måndag, april 06, 2009

En barndomsdröm

Nu har jag fått en hang up på glass. Fan. Jag fastnar så lätt i ett spår. Särskilt glasspår.

Jag skulle lätt kunna ljuga och säga att mitt drömjobb som liten pojkvasker var att köra glassbilen. Men det var det inte. Jag drömde om att jobba på Posten. Nog om det. Fråga inte. Att köra runt i den ljusblå bilen med den roliga tutan och ett ton glass i bagaget ens skulle kunna kvalificera som "jobb", var nog för surrealistiskt för att min hjärna ens skulle ha en rimlig chans att sortera informationen. För mig var tanken på att köra glassbilen en dröm. Punkt.

Förmodligen hade jag lätt avstått min veckopeng och offrat min andel i porrisgömman (en bunt upphittade herrtidningar som kompisgänget gömt under en lada) för att få bli sidekick till vilken galssbilschaffis som helst. Tyvärr uppkom aldrig något liknande erbjudande men fy fan vilken kredd jag hade kammat bland de andra kidsen på gården då. Det var nog till och med högre rankat än drömmen om att vara Joey Tempsets lillbrorsa (som i retrospektiv nu känns som en rätt lessen dröm).

12 kommentarer:

Anonym sa...

WOW, porrisgömman...... Brings back memories..Hmmmmmmmm =))

Tänk på hur ömt man vårdade den hemligheten...... Dagen ungdom har sin "gömma" liggande under favoriter i webläsaren, Tragiskt. ;-))

Johan I Majorna

mikebike sa...

johan: hahahah ja. och tänkt att det troligen är mycket smutsigare nu ändå. trots det digitala formatet.

Anonym sa...

Hemglassbilen var dom första som även hade lite givaways och annat merchandice. Med en ljusblå hemglass freesbee var man kung i lekparken anno 1979.

Wolfram O´boy

Jonas Salomonsson sa...

Den där JÄVLA hemglassbilen!

Visst, det var en höjdare när man var liten, men när man är vuxen och har ett litet barn som har väldigt svårt att sova för att tänderna håller på att komma fram och som precis har somnat, men som brutalt vaknar av glassbilen som åker förbi och tutar med den där sinnessjuka melodin för att vara pigg i ytterligare några timmar då vill man bara beväpna sig! Ni som hyllar detta fanskap borde lämna stan, flytta till villaidyllen och känna på eländet lite.

För övrigt är det nästan aldrig någon som handlar nått. Men man kanske skulle tjacka upp lite glassbåtar och åka till masthugget och pusha lite nån natt :)

mikebike sa...

wolfram o'boy: haha ja jag minns dem. jag hade en sådan. den var råsjysst.

medialomaniac: hahaha ja fy fan vilken misär. tvingas sitta i sitt villaområde och störas av oljudet från glassbilen.

tessan sa...

precis. den där JÄVLA hemglassbilen. vad fan gör den på vår gata 21:15?! när alla barn under 10 år sover. eller SOV, tills den där jävla hemglassbilen kom och nönöninönö, nönöninönö, nönö-nönö-nönö!

överväger att ringa snart.

tessan sa...

(hemglassbilen besöker inte bara villaidyller, ju, vi bor i ett hyreshusområde som liknar ett dublin-getto)

Anique sa...

Haha. Vi hade en tjej i klassen vars pappa ägde hemglassbilen. Men det var på högstadiet så hennes status dalade lite med tiden (så var hon ganska tjock också).

Men drömjobb som liten: jag ville jobba på macken - för att dom hade så fräsiga västar.

mikebike sa...

anique: hahaha fy fan vad koolt. att känna någon med dirketkoppling till glassbilen. lite som att känna batman. fanimej.

hahaha ja just det täckväst. kan tänka att det stod högt i kurs på kirunas gator :)

mikebike sa...

tessan: haha charmigt. kul att se dig kommentera igen förresten. längesedan.

Anonym sa...

I minst en glassbil i Sverige har ett förälskat par haft lite roligt.

Dock inte jag.

Warlock sa...

Är det den gamla ladan som sedan brann upp??