tillbaka.


Klicka på bilden alt här nedan för att ta del av första dagens skörd.

Vi har redan hunnit prata drömklipp och Kejsaren av de långa gatorna a.k.a "Smeden" toppar vår favvolista LÄTT.

Lösningen på den stora frågan

Jag fick för några dagar sedan mail från en relativt ny bekantskap och fantastiskt trevlig person.
Hon berättade att hennes mamma följer Bloggfrossa och att ett halvår gammalt inlägg gjort det jobbigt för henne när hon skulle handla häromsistens. Hon råkade ut för den klassiska "dagligvarunojan" (den när mängden toapapper känns kraftigt överdimensionerad i förhållande till övriga varor). Då snackar vi ändå om en Laholmskvinna som knappast brukar dra sig för att slänga upp en bal grovfibrigt då och då.

Hursomhelst var det väldigt lustigt eftersom jag i dagarna själv har kommit på lösningen. Lösningen på frågan om hur man desarmerar sina skarpladdade dasspappersinköp.

Jag hatar som bekant att handla dasspapper. Det finns inget mer ångestladdat inköp (klicka på länken ovan för förklaring). Jag blir småsvettig bara jag tänker på det.

Köpa dasspapper per bal... ja där går fan gränsen. Lite som rysk roulette med fem kulor och en blank. Sånt gör man bara inte och gör man det ändå så är det uteslutande på Lidl eller Netto dealen måste gå ner (vilket i sin tur är ett no-no-option för mig som svurit blodsed på att aldrig andas deras ruttna luft igen). Endast på sådana byggen kan man göra vad fan som helst utan att devalvera sitt människovärde.

Iallafall. Jag vågar påstår att detta är "breaking news" för alla oss (jag vet att vi är fler) som nojjar kring att skylta i neon med våra torka-röven-vanor. Trixet är enkelt och jag går direkt på pudelns kärna.

Jag har kommit fram till att ett fyrpack "ekonomitoa" (underbart namn) med nutral grovhet från serla har dubbelt så lång livslängd som ett åttapack av Eldorados grovmönstrade. Alltså fyra rullargentemot sexton. Det låter som en utopi men är i allra högsta grad verklighet. Är det något jag noterar så är det den vida floran av toapapper och dess egenskaper. Det är en fördel att känna sin fiende väl brukar jag resonera.

Kassapersonal är (med all respekt) aldrig så vass att de funderar kring mängden papper/rulle. Deras dom baseras uteslutande på antalet rullar. Så är det bara och egentligen krävs ju inget snille för att inse att fyra rullar i ett litet tajt paket gör att man ser bra mycket mindre skitnödig ut än med två åttapack (eller ett för den delen) eller ännu mer ohemula kvantiteter upplagt på bandet. Fan, det känns ändå lite som att jag löst den matematiska formeln för en atomklyvningsprocess. Av en slump.

Jag vet nästan inte hur jag ska förmedla informationen. Jag kan ju knappt hantera den själv. Därför presenterar jag den så rätt av. Ni får helt enkelt lita på att mer empiriskt baserat än såhär blir inte dasspappersrådgivning.

Ni har med killen att göra som provat allt i jakten på den perfekta rullen. Jag har upplevt allt. Hårdgranskat rullar men kläm- och kännmetoden, provat dubbellager, jumborullar - i den lite för mjuka kommunalkvalitén såväl som den mer styva och nästan magiskt tunna industrikvalitén. Jag har experimenterat ohämmat med olika varumärken och specialbrandade toapapper (ex dollarsedeltryck, presidenter & diktatorer etc). Blekt, oblekt och parfymeat - just bring it on. Ok, jag är inte stolt. Jag har betett mig som en blandmissbrukare och tagit det mesta. Alltifrån papper med den tyngsta fiberhalten på ryska marknaden till de mer lätta nybörjaralternativen. Men nu vet jag åtminstone.

Jag skulle aldrig komma på tanken att köpa smul-lambi igen, oavsett rullmängd/paket. Sånt är för primadonnor och ställer till med problem. Såväl på det emotionellt inköpsbaserade som på det mer praktiska planet. Även papper med hög friktion har sina nackdelar. Är man inte varsam så kan man skada sig på rätt otäcka sätt. "Dont try this at home" liksom.

Jag föredrar även oblekt. Omönstrat och allt med begynnande O när det kommer till nåt man torkar sig där bak med. Jag minns att mormor ofta hade rosa blommor på pappret, vilket givetvis är helt galet. Att smycka dassrolls på det viset är som att göra skitandet till en helig ceremoni. Kristi bajs utgjutet. Hallå? Jag tror nog att gränsen är paserad där även för de mest fundamentalt troende.

Inte nog med att Serlas ekonomirullar har neutral färg, strävhet och snudd på oändlighetslängd. Det mest geniala i sammanhanget är konceptet "fyrpacket". Hälften av åtta, mindre än sex och det andas inte i närheten så mycket desperation som ett panikinköp av singelrulle eller bal.

