Min kollega brukar betala sin lunch med rikskuponger. Hon snor dem från sin kille som får dem på sitt jobb. Jag skulle också vilja ha rikskuponger. Så jävla skönt retro. Byta till sig lunch mot små lappar med varierande valör, som ser ut ungefär som monopolpenkis. Lite som på den gamla härliga ransoneringstiden. De är bara goda för mat. Man kan inte köpa sprit och bus. Bara lunch.
Och den där krispiga känslan av att man ställer till det lite för samma näringsidkare, som för bara ett litet tag sedan hade för vana att lägga på en extra summa för att man betalade med kort. Rättvisa by hämnd liksom. BAM BAM BAM. Där har du lite kuponger din jävel. Bara vetskapen om att det blir lite jobbigare för dem, för att de i sin tur måste samla ihop kupongerna, kanske stoppa dem i ett litet kuvert tvingas och tvingas gå till banken för att lösa in dem och därmed säkerligen bli fistade av någon omotiverad bankavgift på kuppen. Det gör rikskuponger till en nästan sexigt analog produkt.
Mmmm... Rikskuponger.
6 kommentarer:
Hahahahha, dagens första gapskratt!
Hm ja...det ska jag ha i åtanke nästa gång jag halar fram en riksis och pröjsar lunchen!;)
Ha ha ha! Ett helt nytt sätt att se på det, även om det var många år sedan jag hade sådana. Jag hade alltid en känsla av att ransonering när jag hade dom, lite baltiskt.
Rikskuponger är sååå bra! Jag hade det på ett jobb för några år sedan, de var högt subvensionerade, så kostade mig inte många kronor att få äta lunch på krogen VARJE dag. Jag älskar rikskuponger!! Ska tjata till mig det på mitt nya jobb...
Rebelf: Haha
Bubbel: Ja tänk på det. extra njutning.
Adde: Visst var det härligt? :)
Arne: jag vill med ha det. mäktigt att gå runt med ett helt litet block.
Det går faktiskt att köpa Rikskuponger om man skulle vilja. Här tex:
http://www.blocket.se/stockholm/Rikskuponger_39346531.htm?ca=15&w=3
Skicka en kommentar