Var på stan för att fika och köpa en mössa på H&M eftersom min försvann så tragiskt på Hamburgerbaren "Hamburgerbaren" (jag gillar det stället mindre och mindre) förra veckan.
Jag och Juniorette mötte upp A och H och jag köpte mig inte en utan två mössor av samma modell som jag tappat. Bra att ha en i reserv eftersom jag slarvar bort mössor fan hela tiden. Jag passade även på att lyxa till det med ett par skinnhandskar i klassisk stryparmodell (slimmade svarta med tunnt foder). Superfräsiga om ni frågar mig. Vidare går vi och passerar weekdays där jag är fast besluten att inhandla ett par väldigt smala jeans. Min vän A upplyste mig om att det är en dålig idé eftersom min bror har exakt likadana. Dessutom har han också stryparhandskar. Jag återfår mina sinnens fulla bruk och inser att hon har helt rätt. Det skulle inte se klokt ut. Stryparhandskar kan man komma undan med men inte med ett par Cheap Monday som alla i hela stan har dessutom.
Fan jag är alltid sist ut känns det som. Samtidigt var det en lättnad att slippa prova dem för jag vaknade imorse och kände mig sådär lönntjock som man kan göra ibland. Speciellt när man är förkyld och allmänt mosig.
När jag kom hem provade jag den svarta mössan och den satt alldeles för tight såklart. Hur kan det komma sig. Den fick mitt huvud att se ut som ett ollon. Den vita passar fint. Jävla skit. Stryparhandskarna fanns i vitt också och nu ångrar jag mig lite att jag inte tog dem istället. Nu får jag brottas med ångest resten av veckan och motivera för mig själv att jag gjorde rätt som köpte de svarta. Dessutom så måste jag ut och fixa ett par sjyssta brallor på lördag istället. Som lök på biffen kommer jag att få pröjsa en bit över 1000 spänn sitället för 400. Hatar verkligen att trängas inne på Solo på lördagar.
Aldrig får man vara riktigt glad.
onsdag, november 09, 2005
tisdag, november 08, 2005
Tre anledningar till huvudvärk
- Gonzalo del Rio Salidas a.k.a Gonza
Motivering behövs knappast för den som haft oturen att hamna framför SVT:s Trackslistan. Gonza är programledare (läs: pajas) och gör ett helt uselt jobb. Säkert kan någon som är tolv bast tycka att han är smårolig, men jag, jag bara hatar honom. Killen är en chilensk Markoolio för helvete. - Uttrycket: "Pocka på"
Jag vet inte vad det är med det där ordet pocka egentligen. Men nåt är det. Det ger mig en dålig smak i munnen. På nåt sätt lyckas min hjärna alltid relatera till en känsla av panikbajsnödighet. En meterolog använde det för att illustrera att ett visst vädertillstånd är påväg in över västkusten. Det pockar på... brrrrr! - Telefonnasare
Ett säljsvin ringde och lurade på mig Glocalnet i 12 månader nyligen. Jag hatar telefonförsäljare med passion. Inte alla. Det finns de med dålig attityd och dålig servicekänsla - dem gillar jag. Det är de klämkäcka asen jag hatar. De som vägrar att lägga på. De första tusen som ringde lyckades förnedra mig genom att tvinga mig att krypa på knä, böna och be att få slippa köpa deras shit. Efter det har jag lärt mig (kommer en egen artikel om det senare). Den här Glocalnetkillen sålde dock in sig genom att öppna med att jag automatiskt hamnar på en lista som gör att jag skulle slippa såna som honom. Jag kunde inte annat än att tacka ja. Lurad såklart för de ringer fan mer än någonsin och vill packa på mig gratiskalsonger, prenumerationer och abonnemang av olika slag. Jag verkar hamnat på en strafflista istället. De ringer varje dag. Jag har utvecklat en raffinerad metod att ge tillbaka men orkar knappt använda den längre.
... och tre som lindrar den
- Nina Person (Cardigans)
Jag fattar inte varför så många verkar störa sig på Nina. Hon verkar superskön. Fin röst. Otroligt vacker är bara en bonus. Hon är en av de bästa helt enkelt. - God morgon alla barn
SVT:s nya dramaserie i tre delar. Muchos snyggos (vågar jag säga Roy Andersonvibbar utan att bli verbalt avrättad av någon brorduktig?) och välspelat. Reine Brynolfsson är alltid bra och Magnus Krepper imponerar med sexiga moves som byns eldige pizzabagare. Skönt depp. Sverige är dåligt på mycket när det kommer till film och tv men grå (trovärdig) socialrealism är vi sylvassa på. Hade det inte varit programledare som Gonza hade jag övervägt att betala tv-licensen (undanber mig kommentarer om att om fler betalar kan de producera mer kvalitéts-tv. Det är skitsnack.) - Treo Citrus
De säger att det inte är bra för kroppen av olika anledningar men jag bryr mig faktiskt inte. Min annars så känsliga mage har stått pall hittills och då har jag nästan pundat treo i perioder. Det enda som verkligen hjälper och piggar upp. Dessutom har min bror och en vän som heter A experimenterat fram den enda förebyggande "kuren" för att slippa en baksjuka. Glöm flera liter vatten eller grunda med fet kost. När man kommer hem så tar man sig bara ett läckert glas Treo och går och lägger sig. Resultat: Ingen baksmälla.
Har gett det en lång provperiod nu och metoden kanske inte botar helt men jag har åtminstone inte behövt liggduscha sedan innan sommaren.
Originalet är nästan lika bra men citrus är som bäret i drinken - en extra touch.
Tips: Vid huvudvärk en varm sommardag. Släng i ett par iskuber och läska gommen med en Treo on the rocks.
måndag, november 07, 2005
Lite feelgood på en feelbad day
Sjuk idag. Segt som fan men vad passar då bättre än att kolla på lite film. Min vän H lånade ut ett "feelgoodpaket" med filmer till mig. Gummo, Bully och Ken Park. Riktigt muntra rullar.
Kollade precis klart den tredje och sista. Ken Park. Den som efter de tre filmerna inte känner sig helt urblåst på alla känslor är inte klok. Knark, sex, våld och tomhet.
Går och lägger mig igen
Kollade precis klart den tredje och sista. Ken Park. Den som efter de tre filmerna inte känner sig helt urblåst på alla känslor är inte klok. Knark, sex, våld och tomhet.
Går och lägger mig igen
Partyfrisk Lyxbunny eller bara Tysk?
Efter inlägget om usb-vaginan fick jag ett mail från en rolig prick som läser Bloggfrossa då och då. Hon undrade om jag trodde att killen på bilden var en potentiell ägare till en usb-vän.
Svar: Högst troligt, han är nog rätt ensam vid det här laget (om han fortfarande lever).

Jag har sett bilden förr. För några år sedan cirkulerade den flitigt på Internet och jag vill påstå att det är precis den typ av bild som avslutar ett liv. Om inte bokstavligt så minst sagt socialt. Killen på bilden ser inte direkt ut att vara en bisarrporrkille i klassisk benämning. Ni vet, en sån som livnär sig på att bli avbildad med sitt kön instucket i diverse fantasifulla öppningar.
