Det sägs att värsta sättet att dö på ska vara att brinna ihjäl. Jag håller med om att det låter ganska osoft, men på sistone har jag funderat på om den förskräckliga hissdöden inte är ett snäpp värre ändå.Det finns en varningsskylt som man mer än ofta kan se uppsatt i och i anslutning till hissar. Det är ren skräckpropaganda som gjort att jag alltid fylls av ett litet obehag när jag åker hiss. Tänk om... Skylten visar i lågdetaljerat och ultrapedagogiskt linjeskiss-manér ett scenario på två bildrutor, där en man i första bilden delar hiss med en stor behållare av något slag, i nästa ruta hänger samme man plötsligt fastklämd mellan behållaren och hissens vägg/tak på ett mycket vidrigt sätt. Man behöver inte direkt vara serietecknare för att förstå hur sista bildrutan skulle se ut om skylten hade varit en comic-strip. En socialrealistisk giljotin.
Tanken på att sakta klämmas itu på ett sådant sätt i någon jävla hiss känns sådär. Det toppar branddöden. Det enda jag kan komma på som skulle vara värre är att börja brinna medan man sitter fastklämd sådär. Fy fan.
Det hela ackompanjeras alltid av texten: VARNING FÖR KLÄMRISK.
Jo, jag tackar!
33 kommentarer:
Jag har på senare tid fått en mindre mani gällande dessa varningslappar. Har nu i minst tio hissar ritat en liten tankebubbla med texten "Typiskt..." från den fastklämde.
Jag är livrädd för hissar! Tänker jämt att den ska rasa ner och jag ska dö av att bli mosad. De där lapparna är oxå hemska, hu!
Haha.. de där lapparna fascinerade mig mycket i somras. Helt plötsligt dök de bara upp på massa hissar runt om i landet (har sett dem i flera olika städer). Man undrar lite vad som låg bakom beslutet att förse alla Sveriges hissar med denna skräckpropaganda. Var det på förekommen anledning? Har någon verkligen klämts ihjäl på detta otrevliga sätt? Och vem har satt upp dem? Finns det någon centralkommitté som beordrar nationell lappuppklistring? Frågorna är många.. :)
Jag brukade alltid fundera på hur det kom sig att gubben lyckades bli fastklämd sådär. Det var innan jag upptäckte texten nedanför. Efter det blev allt smått logiskt.
Innan jag flyttade till ett hus utan hiss tvingades jag stirra den lappen i vitögat (?) varje gång jag klev ut genom dörren.
jag älskar dom där klisterlapparna! och jag är lite inne på samma sak som andreas här, man undrar ju lite vad som ligger bakom alla klisterlapparna.
har detta nånsin inträffat, eller är personen bakom dessa klisterlappar bara jävligt neurotisk och vill varna folk för detta värsta tänkbara scenario?
Eh... jag hade en kille i min klass i mellanstadiet som faktiskt dog på precis det sättet. Sen kom klisterlapparna.
Det är väldigt overkligt.
rens: ahh jag ska ta och utrusta mig med spritpenna jag med och göra nåt kul;)
emma: ja och då är det ingenting mot att klämmas isär i två delar;)
andreas: hmm ja många frågor. jag skulle vilja veta vem mannen/kvinnan bakom illustrationen är.
petra: logiskt ja, men likväl otäckt som fan.
mel: haha så skönt för dig.
kanalisera: shit. precis så? du kände alltså the man behind... usch så tragiskt.
hahaha! Skönt att jag har cellskräck. Tar alltså hellre trapporna (trots den stora risken att halka och dö – "varning för halt golv").
Min vana trogen har jag bara läst rubriken och följaktligen hoppats att hissen är ett bra ställe att bli upphånglad av någon främling i. Det har jag dessutom sett i en film i min ungdom, men än har det inte hänt.:-)
Om det nu är ett så hemskt sätt att dö på så borde ju nån ha gjort film om det?
Jag funderar ofta på att vårt samhälle håller på att bli genomamerikaniserat. Är det inte en varningsskylt, så är hissbolaget ansvariga för att jag är kass och tar in för stora grejer i hissen. Eller att jag bränner mig på för varmt kaffe på McD. Vad fan, det borde finnas en skyll-dig-själv-regel. Dricker du för varmt kaffe är det fan i mig skyllde-regeln som kickar in.
Den där stickern dissade jag i ett inlägg en gång... för en icke läskunning kan den vara en påminnelse om att inte ta med sopkärlet upp till lägenheten...
http://12steg.blogspot.com/2007/09/bad-idea-nr-45.html
Såna har vi på Chalmers. I lördags på en fest var jag involverad i en diskussion om hissdöden och dess varningsskyltar, och då drog en kille upp telefonen och visade bilden som du har här i inlägget. DET tyckte jag var ett kul sammanträffande men nu med detta börjar det bli lite scary!
