Har just avnjutit Jonas Gardells krönika "Helga humorn", två veckor efter alla andra. Fy fan vad bra. Han lyckas verkligen formulera exakt det jag känner inför den tröttsamma långtråkiga näthatsdebatten. Han skriver om medieklimatet där varje skämt när det förs vidare uppförstoras till ett "hån", där varje rolig formulering omdefinieras till "mobbning". Han kallar det de humorlösas hämnd, ledd av Aftonbladet och Expressen. Och han har helt rätt. Det är fan helt otroligt när man tänker på det.
Men det stannar inte med kvällsblaskorna. Precis samma klimat har börjat råda i alla forum där folk tycker och tänker helt fritt. Inte minst i bloggdammen. Nu är jag förvisso ingen komiker, men jag har kommit på mig själv allt oftare med att tona ner mina syrligaste skämt och ilskna kommentarer, bara för att inte trampa på ömma tår. Jag har låtit mig kuvas och jag hatar det. Det är obra. Det leder till dåligt omdöme och dåligt avvägda skämt. Tråkigt. Precis lika lite som Gardell menar att Ranelid verkligen behöver lobotomeras bara för att han twittrar det, i samband med att Ranelid hävdar sina egna bedrifter som större än Nobelpristagarnas, lika lite menar jag att jag verkligen vill plocka fram ett pumphagel och gå loss när jag utsätts för allsköns idioti i min vardag. Det är bara så jävla skönt att ta i lite ibland.
Jag älskar hur Gardell jämför kvällspressens relation till sanningen med sitt eget rövhål; beundransvärt tänjbart. Och jag välkomnar hans uppror mot en bokstavstolkande medietillvaro med en stor applåd.
Klapp. Klapp. Klapp. Klapp
9 kommentarer:
Mmm, det var bra, sant och väl formulerat.
xxx: ja det var det.
Word deluxe!
Borde kanske läst Gardells text innan jag kommenterar din, men är det verkligen Gardells och dina (och andra liknande) kommentarer som ifrågasätts. Inte i första hand.
Det är väl snarare typen;
"Gå och dränck dig din brun brännda jävel, du kan ju inte sjunga förfaaaan!" som näthatsdebatten handlar sig på?
/Jonas
Bra. Jag hade inte läst artikeln så tack för tipset.
Lustigt förresten; innan jag läst klart ditt inlägg läste jag Gardells och kopierade samma rad som du citerar i slutet, ha ha ha!
Men visst ligger stor skuld på journalisterna, pådrivna av sina chefer för att sälja lösnummer sänker de sig så lågt att de på daglig basis letar fjädrar att göra tuppar av. Dessutom funkar det bara att rasa mot någon i skrift, eftersom det då ligger i tidningsmakarnas händer att presentera uttalandet med svarta rubriker och kanske till och med toppa med en passande närbild ur arkivet.
Men låt oss inte glömma det s k näthatets mer fantastiska konsekvenser, som t ex ditt kommentarsfält efter den eminenta EMD-dissen
Jag kan inte annat än hålla m både dig och Gardell.
Samtidigt...
Jag tror det var Lena Sundström som skrev ganska bra om det i en av sina böcker...det här med humor och de friheter människor tar sig med just argumentet "Meh...det är ju humor!"
Hur tex Killinggänget, som jag för det mesta verkligen gillar, genom åren tagit sig friheten att på ett ganska tufft sätt driva med verkliga personer med argument av typen "Det är ju bara humor", "Vi har ju bara lite kul", "Meh...har du ingen humor" som luktar skolgårdsbully långa vägar. När ngn attackerade Killing-gänget blev det dock ett jävla liv. Då talades det högt om rätten till integritet och privatliv.
Det här är ngt Henrik Schyffert i efterhand själv berört och delvis bett om ursäkt för i olika sammanhang.
Gardell är ju inte heller direkt känd för att vara...well...bra på att ta kritik riktad mot hans egen person.
Vad jag försöker säga är väl, I guess, att satir behövs. Inget snack om saken.
Men man ska alltid vara jävligt försiktig med personangrepp och har man gett sig in i den humorformen får man nog leva med att det kan komma tb och bita en i arslet. Och gör det för i helvete med finess om det nu ska göras. Jag menar...var det verkligen ngn som tyckte att Roast på Berns var roligt? Det var mest pajkastning fr vad som ska föreställa svensk humorelit.
Ridå, liksom.
Och för att dra parelleller till ngt rätt aktuellt: "Orakad armhåla"-debatten. När ett antal personer började bemöta personangreppen och resonera med dem som delat bilden och skrivit rätt grova grejer om personen den föreställde, svarade många av dem med just argument som " Meh...låt oss få ha lite kul. Har ni ingen humor?"
Och föresten...vem tar något som står i kvällsblaskorna på allvar? Snacka om humor...
Tehataren: Gött.
Jonas: ja det borde du och jo det handlar om gardells texter. om hur tidningarna bokstavstolkat honom.
SE: ja det var episkt. för att inte tala om när jag hade skrivit att jag raderat spiderchick från min reader. då visste det inga gränser :)
Tricky: ja jag håller med, man måste försöka göra allt med stil. Och visst, kan man inte gömma sig bakom humor i alla lägen, men det Gardell pratar om och det jag menar är att bokstavstolkning alltid är fel. Man kanske inte ska ta saker ur sitt sammanhang och blåsa upp dem helt i onödan.
hmm, ricky gervais är ju i sammanhanget en mästare i ämnet att göra humor av folks fördomar, nu kanske det inte framgår hur jag menar att det kopplas till detta.. men efter golden globe var det ju ganska intressant att följa debatten där han tyckte att de som kritiserade honom för att ha gett såg på "kändisar" i själva verket genom att förutsätta att de skulle ta illa upp förminskade desamma när de utgick från att de inte hade självdistans.. jag kanske missade målet, men men..
Skicka en kommentar