Det i sin tur leder självklart tankarna till hur det egentligen gick till när bilden togs. Jag tror verkligen inte att han dressat upp i frugans raff, smekt upp en vinballe och i ren upphetsning sprungit ut för att begå otukt med familjens Range Rover. Han ser helt enkelt inte så upphetsad ut.
Såvida han inte är Tysk så tror jag att det finns en mycket mer oskyldig anledning till att bilden togs. Men ingen kommer att bry sig. Skadan är redan skedd. Jag tror iallafall att han snarare hade varit på maskerad, eller vad vet jag, halloweenparty kanske. Fabulöst festande utklädd till ”Lyxbunny” och framåt morgontimmarna i slirigaste laget. Han hade tappat öronen och sålt svansen. I desperat jakt på lite uppmärksamhet försökte han sig på ett partytrick utöver det vanliga och det är nog DÄR någonstans allt gick fel. En kamera i fel händer. Ett massmail. Ett liv i spillror.
Inte den halaste av ålar skulle kunna bortförklara en sådan bild.
Hur som helst. Jag vågar gissa att han inte kände sig så tuff när bilden spred sig som en gräsbrand på Internet. Om han inte var Tysk som sagt. För då måste man plötsligt försöka se allt ur en annan synvinkel. Då kan det mycket väl varit Franz Müllers julkort 2001.
Svar: Högst troligt, han är nog rätt ensam vid det här laget (om han fortfarande lever).

Jag har sett bilden förr. För några år sedan cirkulerade den flitigt på Internet och jag vill påstå att det är precis den typ av bild som avslutar ett liv. Om inte bokstavligt så minst sagt socialt. Killen på bilden ser inte direkt ut att vara en bisarrporrkille i klassisk benämning. Ni vet, en sån som livnär sig på att bli avbildad med sitt kön instucket i diverse fantasifulla öppningar.
Det i sin tur leder självklart tankarna till hur det egentligen gick till när bilden togs. Jag tror verkligen inte att han dressat upp i frugans raff, smekt upp en vinballe och i ren upphetsning sprungit ut för att begå otukt med familjens Range Rover. Han ser helt enkelt inte så upphetsad ut.
Såvida han inte är Tysk så tror jag att det finns en mycket mer oskyldig anledning till att bilden togs. Men ingen kommer att bry sig. Skadan är redan skedd. Jag tror iallafall att han snarare hade varit på maskerad, eller vad vet jag, halloweenparty kanske. Fabulöst festande utklädd till ”Lyxbunny” och framåt morgontimmarna i slirigaste laget. Han hade tappat öronen och sålt svansen. I desperat jakt på lite uppmärksamhet försökte han sig på ett partytrick utöver det vanliga och det är nog DÄR någonstans allt gick fel. En kamera i fel händer. Ett massmail. Ett liv i spillror.
Inte den halaste av ålar skulle kunna bortförklara en sådan bild.
Hur som helst. Jag vågar gissa att han inte kände sig så tuff när bilden spred sig som en gräsbrand på Internet. Om han inte var Tysk som sagt. För då måste man plötsligt försöka se allt ur en annan synvinkel. Då kan det mycket väl varit Franz Müllers julkort 2001.
fredag, november 04, 2005
Lädertanten och fågelinfluensan
Idag när jag för en gång skull stämplade på vagnen så fick jag en hård knuff i ryggen och en liten varelse knödde sig in på ett av de lediga sätena som fanns kvar. Det var lädertanten. Mycket irriterad var hon. Men såg mig inte. Phew!
Hon trängde sig på en femtonåring och började snicksnacka om fågelinfluensan och andra hot mot mänskligheten. Bra isbrytare helt klart. Sådär skönt paranoid. Hon sa att hon slutat äta kyckling nu, hade hört att om några dödsfall nu, "människor alltså" och "de har ju inte testat alla fåglar i sverige heller så man vet ju inte". Bättre att ta det säkra före det osäkra och sluta äta helt.
Jag kände att jag fick ett sting av sympati för henne.
Hon trängde sig på en femtonåring och började snicksnacka om fågelinfluensan och andra hot mot mänskligheten. Bra isbrytare helt klart. Sådär skönt paranoid. Hon sa att hon slutat äta kyckling nu, hade hört att om några dödsfall nu, "människor alltså" och "de har ju inte testat alla fåglar i sverige heller så man vet ju inte". Bättre att ta det säkra före det osäkra och sluta äta helt.
Jag kände att jag fick ett sting av sympati för henne.
Vive la France
Säga vad man vill om fransmännen. Men två saker är de jävligt bra på. Sniglar och upplopp.
Tänk hur det brukar se ut i Sverige när det är nåt. Det värsta vi varit med om är Gbg-kravallerna och det som hände i Södertälje nyligen. Fransmännen däremot. De är kända för att stöka om rejält i lådan om någon försöker trampa på dem. De tar inte skit från någon. Minsta lilla grej och jävlar. Då ska avspärrningarna fram, det kittas upp med däckbränder, bilbränder och man utrustar sig med en massa sköna tillhyggen. Precis som på film. De ockuperar och röjer om så att det syns.
När lastbilschaffisarna surade över sina löner för några år sedan gick de i strejk och spärrade av alla vägar med sina trucks. Strejkbrytare dödade de direkt. Kanske har de det i blodet? Jag menar det är ju revolutionens hemland ändå. Dem lurar man inte med lite fika om man säger så.
Jämför det med Kommunals "Vi tar fajten".
Tänk hur det brukar se ut i Sverige när det är nåt. Det värsta vi varit med om är Gbg-kravallerna och det som hände i Södertälje nyligen. Fransmännen däremot. De är kända för att stöka om rejält i lådan om någon försöker trampa på dem. De tar inte skit från någon. Minsta lilla grej och jävlar. Då ska avspärrningarna fram, det kittas upp med däckbränder, bilbränder och man utrustar sig med en massa sköna tillhyggen. Precis som på film. De ockuperar och röjer om så att det syns.
När lastbilschaffisarna surade över sina löner för några år sedan gick de i strejk och spärrade av alla vägar med sina trucks. Strejkbrytare dödade de direkt. Kanske har de det i blodet? Jag menar det är ju revolutionens hemland ändå. Dem lurar man inte med lite fika om man säger så.
Jämför det med Kommunals "Vi tar fajten".
Hamburgerbaren "Hamburgerbaren"
Katastrof!
Var på lunch nu på hamburgerbaren "Hamburgerbaren" på Andra Långgatan, Göteborg. De har alltid varit de vassaste i stan på burgare och sån stuff. Proffsiga, trevliga och klarat ett högt lunchtryck. Men nu har den legendariska hamburgerbaren fått en ny ägare. En riktig klåpare om ni frågar mig.
Idag kommer jag och min kollega P in på sen lunch och beställer varsin liten ostbaconburgare med stor respektive liten frites. Easy peasy. ingen kö, ingen stress. Ändå lyckas den nya ägaren fucka upp hela vår beställning. Inget blev rätt. Han frågade oss tio gånger om våra beställningar.
Hur kan det vara så svårt? Det är ju inte rocketscience direkt. Jävla amatör!
Dessutom har han höjt priset med två spänn typ. Plötsligt måste man antingen ha växel eller få en jävla massa växel. Vansinne!
