Här sitter jag och är lite pirrig... eller kanske snarare upprymd. Ikväll ska vi få hem snickaren för att räkna på ytterligare lite grejer. Jag har inte kunnat identifiera vad det är men jag upplever snudd på 100% njutning av att gå runt och visa hantverkare vad vi vill ha hjälp med. Det var Josefine som upptäckte det först. Hur imponerad jag blir av allt de säger. Hon tyckte att det var en smula lustigt att jag börjat gilla hantverkare så förbehållslöst. Elektrikern, plåtslagaren, rörmokaren, mögelgubben och ett gäng olika snickare. De är så jävla riktiga. Jag tror att det är att jag imponeras av dem för att de har riktiga jobb på något sätt. De hjälper människor på riktigt att fixa saker som alla inte behärskar. Särskilt inte jag.
Jag har typ inga hantverkare i min umgängeskrets. Det är synd det. Jag har massor med kontakter om jag skulle behöva fixa någonting som har med kommunikation att göra men att byta ut ett fönster, byta innertak eller lägga ett golv känner jag inte en jävel som kan.
Han som ska hjälpa oss nu heter Danny och han är bra. Han fungerar lite som en terapeut och problemlösare i ett. Han har hjälpt mig att välja fönster och diskutera fram och tillbaka i otaliga timmar. Ingen har någonsin haft så mycket tålamod med mig som Danny. Det sista han sa när vi pratades vid för några veckor sedan var att jag kunde ringa honom när som helst om jag undrar något eller bara vill prata. Josefine tyckte synd om Danny och sa att han troligen var helt aningslös inför det faktum att han just hade lämnat Pandoras ask på glänt. Helt aningslös ville jag inte hålla med om med tanke på samtalen vi har haft.
Idag kommer han i alla fall hem för att räkna på ett golvbyte, en tvättstuga och lite andra smågrejer. Lite prime time med andra ord.
5 kommentarer:
När jag tänker efter har jag inte heller nå rörmokare, golvläggare, hantverkare i min umgängeskrets... Borde skaffa några vänner som kan sånt, de är säkert kuliga att umgås med ;)!
Aila
Håller med. Om man för börja om och välja kompisar och släkt så är nog följande på topptrelistan:
1. Läkare (ovärderligt med småbarn. Hit med penicillinet bara).
2. Elektriker (brukar aldrig gå bra när man pillar själv)
3. Snickare (phu, blir vimmelkantig av möjligheterna)
Bubblare: Advokat och en ekonom som älskar avdrag och deklarationer.
Tänk nu om Danny har en blogg som du inte känner till och har ungefär samma utläggning om den där killen som ringer om allt och inget, Du har percis blivit hans Gösta. Det enda han kan trösta sig med är att han kan skinna dig på pengar genom oförutsedda extra arbeten :-)
Lycka till.
Johan I Majorna
Sedan min sambo och jag köpte hus har det inte gått en enda dag som jag inte prisat hans snickaryrke. Min släkt har även haft den goda smaken att bli rörmokare, elektriker, bilmekaniker och målare. Väl förspänt alltså, men konsekvensen av att ha kompententa människor runt omkring är givetvis att jag är fullständigt oduglig inom alla praktiska områden.
Jag känner också för få hantverkare. Men efter 17år i ett hus av trä har jag lärt mig tillräckligt om snickeri, rörmokeri, måleri och el att jag ryser och blir livstrött när jag ser deras offerter. Jag vet ju att jag KAN göra det (ibland) men det går ju så långsamt och det blir ju aldrig perfekt.
Fick just en offert på ett målerijobb. Nästan trettio tusen skulle de ha. Då tar det ca en vecka. Jag kan också måla men då tar det en månad minst, om jag inte tar ledigt då alltså. Dessutom får vi leva i ett kaos i en evighet. Men trettio tusen!! Suck!
Skicka en kommentar