En stilla Timell-reflektion

Jag känner mig fryntlig. Inte för att det är fredag utan för att det under veckan har gått upp för mig att vi troligen aldrig mer behöver se Martin Timell på tv. Åh! Känn på den. ALDRIG MER.

En gång för längesedan bloggade jag om en dåre som hade tatuerat in Martin Timells fejs på magen. Undrar hur det valet av motiv känns idag. Själv hade jag utan att behöva tänka i två sekunder valt att låta ett stort saftigt hakkors pryda min halsen före den här:

Vill inte slå mig allt för mycket på bröstet såhär i bakvattnet av #metoo som fick bajskorven Martin Timell att flyta upp till ytan. Med besked också. Men jag stack redan 2006 ut hakan i ett blogginlägg om mannen i fråga och jag måste säga att jag nästan ryser över hur otrolig väl min ryggmärgsfeeling kring TV4:s forne guldgosse ändå skulle visa sig slå ut till sist (ok, inte specifikt wife beater-ryktet som faktiskt känns mindre spekulativt än någonsin nu):

Låt mig citera mig själv lite sådär lagom självgott:

"Martin Timell
Den killen har jag hatat sedan han var med i Bullen. Jag hade för mig att jag köpte honom då men efter ett samtal med brorsan kom vi fram till att jag minsann hatade honom då med. Klart jag gjorde. Det är nåt med den jävelns aura som luktar riktigt brunt. Det gör mig lite illa tillmods att han alltid verkar gå hem i stugorna så att säga. Att ingen verkar vilja syna bluffen. Hans folklighet är nästan uppe i dödliga doser. När någon blir folklig så brukar jag ta det som ett fett varningstecken och i Timells fall ringer det flyglarm om "asshole in the area". 

Jag känner på mig att han är en riktigt ond jävel. Att han är ett arrogant svin bakom sin klämkäcka tv-yta, det vet väl alla redan. Men ändå verkar ingen bry sig. Man kanske blidkas av den mysige, rolige och händige Martin Timell med sitt bullriga skratt och pojkaktiga uppsyn. Men mig lurar han inte. Jag skulle inte bli det minsta förvånad om han hellre låter fisten tala när "kameran är av" så att säga. Jag skulle däremot bli väldigt förvånad om han INTE representerar röda siffror i domestic violencestatistiken. Värd för TV4 världsföräldergala. Det är ungefär lika taktfullt som att släppa in Mulla Omar i American Top Model-juryn enligt min mening. 

Nä, det luktar praktsvin i TV4-stian. När ska någon göra nåt åt saken?"

Jag skrev mycket dumheter på den tiden, men texten ovan känner jag inte att jag behöver be om ursäkt för. Skönt.

I veckan (tror jag) startades även FB-gruppen "Stå upp för Martin Timell". Jag har väldigt svårt att se logiken, dels i gruppens själva uppkomst men framförallt hur den lyckats få 2000 följare. Vid det här laget är det väl allmängods att en stor del av Sveriges befolkning har håvats upp ur den grunda änden i gen-poolen. Men ändå. Martin Timell själv insåg ju att matchen var över och att det bara var att lägga sig på rygg och bekräfta anklagelserna. Att han i nästa andetag bevisar vilken slapp jävla rövhatt han är, genom att försöka avdramatisera det hela med sitt speciella imbecill-manér och kalla sitt beteende för "klantigt" är en helt annan femma. Så vad är det egentligen de vill stå upp för undrar man ju? Oklart.

Men jag blev nyfiken och gjorde lite research bland medlemmarna i gruppen och kan nu leverera en liten profilering av denna speciella livsform:

Den typiske stå-upp-för-martin-timell-personen är: Kvinnor och män (fifty-fifty typ) som till väldigt stor del har skaffat sig sin trubbiga världsåskådning på "Livets hårda skola", en skola där man strukit retorik från schemat till förmån för specialstudier i arbetslöshet. De tycker väldigt väldigt mycket om den svenska flaggan, folköl och djur. Och Jimmie Åkesson. Något som ofta verkar sammanfalla med valet av omslagsbild. De beundrar människor som kör "raka rör" och "säger som det är" men hyser paradoxalt nog ett vulkanliknande förakt för människor som är "PK". Alla verkar vara överens om att man måste kunna tåla lite skämt här i världen men verkar samtidigt kunna bli superduperkränkta för nästan precis vad som helst. Inte minst människor som utmanar deras lite mer "klassiska" bild av jämställdhet i allmänhet och uppdelning av föräldraledighet i synnerhet. Män ska vara män, kvinnor ska vara kvinnor och en fikus ska fanimej vara en krukväxt. Och där någonstans verkar de nå fram till en slags universell knytpunkt i sin kärlek till den bullriga, oborstade och lite charmigt hetlevrade o-bögen Martin Timell

Det lustiga är att syftet med gruppen verkar vara att visa sitt stöd åt Martin Timell, medan den reella effekten är bara att det blir en ytterligare tyngd på hans axlar. För med en så massiv samling renodlade hjon som håller en om ryggen behöver man sannerligen inga fler ovänner.

Det är en märklig tid vi lever i.