En stilla Danmarksdiss

Många tycker ju att det är så soft med danskarna.

Att deras tempo är så skönt och att de har en lite slappare inställning till allting. Visst må så vara, men det är ett argument som inte håller långt för mi. Då anser jag mig ändå själv vara rätt slackig.

Jag hatar att stå i kö. Vänta. Jag blir aggressiv av det. Tackar för att jag glömde dynamitvästen hemma den gången också. Det där "det-märks-att-man-är-närmre-kontinenten-tempot" är inte lätt att känna sig bekväm i. Jag menar vi köar fan så mycket i Sverige. Det är därför vi har så hög självmordsnivå. För att vi inte pallar trycket. I Danmark verkar de närmast tända på att köa. Det är därför de dricker så mycket öl troligen. För att dämpa vreden.

Jag blir förbannad av att varenda jävel i Danmark har en mañana-attityd. Vad har de för anledning. Så jävla bra är inte vädret i de röda pölsernas rike.

De som arbetar med serviceyrken verkar leka tvärtomleken precis hela tiden. Eller så betyder service inte samma sak i det där landet. Det är i och för sig ingen omöjlighet. Snarare tvärtom. Frukost betyder inte frukost, det betyder lunch. Frukost heter morgenmad. Fine, men vaffan måste de fucka upp lunchen med att kalla den frukost då för. En oviktig detalj men så jävla störande.

Jag beställde en Capricciosa när vi lämnade festivalområdet en dag. Skinkan låg i stora burkskinks rutor och var toppade med burkräkor och paprika. Så dumt. Särskilt om man är tokallergisk mot räkor. Jag ville byta pizza men de tyckte jag var en mes och sa åt mig att plocka bort räkorna. Men spadet då? Ingen förståelse alls. Jag blev sådär trött igen att jag galenskrattade åt alltihop. Räkna med dricks - eller också inte. En tjej som var med i sällskapet är vegetarian. Hon förklarade det och frågade om det fanns kött i tortellinin. Nä då det gjorde det inte men när hon serverades så hade de toppat hela skiten med en massa skinka. Hur svårt kan det vara att göra NÅGONTING rätt NÅGONGÅNG?

Jag vägrar att förställa mitt eget välartikulerade uttal till ett grovt talfel. Det känns bara förnedrande. Jag är inet den som är den. Jag kompromissar gärna och försöker kommunicera på engelska, men tro fan inte att de vill gå halvvägs - de svarar på danska i alla fall. Smukket!

Så det som gör mig riktigt förbannad. Deras räknesystem. Visst jag är inte vassast i stan när det kommer till matematik och ekonomi men damn vad de strular till det med sitt fyråhalvfjerssystem. Det är rubbat. Jag tycker det suger att handla saker som kostar över trettio spänn, för så långt är jag med, men när de kör sitt fjersjidder då blir jag bara trött. Det är ju inte enklare någonstans. De har stannat i utvecklingen för att uttrycka sig milt. Jag tror inte ens att Stephen Hawkins, han rullstolssnillet som kommit upp med förklaringen till de svarta hålen, skulle kunna ge en rimlig förklaring till varför de kör sitt fjers och halvfjers-kör. Det är beyond science.

Det brukar klagas på att amerikaner är "cunts" när det kommer till kaffestyrka. Har någon bestället en latte i danmark? Blekare latte är snudd på omöjligt att få. Kaffe kan liksom inte bli vitare än mjölk tror man. Tills man besökt vårt kära grannland.

Lars von Trier hyllas som en hjälte. Fast det borde snarare stavas anti-hjälte. Killen skapade "Riket" och castade in Ernst Hugo till rollen som idioten till svensk läkare. Det lustiga är att istället för att känna oss hånade blir vi stolta över Helmer. Vi får gåsud när han kikar mot barsebäck och sjunger "Kalla den änglamarken eller..." för att inte tala om när han håller ett brandtal till sin egen bajskorv till tonerna av du gamla du fria. Lars von Trier har lyckats skapa ett riktigt rasistas till svensk men alla som varit i danskeland älskar honom. Han hade ju så rättmed sitt - "danskjävlar". Allt rättfärdigas på ett mirakulöst sätt. Snacka om dubbelt lyckande... eller dubbelt misslyckande som jag ser det.

Skitsamma att de har god öl och och en tillbakalutad attityd. Inget smörrebröd i världen kan hjälpa dem nu.

Jag har förresten aldrig fattat dealen med smörrebröd!