Var på lunch nu på hamburgerbaren "Hamburgerbaren" på Andra Långgatan, Göteborg. De har alltid varit de vassaste i stan på burgare och sån stuff. Proffsiga, trevliga och klarat ett högt lunchtryck. Men nu har den legendariska hamburgerbaren fått en ny ägare. En riktig klåpare om ni frågar mig.
Idag kommer jag och min kollega P in på sen lunch och beställer varsin liten ostbaconburgare med stor respektive liten frites. Easy peasy. ingen kö, ingen stress. Ändå lyckas den nya ägaren fucka upp hela vår beställning. Inget blev rätt. Han frågade oss tio gånger om våra beställningar.
Hur kan det vara så svårt? Det är ju inte rocketscience direkt. Jävla amatör!
Dessutom har han höjt priset med två spänn typ. Plötsligt måste man antingen ha växel eller få en jävla massa växel. Vansinne!
torsdag, november 03, 2005
Idag är allting grått och jävligt
Väcktes okristligt tidigt imorse och visste redan då att denna dagen inte kommer medföra något gott. Så fort jag kom utanför dörren kände jag det hårda regnet piska mina kinder. Då visste jag - nu börjar helvetet på riktigt. Vanligtvis brukar denna perioden och ända fram till jul kännas helt ok. Eller rent utav bra och mysig. Plötsligt är det socialt accepterat att hyra tio videofilmer, sjukskriva sig en vecka och inte flytta sig mer än den nödvändiga distansen mellan soffan och köket under några dagar. De första månaderna av fulhöst brukar vara uthärdliga helt enkelt. Men i år känner jag mörkret redan från dag ett.
Jag hatar verkligen höst och vinter i Göteborg. Löjligt att ens säga vinter eftersom den årstiden inte existerar här. Ett halvt år av små vattenpartiklar från sidled. Den djävulska fukten som tar sig innanför en torrdräkt till och med. Den kyla det medför är värre än 40 minus i torrt klimat. I Göteborg drunknar man nästan av luftfuktigheten. No more Converse på ett tag. Då får man reumatisk värk på nolltid.
Snart börjar människor få en dålig attityd. Bli lynniga. Snart börjar skottlossningen utanför och inne på krogarna på avenyn (låt dem hålla på). Snart börjar allt som smakar grillat på sommaren smaka skit för ett halvår framöver. Förkylningar och influensornas tid står för dörren. Snart börjar lidandet på riktigt. Det tär på psyket. Allt man kan be om är några korta ögonblick av lycka, några bra spelningar, sköna filmer, mysiga sammankomster och fina spritfyllor som hjälper till att dämpa den kroniska hösten för en stund.
Gud vad jag hatar Göteborg och Sverige under detta mörka halvår. Inte ens Majorna är soft i horizontalregn.
Jag hatar verkligen höst och vinter i Göteborg. Löjligt att ens säga vinter eftersom den årstiden inte existerar här. Ett halvt år av små vattenpartiklar från sidled. Den djävulska fukten som tar sig innanför en torrdräkt till och med. Den kyla det medför är värre än 40 minus i torrt klimat. I Göteborg drunknar man nästan av luftfuktigheten. No more Converse på ett tag. Då får man reumatisk värk på nolltid.
Snart börjar människor få en dålig attityd. Bli lynniga. Snart börjar skottlossningen utanför och inne på krogarna på avenyn (låt dem hålla på). Snart börjar allt som smakar grillat på sommaren smaka skit för ett halvår framöver. Förkylningar och influensornas tid står för dörren. Snart börjar lidandet på riktigt. Det tär på psyket. Allt man kan be om är några korta ögonblick av lycka, några bra spelningar, sköna filmer, mysiga sammankomster och fina spritfyllor som hjälper till att dämpa den kroniska hösten för en stund.
Gud vad jag hatar Göteborg och Sverige under detta mörka halvår. Inte ens Majorna är soft i horizontalregn.
Nytt encounter med Lädertanten!
När jag gick till tvättstugan igår eftermiddag gjorde jag den obehagliga upplevelsen att stöta ihop med kvarterets tvättstugepolis. Fan, jag börjar nästan undra om hon inte bor i ett av torkrummen. Kanske är det därför hon är så skrynklig.
Jag kom in, nickade och började stuffa en tvättmaskin. I ögonvrån ser jag hur det lilla skrynkelspöket kommer närmre. Jag tittar upp och ser att hon "hårdrockspekar" (arg pekning. stående med ena benet framför det andra, lätt lutning framåt och hakan mot bröstkorgen och rak arm från axel till pekfinger) mot mig.
Jag sätter nästan i halsen. Jag har aldrig sett henne på riktigt så nära håll. Hon ser ut att vara ett 120 år gammalt fikon. Ruggigt ofräsch. hon har på sig ett par vita stuprörsjeans (lite koolt måste jag medge) och trätofflor a.k.a trällor (sabbar upp det som var lite koolt). Hennes ben är lika smala som mina handleder och hennes framåtlutande ställning beror inte på en gammal hårdrocksnerv. Det är en begynnande puckel. Hennes hår är det största på hennes kropp, en grå knarkpudelfrilla. Och jag säger det igen - helvete hur skrynklig kan en människa bli egentligen. Hon ser ut som jag föreställer mig att Ozzy Osbournes farmor skulle sett ut ifall hon pumpat lika mycket tjack som sitt barnbarn.
Jag tittar frågande på henne och hon säger hest:
"Du får se hur du kör".
"VA?"
"Ja du får se hur du kör. Du höll på att köra på mig igår nere på torget"
"I wish", tänker jag.
Det visar sig att när jag och juniorette skulle hämta D efter jobbet häromdagen så kom vi susande förbi. Jag minns att jag såg lädertanten och rös, men hon var typ 15 meter från övergångsstället. Då lämnar man inte företräde om man vill komma fram överhuvudtaget. Den här kärringen är ett nötjobb utöver det vanliga.
Alltså, lädertanten börjar bli en riktig "smärta i baken" nu. Inte nog med att hon regerar i tvättstugan. Nu ska hon lära mig köra bil också.
P.S Jag måste försöka fånga hene på bild och publicera här. Helst när hon går klädd i sin satindress med leopardmönster (varför har gamla en sådan fetish på leopardmönstrat) men hur skulle det gå till, det är risky business. Jag råkade dessutom lägga märke till att hon hängde upp en negligé som på vem som helst under hundra bast hade höjt sexighetsfaktorn rejält. Plötsligt är det min mardröm numero 1, att få syn på lädertanten iklädd den där. Jag skulle hellre stirra in i solen till det blir mörkt. D.S
Jag kom in, nickade och började stuffa en tvättmaskin. I ögonvrån ser jag hur det lilla skrynkelspöket kommer närmre. Jag tittar upp och ser att hon "hårdrockspekar" (arg pekning. stående med ena benet framför det andra, lätt lutning framåt och hakan mot bröstkorgen och rak arm från axel till pekfinger) mot mig.
