Mina kalsongers plågoande har slagit till igen

Idag är det tvättdag. En massiv sådan. Vi har på sistone använt vår klädkammare som tvättkorg och nu buktade dörren riktigt ut av textilmassorna. När jag var nere för att tömma torktumlaren slog det mig att Josefine gjorde sig lustig över mig för ett tag sedan och målade ut mig som en kalsongpedant. Hon stageade ett foto där hon hade hängt upp alla mina kallingar i ett torkskåp som om det vore efter en manual. Hon skojade om hur jag krävde att de inte fick utsättas för grövre slitage än ljummen luft och yada yada yada...

Men nu är det dags att se sanningen i vitögat. Först vill jag bara passa på att varna känsliga läsare för otäcka bilder. Inte alla klarar så mycket misär en lördagskväll. Vi snackar en liten tumling. Det kan låta beskedligt men jag lovar det är ett vanvett utan dess like. Här är resultatet av hur kvinnan jag älskar har begått folkmord på mina underkläder. Allt jag sagt är att jag inte gärna kastar dem i gapet på en resårsadist. Alla vet att torktumlaren är kalsongernas skärseld. Ändå hittar jag gång på gång de sargade liken av mina älskade benkläder i denna djävulsmaskin. Doften av bränd resår är påtaglig och det är jobbigt att ta in hur de små rackarna måste ha kämpat för sina liv medan de sakta har gått sitt öde till mötes. I nedre bilden kan ni till och med se hur textilen har plågats hårt och fått missprydande ärr över hela kroppen i form av noppror. 

Kan ni ens tänka er ett värre sätt att dö än att sakta brännas upp inifrån? Nä, men det är en terror mina kallingar måste leva med varje gång de hamnar i tvättkorgen. Ovetskapen om det är jag eller deras bödel (Josefine) som sköter tvätten. Det riktigt knyter sig i magen på mig.