Min grannes trosor (revisited)

Snart framme på hotellet så det här är ett schemalagt inlägg.

En sen kväll förra sommaren bankade det plötsligt på min ytterdörr. Jag befann mig på nedre våningen och sorterade våra för dagen nytvättade kläder, men hörde hur Josefine öppnade. Utanför stod vår granne H, en mycket trevlig kvinna i 45-50-årsåldern som bor på våningen under oss. Hon var extremt uppstressad och förklarade att hon just varit nere i tvättstugan för att hämta sin tvätt, när hon till sin stora fasa upptäckte att någon stulit alla hennes trosor. Det lät ju helt jävla galet. Att något litet jävla pervo skulle stryka omkring i vårt kvarter och göra anspråk på vilt främmande kvinnors underkläder. Brrr.

Jag hörde hur paniken fick hennes röst att gå upp i pitchat läge. Hon berättade att hon skulle resa till Italien tidigt morgonen därpå och under eftermiddagen hade kört en spontan stortvätt av alla sina kläder. Josefine hade tvättat på morgonen så H kom upp för att fråga om vi möjligtvis hade lagt märke till någon/något. Josefine uttryckte sin djupaste empati och även jag tycker att det hela känns en aning kymigt. Undrar vad det kunde vara för en sjuk jävel som gjorde något sådant? Jag behövde bara fundera i tre sekunder för att komma på en misstänkt. En mycket tystlåten herre i kvarteret som jag aldrig riktigt fått kläm på. Jag dyker ner med armen i tvättkorgen och plockar upp ett helt knippe blandtrosor som jag märkligt nog inte känner igen... ahhh... vänta nu lite.

Under fem brinnande sekunder stod jag som förstelnad och stirrade på klotet av granntrosor som fyllde min labb. Hur fan hamnade de i min korg? Efter att ha fastnat i en freeze frame som raderade allt medvetande och förpassade min hjärna till ett slags zombie state helt fritt från tankar. Som en blixt från klar himmel slog det mig. Plötsligt insåg jag att när jag var nere för att hämta sista omgångens tvätt så rafsade jag ner allt från torkskåpen, torktumlaren och högen med sängkläder som Josefine hade vikt och lagt i en prydlig hög på bänken. Dessutom fick jag ett svagt minnesfragment av att jag även hade packat ner en hög underkläder som låg på mangeln. Aha! Jag var boven i dramat och trots att det bara rörde sig om ett beskedligt misstag så kände jag mig plötsligt ultrapervers.

På övervåningen gick grannen på. Hon var alldeles utom sig och visste inte vad hon skulle ta sig till. Inte jag heller. En del av mig ville bara hålla käften och låtsas som om inget hade hänt, trycka ner troshelvetena i en soppåse och smyga ut dem till soprummet när mörkret lagt sig. Men det skulle göra mig till en fullfjädrad sociopat och den vägen ville jag ju inte ta. Jag bet ihop och ropade på Josefine. Josefine... Josefine... JOSEFIIINE!! Till slut kom hon ner och undrade vad fan det var med mig. Jag vinkade henne till mig och höll fram ett stort multifärgat nystan. Hon tittade i vad som kändes som en evighet innan hon förstod vad det var hon tittade på. Jag viskade fram min förklaring varpå Josefine greppade högen med trosor och gick upp till grannen. Tystnaden bröts av ett gapskratt som till slut tvingade mig upp från undervånngen för att möta skammen. Det var lugnt. Jävligt pinsamt men lugnt.

Sedan dess har jag faktiskt inte pratat så jättemycket med min granne. Inte så att jag har undvikit kontakt men jag har definitivt inte sökt upp tillfällen att snacka. Vi har mest morsat på håll och långsamt långsamt har minnet av det fruktansvärda bleknat bort. Tills i lördags när jag håller på att tvätta inför resan. När jag står i tvättstugan för att hänga in den sista omgången i torkskåpet så öppnas dörren och in kliver H. Det är hennes tid som just ska börja. Vi hälsar och pratar på. Om ditten och datten. Hon säger att hon brukar glömma sina tvättider, jag säger att jag är värdelös på att komma ihåg att hämta min tvätt. Då kontrar hon utan förvarning med att jag i alla fall är rätt bra på att hämta andras underkläder. Så skrattade vi. Hon hjärtligt. Jag ansträngt.

Hej då ett år av långsam skambearbetning.