Frukostsamtal

Imorgon är mitt långa sexiga jullov över. Då väntar gruvan och ett ton arbeit på mig igen. Det känns segt men jag antar att jag i vanlig ordning kommer in i det ganska snabbt. Det har varit synnerligen bra för mig att vara sådär riktigt råledig i några veckor. Det har varit fint att få vara med min familj under dygnets få ljustimmar. Sedan kommer jag att sakna mina och J:s mycket sofistikerade frukostsamtal. Det är extremt skönt och avkopplande att kunna lägga en timme eller mer varje morgon på att verkligen kunna gå till botten med saker och ting. Man hinner liksom aldrig ta i tu med sånt på vardagarna.

Vi har t.ex. diskuterat huruvida Malou von Sivers är ond eller inte (eller snarare HUR ond hon egentligen är). J var inne på att hon mycket väl kunde ha sysslat med människohandel och det passade väl in i min bild av henne som s.k. "Gambiaresenär". Vi hittade även på en fiktiv liten vacker historia om hur Astrid Lindgren gärna antog rollen som dominatrix och först brukade rida Georg Riedels ansikte. Sedan sätta sig bakom tramporna på en "ficken machine" (i obehandlad furu) som hon hade köpt under en lustresa i syndigaste Tyskland, för en del av den pengahög Bröderna Lejonhjärta inbringade, och lät Olle Hellbom sära på skinkorna för en sådan åktur att han lät som en tom glashävert i snålblåst när han sent omsider linkade hem efter gemensam mandelkubbsfika. För att inte tala om hur vi spenderat tid på att grundligt utvärdera de olika pizzabagarna på vår favoritpizzeria. Det har varit fantastiskt.

Nu kommer jag istället att få återgå till att börja dagarna med att försöka hejda en hjärnblödning med snooze-knappen och väl på kontoret lida i mig surt automatkaffe under tystnad. Men men. Inget att göra... man vänjer sig.