Usch ja, den där bilden är läskig. Får tvångstankar om den varje dag på jobbet.
Har också reagerat på lapparna som numer finns i alla hissar utan innerdörrar. Dock brukar jag småskratta för mej själv när jag kom och tänka på ett klotter jag såg i en hiss för en massa år sedan.
På bild 1 har någon ritat en pratbubbla där killen säger:
"Leverpastej är gott" (Vilket ter sig helt naturligt att säga när man står ensam i en hiss med en behållare) Vaninnigt roligt.
På bild 2 va det bara ett "URRRK"
Men ursäkta att jag brister ut i ett hyfsat lyckligt ASGARV!!!!!
:-D Hur har jag så totalt konsekvent kunnat missat denna underbara blogg? Hit vänder jag tillbaka snart som fan och läser mer. Fridens!
håller med Keke. borde komma nån film om hissdöden-mördaren. huga så hemskt.
Det här hör inte till hissdöden ämnet men måste sägas likväl.
Det är otroligt trevligt att du svarar på allas kommentarer!
Har tänkt på det flera gånger...det är lite gentleman över det på något vis. Inte många som gör det när dom har så här pass många kommentarer.
Och NEJ, jag var inte ironisk!
Jag gillar det verkligen.
Ha en bra dag :)
Eftersom jag är (exil)Göteborgare har jag naturligtvis truckkort och jobbar på lager. En av mina gamla arbetsplatser var av någon outgrundlig anledning byggd på höjden. De där lapparna i kombination med en hiss som precis fick plats med en truck och en pall (och jag menar på ett par centimetrars när) gav en alltid lite obehagliga tankar. Fast personligen har alltid drunkning toppat listan, tom före eld.
matthew: haha ja vad skönt det måste vara :)
spader ess: nä men håll ut. plötsligt händer det.
nemo: hahaha.
rebecka: shit. someonse gonna gettya! passa dig för att åka hiss ett litet tag framöver nu hörru.
jessica: ja jag tycker den alstrar ett visst mått av obehag.
tobbe: alltså man hade fattat klämrisken med bara en tiondel så trist scenario.
rana: vad glad jag blir. då hoppas jag att du blir en återkommande läsare. välkommen!
hanna: tack för komplimangen hörru. känns kul att du uppskattar det. jag försöker så gott jag kan. tycker det hör till. inte alltid jag hinner dock. ha en bra dag du med.
lore: göteborgare får inget annat än lagerjobb utanför göteborg. där sa du en sanning :) ahadrunkning. alla är olika. överhuvudtaget tror jag inte det finns nåt trevligt sätt. skulle vara sniper-döden isåfall :)
Det var ju en man som dog på det här sättet här i Göteborg för något år sedan. Hissarna på mitt jobb gjordes om efter det, så klämrisken upphörde just där.
http://www.av.se/pressrum/pressmeddelanden/2004/380.aspx
"Fyra människor har under arbetstid mött hissdöden på samma sätt. De har transporterat returpapper i stora sopkärl, som fastnat i schaktet, när hissen de åkte i kom i rörelse. Samtliga har klämts till döds mot väggen eller taket. Hissen de använt är en vanlig personhiss, som saknar hisskorg eller fotoceller. Uppskattningsvis finns det 50 000 sådana här hissar i drift i bostads- och kontorsfastigheter."
Hissdöden o_O
fy fan
det påminner om den där stackars jäveln som arbeatde på en kyrkogård och fick en container över sig när han grävde en grav för något år sedan
jävligt osoft sätt att checka ut på
Du skojar! Jag har precis smugit iväg nattetid och rivit bort tre sådana dödshot från hissdörren på alla våningar i huset. Inte visste jag att det var en varningstrend.
För övrigt glädjer jag mig åt att Bloggfrossa håller samma svarta klass som min tipsare utlovade.
/Tidningen Varför
På tal om något helt annat.