Jag sätter nästan i halsen. Jag har aldrig sett henne på riktigt så nära håll. Hon ser ut att vara ett 120 år gammalt fikon. Ruggigt ofräsch. hon har på sig ett par vita stuprörsjeans (lite koolt måste jag medge) och trätofflor a.k.a trällor (sabbar upp det som var lite koolt). Hennes ben är lika smala som mina handleder och hennes framåtlutande ställning beror inte på en gammal hårdrocksnerv. Det är en begynnande puckel. Hennes hår är det största på hennes kropp, en grå knarkpudelfrilla. Och jag säger det igen - helvete hur skrynklig kan en människa bli egentligen. Hon ser ut som jag föreställer mig att Ozzy Osbournes farmor skulle sett ut ifall hon pumpat lika mycket tjack som sitt barnbarn.
Jag tittar frågande på henne och hon säger hest:
"Du får se hur du kör".
"VA?"
"Ja du får se hur du kör. Du höll på att köra på mig igår nere på torget"
"I wish", tänker jag.
Det visar sig att när jag och juniorette skulle hämta D efter jobbet häromdagen så kom vi susande förbi. Jag minns att jag såg lädertanten och rös, men hon var typ 15 meter från övergångsstället. Då lämnar man inte företräde om man vill komma fram överhuvudtaget. Den här kärringen är ett nötjobb utöver det vanliga.
Alltså, lädertanten börjar bli en riktig "smärta i baken" nu. Inte nog med att hon regerar i tvättstugan. Nu ska hon lära mig köra bil också.
P.S Jag måste försöka fånga hene på bild och publicera här. Helst när hon går klädd i sin satindress med leopardmönster (varför har gamla en sådan fetish på leopardmönstrat) men hur skulle det gå till, det är risky business. Jag råkade dessutom lägga märke till att hon hängde upp en negligé som på vem som helst under hundra bast hade höjt sexighetsfaktorn rejält. Plötsligt är det min mardröm numero 1, att få syn på lädertanten iklädd den där. Jag skulle hellre stirra in i solen till det blir mörkt. D.S
onsdag, november 02, 2005
Årets julklapp - eller också inte
Jag vågar påstå att mänskligheten nått en respektabel höjd av dekadens vid det här laget. Men ändå fortsätter vi att pusha gränsen en bit till.Jag fick för några veckor sedan höra talas om en produkt som börjat lanseras flitigt i Tyskland ("Das Vaterland" när det kommer till sexuell obskyritet). Det var en sexleksak i form av en lösvagina, fast jag är osäker på om det verkligen kan klassas som leksak.
"Lösfitta!", säger ni, "det har ju funnits aslänge". Och visst är det så, men den nya lösvaginan är speciell i det avseendet att den ansluts till datorns USB-port. En plug-and-play-vagina helt enkelt. Reklamen utovar "Ein Außerordentlich Sexuelle Extravaganza". Fanns tydligen i munutförande också. En rövversion var också på gång tydligen. Fina grejer det där. Kanske blir det årets julklapp - eller också inte.
Alltså, jag fattar inte dealen. Jag undrar verkligen hur man känner sig inombords när man är klar efter en session i sin plug-and-play-fitta? Tänk er en kille som sitter och gassar framför datorskärmens bleka ljus och frossar i allsköns pornografiskt material som webben har att erbjuda. Det är hans intresse no. 1. Så kommer det en pryl som låter honom göra precis det fast uppkopplad i dubbel bemärkelse. Plötsligt får han sin bredbandsporr rätt ner i ballen. Varför ska han gå på krogen igen, tänker han. Varför ska han gå ut alls igen? Bättre att lägga cashen på ett "rövskin". Han vittrar högoktanig lycka.
För ett tag.
Men sedan då? Hur går det då? När han inser att det är allt livet har att erbjuda honom. Han hamnar i en dålig loop. Känner sig tom men blir samtidigt mer och mer besatt av sin USB-älskarinna. Det blir som med härskarringen. Den kommer att förgöra honom och han kommer göra allt för att ta den med sig in i nästa liv. Fy vad deppigt.
Jag skulle tro att vi kommer få se många killar/män hoppa från broar med sin USB-vagina runt snasen framöver. USB-fittan är början på den stora apokalypsen.
tisdag, november 01, 2005
Ok, jag kanske tog i lite för mycket...
När jag häcklade Cat5 i söndags och lade in en önskan om att ställa de ansvariga inför rätta.
Idag såg jag videon igen och blev inte alls lika förargad. Jag kände ingen vrede. Dessutom hade jg fel i att det var en tjej. Det var tydligen två. My mistake - men de ser fan exakt likadana ut. Låt dem leva.
Men jag vidhåller att det är en av de sämsta låtarna jag någonsin hört. Pinsamt dålig. Jag trodde den eran var över. Musikindustrins mörkaste kapitel. Tydligen inte.
Idag såg jag videon igen och blev inte alls lika förargad. Jag kände ingen vrede. Dessutom hade jg fel i att det var en tjej. Det var tydligen två. My mistake - men de ser fan exakt likadana ut. Låt dem leva.
Men jag vidhåller att det är en av de sämsta låtarna jag någonsin hört. Pinsamt dålig. Jag trodde den eran var över. Musikindustrins mörkaste kapitel. Tydligen inte.
Mannen som blev trött ger sig in i rankstriden
Japp så är det. Var inne på bloggtoppen idag och såg att en glättig flicka från uppsala ligger absolut i topp med en "gamourblogg". Men inte länge till.
Jag har signat upp Bloggfrossa och tänkte ta upp kampen om förstaplatsen. Jag tänker bevisa en gång för alla att gnäll och klag är större framgångsfaktorer än glamour. Så passa dig glamourprincessan för nu blir det åka av.
Jag tackar återigen alla trogna läsare. Det är ni som ska hjälpa mig att envåldshärska bloggtoppen. Och då blir det kalas, men tills dess, sprid bloggfrossa för vinden.
(fortsättning följer...)
Jag har signat upp Bloggfrossa och tänkte ta upp kampen om förstaplatsen. Jag tänker bevisa en gång för alla att gnäll och klag är större framgångsfaktorer än glamour. Så passa dig glamourprincessan för nu blir det åka av.
Jag tackar återigen alla trogna läsare. Det är ni som ska hjälpa mig att envåldshärska bloggtoppen. Och då blir det kalas, men tills dess, sprid bloggfrossa för vinden.
(fortsättning följer...)
måndag, oktober 31, 2005
Imodiummannen
Han eller hon som skrev copyn till reklamen för Imodium (antidiarrétabletter) har jävligt komplex humor, men jag måste tillstå att jag flabbar lika mycket varje gång. De lyckas nästan lura en att det inte är skrivet för att vara roligt...
Speakerrösten ska läsa upp en text och men misslyckas fatalt med dramatiseringen.
Den går så här:
Åh nej, Diarré!
Diarré kommer alltid vid fel tidpunkt...
Samtidigt spelas säkert någon form av handling upp. Jag minns faktiskt inte för jag blir helt paralyserad av att någon med dåligt spelad panik använder ordet "diarré" två gånger på mindre än fem sekunder. Han låter så blasé som om han inte bryr sig. Alla som drabbats vet förresten att det kanppast finns någon rätt tidpunkt för lite diarré.
