När jag la mig igår hade jag en liten gnutta naiv förhoppning, om att jag trots allt kanske skulle klara mig undan åtminstone några av helvetets alla kval. När jag vaknade mitt i natten förstod jag att så inte var fallet. Jag kände mig mörbultad. Och imorse när det "äntligen" var dags att stiga upp insåg jag att de närmsta dagarna kommer bjuda på en spännande utforskningsresa i smärtans värld. Jag kommer bli varse vad det innebär att ha ont – på riktigt.
När jag skulle ta på mig mina kläder kom första kallduschen. Träningen verkade ha medfört en viktuppgång på minst tio kilo. Kalsongerna satt illa och byxorna skavde på ställen jag inte visste om existerade på min kropp. Att gå ner för trappan när jag väl skulle hemifrån blev dagens första stålbad. Min före detta granne som pushar hundra i år, ser mer fit ut när hon haltar omkring med sin rullator och puckelrygg, än jag gjorde påväg till jobbet. Sedan har det bara blivit värre. Jag känner mig febrig och yrslig. värken i min kropp har stegrats till orimlighet. Jag börjar bli rädd att smärtsignalerna ska trigga igång en massa skit i min hjärna, och uppvigla mina organ till att börja pumpa ut en massa dåliga ämnen.
Just nu sitter och upplever själva essensen av hopplöshet. Det känns som att varenda liten muskel blivit insmetad i tigerbalsam... nä förresten, napalm. Och satt i brand. Men det blir ändå värre hela tiden. När tar det slut. Hur länge blir det värre?
10 kommentarer:
Andra dagen är alltid värst, Bajken, tro mig. Du bör inte se fram emot morgondagen!
Håller med Anna, crescendot kommer i morgon. Smärta upphöjt till tio. Minst =)
själv fixade jag inte ens 10 minuters skritt på första ridlektionen häromdan utan att nu vanka fram som jag också fått duktigt...
Jag var på Body Pump i somras, den illvilliga grannen släpade med mig. Det tog två dagar innan jag kunde borsta håret igen och jag orkade inte lyfta tekoppen. Jag lider med dig!
Och sen blir det ett beroende...
Att gå iväg, träna skiten ur sig, lida, klaga och se jävligt fit ut.
Det här klarar du, jämför med att skita ut en större soffgrupp, kan hon så kan du...
Markattan
Sisådär 2-3 dagar. Med pump är det extra lömskt om man, som du nu gjort, dragit på för mycket vikt under första passet. Då inser man inte heller att man står och gör alla repetitionerna fel eftersom det är lite för tungt. Märkliga axelrotationer ger en mindre trevlig muskelinflammation för att inte tala om muskelfästena vid armbågen ...som du i idag kommer tro har lossnat.
Smärta är svaghet som lämnar kroppen
Oj, oj, oj, frågan är väl om du kommer att blogga nåt alls denna helgen?
När har du nästa pass inbokat, eller blir det först när du förträngt följderna av det senaste?
Eftermiddag dag två... Hur känns det i kroppen idag? Har du problem med att ta dig från sittande till stående läge? Och tvärtom.
Har likstelheten inträtt ännu?
Skicka en kommentar