Var kommer egentligen alla ”mina dikter om hunden Gunnar är det första steget mot självförverkligande” bloggare ifrån? Ägarna till bloggarna med den alldeles speciella designen. Jag talar om trädgårdstomtarnas, de gråtande guldänglarnas och de pastellblå porslinsdelfinernas förlovade rike och de omsorgsfullt virkade visdomsordens sista högborg. Min hypotes är att det rör sig om tvåbarns Gunilla från Älghult. Förutom hennes stora passion för att virka sentimentala visdomsord och klippa ut kuponger från icakuriren så bara älskar hon att skriva. Bloggen har blivit hennes skrivverkstad och en plats där hon kan visa världen att hon minsann har oanade talanger. Att hennes dikter känns lika meningsfulla som mjäll är förstås en annan femma. Låt tvåbarns Gunilla leva i ilusionen att hon nog är ganska bra trots allt. Om det gör henne lycklig så varför inte. Misstförstå mig rätt, jag har inget problem med dessa bloggare när de håller sig till sitt. Problemet ligger i att Gunilla från Älghult är lite perplex över det ringa besökarantalet på hennes blogg. Att hennes syster, dotter och svägerska är inne och skriver någon enstaka kommentar i veckar räcker inte till för att Gunilla ska känna sig nöjd. Det är trots allt hennes konst vi pratar om. Så vad gör Gunilla? Jo, modigt och tappert ger hon sig ut på okänd mark i cyberrymden för att locka fler besökare till hennes ”skrivverkstad”. Gunilla vet att om man skriver ”intressanta” och sympatiska kommentarer på någon annan blogg finns chansen att några besökare blir nyfikna nog att titta på Gunillas blogg. Gunilla är trots allt inte ”dum i huvudet”. Och det här som jag som oskyldig bloggläsare tangerar med Gunilla och hennes fräcka pr-kuppande. Dum i huvudet och nyfiken på vem som skriver kommentarer lika intressanta som just mjäll klickar jag mig in på hennes länk. Där möter jag den brutalt okänsliga formvärld som beskrevs i början av texten. Detta är dock inte det huvudsakliga problemet. Grejen är att dessa pr-kuppande, klimaktieriestinna tanter sänker nivån på de bloggar deras rulltårtsflottiga fingrar behaga göra intryck. Om en av dem börjar uppstår sakta men säkert en epidemi av medelmåttiga, poänglösa och brottsligt fantasilösa kommentarsmanufaktörer.
Så tack som fan alla fläskpankakestekande, fredagspinjacoladadrickande, cara mia lyssnade idioter som envisas med att urhålka annars mäktiga bloggar med ert förbannade pr-kuperi.
/David (vs Goliat)
laser: haha ja fy fan det var ett bra deppigt sätt att dö på.
tidningen varför: jaga vad kul att höra. vem var det som tipsade då?
"David": herregud. vilket blogginlägg. Har du startat blogg i min blogg nu? ;)
Jag vill inte vara sån, David, men det hela luktar offerutmåleri lång väg! Det är väl ändå så att det är DU och DIN nyfikenhet som gör att du klickar på Gunillas länk för att se vad hon är för en. Om du inskränker ditt länk-klickande till att bara omfatta de som skriver insiktsfulla och intressanta kommentarer så eliminerar du helt detta problem! För det är väl ändå så att alla har existensberättigande på Internet även om det inte faller alla i smaken?
Tillexempel är jag själv inte jättesugen på att läsa rulltårtsflottiga dikter lika meningsfulla som mjäll, men någon annan kanske har en läggning just åt det hållet..
Btw, starta en egen blogg och kommentera inte som anonym! Ditt ordförråd är ju nästan lika färgsprakande som mikebike's! Jag hade lätt läst!
fotnot: och med ALLA och existensberättigandet menar jag ju inte hemska grejer som barnporr och sånt. utan just alla rulltårtetanter därute. det är väl beundransvärt om något att den äldre generationen också tar steget ut på Internet!
Svar till Bloggfrossa:
Det var min polare serietecknaren som tipsade mig om dig.
...och nu gör även Tidningen Varför det.
Vad händer efter att man blivit fastkilad mellan tak och låda? Stannar hissen för alltid eller försöker den envist ta sig upp? Förmodligen stannar den och åker ner till föregående våning. Mysig syn för de stackare som står på tur att åka :)
Kan nämna att det numera är lagkrav på att ha dessa varningslappar i hissar med "öppen korg" eller vad man skall kalla det. I vår förening tar Riksbyggen på sig uppdraget att montera dessa, ca 20 st för några "ynka" tusenlappar. Tvång? Aldrig...
Jag river konsekvent ner alla gula skriklappar jag ser. Går sedan in i min hyresrätt, låser dörren, och lyssnar utåt efter fastklämda skrik.
Detta är ingenting jämfört mot det som Sydsvenskan rapporterade om för några år sen. Nån stackare på ett sjukhus i Boston fastnade med huvudet mellan skjutdörrarna inne i hissen och hissen åkte. Ja ni kan tänka er vad som hände, en liten hiss-giljotinering. Om det nu var sant, men ack så tankvärt när man har bråttom in i hissen nästa gång....
Skicka en kommentar