Jag tycker reklamen faller i trovärdighet vilket är synd. För jag vet av egen erfarenhet att Imodium är ett mirakelmedel. Jag var med några vänner i Magaluf vid 18 års ålder och satt på McDonalds en förmiddag. Vi hade bara ätit flytande föda några dagar och kanske var det en dålig räka som ställde till det. Iallafall hade vi stämt träff med några finfina norskor och skulle ta med dem till en vattenpark. Vi skulle bara äta lite innan vi teamade upp. Jag hann knappt smaka på mina pommes innan jag kände att helvetet var påväg att bryta lös. Jag sprang i total förtvivlan in på toan och jag lovar ett vulkanutbrott är jämförbart med den scen som utspelade sig där. Jag kom ut igen mindre sugen på pommes men tänkte att jag tar ett bett på min burgare. Holy mama - samma sak en gång till. Jag var omöjligt i stånd till att åka vattenrutchakana med sexiga norskor.
Jag bölade lite och fick mina comrades att haka på till hotellet där jag under tystnad och depp intog en karta Imodium och la mig under en filt. Två timmar senare var vi på vattenparken. De sexiga norskorna hade förvisso förvandlats till skitsura norskor. De uppskattade inte att vänta i två timmar (ofattbart att de gjorde det alls men de är ena sega jävlar i Norge) men jag hade ingen lust att berätta att min avföring bara en stund tidigare haft samma konsistens som drinkarna kvällen innan. Dålig sexappeal liksom.
Hade jag fått skriva copyn till samma scen hade de två första raderna låtit ungefär så här:
Shit i helvete... DIARREEEEEEÈ!!
Prygla mig, skjut mig men låt mig för guds skull inte drabbas av DIARREEEEEEÈ nu.
Speakerrösten ska läsa upp en text och men misslyckas fatalt med dramatiseringen.
Den går så här:
Åh nej, Diarré!
Diarré kommer alltid vid fel tidpunkt...
Samtidigt spelas säkert någon form av handling upp. Jag minns faktiskt inte för jag blir helt paralyserad av att någon med dåligt spelad panik använder ordet "diarré" två gånger på mindre än fem sekunder. Han låter så blasé som om han inte bryr sig. Alla som drabbats vet förresten att det kanppast finns någon rätt tidpunkt för lite diarré.
Jag tycker reklamen faller i trovärdighet vilket är synd. För jag vet av egen erfarenhet att Imodium är ett mirakelmedel. Jag var med några vänner i Magaluf vid 18 års ålder och satt på McDonalds en förmiddag. Vi hade bara ätit flytande föda några dagar och kanske var det en dålig räka som ställde till det. Iallafall hade vi stämt träff med några finfina norskor och skulle ta med dem till en vattenpark. Vi skulle bara äta lite innan vi teamade upp. Jag hann knappt smaka på mina pommes innan jag kände att helvetet var påväg att bryta lös. Jag sprang i total förtvivlan in på toan och jag lovar ett vulkanutbrott är jämförbart med den scen som utspelade sig där. Jag kom ut igen mindre sugen på pommes men tänkte att jag tar ett bett på min burgare. Holy mama - samma sak en gång till. Jag var omöjligt i stånd till att åka vattenrutchakana med sexiga norskor.
Jag bölade lite och fick mina comrades att haka på till hotellet där jag under tystnad och depp intog en karta Imodium och la mig under en filt. Två timmar senare var vi på vattenparken. De sexiga norskorna hade förvisso förvandlats till skitsura norskor. De uppskattade inte att vänta i två timmar (ofattbart att de gjorde det alls men de är ena sega jävlar i Norge) men jag hade ingen lust att berätta att min avföring bara en stund tidigare haft samma konsistens som drinkarna kvällen innan. Dålig sexappeal liksom.
Hade jag fått skriva copyn till samma scen hade de två första raderna låtit ungefär så här:
Shit i helvete... DIARREEEEEEÈ!!
Prygla mig, skjut mig men låt mig för guds skull inte drabbas av DIARREEEEEEÈ nu.
fredag, oktober 28, 2005
Dödsmatcher jag vill se
Som uppföljning till gårdagens inlägg så började jag fundera på liknande dödsmatcher som hade varit jävligt läckert att kolla in. Lite som romartidens gladiatorspel fast med olika kändisar från samma bransch (ex idrottsstjärna vs idrottsstjärna, författare vs författare etc.) som möter varandra mano a mano till en dukar under. Jag började fundera och för att få en extra spice i det så skulle det vara jävligt soft om man fick välja även historiska personer för att para ihop hypotetiskt pertfekta matcher. Inte perfekta på det sättet att de nödvändigtvis måste vara helt jämna odds, snarare tvärtom, nästan ännu bättre. Para ihop nån man diggar med nån man gärna skulle vilja se åka på en omgång bonk.
Skönt alternativ till bio med kompisar. För extra mys, tänk in lite öl och nötter och illegal vadslagning i nån liten rökig källarlokal med skum belysning.
Jag lekte lite snabbt med tanken och så här skulle en första matchkväll kunna se ut:
1. Björn Ranelid vs. Charles Bukowski
Den totala prettoförfattaren möter den totala underdogen. Bara det faktum att Björn Ranelid kallar sig själv "estradör" ger mig gåshud över hela kroppen. Han skulle bara må bra av att sättas på plats av beatgenerationens hårdaste vinfyllo. Solariebränna vs. acne vulgaris, hudkräm vs. kronisk tvåveckors skäggstubb och hårvatten vs. eau de naturelle i sin allra renaste form.
2. Stefan Holm vs. Alexandr Karelin
Den kortväxte höjdhopparen med putröv och världens största ego möter monsterbrottaren från Sibirien (som äter en björn till frukost). Lite som David och Goliat på riktigt. Inte någon jävla hittepå om hur den lille besegrar den store. Tänk er Holm börja i övre partärläge på Karelin. Koppla ett grepp och några tysta sekunder innan helvetet bryter lös. Resten är ren njutning. Kort men intensiv som det heter.
3. Robert Gustavsson vs. Thorsten Flinck
Inte för att jag tycker så värst illa om Robert Gustavsson. Jag tycker bara att han är lite "too much" med samma typ av skämt och samm rollkaraktärer gång på gång på gång... Det hade varit skönt att sätta honom mot en snubbe man verkligen aldrig vet var man har. Hela svenska folkets buskiskomiker mot svenska dramascenens demonpundare. Hade varit råsoft att käka popcorn och kolla på när Thorsten tar till disciplinära åtgärder mot Robert G.
4. Karl Serung vs. Rasputin
Troligen den jämnaste matchen. Sveriges exilpervo no. 1 möter Rysslands mest kända porrkille (religös snubbe) som lyckades knullfesta med tsarhusets alla kvinnor i början av 1900-talet, sanktionerat av tsar Nikolaj II själv. Om serung skulle köra sina bajstrix mot rasputin är jag säker på att han skulle klyva serung med sin enligt rykte gigantiska...
5. Rober Wells vs. Lemmy
Behöver jag säga nåt mer. Musikbranschens största mes mot den hårdaste musikern genom tiderna. Om Lemmy mot förmodan inte skulle döda Wells med sin blotta närvaro så skulle det vara jävligt skönt att se honom avsluta vårt (alla vi som INTE diggar Rhapsodymesen) lidande med en dubbelhandsfattad backhand med sin basgitarr mot Wells självgoda nuna.
Skönt alternativ till bio med kompisar. För extra mys, tänk in lite öl och nötter och illegal vadslagning i nån liten rökig källarlokal med skum belysning.
