Kulinariska äventyr

Såg den här på stan i fredags tror jag det var. Jag vet inte alltså. Men jag har känslan av att Subway kan ha tagit i en aning i överkant för att beskriva sina mackor. I dessa tider när ett mindre väl avvägt superlativ kan piska upp en diskussion om näthat så vill jag klargöra en sak. Jag hatar inte mackor. Jag ställer mig bara en aning skeptisk till om detta är riktigt rätt.

Jag antar att det beror lite på hur man definierar ett äventyr.

Om de med äventyr syftar på att deras mackor är så smarriga att smakreceptorerna i ens hjärna kommer fucka ur totalt och bjuda på en William S. Burroughsk hallucination för varje bett. Då skulle jag (av erfarenhet) nog ändå hävda att de blåst upp den förväntade smaksensationen en aning.

Om de med äventyr däremot syftar på när ens närminne (tugga för tugga) tvingar en att återuppleva den traumatiserande djävulsprocessen det är att vara så förbannat tappad att man, i ett svag stund av transfettsabstinens, faktiskt gått in på valfritt Subwayställe och genomfört en beställning. Då skulle jag (av erfarenhet) nog vilja påstå att budskapet är av försiktigaste slag.

Såvitt jag minns, har ett besök på Subway varenda gång utom i ett enda fall inneburit att man möter fyra riktigt douchebagiga killar i kassan, alla med var sin lilla mikrouppgift som de visar samma engagemang inför som en tillfällig hundvakt känner inför att stanna på en trottoar, rulla ut en liten svart påse och plocka upp sin fyrbenta gästs exkrementer. Man bokstavligen känner att man förstör deras flow när de står där i sina platinablonderade surfarfrippor och jämför tatueringar. En tar brödbeställningen, en sköter pålägget (vilket i sig är lika påfrestande som ett par omgångar av Tjugo Frågor), en står och kliar sig lite och den suraste tar betalt. Deras gemensamma nämnare utöver pikétröjorna är att de ser lika uppåt och servicesugna ut som efter ett tråkigt besök hos snoppdoktorn. Dessutom får man nästan varje gång en obehaglig känsla av att de vet nåt som som man själv inte vet. De liksom håller tillbaka ett intern litet flabb som får en att göra ett snabbt överslag över sannolikheten att en eller flera av dem gjort till vana att teabagga samtliga påläggstråg när chefen är ute på ett ärende. Mycket frustrerande. Oavsett om det är en global asshole-strategi på ledningsnivå eller bara en olycklig slump att de lyckats tråla upp såna klassiska femfemmor att ställa bakom kassan så är det jävligt starkt jobbat. Ett random besök på Subway får ett nattligt besök på Avenyns Burger King en lönelördag att kännas nästan hemtrevligt.