Serlas "ekonomitoa" på fyrpack signalerar "I dont give a shit" med eftertryck, trots att det är precis vad man i allra högsta grad gör. Det är helt enkelt så nära perfektion man kan komma i toalettpapperssammanhang.

Hagamannen

Räknar med ett hårt straff. Nämen oj, ser man på... Tyvärr finns inte tillräckligt hårda straff för såna som honom i Sverige.

Alltså, kan inte någon bara ta och släpa den jäveln efter en bil ett par mil.

Bög-trägårdstomtar

Tidigare idag surfade jag runt på olika bloggar. Bland annat hälsade jag på den mycket trevliga fru Anna från bloggen Lantliv och hamnade således på Flitiga myrans blogg (två väldigt annorlunda bloggar för att vara min smak men som jag ändå uppskattar eftersom personerna bakom är toknajsa) och fick syn på en bild med ett par "udda" trädgårdstomtar från Slottsträdgården i Ulriksdal.

Jag har ju tidigare ondgjort mig lite över fenomenet trädgårdstomtar. Jag har tyckt att det är en form av gräns som bara de mest perverterade trädgårdsmongon kan med att passera. Vilken fullt frisk människa "smyckar" sin trädgårt med en massa vidriga tomtesvin i gips? Där står de och flinar som små krympväxta lönniga as. Inte sällan ljussatta med spottar underifrån. Fan jag får tomteskräck bara jag tänker på tidningsbuden som kommer där i godan ro och möts av ett litet gipsväsens vidriga spökleende.

Jag tror jag har skrivit att innan Juniorette föddes så lurade min fru med mig till helvetets förmak (Ge-Kå's i Ullared) eftersom de enligt rykten skulle ha så billiga barngrejjor där. Det hade de men frågan är om det var värt det och svaret är NEJ inte en chans i hela helvetet. Åker jag dit igen så räkna kallt med ett uppföljande nettoinlägg x 10 i vrede och människoförakt. Risken är minimal.

Iallafall så kom vi dit och möttes redan i ingången av ett parti trädgårdstomtar i knähöjdsstorlek till vansinnigt lågt pris - typ 19 kr. Fyndjägarna hade kittat upp varje familjemedlem med varsin king-size-kundvagn och vräkte sig över sig tomtejävlarna som om hade de hittat en tryffelfarm. Alla hade en eller flera tomtar i sin vagn.

Jag började dra upp planer kring att göra "gnome-bashing" till en ädel konstform och såg mig själv smyga runt i stans villaområden nattetid och krossa tomteas med mitt maffiga basebollträ. Ungefär samma spänning som när man som knodd pallade äpplen, fast mycket skönare.

Så idag när jag kom till Flitiga myran så fick jag syn på trädgårdstomtarnas bögditon och jag flabbade rätt ut. Högt och länge. Fy fan vad koolt. Ljuvligt rent utav. Hade jag haft villa i ett trädgårdstomtevänligt område hade jag fanimej slagit till och mobiliserat en hel bögarmé i min trädgård. Det hade blivit en skön kontrast. Jag började dagdrömma.

Jag kunde nästan höra hur tanterna och farbröderna runt omkring skulle ojja sig. Ungefär som när det vankades flyktingförläggning i Hovås (fisförnämt rikingområde i Gbg). Utåt sett skulle de försöka låta skitnödigt politiskt korrekta och diplomatiska, men inte en chadde att deras väluppfostrade tomtar skulle inte få komma över till vår trädgård och leka med våra tomtar. Det skulle snackas bakom rygg och hållas hemliga stormöten angående det olämpliga i att ha ett gäng promiskuösa homotomtar i området. Det skulle spekuleras vilt och fördomarna skulle snabbt ta sig uttryck i direkta anklagelser om att droger blivit ett problem sedan "de där hippietomtarna flyttade in".

Oron skulle vara stor för värdeminskning på hus och tomter. Det skulle bli en infekterad konflikt med utfrysning och slutligen skulle en mobb av kringboende, upprörda grannar sättas samman. Hot skulle utfärdas och Janne Josefsson skulle komma och göra ett dokumentärreportage och kort därefter skulle jag en sen natt placear ut mina bögtomtar i grannarsnas trädgårdar. Låta dem sodomera skiten ur deras konservativa och pisstråkiga "standard-1A-tomtar". När grannskapet vaknade dagen efter skulle det vara till ett slagfält av knarkande, knullande och slåssugna trädgårdstomtar.

Villaidyllen skulle aldrig mer bli sig lik. Och jag skulle sitta på min veranda, precis som killen på "Mastermindpaketet" och se på.

Om trehundra år skulle det endast finnas en stor jordhög kvar som en sorts fornlämning/gravkulle. I historieböckerna skulle det talas om hur mystiska omständigheter gjort att fenomenet trädgårdstomtar dog ut på rekordkort tid. Som om en ultraelak version av digerdöden dragit fram och drabbat främst gipsfigurer. Oförklarligt.

Sedan vaknade jag till igen... men det var en fin dröm.