Jag lekte lite snabbt med tanken och så här skulle en första matchkväll kunna se ut:
1. Björn Ranelid vs. Charles Bukowski
Den totala prettoförfattaren möter den totala underdogen. Bara det faktum att Björn Ranelid kallar sig själv "estradör" ger mig gåshud över hela kroppen. Han skulle bara må bra av att sättas på plats av beatgenerationens hårdaste vinfyllo. Solariebränna vs. acne vulgaris, hudkräm vs. kronisk tvåveckors skäggstubb och hårvatten vs. eau de naturelle i sin allra renaste form.
2. Stefan Holm vs. Alexandr Karelin
Den kortväxte höjdhopparen med putröv och världens största ego möter monsterbrottaren från Sibirien (som äter en björn till frukost). Lite som David och Goliat på riktigt. Inte någon jävla hittepå om hur den lille besegrar den store. Tänk er Holm börja i övre partärläge på Karelin. Koppla ett grepp och några tysta sekunder innan helvetet bryter lös. Resten är ren njutning. Kort men intensiv som det heter.
3. Robert Gustavsson vs. Thorsten Flinck
Inte för att jag tycker så värst illa om Robert Gustavsson. Jag tycker bara att han är lite "too much" med samma typ av skämt och samm rollkaraktärer gång på gång på gång... Det hade varit skönt att sätta honom mot en snubbe man verkligen aldrig vet var man har. Hela svenska folkets buskiskomiker mot svenska dramascenens demonpundare. Hade varit råsoft att käka popcorn och kolla på när Thorsten tar till disciplinära åtgärder mot Robert G.
4. Karl Serung vs. Rasputin
Troligen den jämnaste matchen. Sveriges exilpervo no. 1 möter Rysslands mest kända porrkille (religös snubbe) som lyckades knullfesta med tsarhusets alla kvinnor i början av 1900-talet, sanktionerat av tsar Nikolaj II själv. Om serung skulle köra sina bajstrix mot rasputin är jag säker på att han skulle klyva serung med sin enligt rykte gigantiska...
5. Rober Wells vs. Lemmy
Behöver jag säga nåt mer. Musikbranschens största mes mot den hårdaste musikern genom tiderna. Om Lemmy mot förmodan inte skulle döda Wells med sin blotta närvaro så skulle det vara jävligt skönt att se honom avsluta vårt (alla vi som INTE diggar Rhapsodymesen) lidande med en dubbelhandsfattad backhand med sin basgitarr mot Wells självgoda nuna.
torsdag, oktober 27, 2005
Göran Greider och välgörenheten
Inatt drömde jag en så absurd dröm. Rolig som fan men jag tror att jag måste kolla hjärnan alltså. Jag hade löst biljett till en välgörenhetsgala. Men det var inte en sån där äcklig TV4-gala där Agneta Sjödin och Bengt Magnusson eller nåt annat äckel försöker förmå tittarna att ringa in cash till världens barn.
Jag hatar de galorna för att det alltför många gånger visat sig att den största delen av cashen stannar i de olika organisationernas sköna chefsfickor. Ständigt ser man bilder på hjälporganisationer som delar ut filtar och ris till kidsen i Afrika. Jag har börjat fundera lite. Om det samlas in låt säga fem mille (som ska gå OAVKORTAT) till en katastrof. Hur i helvete kan det då komma sig att allt de kan komma upp med är några filtar, lite ris och annan shit. Fatta hur mycket ris man kan köpa för fem mille, eller filtar. Barnen ser aldrig till de där sedelbuntarna direkt. Istället köps det plasma-tv:s och rullas hatt på lokal. Stadsmissionen är ett bra exempel på fifflarorganisation med absurda löner till ledningen. Inte konstigt att cashen bara räcker till några säckar ris.
Min gala gav pengarna oavkortat till de verkligt behövande. Pappalediga pappor. Såna som får en hutlöst klen dagersättning (hmm, undrar hur det kommer sig att jag drömde så?) Och underhållningen bestod inte av bertkarlassonprodukter och den tröttsammaste riksbögen, Jonas Gardell. Nej den bestod av kändisfighter. Ungefär som MTV’s ”Celebrity Death Match” fast här var det inte frågan om lerfigurer utan högst verkliga människor.
I min dröm spöade Dalademokratens Göran Greider upp Hänt Extras Hans Shimoda utav bara fan. Greider hade på sig en tight brottardräkt och fullkomligt mosade den lille Shimoda. Han lyfte upp honom på raka armar, över sin rufsiga mentalpatientfrisyr och frustade socialistiska slagord innan han avslutade med en ”ryggknäckare”. Shimodas glättiga liv skulle inte komma att bli lika koolt med flytande meny framöver. Göran Greider regerar.
Det kallar jag underhållning och snacka om att ställa upp för välgörenheten.
Jag hatar de galorna för att det alltför många gånger visat sig att den största delen av cashen stannar i de olika organisationernas sköna chefsfickor. Ständigt ser man bilder på hjälporganisationer som delar ut filtar och ris till kidsen i Afrika. Jag har börjat fundera lite. Om det samlas in låt säga fem mille (som ska gå OAVKORTAT) till en katastrof. Hur i helvete kan det då komma sig att allt de kan komma upp med är några filtar, lite ris och annan shit. Fatta hur mycket ris man kan köpa för fem mille, eller filtar. Barnen ser aldrig till de där sedelbuntarna direkt. Istället köps det plasma-tv:s och rullas hatt på lokal. Stadsmissionen är ett bra exempel på fifflarorganisation med absurda löner till ledningen. Inte konstigt att cashen bara räcker till några säckar ris.
Min gala gav pengarna oavkortat till de verkligt behövande. Pappalediga pappor. Såna som får en hutlöst klen dagersättning (hmm, undrar hur det kommer sig att jag drömde så?) Och underhållningen bestod inte av bertkarlassonprodukter och den tröttsammaste riksbögen, Jonas Gardell. Nej den bestod av kändisfighter. Ungefär som MTV’s ”Celebrity Death Match” fast här var det inte frågan om lerfigurer utan högst verkliga människor.
I min dröm spöade Dalademokratens Göran Greider upp Hänt Extras Hans Shimoda utav bara fan. Greider hade på sig en tight brottardräkt och fullkomligt mosade den lille Shimoda. Han lyfte upp honom på raka armar, över sin rufsiga mentalpatientfrisyr och frustade socialistiska slagord innan han avslutade med en ”ryggknäckare”. Shimodas glättiga liv skulle inte komma att bli lika koolt med flytande meny framöver. Göran Greider regerar.
Det kallar jag underhållning och snacka om att ställa upp för välgörenheten.
Pax lag
Om någon säger: "Jag vill sitta i framsätet" eller "Jag vill ha sista bullen" så är det förvisso tydliga markeringar på en vilja att få sitta fram eller mumsa bulle (fan vad det låter pervo men skitsamma) men faktum är att det bara är just markeringar/önskningar. Om man däremot skulle lägga till "Pax" före så får det hela plötsligt en mycket viktigare innebörd (ex. "Pax för framsätet"). Det kallas Pax lag.
