En kollega (Den osynlige mannen) eldade upp mig ordentligt angående idrottsgalan som sändes på tv igår. Vi diskuterade det absurda i att de som redan vunnit en gång och fått sin bekräftelse inte nöjer sig med det utan var tvungna att lipa till sig en helt egen gala så att både aktivt och avdankat sportfolk kan få glänsa en gång till. Vem orkar egentligen se Thomas Ravelli en gång till liksom.
Nej jag är inte avis det minsta. Nej ingen Jante. Inget sånt.
När jag såg priserna var det så gräsliga grejer att jag höll på att sätta i halsen. Sportspegelpriset var en bombastisk tallrik som inte ens Ulrica Hydman Vallien hade kunnat sabba upp med sin skit. Fy fan, jag hade börjat grina om jag skulle bli tvungen att stasha en sådan pjäs någonstans i min lägenhet. Och man kan omöjligt ge bort den heller. Det vore som att ta med sig en papperskasse med tidningsreturer när man är bjuden på middag.
Och Zlatan. En fruktskål. Visst visst i kristall och allting men kom igen nu förfan. Inte ens min mormor skulle ha ställt fram en sådan ohygglig sak.
Jag skulle nog kunnat gå loss en bra stund om idrottsgalan och dess standardiserade humorunderhållning men det ska jag inte.
Min kollega mailade mig däremot sin egen bolggtext som han bad mig publicera. Han har nämligen ingen egen blogg och tyckte att det vore onödigt att starta en bara för att förmedla sin avsky för idrottsgalan.
Då jag inte känner mig helt bekväm med att publicera andras texter i mitt namn oavsett och inte heller vill skaffa mig en sidekick, men ändå tycker att han bör premieras för sitt slit, så har jag beslutat att som engångsföreteelse hänvisa till första kommentaren i detta inlägg. Där ligger hans text som en slags blogg i bloggen skulle man kunna säga. Metablogging.
Läs här >>
Etiketter: idrottsgalan
15 kommentarer:
Idrottsgalan fick mig att förstå hur Hitler kunde ta makten.
”Jag tycker att Sverige vann brons i fotbolls-VM 1994”, heter det inte.
Sverige vann brons 1994!
Den som gör flest mål, springer fortast, hoppar högst vinner inom sport. Därför att i sport finns regler. Sport ÄR tävling.
Inom film och musik finns inga regler, men för att hylla de som man tycker har gjort något bra inom dessa områden finns det olika priser t.ex. grammisar och Guldbaggar, ja, jag tror ni förstår kära läsare, men jag måste bara fortsätta lite till med ett litet tankeexperiment.
”-Ja, man kan ju egentligen inte tävla i film” brukar det heta.
Prova att säga samma sak med sport:
”-Ja, man kan ju egentligen inte tävla i sport”.
Behöver jag säga mer?
-Okej då.
Idrottsgalan är till för de som redan har vunnit landskamper och medaljer och allt vad det heter, men de nöjer sig inte med det. De vill ha ”ett sånt där annat sätt att vinna på”. Motsvarigheten till idrottsgalan inom musikbranschen skulle vara en grammisgala för grammisvinnare genom åren.
Till alla er sportmänniskor.
Jag gillar er inte, har aldrig gjort det och kommer aldrig att göra det. Men i närmre 27 år har jag fått lära mig att leva med er och att låtsats respektera er och det är plågsamt kan ni tro. Men nu har ni gjort bort er totalt och jag kan inte hålla tyst längre. Det som gjorde sport unikt förr har ni nu fördärvat med er gala. Ni har hittat på priser som bygger på godtycklighet och med det urholkat reglers betydelse. Detta gör ni okritiskt jublandes iklädda finkläder och champagneglas precis som i Nazityskland. Det är vackert. I början när jag skrev detta var jag så arg att önskade att jag spontanbombat (för att använda mikebiketerminologi) globen igår, men nu känner jag mig upprymd och har ett brett leende på läpparna.
50% är dummare än medelsvensson”
Adjö.
Osynlige Mannen
Ps. En positiv sak med Idrottsgalan är att komiker Johan Rheborg och även personer som Peter ”dollartecken” Settman får lov att göra ett av sina årslönsgig även om Rheborg hade något dött i blicken när han skulle vara rolig genom att knulla en plint. Ds.
Många teveprogram är ju åt skogen men existensberättigas genom ordet "tittarsiffror", det vet vi alla. Dock kan det vara svårt att med matematisk precision sätta ett objektivt finger på VARFÖR evenemanget i sig är så, tja, "off", men i detta fallet kom Osynliga Mannen bra nära. Eloge.
Zlatan - spelar inte han fotboll med kidsen på Rosengård?
Är det samma kille?
Vafan. Det här är ju rippat från mitt inlägg på DN. Fast, bra att fler inser det absurda i den här jävla galan. Vad kommer härnäst? Minnesgala för Idrottsgalan där den som vann guld i sin sport och fått Jerringpriset belönas med dubbel-TV-sport-guldplaketten? Ghaaa!
Galor brukar vara en trist affär överhuvudtaget. Eftersom det endast är de små mellansticken med komiker och musik som drar folk, borde det väl vara bättre att göra ett program av det och låta en komiker presentera liveuppträdande direkt?
Kom ihåg att idén var min Peter Settman!
El guapo: aha... det får du ta med den osynlige mannen om han rippat dig ;)
Är det inte några idrottstjejer som är sugna på lite massage (in och utvändig)?
På tal om galor... Nu går du väl igång!
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_778923.svd
*garvar åt "Grammisgala för Grammisvinnare"* Bra beskrivning. Dessutom undrar jag varför Zlatan fick pris. Han verkar ju mest göra mål när han spelar i Italien. När han spelar i Svenska landslaget är det andra som får göra målen.
Med risk för att ha tokfel... men kan inte dessa galor likställas med exempelvis Polarpriset? Dvs människor som gjort sig kända för att prestera, får pris för att de bjussat på bröd och skådespel åt folket.
Hej Mikebike, long time no seen. Kommer du ihåg denna inredningsbloggare som du slåss med på bloggtoppen. Gillar dig och din blogg. Välkommen in till mig igen, idag skriver jag om penntricket. kram Helena spetsochsnor.blogspot.com
psst. jag har lagt till dig på min länklista.
Det här hör ju egentligen hemma i en post längre ner, men nu hamnar det ändå här. Har ni sett detta?!
http://www.sourze.se/Billy_Butt_10265815_a.asp (särskilt de två senaste artiklarna som då alltså är kopplade till något som nyligen skrivits).
Hela poängen med att ordna en idrottsgala är att alla annonsörer ska kunna sända sina loggor i svt. Någon annan anledning är svår att hitta.
Jo, Idrottsgalan är väldigt svensk, precis som jante och ungefär lika äcklig. Speaking of galor, din polare Tito's rättsgrej verkar vara rena kändisgalan. Carola på ena sidan, Robert Wells på den andra och Runar som kommenterar Carolas vittnesmål. Jag tror att det det enklaste och klart smärtfriaste sättet att avgöra detta på är att summera antalet vedervärdiga människor på varje sida och därefer ge rätt till den som har färst.
Skicka en kommentar