Det har varit en ganska skön period på sistone. Väldigt lite Marcus Birro i medierna och så vidare. Men så postade en före detta kollega en liten skärmdump på en FB-post från den gode Mackans feed som jag bara inte kan låta bli att kommentera. Den är så väldigt målande.
Dagen efter terrordådet mot den franska tidningsredaktionen:
På riktigt? Jag vet inte. Kanske har Marcus Birro sadlat om och börjat försöka sig på någon väldigt svår form av satir. Det går i så fall mig totalt förbi. Jag ser bara en förbittrad författare, utan tillstymmelse av självrannsakan, som tycker så himla synd om sig själv att det överskuggar precis allting som händer i världen. Han ser hoten mot sig själv (efter sin klumpiga tweet) som rikoschetter från skotten som avlossades på Charlie Hebdos redaktion och ifrågasätter tystnaden från sina forna kollegor.
Det krävs ändå en viss typ av personlighet för att dagen efter en blodig massaker, skamlöst använda händelsen som hävstång för att belysa hur synd det är om en själv för att man fått kicken och känner sig sviken. Det är nog få som tänker en sådan tanke och ännu färre som faktiskt skulle agera på den. Men en man kan vi alltid lita på i sådana lägen. Marcus Birro. Alla andra möts av nyheten att tre islamistiska terrorister tagit sig in på en tidningsredaktion och avrättat folk. Skjutit dem i ansiktet. Man förfasar sig över det fruktansvärda. Marcus Birro möts av samma nyhet och hans spontana reaktion är att peka ut den svenska journalistkåren som stinkande dubbelmoralister, för att ingen av dem stod upp för HANS rätt att yttra sig när HAN blev hotad, men nu "slår sig för sina bröst och skriker högt om yttrandefrihet..."
Smakfullt Marcus Birro. Väldigt smakfullt.
Du är fanimej helt unik.
8 kommentarer:
Men herre jävla gud alltså.
Uh. Jag har inte engagerat mig så mycket i Birro utan mest tänkt att han är en mupp som inte ska ta upp så mycket av min tid. Men det här är ju...helt galet.
Jorden, Galaxen, Birro.
Oj! Jösses! Den killen är verkligen sitt universums allt. Han utger sig för att vara en tänkande person, hur kan han då skriva så? Marcus Birros lidande överskuggar allt.
Det hela kompliceras av två saker: 1) han har ett rakt sätt, som inte passar svensk konsensusmentalitet 2) Han heter Birro i efternamn vilket är "annorlunda", för alla som heter Larsson, Ädelgren eller Liljebråck i efternamn (majoriteten av svensk media drivs och leds av etniska svenskar). Jag tycker Marcus Birro är överspänd, överskattad skribent och poet samt rätt trist (fast synd med tråkigheter och sorg i hans familj) - men jag försvarar och uppmuntrar hans rätt att uttala sig. Liksom min egen och er andras rätt på detta forum! Låt oss ha mer saklig insatt diskussion, istället för ytlig "OMG"-inlägg. /Eddie
Snart kommer nästa snyftare: Varför hjälper inte Anonymous mej?
Ja, vad ska man säga?! Den mannen är ett unikum.
Birro kanske skall lära SD att spela fotboll?
Det är som att se mental förruttnelse. Han drunknar framför våra ögon :-)
-Luca
Skicka en kommentar