Psykobajsaren

Igår när jag var nere i vår kära bastu för att gå på toaletten, samt för att utföra min rutinmässiga kvällstvagning hände något obehagligt. Medan jag sitter spänd och instängd på den lilla vidriga toan och försöker genomföra en snabbajsning, hör jag plötsligt hur dörren till lokalen öppnas och någon kommer in. Min handduk och schampoflaska ligger redan synligt och paxar duschutrymmet och jag förstår att personen i fråga tycker att det verkar märkligt att ingen är där. Han ropar in i mot bastun och frågar om det är någon där. Det finns ingenting i mig som vill ropa till svar att jag sitter och klämmer. Det är så fruktansvärt utlämnande. Mannen suckar lite småirriterat utanför dörren i det lilla förmaket och går upp för trappan till fitnessavdelningen (ett rum med hantlar, sandsäck och motionscykel) för att kolla om handduksägaren kanske råkar befinna sig där istället.

Jag försöker snabba på mina toalettbestyr men hann inte bli klar innan personen i fråga kommer ner för trappan igen. Någon i lägenheten ovanför började spola vatten vilket skapade ett öronbedövande dån i ledningarna. Sedan blev det helt tyst. Mitt känsliga öra försökte lyssna efter mannen. Men jag hörde inte ett knyst. Inte ett andetag. Hade han lämnat lokalen? Det verkade nästan så.

Men det hade han inte.

Jag färdigställde min session och efter att ha suttit kvar och tryckt oförsvarbart länge (allt för att slippa ännu ett obehagligt möte i föreningens bastu) vågade jag mig till slut ut. Det första jag möttes av var givetvis en man i 50-årsåldern (det är alltid män i 50-årsåldern). Han satt ledigt och väntade på mig. Tittade på mig med en märklig blick och ville veta om jag skulle basta länge för han kunde inte se någon bokning. Jag kände mig överrumplad och började rodna, för jag insåg med ens hur jävla psyko det måste ha verkat, att jag satt där inne i väl 20 minuter. Knäpptyst. Och att han visste det. Han måste ha undrat. Men det gjorde jag också. Vem sätter sig och väntar sådär om inte en riktig jävla nöt.

Jag svarade torrt att jag bara skulle duscha. Han höjde på ögonbrynen och betraktade mig med skepsis i blicken. Undrade väl vad jag var för en jävel som först sitter och smygbajsar i tredjedels timme och sedan rundar av sittningen med en dusch i samfällighetens faciliteter. Utan att ens basta. Jag kände att jag bara inte orkade fläka ut mitt liv ännu en gång för en främling i det där lilla vidriga våtutrymmet, så jag vek ner blicken och gick där ifrån. Mannen stod kvar och bara tittade.

Obehaget satt kvar resten av kvällen. Jag hoppas att jag aldrig behöver stöta ihop med honom igen för då kommer han peka ut mig för andra grannar i kvarteret och säga "Titta där är han, psykobajsaren". Det skulle vara bra orättvist.