Har just kommit in till kontoret och hunnit fjäla i mig en macka och ett par kaffe.
Jag sitter med ryggen mot projektledaren och copywritern i min arbetsgrupp. De spelar Helloween. Keeper of the seven keys II. Det väcker minnen.
I want out... to live my life alone
Det är synd att säga att kastrathårdrock är avstressande. Fast jag har för mig att jag kunde ligga på sängen när jag var i tonåren och på riktigt slappna av. Faktiskt. Det var så förlösande att låsa dörren och höja volymen tills grannarna bankade i väggen. Då sänkte jag direkt. På mitt av min moder städade pojkrum låg jag skitförbannad i mina nytvättade sängkläder och drömde om att göra revolt. Leva mitt liv. Sedan var det oftast dags för fika. Morsan var en jävel på kokos-muffins.
I want out... leave me be
Jag minns att textraderna passade så perekt. Jag var trött på skolan, att bli hunsad, att inte få göra som jag ville, knappt betrodd att välja smörgåspålägg. På väggen hängde min doptallrik i tenn och en motorsågsmassakern-affisch. I skrivbordslådan låg min "butterfly" och en berettareplika och trängdes med porslinskatterna som mormor envisades med att ge mig i födelsedagspresent, men som jag inte hade hjärta att slänga åt helvete. I bokhyllan, underst i serietidningshögen låg ett gäng OKEJ-tidningar som jag preparetar med porr (jag behöll omslaget och ersatte innehållet med en porris).
I want out... to do things on my own
Jag älskade Helloween då. En kärlek som svalnat något känner jag nu. Nu är det nog mest nostalgibaserad kärlek. Det var en härlig känsla att vara arg och vild, skita i allt - hos morsan och farsan - i sin skyddade verkstadsmiljö.
I want out... to live my life and to be free
Jag sneglar över axeln på mina städade kollegor. Jag ser i deras blick. De är tillbaka där på sitt pojkrum. De vill ut... för att leva sina liv och vara fria. Men det är de inte.
15 kommentarer:
Varför ger man bort tenn i doppresenter? Och varför formar man tennet till fåniga saker som tallrikar, små koppar och annat skit?
Strålande beskrivning! Själv "rymde" jag bla annat med hjälp av följande text:
refräng
men jag tar ett tåg någonstans
ja, jag rymmer med mig själv
jag tänker aldrig bli som dom där
jag har sett hur varje dag
i sin lilla värld, dom är fast
och dom kommer aldrig ut
men jag skickar dig ett kort
när min resa är slut
Jessica: ja det är ett fenomen jag inte fattar än idag. och att det aldrig tar slut. verkar inte finnas någon dipp i det modet. kul att du fastnade på den grejen i texten;)
m: oj oj en ödeshöljd revolt nästan ;)
Hahaa, jag var också en sån där medelklass hårdrockare som ville göra uppror men hade jättebra betyg. Liksom. Fast Helloween tyckte jag faktiskt var töntiga redan på den tiden.. Solly. Jag var mer inne på Mötley och Skid Row och såna "sleazy" grejer.. :-)
marajailund: det ena utesluter inte det andra. jag såg skidrow för bara ett par år sedan. utan sebban. det var fint.
Jag tillbringade en hel lunchrast i sexan med att med högerfoten ploga in följande textsnutt i en stor fuktig gräsmatta utanför rektorns fönster:
Leave me alone, don't want your promises no more.
'Cause rock'n'roll is my religion and my law.
- Ozzy Osbourne
När jag var klar var det nog mest gyttja av alltihop. Men jag levde på mitt statement jävligt länge.
Helloween var fittor.
Det var en av de djupaste inläggen jag någonsin läst från dig, mycket beskrivand. Det tjocknade lite i bröstet på mig...
rens: hahahahaha ja fan vad hård du var. rebel without a cause liksom. men manowar diggade du? hahahaha.... mohahahahaha. CP.
tord: tack. vad fint. jag har många sidor tord. allt går inte att läsa i bloggen;)
Mmmh. Töntar. Själv var jag synthare och revolterade mot mina rödvinsvänstrande förmyndare genom att vara oförtjänt bra i skolan, lyssna på bögmusik, bära morsans B/W-rutiga byxor och ständigt bära plast-attaché fylld med några riktiga fittmagneter till disketter. Givetvis med M-märke och allt (dock lite smidigt på insidan - stryk gör ju trots allt så jävla ont).
rens: förresten hur är det med gurra G och peddo P nuförtiden?
Rens: hahahaaaaaaa, skön grej!
Jag och min kompis skickade ett blandband med "Out to get me" (They're out to get me, I'm fuckin innocent) med Guns N' Roses till skolans socialsekreterare för han misstänkte att min kompis knarkade för hon hade röda ögon (allergisk) och var hårdrockare. Det gjorde hon såklart inte (hallå vi var välartade innerst inne) men det var så coolt statement. Och så frågade musikläraren om vi visste vad det var för låt och vi sa ja att det var G N' R men förnekade att vi skickat bandet. Sååå coola. En annan gång klottrade vi Trash- Alice Cooper på väggen och blev påkomna och fick inte ha våra skåp på två veckor. Alltså.. rock 'n'roll säger jag bara...
Mike: Skidsen utan Sebbe är ändå som.. leoparder utan prickar.. Har du sett att han är med i Gilmore Girls? Festligt!
Men så jävla klockrent! Kände precis likadant till samma jävla Helloween-låt. Gitarrslingan bara ekar i huvudet nu när jag läser detta :)
HA HA HA HA HAAAAA!
Ja, fan va cool man kände sig när man låg där med musiken på max!
Ska försöka komma ihåg det när barnen om några år gör samma sak, komma ihåg den där känslan du beskriver. Och så måste jag försöka hålla mig för skratt.
Men varför jobbar du fortfarande? Jag är då ledig! ;-) Och inte trodde jag du var en mjukis-hårdrockare. Helloween =soft!
Alltså Helloween 1987 var allt som Martin Stenmarck försöker vara 2007...
Skicka en kommentar