Pax lag är den bästa och viktigaste lagen. Den finns inte skriven på papper men ändå verkar det vara den enda lag som ALLA förstår allvaret i. Det är en form av internationell helig hederskodex. Man bryter inte mot pax. Det är den enda funktion i samhället som verkligen är 100% intakt och aldrig falerar. Den är säkrare än larmsystemet på ett kärnkraftverk och reservenergisystemet på sjukhus. När pax väl är uttalat gäller den högre än alla andra lagar. Konstigt att den inte fins med i lagboken egentligen, men som sagt då hade den kanske tappat sin spirituella innebörd och brutits mot lika vilt som stöld-, misshandel- och mordlagen.
"Shotgun" är USA:s motsvarighet på pax vilket vid en första åhörande låter lite koolt men även typiskt amreikanskt republikanskt. Samtidigt det är synonymt med ett annat objekt och således skulle jag tro att det i USA inte råder riktigt samma allvarsnivå i ett pax som här.
Jag har alltid gillat att paxa grejer. Det är skönt att uttala ordet P-A-X... PAX... och det är en form av njutning att få slänga sig med det. Lite som att vara trollkarl med en magisk besvärjelse, dock med den stora skillnaden att pax är högst verkligt. Helt enkelt fulländat.
Jag undrar verkligen var det härstammar ifrån. På latin betyder det "fred" så det måste finnas en annan koppling eftersom pax snarare kan tolkas som en auktoritär makthandling. Åtminstone öppnar det för konflikt i vissa lägen.
Jag läste om en snubbe som sa att man nu kommit fram till att pax inte är bindande utan mer som en preliminärbokning. VAAAA??? Vem är man och hur i helvete kan man dra en sådan idiotslutsats. Preliminärbokning? Inte bindande? Alltså, enligt mig begår den snubben den åttånde dödsynden genom att verbalt degradera pax. Jag skulle helst se att sånt straffas hårdare och att bryta mot pax borde bestraffas med dantes nionde nivå i helvetet.
Dock finns det några tydliga kriterier för att ett pax ska vara bindande:
1. Man får inte hålla på och tjuvpaxa saker (paxa en massa saker bara för att). Pax bör användas sparsamt och bara när nöden kräver. Annars vattnas det ur.
2. Har man väl paxat nåt så måste man lösa in sitt pax. Man kan t.ex inte åka runt och tjuvpaxa (se ovan) tex en parkeringsplat och sedan skita i att ta den. Då blir man "Icke paxvärdig" och kan aldrig eller ytterst sällan vinna tillbaka sin paxrätt. Det kan vara trixigt att bedöma en persons paxvärdighet eftersom det inte finns något register (vilket det borde finnas) särskilt om det är en person man inte känner. På något sätt har jag dock aldrig stött på det problemet utan alltid lyckats känna av om en person har det eller inte.
3. Alltid paxa i god tid. Man kan inte paxa marsipanrosen* på en prinsesstårta när födelsedagsbarnet precis ska till att skära sin bit. Då är den opaxbar.
* Vissa hävdar att den alltid är opaxbar och automatiskt tillfaller födelsedagsbarnet men det är bara skitsnack.
4. Visa gott omdöme. Inte paxa helt orimliga saker. Det finns, även om det är ytters sällsynt, sånt som alltid är opaxbart. Det finns inte heller skrivet men kommer liksom med i paketet. Alla som tillämpar Pax lag vet av ren instinkt vad man kan paxa och inte.
Pax lag är den bästa och viktigaste lagen. Den finns inte skriven på papper men ändå verkar det vara den enda lag som ALLA förstår allvaret i. Det är en form av internationell helig hederskodex. Man bryter inte mot pax. Det är den enda funktion i samhället som verkligen är 100% intakt och aldrig falerar. Den är säkrare än larmsystemet på ett kärnkraftverk och reservenergisystemet på sjukhus. När pax väl är uttalat gäller den högre än alla andra lagar. Konstigt att den inte fins med i lagboken egentligen, men som sagt då hade den kanske tappat sin spirituella innebörd och brutits mot lika vilt som stöld-, misshandel- och mordlagen.
"Shotgun" är USA:s motsvarighet på pax vilket vid en första åhörande låter lite koolt men även typiskt amreikanskt republikanskt. Samtidigt det är synonymt med ett annat objekt och således skulle jag tro att det i USA inte råder riktigt samma allvarsnivå i ett pax som här.
Jag har alltid gillat att paxa grejer. Det är skönt att uttala ordet P-A-X... PAX... och det är en form av njutning att få slänga sig med det. Lite som att vara trollkarl med en magisk besvärjelse, dock med den stora skillnaden att pax är högst verkligt. Helt enkelt fulländat.
Jag undrar verkligen var det härstammar ifrån. På latin betyder det "fred" så det måste finnas en annan koppling eftersom pax snarare kan tolkas som en auktoritär makthandling. Åtminstone öppnar det för konflikt i vissa lägen.
Jag läste om en snubbe som sa att man nu kommit fram till att pax inte är bindande utan mer som en preliminärbokning. VAAAA??? Vem är man och hur i helvete kan man dra en sådan idiotslutsats. Preliminärbokning? Inte bindande? Alltså, enligt mig begår den snubben den åttånde dödsynden genom att verbalt degradera pax. Jag skulle helst se att sånt straffas hårdare och att bryta mot pax borde bestraffas med dantes nionde nivå i helvetet.
Dock finns det några tydliga kriterier för att ett pax ska vara bindande:
1. Man får inte hålla på och tjuvpaxa saker (paxa en massa saker bara för att). Pax bör användas sparsamt och bara när nöden kräver. Annars vattnas det ur.
2. Har man väl paxat nåt så måste man lösa in sitt pax. Man kan t.ex inte åka runt och tjuvpaxa (se ovan) tex en parkeringsplat och sedan skita i att ta den. Då blir man "Icke paxvärdig" och kan aldrig eller ytterst sällan vinna tillbaka sin paxrätt. Det kan vara trixigt att bedöma en persons paxvärdighet eftersom det inte finns något register (vilket det borde finnas) särskilt om det är en person man inte känner. På något sätt har jag dock aldrig stött på det problemet utan alltid lyckats känna av om en person har det eller inte.
3. Alltid paxa i god tid. Man kan inte paxa marsipanrosen* på en prinsesstårta när födelsedagsbarnet precis ska till att skära sin bit. Då är den opaxbar.
* Vissa hävdar att den alltid är opaxbar och automatiskt tillfaller födelsedagsbarnet men det är bara skitsnack.
4. Visa gott omdöme. Inte paxa helt orimliga saker. Det finns, även om det är ytters sällsynt, sånt som alltid är opaxbart. Det finns inte heller skrivet men kommer liksom med i paketet. Alla som tillämpar Pax lag vet av ren instinkt vad man kan paxa och inte.
tisdag, oktober 25, 2005
Så jävla lack!
Jag satt och lirade lite poker nyss och mycket skicklighet må jag säga att det krävs. Mycket tålamod också. Men även lite tur. Om man ska vinna alltså. Jag har inget av de tre ovan nämnda resurserna. Allra minst tur. jag satt och segade i tre timmar och så mitt konto som jag så malligt byggt upp under dagen nollas.
