Ett nytt år och en nydefibrillerad blogg.

Jag har länge funderat över varför jag inte tar mig för att blogga längre. Flera gånger varje dag tänker jag nöjt att det här borde jag blogga om, men sen skiter det sig. Och det känns faktiskt lite deppigt. Den här platsen har jag ju fungerat som en slags tangentbordsterapi i många många år nu. Ett lufthål. Men de senaste åren har det blivit glesare och glesare mellan inläggen och plötsligt är det nytt år och jag tänker att nu fan ska jag göra en omstart. Men så blir det samma skit. Det e rôva.

Jag har funderat på vad det kan bero på och har kommit fram till att det beror på många faktorer. I takt med att alla i min närmaste krets fick nys om den kände jag mig begränsad och det är ju egentligen det precis motsatta syftet med bloggen. Men jobb och privata åtaganden har också minimerat energin till att löjla sig i bloggform. Men nu får det fan vara slut med det. Den här gången har jag seriöst funderat på om jag kanske borde lägga ner den här skiten, radera och dyka upp igen på nåt annat ställe. Men så tycker jag att det är synd för jag märker ju att det fortfarande finns många som läser när jag väl skriver och det är ju kul. Det är ju halva grejen. Eller mer.

Så nu tänkte jag att 2019 får fanimej bli ett lite bättre bloggår. En slags reboot. Sista försöket. Vet att jag har sagt det förr så jag säger det igen. Hoppas att ni är några som vill hänga med?

Det kommer troligen bli barnsligt och tramsigt, personligt, transparent, gnälligt. Som "vanligt". Men stundom allvarligt. Och så allt där emellan. I want to break free så att säga. Så jag börjar direkt...