Ett skratt om dagen...

Skratta mycket så lever du länge, brukar det ju heta. Well, inte om du hamnar i klorna på den här damen skulle jag tro. Fy fan. Jag reser ragg ner jag ser henne. Det måste vara hon som uppfann obehag som begrepp. Jag skulle hellre låna ut plånboken till random person i lyxfällan än att ta en snabbfika med den här kvinnan. Alltså, jag skulle seriöst mycket hellre flytta in permanent hos Kathy Bates rollfigur i Lida än att bara dela hiss med den här kvinnan ett par våningar. jag blir rädd för henne på riktigt. Det känns som att vansinnet riktigt kokar i hennes huvud. Skulle man kolla hennes blodgrupp skulle den väl kunna vara "ondska".

Ok, jag har alltid haft ruggigt svårt för människor som skrattar åt ingenting. Jag litar inte på människor som går runt och dumflabbar helt utan anledning. Det är ingen slump att skratterapi ligger på högre än vinterkräksjuka på min hatlista. Men det här tar fan priset.

Det värsta är att trots att hon ger mig så sjukt dåliga vibbar kan jag inte låta bli att gilla henne lite. Hon är nämligen en eldsjäl och någonstans måste jag älska henne för det. Skrattanten har lagt ut minst ett tjog "olika" skrattsessioner under varierande teman som t.ex. "icecube laugh", "german laugh", "fruitcake laugh" och den mycket mycket läskiga "sad laugh".

Mystant.