Antiklimax nåddes när jag i slutet satt på kåk i tior och femmor redan på "turnkortet". Oövervinnerlig var jag och gick in i en hetsig bettingduell med en jävla gubbjävel på 60 bast som sa "Oj" varenda gång han kammade hem en pott. På riverkortet (sista kortet) så kommer en sexa och han vinner en sjukt stor pott till stor del bestående av mina "käsh". vad som helst men inte kåk i tior och sexor. Det är förnedring som heter duga.
Idioten säger "Oj" och jag blir galen. Hade det varit ett fysiskt pokerparti hade jag vält bordet och kvävt aset med hans egna marker.
Antiklimax nåddes när jag i slutet satt på kåk i tior och femmor redan på "turnkortet". Oövervinnerlig var jag och gick in i en hetsig bettingduell med en jävla gubbjävel på 60 bast som sa "Oj" varenda gång han kammade hem en pott. På riverkortet (sista kortet) så kommer en sexa och han vinner en sjukt stor pott till stor del bestående av mina "käsh". vad som helst men inte kåk i tior och sexor. Det är förnedring som heter duga.
Idioten säger "Oj" och jag blir galen. Hade det varit ett fysiskt pokerparti hade jag vält bordet och kvävt aset med hans egna marker.
Texas hold 'em feber i Majorna
Nu har även jag drabbats av pokerfebern. Juniorette har vanlig feber och sover mycket idag så då passar jag på att förlusta mig med lite hederlig Texas hold 'em.
Pokertrenden har ju spridits snabbare än fågelinfluensan men jag har automatiskt varit vaccinerad tack vare min ytterst strama ekonomi. Ända till jag la vantarna på en TV-serie som heter Tilt. Michael Madsen spelar en hårdför och jävligt mäktig pokerhaj. Har spanat halva serien nu och jag vill också vara Michaelmadsentuff. Gå klädd i satinskjorta, tala med hes röst och rynkad panna, vinna miljoner och spöa skiten ur folk.
Ken Lenard däremot, som är Sveriges pokerprofil nummer ett, är en riktig jävla mes. Han tar udden av pokern. Han är nyrikedomens allra äckligaste ansikte. Han står för allt jag hatar.
Hur som helst så signade jag upp mig på Everest Poker och håller mig på gratisborden. Där råder ju High Chapparall för alla spelar som en påse bönner. Bara för att det är gratis liksom. Hittills går det dock rätt bra för mig. Har tredubblat mitt gratissaldo tack vare att jag har en frysbox i magen. Lätt när det är monopolpengar man spelar med. Men jag tror fan att jag har en pokerådra nånstans.
Det hade varit ett skönt jobb tror jag. Bara man blästrar magen med losec och stelopererar alla nerver så är man nog hemma. Egentligen är jag den typen som aldrig läser manualer innan det uppstår problem. Men denna gång ska jag stå beredd. Jag ska hålla mig på gratisborden länge och läsa på för en gång skull. Lära mig äta sova och skita poker för att inte floppa direkt.
Ken Lenard here i come - så passa dig jävligt noga!
Pokertrenden har ju spridits snabbare än fågelinfluensan men jag har automatiskt varit vaccinerad tack vare min ytterst strama ekonomi. Ända till jag la vantarna på en TV-serie som heter Tilt. Michael Madsen spelar en hårdför och jävligt mäktig pokerhaj. Har spanat halva serien nu och jag vill också vara Michaelmadsentuff. Gå klädd i satinskjorta, tala med hes röst och rynkad panna, vinna miljoner och spöa skiten ur folk.
Ken Lenard däremot, som är Sveriges pokerprofil nummer ett, är en riktig jävla mes. Han tar udden av pokern. Han är nyrikedomens allra äckligaste ansikte. Han står för allt jag hatar.
Hur som helst så signade jag upp mig på Everest Poker och håller mig på gratisborden. Där råder ju High Chapparall för alla spelar som en påse bönner. Bara för att det är gratis liksom. Hittills går det dock rätt bra för mig. Har tredubblat mitt gratissaldo tack vare att jag har en frysbox i magen. Lätt när det är monopolpengar man spelar med. Men jag tror fan att jag har en pokerådra nånstans.
Det hade varit ett skönt jobb tror jag. Bara man blästrar magen med losec och stelopererar alla nerver så är man nog hemma. Egentligen är jag den typen som aldrig läser manualer innan det uppstår problem. Men denna gång ska jag stå beredd. Jag ska hålla mig på gratisborden länge och läsa på för en gång skull. Lära mig äta sova och skita poker för att inte floppa direkt.
Ken Lenard here i come - så passa dig jävligt noga!
fredag, oktober 21, 2005
Black Bush
Det är fredag förmiddag, klockan har inte slagit 11 och jag drack precis 4 cl Whiskey av märket "Black Bush". Jag är varkel alkis eller periodare men ända sedan jag såg "Dallas" när jag var liten, har jag drömt om möjligheten att kunna dricka sprit arbetstid. Det verkade så soft. Nu vet jag bättre. Det är skitsoft!
Som löneslav har jag fått lära mig att det är dekadent att lukta alkohol på kontorsdedikerad tid. Det är den enda sociala koden som är exakt likadan för alla - från bluecollar till slips, spelar ingen roll. Spritandedräkt mellan 9 till 5 mådag till fredag degraderar vem som helst med ett hederligt yrkesliv till tjackhorenivå. Löjligt egentligen. Självklart sklle det bli sunkigt om man drack sprit varje dag innan lunch men varför i hela världen ska man behöva vänta till solen gått ner för att få fresta gommen med den lena drycken när man känner för det.
Nu har jag kört eget i tre år och har levt kvar i samma bojjor. Det är fan tid att börja kosta på sig njutning när man själv vill och inte anpassa sig så förbannat efter regler som är satta av "de morgonpigga svinen."
Som löneslav har jag fått lära mig att det är dekadent att lukta alkohol på kontorsdedikerad tid. Det är den enda sociala koden som är exakt likadan för alla - från bluecollar till slips, spelar ingen roll. Spritandedräkt mellan 9 till 5 mådag till fredag degraderar vem som helst med ett hederligt yrkesliv till tjackhorenivå. Löjligt egentligen. Självklart sklle det bli sunkigt om man drack sprit varje dag innan lunch men varför i hela världen ska man behöva vänta till solen gått ner för att få fresta gommen med den lena drycken när man känner för det.
Nu har jag kört eget i tre år och har levt kvar i samma bojjor. Det är fan tid att börja kosta på sig njutning när man själv vill och inte anpassa sig så förbannat efter regler som är satta av "de morgonpigga svinen."
Sveriges äckligaste ord
Vi satt och diskuterade lite på lunchen nu kring vilket som är svenska språkets äckligaste ord.
Fredrik lindström hävdar ju att "grisfitta" är det fulaste ord han vet och står sig faktiskt ganska bra som äckligt också. Vi diskuterade fram och tillbaka och kom fram till (iallafall tyckte jag det) att "analläckage" nog är det äckligaste ordet. Ingen kunde komma på nåt annat just då ialla fall.
Topp tre måste det vara.
Fredrik lindström hävdar ju att "grisfitta" är det fulaste ord han vet och står sig faktiskt ganska bra som äckligt också. Vi diskuterade fram och tillbaka och kom fram till (iallafall tyckte jag det) att "analläckage" nog är det äckligaste ordet. Ingen kunde komma på nåt annat just då ialla fall.
Topp tre måste det vara.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)